bokrecension – Sida 12

Skräckförfattartips: Johan Ring

ring Jag älskar att grotta ner mig i författares bibliografi när jag väl är något stort på spåren. Vad beträffar Johan Ring så finns det nämligen mycket att se fram emot 2015. Novellsamlingen ”Gränsland” väntar fortfarande på utgivningsdatum men debutromanen ”Fyra minuter” släpps på Mix förlag i april.

Om ”Fyra minuter”: ”Ett passagerarplan på väg från Zürich till Arlanda försvinner från radarn i fyra minuter. Sedan störtar det oförklarligt på en potatisåker i Dunvik. Ingen kan ge någon rimlig förklaring till vad som har hänt, men snart börjar människor i byn bete sig underligt. Något har följt med det störtade planet. Något som lockar till sig människorna i byn och förvandlar dem…”

Efter att jag under den senaste tiden satt tänderna i några av Rings noveller har dessa boksläpp seglat upp i topp vad gäller de böcker jag ser fram emot allra mest i år.

Jag har tidigare hyllat kortromanen ”Den mörka fläcken” som är en del av det spännande Mix-projektet ”Efter stormen” och för ett par veckor sedan läste jag novellen ”Kärlen”. Det här är en krypande, ruggig historia om en pappa och hans dotter där relationen dem emellan minst sagt byter skepnad. Väldigt bra. Detsamma kan sägas om ”Saken som åt Danny Smith”. Jag gillar verkligen hur Johan hanterar den stegrande skräckstämningen i sina noveller. Den där känslan av att någonting inte står rätt till byggs på och eskalerar på ett väldigt snyggt vis.

Håll koll på Johans kommande boksläpp genom att följa hans framfart på Debutantbloggen där han huserar varje onsdag året ut. Johan skriver dessutom (men sparsamt) på sin egna blogg samt twittrar under @johanerikring.

Gotisk deckare i Uppsalamiljö

professor-frans-omslag ”Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet”, smaka på den titeln. Det här är det första äventyret i något som författaren Mohamed Omar kallar en ”pulp fiction-serie”. Berättelsen är kort och skickades till mig i form av ett häfte på drygt 20 sidor. Omslaget etablerar stämningen direkt och är finfint illustrerad av serietecknaren Olov Redmalm.

Omar gör ingen hemlighet i att inspirationskällor som H. P. Lovecraft och Conan Doyle har influerat honom i arbetet med denna första novell om detektiven och professorn Frans Stenberg. I likhet med Sherlock Holmes är han en excentriker och en anmärkningsvärd klipsk person som dessutom har en medhjälpare vid sin sida. Det hela utspelar sig i Uppsala och även om jag inte har någon som helst kännedom om staden märks det att Omar är mån om att skapa en hög igenkänningsfaktor för dem som har bättre koll.

Jag är väldigt förtjust i konceptet. Man kan hävda att stölderna från Doyles kända karaktär är på tok för många men jag tycker bara det är charmigt. Ja, Charmigt, det är ett ord jag tycker lämpar sig väl för att beskriva vad jag tycker om ”Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet”. Det är en behaglig, lättsmält men mycket roande mordhistoria. Klassisk men med stort fokus på Uppsala som universitetsstad och med stor berättarglädje. Jag läser gärna fler noveller om Frans Stenberg i framtiden.

Novellen ges ut av Aguéli förlag och Mohamed Omars blogg hittar du här.

Vackra kyrkor jag besökt

vackrakyrkor För ett antal månader sedan blev jag kontaktad av Johannes Pinter som undrade om jag var intresserad av att förhandsläsa hans kommande roman, ”Vackra kyrkor jag besökt – och de fruktansvärda väsen jag där mött”, och om den dessutom skulle falla mig i smaken, skriva en blurb. Romanen beskrevs som ett skräckäventyr fylld med svenska sagoväsen och influenser som ”Trolljägaren” och ”Ghostbusters” nämndes. Vem kan motstå ett sådant erbjudande? Jag har tidigare bloggat om blurben som sedan prydde Johannes säljbroschyr för romanen. Det hela löd: ”Underhållande skräckäventyr med nordisk folktro för Buffy-generationen”. En i mitt tycke passande beskrivning av innehållet.

Valdemar har tillsammans med sina utvalda medarbetare som jobb att åka omkring i Sverige och hålla alla ordning på alla troll och oknytt som uppenbarligen lever mitt ibland oss. I Pinters version av den nordiska mytologin är varelserna knutna till våra svenska kyrkor och för att sköta sitt kall är monsterjägargänget ständigt på resande fot. När Valdemar får diagnosen obotlig cancer så händer det också saker kring de övernaturligheter han bekämpar. Något stort är på gång och det är hans plikt att stoppa det som håller på att hända, trots den nyfunna vetskapen om att han är döende.

Till vardags jobbar bokens författare som regissör och jag tycker det märks även när han skriver. ”Vackra kyrkor jag besökt” är en väldigt filmisk bok. Den skulle sannolikt göra sig väldigt bra på vita duken. Dialogen är rapp, karaktärerna utför halsbrytande konster med vapnen i högsta hugg, och det andas Hollywood och klassiskt matinéäventyr över det hela. Det är såklart ett medvetet stilgrepp av Pinter men det finns en risk att vissa kan störa sig på alla dräpande oneliners och akrobatiska monsterstrider. Själv fann jag det väldigt underhållande. Det är en ovanligt actionfokuserad bok. Tempot är högt och det ges knappt något utrymme alls för lugnare partier.

Jag gillar hur boken verkligen svämmar över av sagoväsen vi alla känner till från vår folktro. Det är hemtamt men ändå inte. Pinter har tagit sig friheter men inte på ett drastiskt vis. Konceptet med kyrkorna är väl genomtänkt och gör att boken hela tiden rör sig framåt, som klassiska fantasy-verk har en tendens att göra. Jag tycker förvisso att det blir aningen för många kyrkobesök och monster att ha ihjäl. Ibland går det för snabbt och jag hinner inte reflektera över, eller landa i, de olika platserna innan gänget är på väg mot nästa kyrka och väsen. För övrigt är Valdemar som karaktär en lite för schablonmässig hjältetyp för min smak. Hans kamp mot cancern och resonemang kring det hela hade mått bra av att få mer utrymme. Jag kommer aldrig riktigt in under skinnet på hans karaktär, vilket gör det svårt att känna för honom.

Men det är petitesser egentligen. Det här är en väldigt spännande historia och en bladvändare utan dess like. Jag stormade igenom bokens drygt trehundra sidor och jag var alltid nyfiken på vad som väntade på nästa sida. Går man igång på nordisk mytologi och monsterjägargäng är ”Vackra kyrkor jag besökt” en no brainer. Fartfylld underhållning med en hel del monsterslafs utlovas. Nu väntar jag spänt på filmatiseringen. För det kommer väl en sådan Johannes?

Köp boken hos Eskapix här eller Bokus här.

Munins skärvor

Munins_skarvor_framsida_x500 Jag har länge hävdat att Oskar Källner är en av Sveriges vassaste fantastik-författare och hans novellsamling ”Munins skärvor” är ett tydligt bevis på det. Det är någonting med Oskars texter jag går igång på och jag klurade länge på vad det är som gör att jag uppskattar hans verk så mycket.

Oskar skriver på sin blogg; ”Munins skärvor innehåller så väl skräck som science fiction. Men de är inte så väsenskilda som man kan tro, då jag nästan alltid har lite science fiction i min skräck och lite skräck i min science fiction.”

Och jag inser att det är i det här påståendet sanningen om min fascination ligger. Det är kombinationen av genrer som gör att jag verkligen uppskattar dessa berättelser. Jag har alltid velat älska renodlad science fiction-litteratur, och i några fall gör jag det också, men skräcken har alltid legat mig närmare hjärtat. I Oskars texter finns det alltid lite av båda representerat, vilket verkligen tilltalar mig.

Sedan skriver Oskar oerhört underhållande också. Novellerna är händelserika och han lyckas alltid måla upp intressanta världar och karaktärer. Det är skickligt berättat, ofta fartfyllt, och vanligtvis med ett djupare tema eller en tanke bakom. Det är svårt att utse favoriter i denna godispåse till samling. Jag är väldigt svag för det storslagna rymdkrigandet i ”Yi” och ”Hon som dömer”, och älskade Lovecraft-inspirerade ”Mannerskiölds herrgård” och zombieapokalypsen i ”Byssan lull” för sin mysrysiga stämning. Men rubbet håller en osedvanligt hög nivå.

De få noveller jag inte läst tidigare var ”Yulebocken” och ”Det enda som betyder något”. Två rätt korta berättelser som båda är trevliga bekantskaper och fungerar som lättsmälta avbrott från Oskars lite mastigare texter i mitten av boken. Den inledande prologen ”Korpen” knyter samman de olika berättelserna till en helhet och återkommer med jämna mellanrum. Ett finurligt grepp som jag gillade.

”Munins skärvor” är en underbar novellsamling och Oskar lyckas verkligen locka fram mitt sanna nördjag med sina historier. Han är nämligen inte rädd för att slänga in rymdkryssare, underliga monster och hi-tech-grunkor i sina berättelser. Det är svårt att inte låta sig hänföras av fantasin som genomsyrar många av novellerna. Samtidigt lyfts tyngre ämnen fram, inspirerar och skapar eftertanke. Det är inte bara glansig yta, utan också mer där bakom. Självklart hade jag önskat mig mer nytt innehåll och om jag inte redan läst merparten av ”Munins skärvor” skulle jag antagligen varit ännu mer lyrisk i mitt omdöme. Jag är avundsjuk på er som läser Oskars berättelser för första gången i och med denna samling.

Köp boken via Fafner förlag eller annan valfri bokhandlare som den här till exempel.

Att dö väl

att_do_val-eva_holmquist Två av mina svenska favoritförfattare som skriver science fiction har slagit sina påsar ihop och skapat denna lilla pärla till novell. Oskar Källner och Eva Holmquist uppmanade besökare på Steampunkfestivalen i somras att komma på fantasifulla sätt att bli dödad på. De två mest uppskattade bidragen skulle få äran att medverka i en science fiction-novell.

Vinnare blev till slut Hanna och Alina som därför spelar huvudrollerna i berättelsen (och dessutom slutligen dör på rätt uppfinningsrika sätt). Mer bakgrund och information om projektet kan du läsa här på Oskars blogg och här på Evas blogg.

En utomjordisk ras kallad ”Grendlar” hotar att förinta allt och alla. De dundrar fram i galaxen och utplånar värld efter värld. I en sista desperat handling kallas djurtämjaren Hanna och exobiologen Alina in till ett uppdrag som kan rädda mänskligheten. Även om de dör på kuppen.

”Att dö väl” är en svulstig sci-fi-historia som rymmer allt det där jag går igång på. Här finns det gott om rymdskepp, underliga rymdvarelser och en spännande premiss. Det är lekfullt, engagerande och maffigt. En riktig höjdare för alla som gillar rymdkrig i samma anda som Starship Troopers och Ender’s Game. Nu väntar jag bara på att Källner och Holmquist utvecklar samarbetet ytterligare och skriver en hel roman i samma stil.

Novellen kan inhandlas för en futtig tia hos Ordpspira förlag men finns också hos Bokus, Adlibris och Bokon.

Där ute i mörkret

omslag_dar-ute-i-morkret Jag fick upp ögonen för Markus Sköld via Affronts Maskinblod-antologier och har också sedan stött på honom i Epoks Mörkerseende. Hans noveller har tilltalat mig med sitt actionfokus och sina skräckvibbar. Efter lite research stod det klart att Markus gett ut en roman 2012, självklart ville jag ge den en chans.

”Där ute i mörkret” är en klassisk varulvsskräckis. Det hela utspelar sig i en norrländsk by samtidigt som ett kompisgäng från Stockholm anländer för att uppleva lite vildmarksäventyr. Det paddlas kanot, skjuts med pilbåge och festas, men så skymtar äventyrsguiden Angelica något underligt i skogen. En varelse hon aldrig sett förut. Snart börjar ruggiga saker inträffa och ortsbefolkningen och stockholmarna måste samarbeta för att överleva det monstruösa hotet.

Jag ser ”Där ute i mörkret” som ren och skär underhållningslitteratur. Den är nämligen väldigt klichéfylld. Konceptet med varulvar, en ensligt isolerad by och dess gamla stereotyper har åtminstone jag stött på många gånger tidigare. Och det är väl egentligen inget fel med det, men jag hade önskat att Markus tagit ut svängarna lite mer vad gäller handlingen. Samtidigt är det välskrivet, engagerande och spännande. Här återfinns många intensiva passager och jag gillar den för sitt actionfyllda upplägg. Det är aldrig speciellt läskigt men det finns gott om blod och gore.

”Där ute i mörkret” är en underhållande skräckroman utan tvekan, och kan du leva med att du säkerligen tagit del av den här typen av berättelse tidigare är den väl värd att plocka upp. Jag köpte mitt e-boksexemplar via Signon för ynka 28 kronor. Och det sjukt prisvärt för denna varulvsstänkare. Finns också hos Bokus och Adlibris i vanlig ordning. Markus Skölds hemsida finner du här.

Kärlek i maskinernas tid

karlek-i-maskinernas-tid ”Kärlek i maskinernas tid” är alltså en novellsamling som lägger fokus på i synnerhet två ämnen: kärlek och science fiction. På bokens omslag är orden ”EROTIK”, ”ROMANTIK” och ”FANTASTIK” tryckta i versaler. Ska jag vara ärlig är det kanske inte en pitch som passar mig som handen i handsken. Jag har aldrig varit en fan av erotisk, eller för den delen, romantisk litteratur.

Fast stämmer verkligen det? Är jag bara för pryd för att erkänna motsatsen eller har jag ens gett den typen av böcker en chans? Jag tror inte det. Det där beror uppenbarligen, som med mycket annat, på i vilket sammanhang det presenteras. För i ”Kärlek i maskinernas tid” tycker jag det lämpar sig ypperligt.

När KG Johansson ställer mig frågan om hur virtual reality kan påverka ett passionerat kärleksförhållande i ”Överallt, när som helst, på alla tänkbara sätt”, sitter jag som klistrad med lätt rodnade kinder. När klasskillnader och dystopiska levnadsförhållanden begränsar fortplantning i Anna Jakobsson Lunds ”Skördad” våndas jag. När Love Kölle beskriver en helt galen sexakt i ”Hett begär på Xyldax VII” fnittrar jag gillande.

Det är mycket i Affronts nya novellsamling som tilltalar mig. Som vanligt är det bra klass på berättelserna och de femton författarna visar prov på både fantasi och hantverksskicklighet. Här återfinns dessutom många för mig kända novellförfattare av rang utöver tidigare nämnda som Eva Holmquist, Oskar Källner, Tora Greve och Boel Bermann. Alla levererar de bra och tänkvärda historier. Jag får helt enkelt inse att jag kan uppskatta lite snusk och romantik då och då. Bara det dyker upp ett snajsigt rymdskepp eller lite robotar emellanåt.

Mer om ”Kärlek i maskinernas tid” hos Affront förlag. Köp boken här, här eller här.

Rovdjur – Samlade skräcknoveller

rovdjur_-_samlade_skracknoveller Det var lite med en besviken känsla jag slog upp innehållsförteckningen till Caroline L. Jensens nya novellsamling. Av samtliga berättelser visade det sig vara en enda jag inte har läst sedan tidigare. Lyckligtvis råkade det vara en av de bästa i samlingen, nämligen titelnovellen – ”Rovdjur”. En fantasifull men likaså hemsk historia om en barnamördare, en blodtörstig haj och en hjälte vid namn Bob. Här visar Jensen upp en känsla för det oväntade och det är ett skickligt genomfört hantverk med många lager. En fullpoängare för mig utan tvekan.

Detsamma kan sägas om ”… Och Kyria tystnade” som jag redan tidigare högljutt hyllat där ett gripande livsöde gestaltas på tragiskt vis. En sjuttio sidor lång njutning att läsa. Eller ska jag säga tortyr?

”Husdjur är inte tillåtna på Pärlan” (blogg här) är också en klockren skräcknovell med glimten i ögat. Lika rolig som ruggig. I ”Sju års olycka” löper tentakelmonstren amok. En intensiv splatterskräckis som tidigare publicerats i antologin ”De odöda”. Fantastiskt underhållande. ”Bortom Brahms” har jag också bloggat om innan likaså ”Smårå septemberskog” och ”Ankomst”.

Ärligt talat. Samtliga berättelser håller vansinnigt hög klass och det här kan mycket väl vara en av de bästa skräcksamlingar jag tagit del av. Om du inte redan nördat ner dig i Caroline L. Jensen, som i fallet för egen del, så grattis! ”Rovdjur – Samlade skräcknoveller” är en guldgruva för dig som växt upp med Stephen King och Dean Koontz som husgudar.

Mer info om ”Rovdjur” hos Hoi Förlag. Boken finns bland annat att köpa här och här.

Kleptomania

Jag visste inte riktigt vad som väntade mig när jag började läsa Kristina Hårds ”Kleptomania”. Bokens omslag ger, trots att det skymtar ett luftskepp längst upp till höger, vibbar av deckare och titeln likaså. Jag hade på förhand snubblat över en recension där boken beskrevs som en skräckthriller innehållandes i synnerhet troll men också annat oknytt. Den var tydligen riktigt bra dessutom. Med mer vetskap om romanen så här ett par dagar efter att jag lagt den åt sidan kan jag inte annat än att hålla med.

Linus Kaiser är döende. Under sin sista tid på jorden känner han att det är dags att dela med sig av sin otroliga historia om hur han kom över sin förmögenhet och kunde starta upp sitt luftskeppsimperium. Ingra blir måltavlan för hans berättelse. Skatteverkets utsände som har fått i uppdrag att göra en revision på Kaisers framgångsrika företag. Berättelsen tar vid i samband med en tågkrasch och vad som egentligen hände därefter. Om hur Linus stöter på Halvar och Claudia, men också andra varelser i skogen.

”Borde vara död” var den första Styxx Fantasy-utgivna boken jag läste och jag uppskattade hur annorlunda den var. Detsamma kan jag säga om Kleptomania. Det är en intressant twist på svenska sagoväsen i en värld lik vår men med vissa unika drag. Jag har inte för vana att se luftskepp segla förbi och några troll i skogen har jag aldrig sett röken av. Men jag har å andra sidan aldrig letar ordentligt.

Kristina Hård skriver med ett bra driv och ”Kleptomania” är engagerande från första sidan till den avslutande cliffhangern som avrundar denna första del av en påtänkt serie böcker som går under namnet ”Arvet efter Kaiser”. Jag är oerhört nyfiken på vart det hela tar vägen i kommande delar och jag hoppas Hård skriver på fortsättningen i detta nu. Det råder ingen tvekan om att det finns mer att utforska i denna mystiska värld. Om alla böcker från Styxx Fantasy håller så här hög klass bör jag ta mig en ännu närmare titt på förlagets utgivning i framtiden. Kleptomania är ett måste för fans av svensk folklore och ryslig litteratur av bra kvalité. Unik, spännande och stundtals väldigt obehaglig.

Lär mer om Kleptomania här, köp boken här eller här.

Kattmänniska

kattmanniska-710x1024 Feministisk skräck. Det är så Susanne Samuelsson själv kallar sitt verk ”Kattmänniska”. En novellsamling i skräckens tecken där kvinnorna får ta plats och ges det utrymme männen så ofta lägger beslag på. Det är en fräsch och annorlunda samling berättelser långt ifrån traditionell rysarlitteratur – där monstren jagar tafatta flickor i skogen som ofta får agera rekvisita. Här är det kvinnorna som har sista ordet. Vilket visserligen inte alltid är till deras fördel.

”Kattmänniska” känns intelligent konstruerad. En röd tråd löper igenom novellerna och den tematik som genomsyrar det hela är skickligt implementerad. Samuelsson är en begåvad författare och hennes historier är genomtänkta vilket får mig att fundera och tänka till. Det är naket och personligt men likaså obehagligt och läskigt. Precis som man kan förvänta sig av en skräcknovellsamling. Men Susannes tillvägagångssätt för att skapa ruggiga situationer innefattar inte alltid det vi så ofta förknippar med genren.

Det här en bok för alla som är trötta på den klassiska skräcklitteraturen eller bara vill ha någonting annorlunda. Gör dig själv därför en tjänst och inhandla ”Kattmänniska”. Den lyckades både överraska och skrämma mig och kommer antagligen ha samma effekt på dig också.

Mer info om boken hittar du hos Epok förlag. Just nu finns den att köpa här på Bokus men dyker väl antagligen också upp i Epoks butik och på Adlibris inom kort. Missa inte intervjun med Susanne i Farfarsparadoxen som spelades in för några veckor sedan.

UPPDATERING 26/11: Igår lades Epok förlag ner, samma dag som ”Kattmänniska” skulle lanseras. Detta innebär att förlaget inte kommer att ge ut några fler böcker. ”Kattmänniska” går därför inte att få tag på och de kommande releaserna ”Dränkt”, ”Herr Lombardo” och ”Silverspegeln” ställs in. Något jag tycker är oerhört trist. Jag håller tummarna för att Christian Johansson, Susanne Samuelsson, Frida Andersson Johansson och Johan Lindbäck alla hittar nya förläggare. Synd på ett så spännande förlag som snabbt etablerat sig som en fantasikutgivare att räkna med. Verkligen tråkigt.

UPPDATERING 2/12: Det är nu klart att förlaget Undrentide övertar Epok och låter det leva vidare som imprint. Alla detaljer är inte avslöjade än men det verkar som Epoks tidiga utgivning kommer finnas kvar och förhoppningsvis också de tilltänkta framtida boksläppen.