Det är sällan jag känner rädsla när jag läser skräck. Jag är en härdad, van läsare av all sorts rysare och läskigheter. Men Mikael Strömbergs Vätten fick mig faktiskt att för ovanlighetens skull känna ett visst obehag. Det finns få saker som kan få mig att rygga tillbaka, men ett säkert kort är när barn far illa. Jag har varit inne på det tidigare i bloggen och jag har intervjuat författaren om just detta. För mig är detta det värsta som kan hända och alla föräldrars största skräck. Bokens otäckaste scenario innefattar en spjälsäng, en bebis och ett gäng hungriga råttor. Jag ryser när jag tänker på det.
Det börjar med en bilresa och en olycka. Någonting kommer i vägen under familjens hemfärd från Norrland till Stockholm. När pappan Peter undersöker platsen närmare skymtar han en underlig gestalt. En till synes omänsklig varelse som snabbt försvinner in i skogen igen. När resenärerna kommer hem börjar det hända underliga saker. Olyckor drabbar familjen och oförklarliga händelser löser av varann. Ingen i deras närhet går längre säker.
Jag är inte speciellt förtjust i huvudpersonen Peter. Det är en rätt mansgrisig stereotyp som helst av allt verkar vilja återvända till tonåren, dricka folköl och läsa porrblaskor med polare i skogen, och allt vad det innebär. Men det är inget fel med det. Jag antar att det är ett medvetet val av Strömberg att framställa honom som en svag person. Synd är det då att hans fru är stöpt i samma rätt fördomsfulla roll som ansvarsfull mor men också en klängig och missunnsam sådan. Det är en trist och trött bild av en relation. Ett onödigt irritationsmoment för mig personligen.
Men det är också mitt enda klagomål. I övrigt är Vätten en finfin bedrift. Som trogna läsare av bloggen säkert känner till är jag svag för klassiska monsterrysare. Jag älskar när terrorn nästlar sig in i vardagen och när fönstret till det okända står på glänt. Vätten fångar allt det där och Strömberg behärskar att blanda vardag med skräck på ett exemplariskt vis. Det är en ruggig historia och stämningen ligger tät och olycksbådande över sidorna. En stark debut och en solklar rekommendation för alla som gillar ryslig och nervkittlande läsning.
Författare: Mikael Strömberg
Genre: Skräck
Utgiven av: Frank Förlag
År: 2013
Inköpsställen: Bokus
Övrigt: Mikael Strömberg på Facebook
Baksidestext: När Malin får veta att Yuko som bodde i hennes rum tog livet av sig i badkaret blir hon skakad, men det är inget mot vad hon blir när det kommer svart hår ur badkarsavloppet och dörrarna i korridoren stängs, trots att bara Malin är hemma. Allt oftare slängs alla deras skor huller om buller i korridoren, teven byter kanaler av sig själv och när Camilla försvinner spårlöst börjar hela situationen kännas ohanterlig – men vad ska de göra? Ingen kommer tro dem om de säger att Yuko spökar.
Baksidestext: I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på. Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.
En dystopisk tillvaro råder i Amatka. Det är en plats där kollektivet betyder mest och där stränga regler får den lilla kolonin att inte braka samman. Här är det ”styrelsen” som bestämmer med byråkratin som ledsagare. Inspektören Vanja anländer till Amatka för att undersöka medborgarnas hygienvanor. Men under undersökningen framgår det mer och mer som att det är nåt som inte står rätt till. Hon hittar information som döljs för invånarna om det samhälle de lever i. 
Det har gått trögt att bli klar med Attentaten i Gallus. Vanligtvis gillar jag Eva Holmquists verk, speciellt de science fiction-influerade novellerna, och det är inget fel på Attentaten i Gallus. Det är en välskriven ungdomsfantasy, punkt slut. Men jag är inte målgruppen, vilket är någonting jag motvilligt erkänner. Jag är uppenbarligen inte den allätare jag trodde jag var.
Med sina 17 noveller fördelat på 167 sidor är Patrik Centerwalls Skymningssång en spretig men naggande god samling korta berättelser. De är ofta underliga och bisarra. Karaktärerna hamnar ständigt i situationer spetsade med oförklarliga händelser och ting. Ibland är det av dystopiskt snitt, andra gånger finns det inslag av urban fantasy och weird fiction. Ja, det är fantastik kort och gott. 
Jag har läst Liz Wennbergs lyriksamling Det är det svarta du känner smaken av, utgiven av Eskapix, och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Ett stort kliv ut ur min bekvämlighetszon och en fascinerande upplevelse var det i alla fall. 
Du är aktuell med din tredje roman Vad gör dina barn när du sover? Vad kan du berätta om den?
Filmrättigheterna för din första bok Vätten såldes till ett filmbolag för ett par år sedan. Några nyheter kring detta?
Antologier är ett format som alltid passar mig bra. Jag får ut nåt av läsningen varje gång, oavsett om jag bara hinner läsa en novell eller flera per tillfälle. Men främst under stressiga stunder när läspassen blir kortare än vanligt. Så nu när livspusslet sett mer komplext ut än vad det brukar fanns ändå lusten att sätta tänderna i en välskriven novell om kvällarna. 
Två dagar tog det att läsa ut Johan Rings debutroman. För en vanligtvis rätt långsam läsare är det rekordfart. Det säger också lite om boken. Jag gillar egentligen inte uttrycket ”bladvändare”, det känns så lätt att ta till, men det passar verkligen in här. Det var enormt svårt att lägga ifrån sig boken. Kapitlen är korta och Ring växlar snyggt mellan det stillsamma livet i det lilla samhället Dunvik och de stämningshöjande övernaturligheterna som trappas upp ju längre in i boken jag kommer. Det är pang på rödbettan från första sidan. De fantastiska inslagen introduceras tidigt och läsningen känns fartfylld och händelserik. Emellanåt väver Johan in verkliga händelser som ägt rum, med tillhörande dokument och bilder, som innefattar oförklarliga ting och försvinnanden. Det fungerar bra och spär på med ytterligare obehag.