Jag fick upp ögonen för Markus Sköld via Affronts Maskinblod-antologier och har också sedan stött på honom i Epoks Mörkerseende. Hans noveller har tilltalat mig med sitt actionfokus och sina skräckvibbar. Efter lite research stod det klart att Markus gett ut en roman 2012, självklart ville jag ge den en chans.
”Där ute i mörkret” är en klassisk varulvsskräckis. Det hela utspelar sig i en norrländsk by samtidigt som ett kompisgäng från Stockholm anländer för att uppleva lite vildmarksäventyr. Det paddlas kanot, skjuts med pilbåge och festas, men så skymtar äventyrsguiden Angelica något underligt i skogen. En varelse hon aldrig sett förut. Snart börjar ruggiga saker inträffa och ortsbefolkningen och stockholmarna måste samarbeta för att överleva det monstruösa hotet.
Jag ser ”Där ute i mörkret” som ren och skär underhållningslitteratur. Den är nämligen väldigt klichéfylld. Konceptet med varulvar, en ensligt isolerad by och dess gamla stereotyper har åtminstone jag stött på många gånger tidigare. Och det är väl egentligen inget fel med det, men jag hade önskat att Markus tagit ut svängarna lite mer vad gäller handlingen. Samtidigt är det välskrivet, engagerande och spännande. Här återfinns många intensiva passager och jag gillar den för sitt actionfyllda upplägg. Det är aldrig speciellt läskigt men det finns gott om blod och gore.
”Där ute i mörkret” är en underhållande skräckroman utan tvekan, och kan du leva med att du säkerligen tagit del av den här typen av berättelse tidigare är den väl värd att plocka upp. Jag köpte mitt e-boksexemplar via Signon för ynka 28 kronor. Och det sjukt prisvärt för denna varulvsstänkare. Finns också hos Bokus och Adlibris i vanlig ordning. Markus Skölds hemsida finner du här.
Det var lite med en besviken känsla jag slog upp innehållsförteckningen till Caroline L. Jensens nya novellsamling. Av samtliga berättelser visade det sig vara en enda jag inte har läst sedan tidigare. Lyckligtvis råkade det vara en av de bästa i samlingen, nämligen titelnovellen – ”Rovdjur”. En fantasifull men likaså hemsk historia om en barnamördare, en blodtörstig haj och en hjälte vid namn Bob. Här visar Jensen upp en känsla för det oväntade och det är ett skickligt genomfört hantverk med många lager. En fullpoängare för mig utan tvekan.
Jag visste inte riktigt vad som väntade mig när jag började läsa Kristina Hårds ”Kleptomania”. Bokens omslag ger, trots att det skymtar ett luftskepp längst upp till höger, vibbar av deckare och titeln likaså. Jag hade på förhand snubblat över en recension där boken beskrevs som en skräckthriller innehållandes i synnerhet troll men också annat oknytt. Den var tydligen riktigt bra dessutom. Med mer vetskap om romanen så här ett par dagar efter att jag lagt den åt sidan kan jag inte annat än att hålla med.
Feministisk skräck. Det är så Susanne Samuelsson själv kallar sitt verk ”Kattmänniska”. En novellsamling i skräckens tecken där kvinnorna får ta plats och ges det utrymme männen så ofta lägger beslag på. Det är en fräsch och annorlunda samling berättelser långt ifrån traditionell rysarlitteratur – där monstren jagar tafatta flickor i skogen som ofta får agera rekvisita. Här är det kvinnorna som har sista ordet. Vilket visserligen inte alltid är till deras fördel.
Lagom till Halloween 
Dags att avverka den sista och avslutande delen i mitt episka (nåja) 