Läsning – Sida 19

Rapport februari 2015

firefly-serenity-crew

Film:
Frankenweenie
Big Hero 6

TV:
Brooklyn Nine-Nine Säsong 1
Firefly
Agent Carter

Böcker:
Odd och frostjättarna – Neil Gaiman
Huset vid avgrunden – William Hope Hodgson
Gränsland – Johan Ring
Stjärnklart – Lars Wilderäng

Noveller:
Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet – Mohamed Omar
??? – Frida Andersson Johansson

Kommentar:
I vanlig ordning så kommer lite omdömen av sånt jag inte hunnit blogga om i denna månadssammanfattning.
Film: Frankenweenie var överskattad och menlös, somnade två gånger under filmens gång. Big Hero 6 må vara förutsägbar men jag tyckte den var underhållande och min 8-åring älskade den. Roboten Baymax är den skönaste Pixar-figuren jag sett på mycket länge.
TV: Såg om Firefly, fortfarande en apbra sci-fi-serie. Ska se om Serenity i veckan. Agent Carter började starkt men gick ner sig lite i slutet. Härligt med en stark kvinnlig hjältekaraktär i en Marvel-produktion. Hoppas på en andra säsong. Brooklyn Nine-Nine är avkopplande trams-tv. Perfekt när man är på det humöret.
Bok: Har introducerat Neil Gaiman för min 8-åring. Odd och frostjättarna handlar om gudarna från den nordiska mytologin och den finurliga pojken Odd. En charmig liten sak och en bra introduktion.

Statistik 2015:
Film: 9
Kortfilm: 0
TV: 4
Böcker: 7
Noveller: 3
Serieromaner: 0
Spel: 1

Tidigare rapporter 2015:
Januari

Stjärnklart

stjarnklart-wilderang_lars Det där med att hålla isär verk och upphovsmakare kan vara klurigt. Jag blev för ett tag sen via bloggen Feuerzeug uppmärksammad på att boken jag läste var skriven av en författare som uppenbarligen har starka, sexistiska åsikter. Jag vill tro att han bara har uttryckt sig klumpigt eller möjligen ironiskt men så verkar inte vara fallet. Det var därför svårt att fortsätta läsa boken utan att känna av en besk eftersmak.

Men om jag nu ändå ska försöka att hålla isär ”Stjärnklart” och Lars Wilderäng så är åtminstone förstnämnda verk en finfin bedrift.

Helt plötsligt börjar all elektronik att sluta fungera. Mobiltelefonerna lägger av, bilarna startar inte längre, flygplanen störtar och kärnkraftverken exploderar. Sverige förvandlas till en kaotisk plats där folket svälter och gör allt för att överleva i en rå och mörk verklighet. Det blir en kamp full med uppoffringar för vissa medan de sjuka och svaga är chanslösa redan till en början och dör som flugor. Det är stundtals hemsk läsning. Människor förvandlas till grymma monster när allt vänds upp och ner. Jakten på mat och skydd lockar fram det värsta hos vissa människor. ”Stjärnklart” är klump i magen-läsning.

Berättarstilen är engagerande och alternerar mellan ett gäng olika individer som alla upplever undergången på olika sätt. Vi har en prepper som hela tiden har förberett sig på att den här dagen skulle komma, vi har en forskare, en politiker, en småbarnsfamilj, en polis och en militär. Alla karaktärer i berättelsen är spännande att följa. Sedan är också själva scenariot väldigt tankeväckande och jag fick mig många tankeställare under läsningens gång. Vad skulle jag själv göra om all elektronik slutade att fungera? Vilka kunskaper besitter jag?

”Stjärnklart” är den första boken i en serie där uppföljaren ”Stjärnfall” ska släppas i år. Så mer hemskheter, misär och dystopi att vänta inom kort. Den här första delen är en oerhört spännande undergångsroman och en fantastiskt läsvärd bok. Jag önskar jag kunde säga detsamma om Wilderängs twitteruttalanden.

Köp den på Bokus, Adlibris eller hos andra bokhandlare.

Pepptoppen i mars

Agent’s of S.H.I.E.L.D.
Efter ett långt uppehåll, där vi under tiden har haft möjlighet att avnjuta finfina Agent Carter, är det äntligen dags för S.H.I.E.L.D.-agenterna att återvända. Den andra säsongen har börjat starkt och jag håller tummarna för att det fortsätter i samma stil. Jag är fantastiskt nyfiken på vad som ska hända med Coulson, Skye och resten av gänget efter den feta cliffhangern innan säsongsuppehållet.
När: 3 mars
Var: ABC

Chappie
Neil Blomkamp är tillbaka med ännu en sci-fi-rulle. Jag älskade District 9 och gillade Elysium. Chappie känns på förhand som en gritty version av Short Circuit (eller Nummer 5 lever som den döptes till här). Den och framför allt uppföljaren var en av mina favoritfilmer som barn. Ja, jag vet. De lär inte hålla måttet idag men mina nostalgiska minnen till dessa filmer är fortfarande starka. Jag har stora förhoppningar på denna. Glutta på senaste trailern här.
När: 6 mars
Var: Bio

Dränkt av Frida Andersson Johansson
Jag har redan tjuvstartat min läsning av Frida Andersson Johanssons lovande debutroman och jag gillar det än så länge. Spännande och lite läbbigt på sina ställen. Redan. Hakar på trenden med nordisk folktro. Recension här på bloggen om ett par veckor.
När: 13 mars
Var: Bokus, Adlibris och andra bokhandlare

Vad är du pepp på i mars?

Gränsland

gransland ”Novellerna är ju något av babyfoton – de är det första skönlitterära jag skrev i vuxen ålder, så de har alla barnsjukdomar man förknippar med förstlingverk. Men det ger dem väl också en viss charm.”

Så lät hälsningen från författaren Johan Ring angående novellsamlingen ”Gränsland”. Om jag har greppat det rätt så är samlingen egentligen inte officiellt släppt och existerar bara i nuläget som ett pr-utskick från Mix förlag inför Johans kommande debutroman, ”Fyra minuter”. Även om jag tycker alla tre novellerna i ”Gränsland” håller bra klass kan jag känna av att det skett en viss kvalitétshöjning om jag jämför med författarens nyare verk. Novellen ”Kärlen” och kortromanen ”Den mörka fläcken” håller ihop bättre och spär på med mer psykologisk, intensiv skräck. Båda är fantastiskt bra och mycket fina hantverk.

Detsamma kan sägas om novellerna i ”Gränsland”; ”Stugan”, ”Lång väg hem” och ”Saken som åt Danny Smith”, även om jag tycker den där fingertoppskänslan som jag på senare tid fått ta del av saknas. Det är bra skräcknoveller hela bunten och tål att jämföras med det mesta i genren men det finns barnsjukdomar som Johan själv nämnt.

Det är hur som helst spännande att få följa Johans utveckling som författare härifrån. Nu har jag tagit del av det mesta som publicerats och formkurvan pekar spikrakt uppåt. Jag anar stordåd när debutromanen anländer.

För mer information om Johan Rings skrivande och hans stundande boksläpp, spana in debutantbloggen. Johan publicerar blogginlägg varje onsdag.

Huset vid avgrunden

huset Det är svårt att förhålla sig till skräck från förr. Med William Hope Hodgsons ”Huset vid avgrunden” från 1909, eller ”The house on the borderland” som originaltiteln lyder, hade jag målat upp en bild av en rätt urflippad historia. Den är av många ansedd som en klassiker och sägs ha influerat H. P. Lovecraft i sitt författande.

Det utlovades intergalaktisk skräck och svinmonster. Och absolut, det fick jag. Tyvärr kändes den trots det rätt tam och de få skräckinslagen mest tramsiga. Jag kan definitivt tänka mig att det en gång var ett verk skräckfantaster högljutt hyllade och än idag är det en fantasifull historia. Som en historielektion kan den ändå ha visst värde, men som ett verk på egna ben övertygar den inte längre, tyvärr.

Klassisk göttig sci-fi

Nyaga
Jag har för avsikt att börja läsa lite äldre klassiska science fiction-verk i år och efter en del tips från Oskar Källner hamnade Peter Nilsons Nyaga-serie högt upp på önskelistan.

Så efter en del letande har jag nu båda böckerna i min ägo och ser verkligen fram emot att sätta tänderna i vad som sägs vara ett riktigt fläskigt rymdepos. Det får dock vänta lite då recensionshögen växer sig allt högre men någon gång i vår hoppas jag att Peter Nilson också träffar mig, ”som en murbräcka i mellangärdet”, likt känslan Oskar en gång fick.

Vill du också bli inspirerad? Läs Oskars hyllning till bokserien.

Fyra kvinnor fyra flickor

fyrakvinnorfyraflickor Titeln ”Fyra kvinnor fyra flickor” syftar kanske inte helt förvånande på bokens tema. KG Johansson vill med sin senaste novellsamling lyfta fram det det kvinnliga könet. Ett grepp jag gillar. Vad beträffar innehållet i dessa historier är det också tumme upp.

Johansson skriver återhållsamt, fast med pondus, och ritar upp fantasieggande men väl genomtänkta världsbyggen i sina noveller. Alltid välavvägt och smart implementerat. Det är människorna som spelar huvudrollen i Johanssons berättelser. I ”Fyra kvinnor fyra flickor” är det tydligare än någonsin. Trots att platsen och kulissen är annorlunda så får det fantastiska hålla sig i bakgrunden.

Här är inte alltid slutet gott. Snarare sällan. Många av samlingens noveller har ett budskap om undergång och misär, om utanförskap och utsatthet. Ofta är det väldigt känslosamt och i vissa stunder till och med gripande. Är du ute efter att må bra av ditt läsande så är det kanske inte hit du ska vända dig.

Jag tycker verkligen om Johanssons sätt att skriva och mörkret som ofta omsluter hans berättelser. ”Hyenor” är en fruktansvärd historia med ingredienser som vidriga våldtäkter, ett smittsamt virus och en ohygglig framtidsvision. Den korta men skickligt skrivna ”Den blödande flickan” är en annan favorit, om mänsklighet och meningen med allt. ”Marina” om en vattendränkt värld gillade jag också, likaså ”Gatflickan”, den längsta novellen i samlingen.

Mer information om boken hittar du hos Affront förlag och köper gör du här eller här till exempel.

Skräckförfattartips: Johan Ring

ring Jag älskar att grotta ner mig i författares bibliografi när jag väl är något stort på spåren. Vad beträffar Johan Ring så finns det nämligen mycket att se fram emot 2015. Novellsamlingen ”Gränsland” väntar fortfarande på utgivningsdatum men debutromanen ”Fyra minuter” släpps på Mix förlag i april.

Om ”Fyra minuter”: ”Ett passagerarplan på väg från Zürich till Arlanda försvinner från radarn i fyra minuter. Sedan störtar det oförklarligt på en potatisåker i Dunvik. Ingen kan ge någon rimlig förklaring till vad som har hänt, men snart börjar människor i byn bete sig underligt. Något har följt med det störtade planet. Något som lockar till sig människorna i byn och förvandlar dem…”

Efter att jag under den senaste tiden satt tänderna i några av Rings noveller har dessa boksläpp seglat upp i topp vad gäller de böcker jag ser fram emot allra mest i år.

Jag har tidigare hyllat kortromanen ”Den mörka fläcken” som är en del av det spännande Mix-projektet ”Efter stormen” och för ett par veckor sedan läste jag novellen ”Kärlen”. Det här är en krypande, ruggig historia om en pappa och hans dotter där relationen dem emellan minst sagt byter skepnad. Väldigt bra. Detsamma kan sägas om ”Saken som åt Danny Smith”. Jag gillar verkligen hur Johan hanterar den stegrande skräckstämningen i sina noveller. Den där känslan av att någonting inte står rätt till byggs på och eskalerar på ett väldigt snyggt vis.

Håll koll på Johans kommande boksläpp genom att följa hans framfart på Debutantbloggen där han huserar varje onsdag året ut. Johan skriver dessutom (men sparsamt) på sin egna blogg samt twittrar under @johanerikring.

Gotisk deckare i Uppsalamiljö

professor-frans-omslag ”Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet”, smaka på den titeln. Det här är det första äventyret i något som författaren Mohamed Omar kallar en ”pulp fiction-serie”. Berättelsen är kort och skickades till mig i form av ett häfte på drygt 20 sidor. Omslaget etablerar stämningen direkt och är finfint illustrerad av serietecknaren Olov Redmalm.

Omar gör ingen hemlighet i att inspirationskällor som H. P. Lovecraft och Conan Doyle har influerat honom i arbetet med denna första novell om detektiven och professorn Frans Stenberg. I likhet med Sherlock Holmes är han en excentriker och en anmärkningsvärd klipsk person som dessutom har en medhjälpare vid sin sida. Det hela utspelar sig i Uppsala och även om jag inte har någon som helst kännedom om staden märks det att Omar är mån om att skapa en hög igenkänningsfaktor för dem som har bättre koll.

Jag är väldigt förtjust i konceptet. Man kan hävda att stölderna från Doyles kända karaktär är på tok för många men jag tycker bara det är charmigt. Ja, Charmigt, det är ett ord jag tycker lämpar sig väl för att beskriva vad jag tycker om ”Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet”. Det är en behaglig, lättsmält men mycket roande mordhistoria. Klassisk men med stort fokus på Uppsala som universitetsstad och med stor berättarglädje. Jag läser gärna fler noveller om Frans Stenberg i framtiden.

Novellen ges ut av Aguéli förlag och Mohamed Omars blogg hittar du här.

Rapport januari 2015

Maleficent

Film:
Her
Evil Dead (2013)
Slither
Drag Me to Hell
Captain Phillips
Maleficent
The Maze Runner

TV:
Morran och Tobias

Böcker:
Förvandlingen – Franz Kafka
Munins skärvor – Oskar Källner
Kärlek i Maskinernas tid (antologi)

Noveller:
Saken som åt Danny Smith – Johan Ring

Spel:
Life is Strange Episode 1

Kommentar:
I vanlig ordning så kommer lite omdömen av sånt jag inte hunnit blogga om i denna månadssammanfattning.
– Evil Dead har jag inte vågat se tidigare då jag var rädd att min kärlek till originaltrilogin skulle få sig en törn men denna ”reboot” var oväntat bra. Det visade sig vara en annan typ av film men med små doser av fanservice instoppat här och var.
– Her var en hjärtskärande och väldigt annorlunda upplevelse. Fantastiska karaktärer.
– Kan tänka mig att många sen länge är trötta på Rheborgs och Gustavssons karaktärsskådespeleri men i Morran och Tobias tycker jag de träffar precis rätt. Bland det bästa i svensk humor jag sett på länge.
– Kafkas Förvandlingen var ingen höjdare och är i mitt tycke lite överskattad. Trist och utan poäng.
– Första episoden av Life is Strange överraskade med starkt manus och bra karaktärer. Intressant spola tillbaka tiden-mekanik. Enda minuset var den usla ansiktsanimeringen som förtog lite av inlevelsen.

Statistik 2015:
Film: 7
Kortfilm: 0
TV: 1
Böcker: 3
Noveller: 1
Serieromaner: 0
Spel: 1