Liten på jorden, Hungrig skugga och bajs

Det finns många saker som passar bra tillsammans. Men finns det något bättre än en novellfullsmockad surfplatta på muggen när det ska bajsas? Troligen. Hur som helst. Jag har slagit två flugor i en smäll under de senaste toabesöken. Så här lyder domen (och ja, själva bajsandet gick bra).

LPJn_omslag1-150x200I ”Liten på jorden” av Magnus Jahnsson har docent Ka gjort en fantastisk upptäckt och ska till att hålla ett föredrag för professor Lam. Professorn som Ka med många andra ser upp till. Ska docenten lyckas imponera eller inte?

Det märks att Jahnsson verkar i en liknande bransch (han jobbar med och föreläser om läkemedel). Jag finner inte samma fascination för berättelsen som, vad jag förmodar, författaren själv gör. Men den är ändå välskriven och intelligent. Lite trist bara.

Mer om novellen och Magnus Jahnsson hos Hoi Förlag.

Hungrig-Skugga-600Love Kölle har jag både intervjuat och bloggat om tidigare med anledning av hans debutroman – ”Galtmannen”. I ”Hungrig skugga” träffar vi den trasiga Frank fylld med sorg och en underlig psykolog med ett udda begär.

Det är en ondskefull liten berättelse. Mer sadistisk än den är läskig. Kölle fortsätter på Galtmannen-vis att plåga och misshandla sina karaktärer. Både psykiskt och fysiskt. Jag gillar varelsen som introduceras i berättelsen. Bra och snyggt skrivet är det också.

Mer om novellen och Love Kölle hos Epok Förlag.

På tal om bajs. Läser just nu ”Borde vara död” av Pål Eggert och spana in det här:

bajstext

Maken till detaljerad bajssekvens i en bok har jag mig veterligen aldrig stött på tidigare. Den är dessutom inte slut där. Återkommer till denna inom en snar framtid i ett fullfjädrat blogginlägg.

Nä, nu trycker det på lite grann tror jag minsann. Dags att fatta surfplattan och besöka dasset. Tjingeling!

Mörkerpepp: Maskinblod 3

maskinblod3_omslag_storAffront Förlag fortsätter att pumpa ut sina sci-fi-antologier och inte mig emot. De två föregående Maskinblod-samlingarna håller väldigt hög klass och ett knippe riktigt bra och tankeväckande noveller. Nu har det blivit dags för den tredje samlingen i serien och i vanlig ordning innehåller den berättelser från ett gäng namnkunniga och intressanta författare.

Medverkar gör bland annat Oskar Källner, Boel Bermann, Johannes Pinter, KG Johansson, Eva Holmquist och Markus Sköld som jag alla redan omnämnt här i bloggen tidigare. Men här återfinns också nya bekantskaper för mig. Beställde nyss novellsamlingen ”Främling. Inkräktare”, skriven av Hans Olsson som också medverkar till exempel. Som grädde på moset så bidrar superduktiga Caroline L. Jensen med en kortroman.

”Maskinblod 3” ges ut av Affront Förlag och släpps den 18 september.
morkerpeppbloggserien

Parasitus

parasitusomslagFamiljen Billgren har fått nog av storstaden. Inte ska deras två barn växa upp i denna betongdjungel? De bosätter sig istället på den norrländska glesbygden i Norrbotten. En stor omställning för pappan Jack och desto mindre för hustrun Sarah som växt upp i området. På en bilfärd hem plockar de upp en gammal rullstolsbunden man. Han är svårt skadad och de tar därför med sig mannen till familjens nya hem för att plåstra om honom. Lämpligt nog är Sarah sjuksköterska. Men snart börjar det hända mystiska saker. Oförklarliga saker. Saker som kommer få stora konsekvenser.

Jag är vansinnigt förtjust i detta. Inte bara för att berättelsen i sig är skickligt uppbyggd utan för att konceptet med farliga väsen på en utsatt plats är bland det mest spännande jag vet. Alien, Rovdjuret och The Thing. Människor som slåss mot det okända. En varelse de inte förstår sig på. Panik. Rädsla. Utsatthet. Det är något som verkligen får mig att gå igång på det här.

Parasitus hamnar definitivt i det här facket och Johansson är oerhört duktig på att bygga upp den stämning som krävs för att låta historien lyfta. Långsamt och metodiskt jobbar Johansson upp en obehagskänsla som blir mer påtaglig ju längre in i berättelsen jag kommer. Han har dessutom låtit det utspela sig på en plats där karaktärerna får kämpa och slita oavsett om de blir angripna av främmande varelser eller inte. Snön piskar, mobilerna saknar täckning och kylan gör sig ständigt påmind. Johansson har skapat de bästa förhållandena för en skräckroman.

Det här är bra, väldigt bra till och med. Christian Johansson är riktigt vass på att ta fram älskvärda karaktärer och få mig att känna för dem alla. Men han är lika bra på att skriva läskig skräck. Det mörker som omger de sista sidorna i boken är omvälvande läsning. Skrämmande och gripande. Men det övernaturliga tar aldrig överhanden. Det blir aldrig för mycket eller för plojigt. Länge spekulerade jag i om det överhuvudtaget fanns med några övernaturliga inslag. Det känns till en början mer som en spänningsroman utan direkta kopplingar till den typen av skrämsellitteratur. Men den finns där. Och den är naggande god. Parasitus är ett absolut måste för alla som gillar bra skräck.

Parasitus är skriven av Christian Johansson och utgiven av Epok Förlag. Jag har förhandsläst boken som släpps den 8 september.

Läget

bojack-image

Böcker
Just nu: Parasitus – Christian Johansson
Har ”mörkerpeppat” på denna redan. Ett blogginlägg dyker upp inom kort.
Snart 1: Borde vara död – Pål Eggert
Skitig folktroskräck i Göteborg. Har längtat efter att läsa en hel roman av Pål länge. Hans noveller är guld.
Snart 2: Himmelstrand – John Ajvide Lindqvist
En av mina absoluta favoritförfattare är tillbaka med…eh… husvagnsskräck? Måste vara bra.

TV
Just nu 1: Bojack Horseman
Netflix första egna animerade serie för vuxna. Långsammare än det mesta i genren men med intressant karaktärsutveckling.
Just nu 2: Dominion
Dystopisk sci-fi med änglar. Ostigt men underhållande. Spännande koncept.
Snart: Hemlock Grove (säsong 2)
Härligt mystisk första säsong. Ojämnt tempo dock. Håller tummarna för att den skumma stämningen är intakt i säsong två.

Spel
Just nu: Rouge Legacy
Pixlig rougelike (duh!). Lika frustrerande svårt som beroendeframkallande.
Snart: The Walking Dead S02E02
Nu är alla episoder ute och dags att sätta tänderna i denna säsong på riktigt. Första delen lovade gott.

Rapport augusti 2014

guardians-galaxy-big

Film:
Guardians of the Galaxy
Captain America: The Winter Soldier
The Amazing Spider-Man 2
Riddick

TV:
Vikings Säsong 2

Kortfilm:
Yellow
Tempbot

Böcker:
En man av stil och smak – Anders Fager
Stockholms undergång – Fruktan
Mörkerseende – Epok Förlag
Vackra kyrkor jag besökt – Johannes Pinter (manus/förhandsläsning)

Serieromaner:
Guardians of the Galaxy: Legacy Vol. 1

Noveller:
Husdjur är inte tillåtna på Pärlan – Caroline L. Jensen
Smårå septemberskog – Caroline L. Jensen
Dödsängeln – Lars Rambe

Spel:
The Swapper

Kommentar:
Väldigt kvalitativ läsning denna månad med Stockholms undergång, Mörkerseende och En man av stil och smak. Sensommarens släpp av svensk skräcklitteratur har imponerat och då har jag ändå John Ajvide Lindqvists Himmelstrand och kommande Parasitus av Christian Johansson som pockar på uppmärksamheten i bokhyllan. I övrigt har jag stiftat bekantskap med Guardians of the Galaxy, både i serieform och på vita duken. I båda fallen var det sjukt underhållande möten. Det blev en hel del superhjältar denna månad i form av Captain America: The Winter Soldier och The Amazing Spider-Man 2. Förstnämnda var överraskande bra och en klar förbättring sedan den första filmen om en av Marvels töntigaste superhjältar. Spännande konspirationsaction och en intressantare premiss än att rädda världen för den fyrtiotredje gången i ordningen. Andra filmen om Spindel-mannen var också bra. Aningen tama skurkar och en sämre, hafsigare andra del av filmen, men ändå sevärd utan tvekan. Jag är nyfiken på hur de tar det vidare med tanke på den omvälvande avslutningen.

Statistik 2014:
Film: 33
Kortfilm: 6
TV: 27
Böcker: 16
Noveller: 22
Serieromaner: 12
Spel: 8

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni
Rapport juli

Mörkerpepp: Parasitus

parasitusomslagEftersom jag just nu förhandsläser denna råkar jag redan veta, halvvägs in, att Parasitus är en bok att sukta efter. Det är i grund och botten en historia om uråldrig ondska som gömmer sig i ödemarken men också om en familj som byter det hektiska livet i storstaden mot en ensligt belägen villa i Norrbotten.

Christian Johansson behärskar skräckformatet väl och kan det där med att bygga upp en kuslig atmosfär. Han är dessutom minst lika bra på att skapa älskvärda karaktärer. Den 9 september är väntan över. Jag råder er att förboka denna på momangen.

Mer om Christian Johansson på hans blogg och mer om Parasitus finns att läsa hos Epok Förlag.

morkerpeppbloggserien

Dödsängeln

dodsangelnLars Rambe är en helt ny bekantskap för mig. Rambe har främst författat deckare men gav 2012 ut skräckromanen ”Kvinnorna i sjön” och har dessutom publicerat ett gäng noveller hos Hoi Förlag, ”Dödsängeln” är en av dessa.

Sigurd förlorar sin dotter. I en desperat åtgärd finner han en mystisk besvärjelsebok och framkallar sitt sista hopp – ett uråldrigt havsväsen som kan återuppliva de döda. Men allt har sitt pris…

”Dödsängeln” är en välskriven novell. En klassisk skräckberättelse med inslag av Lovecraft. Vem gillar inte historier om gamla hemska havsmonster och gåtfulla ritualer liksom? Den är måhända inte speciellt läskig men stämningen som genomsyrar berättelsen gör sitt och Lars Rambe behärskar formatet väl. Jag kan definitivt rekommendera denna och är samtidigt lite sugen på att ge Rambe fler chanser i framtiden.

Lars Rambes hemsida finnes här och mer om dödsängeln och fler noveller här.

Mörkerseende

morkerseendeSnacka om att det regnar antologier just nu. I ”Mörkerseende” har Epok Förlag valt temat ”Haunted House” som ledstjärna. Nu tycker jag visserligen några av författarna frångår det tilltänkta temat en smula men de flesta novellerna berör spökhus på något sätt. Annars spretar det åt lite olika håll. Både kvalitéts- och innehållsmässigt. På det stora hela är det en stark samling med många minnesvärda berättelser.

Pål Eggerts ”Gå till döden som till en älskare” är en av höjdarna och jag blev förvånad över vändningen historien tar en bit in. ”Jag låter mig röras” av Patrik Centerwall ger ett annorlunda perspektiv på traditionella spökhistorier, Stewe Sundins ”Köldfödd” är en läskig liten sak och ”Neumans melankoli” av Finn Cederberg är härligt vrickad. Titelnovellen ”Mörkerseende” av Susanne Samuelsson tål att nämnas också, olustig och snyggt berättad, likaså ”Tjuvkika” av Markus Sköld. Det mesta är riktigt bra och hemsökta hus-temat är en personlig favorit-genre.

”Mörkerseende” släpps den 25 augusti, nu på måndag, och jag har läst en förhandsversion. Är du ett fan av skräck och spökhistorier så är denna antologi ett självklart inköp. Jag hoppas Epok Förlag har fler samlingar på gång med nya intressanta teman. Konceptet med just teman och tolkningar av en genre är något jag verkligen uppskattar. Speciellt när det resulterar i något så här kompetent och läsvärt.

Mer om ”Mörkerseende” och Epok Förlag hittar du här.

Stockholms undergång

StockholmsUndergång_fruktan_omslagApokalypsen är över Stockholm! Skrivarkollektivet Fruktan har gett sig fan på att ta död på varenda nollåtta med alla tänkbara medel. I antologin ”Stockholms undergång” möter vi skräckinjagande regnbågar, hemska epidemier, meteorer på kollisionskurs, men också klassiska varelser som vampyrer och zombier. Alla med samma mål – att utplåna Sveriges huvudstad.

Jag är överraskad över novellernas jämna och höga nivå. Inte en enda av dem gjorde mig uttråkad. Det enda att anmärka på, och antagligen ofrånkomligt när 12 berättelser ska samsas i en bok, är att flera scenarion påminner en del om varandra. Just de historier som innehåller någon typ av epidemier eller virusinfektioner är på många sätt snarlika i uppbyggnaden. Å andra sidan är alla oerhört välskrivna och konceptet är lika skrämmande som fascinerande. Även om jag inte är en Stockholmsbo är jag ändå tillräckligt ofta på besök i staden för att igenkänningsfaktorn ska vara hög även för mig. Idén med att låta alla berättelser utspela sig på samma plats är klockren. Att Fruktan-gänget dessutom bestämt sig för att låta undergången angripa stan på olika sätt är ett spännande grepp.

Det finns inga direkt svaga kort i samlingen men några historier tilltalade mig extra mycket. Eira A. Ekres novell om en mystisk regnbåge är en av dem. Den stack verkligen ut med sitt udda upplägg. Relationen mellan mamman och pojken var dessutom hjärtskärande beskriven. Boel Bermanns ”De vita” är också det en gripande historia. Om pojkvännens tragiska sjukdom, som gör honom oförklarligt kallare och kommer närmare den oundvikliga döden för varje dag som går, och om flickvännens hjälplöshet. Som extra bonus rycker Anders Fager in och levererar den sista novellen i samlingen med bravur. Här är det en gammal hederlig meteor som är på väg mot staden. Novellen behandlar människornas fem sista timmar i livet. Ett intressant koncept där texten fylls med desperation och hysteriska människors sista suck. Jag gillade ”Lönelördag” av Erik Odeldahl också. ”Stockholmsmodellen” av Patrick Ogenstad likaså. Snart har jag listat varenda novell känns det som. Som sagt, det är verkligen många som håller hög klass.

Jag blir förvånad om inte fler än Boel Bermann från Fruktan-kollektivet snart får ge ut egna böcker. Här osar det talang och påhittighet. ”Stockholms undergång” bevisar ännu en gång att det kryllar av begåvade författare som skriver skräck och sci-fi i Sverige just nu.

Mer om Fruktan och ”Stockholms undergång” hittar du här. Förlaget Undrentide, som gett ut boken, finner du här.

Smårå septemberskog

SmaraSeptemberskogÄsch, när jag ändå håller på. Här kommer ytterligare en text om en Caroline L. Jensen-novell. I ”Smårå septemberskog” lånar den aspirerande författaren Fiona en stuga av kompisen Carin som redan är en etablerad författare. Stugan ligger mitt ute i ingenstans och passar perfekt för att färdigställa hennes första roman, inga störningsmoment i närheten, men inte heller någon mobiltäckning eller grannar. Eller jo, förresten. En gammal säregen tant bor en bit ifrån, men beter sig ytterst märkligt. Snart börjar det hända underliga saker. Fiona lägger märke till rivmärken på husfasaden, hon hör konstiga ljud utanför och stöter på ett mystiskt gammalt fornminne…

Även detta en riktigt bra novell av ”skräckdrottningen” Caroline L. Jensen. En krypande obehagskänsla växer sig starkare ju längre jag läser. Jensen beskriver skickligt den utsatta känslan man får av att befinna sig ensam i ett hus, mitt ute i skogen. Det är i och för sig inte det läskigaste jag upplevt i novellväg, men den är sådär lagom läbbig, och den lyfter också fram ett av mina absoluta favorit-väsen. Tumme upp!

Köp ”Smårå septemberskog” här eller här.

Fler blogginlägg om Caroline L. Jensen:
Ankomst
Efter stormen
Husdjur är inte tillåtna på Pärlan
Bortom Brahms