Det är sällan jag känner rädsla när jag läser skräck. Jag är en härdad, van läsare av all sorts rysare och läskigheter. Men Mikael Strömbergs Vätten fick mig faktiskt att för ovanlighetens skull känna ett visst obehag. Det finns få saker som kan få mig att rygga tillbaka, men ett säkert kort är när barn far illa. Jag har varit inne på det tidigare i bloggen och jag har intervjuat författaren om just detta. För mig är detta det värsta som kan hända och alla föräldrars största skräck. Bokens otäckaste scenario innefattar en spjälsäng, en bebis och ett gäng hungriga råttor. Jag ryser när jag tänker på det.

Det börjar med en bilresa och en olycka. Någonting kommer i vägen under familjens hemfärd från Norrland till Stockholm. När pappan Peter undersöker platsen närmare skymtar han en underlig gestalt. En till synes omänsklig varelse som snabbt försvinner in i skogen igen. När resenärerna kommer hem börjar det hända underliga saker. Olyckor drabbar familjen och oförklarliga händelser löser av varann. Ingen i deras närhet går längre säker.

Jag är inte speciellt förtjust i huvudpersonen Peter. Det är en rätt mansgrisig stereotyp som helst av allt verkar vilja återvända till tonåren, dricka folköl och läsa porrblaskor med polare i skogen, och allt vad det innebär. Men det är inget fel med det. Jag antar att det är ett medvetet val av Strömberg att framställa honom som en svag person. Synd är det då att hans fru är stöpt i samma rätt fördomsfulla roll som ansvarsfull mor men också en klängig och missunnsam sådan. Det är en trist och trött bild av en relation. Ett onödigt irritationsmoment för mig personligen.

Men det är också mitt enda klagomål. I övrigt är Vätten en finfin bedrift. Som trogna läsare av bloggen säkert känner till är jag svag för klassiska monsterrysare. Jag älskar när terrorn nästlar sig in i vardagen och när fönstret till det okända står på glänt. Vätten fångar allt det där och Strömberg behärskar att blanda vardag med skräck på ett exemplariskt vis. Det är en ruggig historia och stämningen ligger tät och olycksbådande över sidorna. En stark debut och en solklar rekommendation för alla som gillar ryslig och nervkittlande läsning.