Jag har bloggat om Johan Ring ett flertal gånger under de senaste månaderna. Det är ingen slump. Johan Ring framstår för mig mer och mer som Sveriges nästa stora skräckförfattare. Än så länge har det blivit ett gäng noveller och en kortroman. Nu tar han nästa steg. Romandebuten ”Fyra minuter” släpps den 29 april på Mix Förlag. Jag tog tillfället i akt och frågade ut Johan om saker som debuten, Stephen King och en potentiell filmatisering.
Vad handlar ”Fyra minuter” om?
Huvudpersonen i ”Fyra Minuter”, Veronica, har tillsammans med sin pojkvän flyttat från Stockholm tillbaka till hennes uppväxtort, det lilla småländska kustsamhället Dunvik. Anledningen är att sedan hennes mamma gått bort ett år tidigare, en händelse som Veronica hanterat ganska illa och en sorg som hon aldrig riktigt tagit itu med, har hon och hennes pappa haft en väldigt spänd relation. Veronica hoppas att de ska kunna hitta tillbaka till varandra nu när hon flyttat tillbaka hem.
En natt försvinner ett stort passagerarflygplan från såväl radar- som radiokontakt i himlen över Småland. Det är borta i fyra minuter. Sedan dyker det upp igen, för att omedelbart störta och krascha på en åker utanför Dunvik. Kraschen är våldsam, och ingen ombord överlever. Någon förklaring till olyckan tycks inte finnas. Men folk i den lilla byn börjar förändras. För Veronica ter sig förändringarna först bara som en del i en nedåtgående spiral, för byn och för henne själv. Först när våldet och skräcken exploderar mitt i den lantliga idyllen står det klart att något fruktansvärt hände under de fyra förlorade minuterna, och att någonting har följt med flygplanet ner…
Mix Förlag kallar dig Sveriges svar på Stephen King. Du har dessutom själv nämnt att du influeras av honom. Men varför ska vi läsa Ring och inte King? Finns det märkbara skillnader i hur du skriver?
King är helt klart en av mina favoriter, men samtidigt finns det saker hos honom som jag retar mig på. En av dem är att han ibland tycks jobba efter principen ”more is more” och låter texten svälla ut i en omfattning som helt enkelt inte känns befogad, och det är något jag försöker undvika. Ibland tjänar berättelsen på att inte varje liten detalj beskrivs utförligt.
Jag tror att vad som får många att dra paralleller mellan mig och King är att vi båda har en tendens att placera våra berättelser i en lantlig miljö, lite av ”det gamla landet”, och befolka dem med karaktärer som återfinns i den sortens miljö. Det är inget sökt eller konstruerat – jag växte upp i Småland, därför känns det naturligt för mig att placera mina berättelser där. Jag antar att det är samma sak för King, med hans Maine. Sen så tycker jag ju egentligen att man ska läsa BÅDE Ring och King. Annars går man miste om en massa bra.
Kortromanen ”Den mörka fläcken” är till skillnad från dina noveller en mer jordnära historia, trots det är den vansinnigt obehaglig. Vad trivs du bäst med att gestalta i dina berättelser, övernaturligheter eller realism?
Det där var en knepig grej med ”Den Mörka Fläcken”, att den var tvungen att vara realistisk (den är en av tre fristående berättelser i samlingen ”Efter Stormen”, som alla är centrerade kring en fiktiv svensk kärnkraftskatastrof). Jag är ju van vid att ta till monster eller demoner när jag ska förklara vad vi slarvigt uttryckt kan kalla ”ondska”, men i ”Den Mörka Fläcken” var jag tvungen att gå ner på djupet i en vanlig mänsklig själ och försöka förklara ondskan från det perspektivet. Och jag upptäckte att det funkade riktigt bra! Så den boken var från början en lite läskig utmaning, men den gav mig insikten om att jag kan skriva ”monsterfritt” också. Med det sagt så var det dock en jobbig upplevelse, att gå så djupt in i en så obehaglig karaktär som min huvudperson i ”Den Mörka Fläcken”. Men jag tror att skrivandet måste vara så ibland.
Du säger dig älska skräckfilm. Låt oss anta att ”Fyra minuter” blir en braksuccé och att boken blir film, vilken eller vilka filmer bör den inspireras av, och vem skulle du helst se som regissör?
Hmmmm… Knepigt. När det gäller vilka filmer den bör inspireras av vill jag vara lite försiktig så att inte själva referenserna blir till spoilers för boken. Men låt oss bara säga att jag skulle önska att själva atmosfären i filmen skulle likna filmer som Night Of The Living Dead och The Thing (en slags kompromisslös ”skitighet”, samtidigt som de har ena benet fast förankrat i en B-filmstradition). När det gäller regissör måste jag svara David Cronenberg. Han är grym på att skildra komplexa mänskliga relationer, samtidigt som han är mästaren när det gäller groteska skräckinslag. Den mixen vore perfekt för ”Fyra Minuter – The Movie”.
Vad händer nu? Nya projekt på g?
Jag ska just till att börja skissa på nästa romanmanus, har en idé som jag tror kan bli riktigt, riktigt bra. Innan dess har jag också ett par novellprojekt på gång.
Johan Ring når du på hans hemsida, via Mix Förlag och just nu också på Debutantbloggen.
Berätta lite om din bokserie Serahema Saporium.
Varför fantasy?
Jag har fått för mig att fantasyverk ofta är komplexa skapelser som kräver mycket tid. Du är småbarnsförälder precis som jag, dessutom kattägare, husägare och så vidare. Hur får du tid till ditt skrivande?
Böcker just nu: Dränkt av Frida Andersson Johansson
Det där med att hålla isär verk och upphovsmakare kan vara klurigt. Jag blev för ett tag sen 
Det är svårt att förhålla sig till skräck från förr. Med William Hope Hodgsons ”Huset vid avgrunden” från 1909, eller ”The house on the borderland” som originaltiteln lyder, hade jag målat upp en bild av en rätt urflippad historia. Den är av många ansedd som en klassiker och sägs ha influerat H. P. Lovecraft i sitt författande. 
Titeln ”Fyra kvinnor fyra flickor” syftar kanske inte helt förvånande på bokens tema. KG Johansson vill med sin senaste novellsamling lyfta fram det det kvinnliga könet. Ett grepp jag gillar. Vad beträffar innehållet i dessa historier är det också tumme upp.