Munins skärvor

Munins_skarvor_framsida_x500Jag har länge hävdat att Oskar Källner är en av Sveriges vassaste fantastik-författare och hans novellsamling ”Munins skärvor” är ett tydligt bevis på det. Det är någonting med Oskars texter jag går igång på och jag klurade länge på vad det är som gör att jag uppskattar hans verk så mycket.

Oskar skriver på sin blogg; ”Munins skärvor innehåller så väl skräck som science fiction. Men de är inte så väsenskilda som man kan tro, då jag nästan alltid har lite science fiction i min skräck och lite skräck i min science fiction.”

Och jag inser att det är i det här påståendet sanningen om min fascination ligger. Det är kombinationen av genrer som gör att jag verkligen uppskattar dessa berättelser. Jag har alltid velat älska renodlad science fiction-litteratur, och i några fall gör jag det också, men skräcken har alltid legat mig närmare hjärtat. I Oskars texter finns det alltid lite av båda representerat, vilket verkligen tilltalar mig.

Sedan skriver Oskar oerhört underhållande också. Novellerna är händelserika och han lyckas alltid måla upp intressanta världar och karaktärer. Det är skickligt berättat, ofta fartfyllt, och vanligtvis med ett djupare tema eller en tanke bakom. Det är svårt att utse favoriter i denna godispåse till samling. Jag är väldigt svag för det storslagna rymdkrigandet i ”Yi” och ”Hon som dömer”, och älskade Lovecraft-inspirerade ”Mannerskiölds herrgård” och zombieapokalypsen i ”Byssan lull” för sin mysrysiga stämning. Men rubbet håller en osedvanligt hög nivå.

De få noveller jag inte läst tidigare var ”Yulebocken” och ”Det enda som betyder något”. Två rätt korta berättelser som båda är trevliga bekantskaper och fungerar som lättsmälta avbrott från Oskars lite mastigare texter i mitten av boken. Den inledande prologen ”Korpen” knyter samman de olika berättelserna till en helhet och återkommer med jämna mellanrum. Ett finurligt grepp som jag gillade.

”Munins skärvor” är en underbar novellsamling och Oskar lyckas verkligen locka fram mitt sanna nördjag med sina historier. Han är nämligen inte rädd för att slänga in rymdkryssare, underliga monster och hi-tech-grunkor i sina berättelser. Det är svårt att inte låta sig hänföras av fantasin som genomsyrar många av novellerna. Samtidigt lyfts tyngre ämnen fram, inspirerar och skapar eftertanke. Det är inte bara glansig yta, utan också mer där bakom. Självklart hade jag önskat mig mer nytt innehåll och om jag inte redan läst merparten av ”Munins skärvor” skulle jag antagligen varit ännu mer lyrisk i mitt omdöme. Jag är avundsjuk på er som läser Oskars berättelser för första gången i och med denna samling.

Köp boken via Fafner förlag eller annan valfri bokhandlare som den här till exempel.

Egopost och Munins skärvor

blurbmunin

Min andra blurb är ett faktum. Det måste betyda att jag numera är någon i bokbloggosfären och en etablerad boktyckare? Eller?

Blurben i fråga pryder baksidan av Oskar Källners kommande novellsamling ”Munins skärvor”. Jag återkommer givetvis med ordentliga intryck från boken när jag läst klart den men kan redan nu hävda att det är ett givet köp för fans av science fiction och skräck. Merparten av innehållet har släppts tidigare, några som e-noveller och några återfinns i antologier, och jag har redan läst sju av de tio berättelser (inte nio som KG Johanssons blurb påstår) som medverkar i samlingen. Så jag vet vad jag pratar om och kan kosta på mig att reprisera min blurb; ”Han håller alltid hög klass och trollbinder mig som läsare från första meningen”. Sen är dessutom omslaget supersnyggt! Det osar verkligen klassisk, göttig sci-fi om det. Se boken till höger på bilden nedan så fattar du vad jag menar.

Jag passade dessutom på att beställa Oskars tidigare böcker i fantasy-serien ”Nornornas vävnad” i samband med att recensionsexemplaret skickades. Det lär bli mycket läsning från denne herre den närmsta tiden.

bild 1