Äsch, när jag ändå håller på. Här kommer ytterligare en text om en Caroline L. Jensen-novell. I ”Smårå septemberskog” lånar den aspirerande författaren Fiona en stuga av kompisen Carin som redan är en etablerad författare. Stugan ligger mitt ute i ingenstans och passar perfekt för att färdigställa hennes första roman, inga störningsmoment i närheten, men inte heller någon mobiltäckning eller grannar. Eller jo, förresten. En gammal säregen tant bor en bit ifrån, men beter sig ytterst märkligt. Snart börjar det hända underliga saker. Fiona lägger märke till rivmärken på husfasaden, hon hör konstiga ljud utanför och stöter på ett mystiskt gammalt fornminne…
Även detta en riktigt bra novell av ”skräckdrottningen” Caroline L. Jensen. En krypande obehagskänsla växer sig starkare ju längre jag läser. Jensen beskriver skickligt den utsatta känslan man får av att befinna sig ensam i ett hus, mitt ute i skogen. Det är i och för sig inte det läskigaste jag upplevt i novellväg, men den är sådär lagom läbbig, och den lyfter också fram ett av mina absoluta favorit-väsen. Tumme upp!
Köp ”Smårå septemberskog” här eller här.
Fler blogginlägg om Caroline L. Jensen:
Ankomst
Efter stormen
Husdjur är inte tillåtna på Pärlan
Bortom Brahms
2 reaktioner på ”Smårå septemberskog”