Locke and Key var följetången som öppnade mina ögon för seriernas värld på nytt. Efter flera års slumrande intresse var det Joe Hill och Gabriel Rodriguez som väckte ett behov av att återigen läsa serier. Med fantastiska karaktärer, en komplex fantasieggande handling och upplägget med de magiska nycklarna fick berättelsen om familjen Locke mig på fall redan från den första seriepanelen.
Men jag har länge sparat den avslutande delen i bokhyllan. Ögonblicket behövde vara perfekt och tiden för att plöja hela sista albumet skulle verkligen finnas där. Det dröjde ungefär ett år efter att jag köpt den sjätte och sista samlingsvolymen Alpha & Omega innan jag tog mig igenom alltihop. Avslutningen var lika storslagen som förväntat. Blodig, sorglig och oerhört spännande. En episk final väl värdig serien.
Att jag redan längtar efter att ta mig igenom serien en andra vända är ett gott betyg. Har du inte redan stiftat bekantskap med den trasiga familjen Locke och den mystiska herrgården med sina många hemligheter, grattis! Du har sex mästerliga serievolymer att ta dig an ögonaböj!
Baksidestext: När Malin får veta att Yuko som bodde i hennes rum tog livet av sig i badkaret blir hon skakad, men det är inget mot vad hon blir när det kommer svart hår ur badkarsavloppet och dörrarna i korridoren stängs, trots att bara Malin är hemma. Allt oftare slängs alla deras skor huller om buller i korridoren, teven byter kanaler av sig själv och när Camilla försvinner spårlöst börjar hela situationen kännas ohanterlig – men vad ska de göra? Ingen kommer tro dem om de säger att Yuko spökar.
Baksidestext: I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på. Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.
En dystopisk tillvaro råder i Amatka. Det är en plats där kollektivet betyder mest och där stränga regler får den lilla kolonin att inte braka samman. Här är det ”styrelsen” som bestämmer med byråkratin som ledsagare. Inspektören Vanja anländer till Amatka för att undersöka medborgarnas hygienvanor. Men under undersökningen framgår det mer och mer som att det är nåt som inte står rätt till. Hon hittar information som döljs för invånarna om det samhälle de lever i. 
Det har gått trögt att bli klar med Attentaten i Gallus. Vanligtvis gillar jag Eva Holmquists verk, speciellt de science fiction-influerade novellerna, och det är inget fel på Attentaten i Gallus. Det är en välskriven ungdomsfantasy, punkt slut. Men jag är inte målgruppen, vilket är någonting jag motvilligt erkänner. Jag är uppenbarligen inte den allätare jag trodde jag var.
En dag bestämmer sig författaren Texas Whiffer för att följa sin döde fosterpappas råd och bege sig genom en magisk portal till en annan, för honom okänd värld, för att leta reda på den bror han trodde var död sedan 25 år. Han lämnar efter sig ett ofullständigt manuskript till den tredje boken om vagabonden Caslan, packar en lätt ryggsäck och kastar sig ut i det okända.
Nathan har i Berlins ockulta kretsar funnit den motvillige men kunnige läromästaren Vincent, som ska hjälpa honom att utveckla sina magiska sidor. Bland annat tränar Nathan sig i en teknik att skapa falska sinnesintryck, en färdighet som är hett eftertraktad bland ockulta utövare. Plötsligt dyker det upp en bild i huvudet på honom: en liten man, bara hälften så stor som en normal vuxen, med stort skalligt huvud.
Med sina 17 noveller fördelat på 167 sidor är Patrik Centerwalls Skymningssång en spretig men naggande god samling korta berättelser. De är ofta underliga och bisarra. Karaktärerna hamnar ständigt i situationer spetsade med oförklarliga händelser och ting. Ibland är det av dystopiskt snitt, andra gånger finns det inslag av urban fantasy och weird fiction. Ja, det är fantastik kort och gott. 
I samband med att CH Wahlund släpper ifrån sig sin tredje och avslutande del i Katakrestrilogin har Affront hunnit ta över som förlag och släpper nu alla tre delarna i en och samma samling. Den tredje neologismen är den sista kortromanen och rundar av serien om en observatör som verkar i ett framtida översvämmat dystopiskt Sverige där skrivmaskiner är hårdvaluta, men också ett verktyg för att dokumentera när havsmonstret Hafgufa dyker upp på olika platser i landet. Men det är bara Observatorieministeriet som får möjlighet att göra detta och alla typer av skrivdon är förbjudna för resten av befolkningen.
Jag läser sällan fantasy nu för tiden. Vad det har att göra med vet jag inte riktigt för egentligen älskar jag magin, världarna och de intressanta skildringarna av karaktärer och folkslag de brukar innehålla. Kanske beror det på att det känns för mastigt att ta sig an det omfångsrika berättandet som verken i genren oftast är kända för.