En närmare titt på Epok förlag

epokloggaEpok förlag var snälla och översände en bunt litteratur för mig att ta mig an. Har läst en del av det nu och här följer lite intryck.

Den första kvinnan – Susanne Samuelsson (novell)
En kort men tänkvärd text med en liten annorlunda vinkel.

Att använda tiden väl – Lars Östling (novell)
Snurrig tidsreseberättelse om en sadistisk vapenhandlare. Fyndig, med ett kul upplägg.

Saltus – Finn Cederberg (novell)
I ett postapokalyptiskt Sverige har växtligheten löpt amok och träd och växter tränger in i landets städer. Två ”röjare” har som uppdrag att hålla Stockholm fritt från växande grödor. Spännande och välskriven liten sak i en fascinerande framtid.

Hafgufa – CH Wahlund (kortroman)
Långsamt berättad dystopi om en statligt anställd observatör i ett framtida, översvämmat Sverige. Jag gillar settingen och att Wahlund inte jäktar utan tar god tid på sig att bygga upp karaktärer och händelseförlopp.

Isolatopia – CH Wahlund (kortroman)
Fortsättningen på Hafgufa. Fortsatt rätt händelsefattig men jag lockas av både framtidsskildringen och den mystik som omger den. Ser fram emot den avslutande och sista delen.

Bländverk (antologi)
En stabil och jämn antologi med fokus på zombienoveller. Gillade Oskar Källners, Stewe Sundins, Caroline L Jensen och Malin Rydéns historier bäst. Men flera riktigt bra berättelser i denna. Dessutom är e-versionen helt gratis, bara att ladda hem omedelbums!

Dessa och mycket annat finns att beställa på Epok förlags hemsida.

Förlaget har under sin korta livstid hunnit med att etablera sig som en av landets mest spännande utgivare av fantastik med bra bredd och kvalité. Jag gillar dessutom Jesper Holms omslagsdesign och den starka grafiska profilen som genomsyrar förlagets släpp. Sånt är också viktigt! Härnäst ska jag ta mig an Planet 63 av Lars Östling, fick mersmak efter att ha läst snurriga tidsresenovellen ”Att använda tiden väl” som jag nämnt i texten ovan.

Tips! Under juli bjussar Epok på novellen ”Pussel” av Christian Johansson. Passa på att ladda ner i detta nu.

Äventyrsdags i rymden

Jag må vara sist på bollen på denna men måste ändå klottra ner ett par meningar om den. Bravest Warriors alltså! Det är inte ofta jag kan skryta med att jag har ”binge-tittat” på två hela säsonger i följd, men så blev fallet med Pendleton Wards nät-serie. Det är alltså den skäggiga skaparen av Adventure Time – flitigt förekommande här hemma, både för egen räkning men också den äldsta sonens – som krafsat ihop en charmig liten sak kallad Bravest Warriors.

Serien påminner mycket om nyss nämnda Adventure Time men Bravest Warriors utspelar sig i sci-fi-miljö och är aningen mer vuxen i sin framtoning. Avsnitten ligger någonstans mellan 5-7 minuter, vilket förklarar mitt sträckkollande, de två säsonger som är släppta kan avverkas på cirka två och en halv timme. Först kändes den rätt menlös men utan tvekan ändå underhållande. Hänger man i tycker jag den växer och snart vävs avsnitt ihop och bildar en rätt omfattande handling med fokus på bland annat tidsresande. Sen att serien har den mest snutteputtegulliga bikaraktären någonsin i Catbug kan man inte bortse ifrån. Bedårande liten sak det där.

Rubbet finns på Youtube!

Tack för tipset BreeElla!

Den plötsliga dörren

Den-plötsliga-dörrenDen plötsliga dörren från 2012 är en överraskande liten bok sett till formatet. Jag vet inte vad det har med nåt att göra men det får den åtminstone att sticka ut och kännas inbjudande. Boken innehåller nio stycken små berättelser som spretar hit och dit. Det bjuds på människolika ålar, en man som blir kär i en ost, en deppig huvudfoting i en tunnelbanevagn och andra helt oväntade historier. Det är surrealistiskt, komiskt men också stundtals obehagligt.

Albertsson kan konsten att lekfullt och fyndigt formulera sina meningar, lyssna bara här:

”Hela byn var nu samlad. En gubbe petade på dem med en pinne, en annan kastade en hård mussla på en av ”ålajävlarna”, en tredje spottade (i motvind, rakt in i sitt skägg) och svor högt att han skulle flå dem med bara händerna och guds hjälp. Det skulle han senare också göra, men gud hjälpte som vanligt inte till utan skickade en epidemi av envisa hemorrojder som sin ställföreträdare”.

Språket är minst sagt fantasifullt. Det bjuds på groteska, snuskiga och märkliga händelser, men likaväl sorgliga och vemodiga diton.

Jag har stött på Sofias noveller tidigare mellan Eskapix pärmar. Hon behärskar också den renodlade skräcken men jag gillar verkligen det potpurri och bredd som uppvisas i Den plötsliga dörren, här ges det fritt spelrum för minsta absurda tanke och det är svårt att inte älska det. Ja, jag måste erkänna att jag blev smått förälskad i denna skruvade, fascinerande samling berättelser.

Näst på tur för Albertsson står ännu en novellsamling som ges ut på Eskapix i sommar kallad – De överflödiga. Mina förväntningar efter detta är givetvis skyhöga.

Köp den Plötsliga dörren här.
Sofia bloggar här och här.

Nere på Flower och Dean Street

nerepaflowerJag älskar konceptet med mininovellsamlingar. Nere på Flower och Dean Street är just en sådan. Fyra stycken små berättelser i en inbunden bok på 72 sidor. Läste ut den på en dag. Som småbarnsförälder är det sällan tiden finns till att köra ett bokmaraton och det är därför jag föredrar korta böcker numera. Men det är också något speciellt med intensiva, korta läsupplevelser och Jenny Lundins debutbok passade utmärkt att sträckläsa.

Lundin levererar febrig, närgången prosa med udd. Min favorit i samlingen är titelnovellen ”Nere på Flower och Dean Street” som handlar om en kvinna som drömmer om att bli seriemördare. Berättelsen är finurligt utformad och skildrar en mördares tankar och åtaganden på ett ovanligt sätt. Lundins karaktärer lider alla av någon störning och kan inte direkt klassas som mentalt friska. Jag gillar att följa med in under skinnet på dessa psykopater, att få insikt i deras skeva världsbild. Det är fascinerande och Lundin lyckas bra med att gestalta denna grupp trasiga människor. Vi får också uppleva en urballad fest, en kvinna som tänder på lik och en familjs husrenoveringsbehov som går över styr.

Jag ser fram emot av att läsa mer av Jenny Lundin i framtiden, Nere på Flower och Dean Street är en debut som lämnar mig med ett stort sug efter mer. Boken finns att inhandla hos finfina förlaget Eskapix.

Black Science

Turtle-Temple

Wow! Det är sällan jag blir så uppslukad av en serie men efter att ha lagt ifrån mig det sjätte och senaste numret av Black Science var jag märkbart skakad. Den där känslan av att varit med om någonting som omkullkastar allting man trodde sig veta om karaktärer och händelseförlopp. En känsla jag vant mig vid som trogen Game of Thrones-anhängare men som är relativt ny för mig som serieläsare.

I huvudrollen ser vi vetenskapsmannen Grant och hans team som kallar sig, Anarchist League of Scientists. Tillsammans har de uppfunnit en maskin som gjort det möjligt att resa till parallella världar. Tanken bakom är god – att hitta botemedel mot dödliga sjukdomar och upptäcka ny teknologi som på nåt sätt kan hjälpa mänskligheten. Men även om Grant och hans personal har goda avsikter är finansiärerna av projektet i vanlig ordning mer intresserade av pengar och makt vilket skapar konflikter i gruppen. När apparaten av misstag (eller?) kastar hela gänget till en okänd plats befinner sig plötsligt alla i livsfara. Olyckligtvis återfinns dessutom Grants båda barn på forskningsanläggningen när maskinen aktiveras vilket tvingar dem med på resan. Vem ligger bakom det hela, vilka kan man lita på, men framför allt – hur ska de ta sig hem igen?

Black Science lyckas med något viktigt – jag känner mig tidigt investerad i berättelsen. Karaktärernas agendor nystas sakta upp och man lär känna dem i en behaglig takt. Människorna står i centrum samtidigt som inramningen med parallella världar, underliga varelser och främmande civilisationer också tar plats i handlingen. Vi möter allt från storslagna sköldpaddsöar till framtidsindianer som besitter högteknologisk kunskap. Det är intensivt, fartfyllt och många uppoffringar hinns med redan i de första sex numren. Det är en känslomässig berg och dalbana både för huvudpersonerna i serien och för mig som läsare. Man slits mellan hopp och förtvivlan, på ett bra sätt!

Rekommenderas varmt till alla sci-fi-geeks som inte räds lite ond bröd död och oförutsedda vändningar. Snygg är den också! Finns bland annat hos Comixology.

Rapport maj 2014

blackscience01_640

Film:
Elysium (BR)
World War Z (DVD)
Jack Reacher (DVD)

TV:
Agents of S.H.I.E.L.D. Säsong 1 (ABC)

Serieromaner:
Saga Vol. 3 (#13-18)
The Boys Vol. 1 (#1-5)
Black Science Vol. 1 (#1-6)

Spel:
Monument Valley (Android)

Kommentar:
Rätt klen månad sett ur ett populärkulturellt perspektiv. Förklaringen är att jag flydde landet under en vecka och begav mig på en behaglig semester i Danmark med kraftigt begränsad internetuppkoppling. De starkaste lysande stjärnorna blev ändå en nyfunnen seriebekantskap i form av Black Science – en vansinnigt spännande sci-fi-berättelse om parallella världar och ond bröd död – en oförutsägbar berg och dalbana minst sagt, samt avslutningen på Agents of S.H.I.E.L.D., snacka om uppryckning! Monument Valley var också en liten pärla fler borde upptäcka, ett stämningsfullt och vackert mobilspel med intelligent pusseldesign. Den tredje volymen av Saga var lika fantastisk som tidigare volymer. Blir separata inlägg om flera av dessa vid ett senare tillfälle.

Statistik 2014:
Film: 21
Kortfilm: 2
TV: 14
Romaner: 2
Antologi/novellsamling: 2
Noveller: 9
Serieromaner: 11
Spel: 5

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april

Bäst just nu

tumblr_mkqhve5el41s6c5ifo1_1280

Fargo
Martin Freeman och Billy Bob Thornton är båda lysande i denna ohajpade tv-serie. Var är hyllningarna? Fantastisk stämning, klockrent skådespeleri och essensen från filmen fångas perfekt. Bästa på tv just nu, utan tvekan. Finns på HBO Nordic.

Game of Thrones
Den fjärde säsongen är inne i en uppbyggnadsfas för tilfället. Det känns som det stora avslöjandet närmar sig, likaså den (förmodade) storslagna avslutningen. Det är alltid jobbigt när man närmar sig sluttampen på en GoT-säsong, det är ju så jävla bra. Snart börjar den årslånga väntan igen. Ångest redan nu.

Saga
Läste precis ut den tredje volymen av Fiona Staples och Brian K. Vaughans galna rymdopera. Med oerhört starka karaktärer och spännande handling är den alltid omöjlig att lägga ifrån sig så fort man plockar upp ett nytt seriealbum. Volym 3 är inget undantag.

Guardians of the Galaxy
Ny trailer ute. Det må se töntigt ut men damn, vad jag ser fram emot denna! Skjutglada tvättbjörnar, talande träd och intergalaktiskt sci-fi-kaos. Det bör bli vansinnigt underhållande.

Marvel Agent’s of S.H.I.E.L.D.
Det började lite segt, men efter ett gäng avsnitt tog den fart, och avslutningen av den första säsongen var minst sagt rafflande. Nu är jag oerhört spänd på att se hur de tar serien vidare i nästa säsong. Kan det hålla en lika hög klass rakt igenom hela vägen denna gång så snackar vi!

Jalapeno Poppers
Så galet goda! Stark het jalapeno-smak, sjukt frasiga bågar som smälter i munnen. Finns bland annat här och hos Hemmakväll.

Nytt på tv-horisonten

Just nu svämmar det över av tv-nyheter när de stora amerikanska kanalerna spikar sina tablåer för hösten men också när nästa års inköp visas upp.

Här är några som jag ser fram emot lite extra mycket.

http://www.youtube.com/watch?v=uPE2oBnzROY
Constantine

Bygger på serietidningen Hellblazer och är en helt ny tolkning av karaktären Constantine. Själv gillade jag Keanu Reeves-filmen från 2005, men av seriefansen är den tydligen rejält bespottad. Kan bli aningen tarvlig är känslan men kampen mellan himmel och helvete, med en nypa demoner och monster, är för mig personligen ett upplägg som nästan alltid går hem. Ska genast sätta tänderna i Hellblazer-seriens första volym som legat och vilat här hemma sedan ett tag.


Gotham

Fullt fokus på poliskonstapel Gordon och mindre fokus på allas vår favvo-fladdermus. I Gotham går origin-handlingen om Batman långt tillbaka i tiden. Bruce Wayne är en liten pojkvasker, Gordon har ännu inte odlat en mustig mustasch och skurkar som Gåtan, Catwoman och Pingvinen har ännu inte blommat ut som de genomruttna bovar vi känner igen dem som idag. Är rädd för att det mynnar ut i en glättig ungdomssåpa men jag har gärna fel. Trailern ser lite lagom ”gritty” ut i alla fall.

http://www.youtube.com/watch?v=2z-b3Nw6Znw
Wayward Pines

Efter ett gäng rejäla filmfloppar ger sig M. Night Shaymalan in i kampen om tv-tittarna. Här osar det starkt av Twin Peaks och inte mig emot! Matt Dillon och Juliette Lewis är värvade som extra dragplåster och den första trailern vittnar om mängder med mystik, underliga karaktärer och småstadskänsla. Jag håller tummarna för att Shaymalan hittar tillbaka till fornstora dagar (Jo, alla haters, han har faktiskt gjort bra film efter Sjätte sinnet). Varning för spoilerkänsliga, trailern är tämligen avslöjande.

Annat att ha förhoppningar på:
The Whispers – Producerad av Steven Spielberg. Barn kommunicerar med spöken. Kan bli nåt. Eller inte.
The Last Man on Earth – Upplägget är lite förvånande precis detsamma som seriens titel. Intressant premiss men håller det för en hel serie?
Agent Carter – Ny Marvel-serie om Peggy Carter. Blir här mer än Captain Americas kärleksintresse och jobbar för Iron Mans farsa som hemlig agent under 40-talet. Fet matinéaction eller plojig sörja?

Sen tidigare känner vi till några andra lovande sommar och höstpremiärer som The Strain, The Leftovers, Sense8 och The Flash.

Rapport april 2014

rick

Film:
Thor: Tales of Asgard (Netflix)
Thor: The Dark World (BR)
Hulk vs. Thor (Netflix)
Oblivion (BR)

TV:
Rick and Morty säsong 1 (Adult Swim)

Romaner:
Köttmonstret i Celitz – Pohlavi Remesla

Antologier/novellsamlingar:
Eskapix Volym 4 (2010)
Eskapix Volym 2 (2009)

Noveller:
Garderoben – Boel Bermann
Om nätterna är det lättare att andas – Sara Sheikhi

Serieromaner:
Dylan Dog: De sista ljuva åren
The Cape
Transfusion

Spel:
Trials Fusion (PS4)

Kommentar:
April månad gick lite i Eskapix tecken. Två antologier och förlagets första roman – Köttmonstret i Celitz, avhandlades. Jag tror redan jag varit övertydlig här på bloggen vad beträffar min lilla ”crush” på Eskapix men jag kan återigen understryka att jag verkligen diggar deras koncept. Utöver det konsumerade jag mängder med Thor, två animerade filmer samt uppföljaren The Dark World. De förstnämnda är väl inget att skriva hem om men den andra blockbuster-rullen med åskguden var njutbar underhållning och sevärd Marvel-action, precis som vi blivit bortskämda med. På tal om sevärd, hetaste animerade tv-serien just nu måste utan tvekan vara Rick and Morty. Fantastisk verkligen! Tidsresor, kloner och robotar. Den första säsongen var verkligen bländande på sina ställen. Se den!

Statistik 2014:
Film: 18
Kortfilm: 2
TV: 13
Romaner: 2
Antologi/novellsamling: 2
Noveller: 9
Serieromaner: 8
Spel: 4

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars

Italiensk mardrömsdetektiv besöker gamlingar

DylanDogA_rgbDylan Dog: De sista ljuva åren är det andra seriealbumet som ges ut på svenska sedan serien nyintroducerades av förlaget Ades Media 2013. Den italienska serien dök först upp 1986 och senare också i Sverige som egen tidning 1993. Men Dylan, som den svenska titeln löd, lades snart ner och återfanns sedan istället som biserie i Seriemagasinet åren 1995-2001.

Jag gjorde mig själv en otjänst när jag började i helt fel ände med Dylan Dog. Av en slump kom jag över filmen som baseras på serien – Dylan Dog: Dead by Night. Detta var min första kontakt med ”mardrömsdetektiven” Dylan Dog. Ett möte som inte direkt gav mersmak. Filmatiseringen är en orgie av dåligt tempo, uselt smink och träiga skådisar. Lyckligtvis visar sig serieoriginalet ha helt andra kvalitéer.

De sista ljuva åren är en skickligt berättad mordgåta med övernaturliga inslag som lyckas klämma in en riktigt snygg vändning på slutet. Dylan Dog utreder här ett ålderdomshem där gamlingar ruvar på mystiska hemligheter. Berättelsen är väl genomtänkt och varje serieruta med dess innehåll är omsorgsfullt inplanerad. Det märks tydligt att Giovanni Di Gregorio är en habil författare och historien är av klassiskt snitt, utan krusiduller och rakt på sak, vilket jag gillar. Upplägget är knappast nyskapande – Dylan Dog vaskar fram ledtrådar samtidigt som dödsfallen avlöser varann på det gamla ålderdomshemmet. Det är frågorna som indirekt ställs som är det mest intressanta i De sista ljuva åren. Ämnen som dödlighet och ålderdom återkommer som en röd tråd i berättelsen. Det är en sorglig historia som genomsyras av rädsla och desperation.

Så gör inte om mitt misstag kära läsare, Dylan Dog: Dead by Night är en urusel filmatisering och ett hån mot den välskrivna serieförlagan. Börja i rätt ände och ta istället del av dessa nyutgivna seriealbum.

Köp Dylan Dog: De sista ljuva åren här.