Första hösten – Röd skymning

Jag fullkomligt älskade Första hösten – Blå gryning. E.P. Ugglas debutroman hade allt det där som jag verkligen uppskattar att läsa om. En genomtänkt premiss för hur en pandemi kan uppstå, älskvärda karaktärer och ett gäng riktigt groteska body horror-scener som fick det att pirra till lite extra i kroppen. Dessutom uppfattade jag den som ovanligt lättläst med ett rappt språk och få långsamma passager. 

Nu är alltså uppföljaren här med undertiteln Röd skymning. Efter händelserna i den första boken har Charly och Adam kommit ifrån varandra och Charly är fast besluten att hitta sin vän men har också hunnit bilda kollektiv med några andra överlevare sedan sist. Adam i sin tur har blivit kidnappad och bortförd till en anläggning där fruktansvärda experiment äger rum. Parvin är forskare och gör sitt yttersta för att komma fram till en lösning på hur den fruktansvärda smittan ska stoppas. 

Återigen imponeras jag över hur lätt jag sveps med i berättelsen. De korta kapitlen och de tre karaktärsperspektiven känns igen från föregångaren. Alla sidohistorier fungerar. Det kan annars vara ett problem för mig när det gäller den här berättarstilen, att jag snabbt vill tillbaka till det smaskigaste när boken byter perspektiv. Här är det inget problem, alla karaktärer är spännande att följa.

Jag älskar det mesta med det här på samma sätt som jag verkligen uppskattade föregångaren. Bra språk, en hissnande framtidsbild och karaktärer enkla att tycka om. För att inte tala om ”svajare” och läbbiga spindelmonster. Underbart påhittiga och groteska skapelser! Det enda jag inte helt köper är den aningen för påskyndade upplösningen. Jag skulle uppskattat en lite mer detaljerad avslutning. Och boken är för kort, jag vill ha mer av detta! Men jag kanske är girig. Det är svårt att ta avsked när man bara vill stanna kvar i ett sånt här fascinerande scenario.

Men det här är bagatellartad kritik och lika mycket ett fint betyg till boken. Att vilja ha mer av något man uppskattar behöver inte betraktas som negativt. Röd skymning är fartfylld, fantasifull och rakt igenom ruggigt spännande. Ännu en fullträff för alla som älskar köttig skräck och dystopiska undergångsberättelser!

Titel: Första hösten – Röd skymning
Författare: E.P. Uggla
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Europa Pandemus

Peter Westbergs Europa Pandemus är en i raden av svenska zombieromaner. Något som känns väldigt hett på sistone, det fullkomligt vimlar av dem. I boken växlar perspektivet mellan Spanien och Sverige med karaktärerna Marta och Georg. Marta som kämpar för att ta sig tillbaka från Spanien till sin familj i Polen och Georg som letar efter sin dotter. Det tillkommer följeslagare under resans gång, vissa som stannar kvar längre, och vissa som blir zombiemat på vägen. Båda perspektiven är spännande att följa. Westberg sparar inte på krutet vad gäller våldet och här serveras blod, slafs och en del riktigt brutala öden för de karaktärer som dukar under för de smittade.

Ärligt talat har jag haft svårt att skriva den här recensionen. Jag vill verkligen gilla det här mer än vad jag gör. För inte allt för länge sedan sedan var det lite av en bristvara med svenska levande döda, men nu? Inte så mycket. Bara under det senaste året kan jag räkna upp fler än mina fingrar tillåter. Jag är trots det ett stort fan av just undergång och dystopier i bokform och det här är verkligen välskrivet och spännande. Men jag kan bara inte bortse från bristen av unika inslag den här gången.

Allt känns igen och hur mycket jag än uppskattar genren känner jag mig aningen mätt på dessa berättelser om infekterade och ett samhälle som kollapsar på samma sätt vi läst om tidigare. Scenariot är det inget fel på. Men ge mig något som inte är en karbonkopia på hur en zombie ser ut och agerar. Ge mig ett annat hot, en annan typ av monsterlik varelse. Det jag egentligen efterlyser är lite fler egna idéer.

Det är inte Peter Westbergs fel, snarare mitt eget. Det har blivit en överkonsumtion av zombiegenren de senaste åren och mina krav på nyskapande grepp är större än tidigare. Med det sagt, älskar du The Walking Dead och kan tänkas uppskatta en rak actionrökare med zombier, som dessutom är genomtänkt och skickligt författad, då är Europa Pandemus absolut värd att spana in. Det är en riktigt bra bok i genren, tro inget annat.

Titel: Europa Pandemus
Författare: Peter Westberg
Genre: Skräck
Utgiven av: Miramir förlag
Utgivningsår: 2019

Ferox

Ferox novelettes är en serie av miniböcker som publicerar noveller inom skräck, mörk erotika, bdsm-punk och rock’n’roll-fabler. Dessutom är böckerna rikligt illustrerade med bland annat konsthistoriens mest suggestiva verk. Ferox Novelettes är ett slags “folkbibliotek för vuxna” eller en obskyr boksamling som ryms i bakfickan på dina svarta jeans – en kolorerad blandning av eklekticism och modern esteticism.

Hank Holmström, mannen bakom Eskapix och kortlivade Odd at Heart, är tillbaka med ett nytt projekt. Ferox är ett ihopkok av noveller, artiklar, intervjuer och konst, med en säregen punkig pulpkänsla. Jag får känslan av hemmapillat fanzine, men proffsigare och layoutmässigt mer finjusterat än begreppet antyder.

”Jag brukar lite skämtsamt säga att Ferox Novelettes är som Pixi-böcker för degenererade vuxna. Pixiböckerna du vet – de där små böckerna som finns fortfarande och som man läste som barn. Ferox Novelettes är dock mer som Pixiböckernas kedjerökande syrra. De barnförbjudna Pixiböckerna som säljs under disk”

Det är färgstarkt utseendemässigt och ibland magstarkt innehållsmässigt, precis som allt annat kreatören gett ut tidigare. Inhandla ditt exemplar av Ferox novellettes via denna länk.

Bokslut 2019

2019 års…

… dystopismaskens: Mörk stad av J.S. Axell
Jag gillar det här. Det är en fint utmejslad berättelse med karaktärer som är lätta att känna för men också ett mysterium som gör mig som läsare nyfiken på att läsa vidare. De smittade är nämligen inte det enda hotet i den här berättelsen. Det finns en nerv och ett driv i hur Axell skriver med korta lättlästa kapitel som gör det svårt att lägga ifrån sig boken. Mörk stad gör kanske inte något nydanande med zombiegenren men det är en läsvärd och spännande bok som jag verkligen kan rekommendera för fans av genren.


… tv-flabb: What we do in the Shadows
Årets kanske mest självklara tv-succé. Efter att det blev klart att 2014 års film skulle bli tv-serie har jag varit övertygad om att formatet skulle passa som vampyrtanden i halspulsådern. Det här är för mig det roligaste och bästa som nådde tv-rutan förra året.


… urban fantasy-läsning: Döda platser av Pål Eggert
Döda platser är en värdig avslutning på Sebastian och Isas historia. Jag kommer sakna den här skildringen av Göteborg med dess magi och komplexa karaktärer. De samhällsfilosofiska inslagen, vemodet, mörkret. Gör dig en tjänst och läs dessa romaner, de är verkligen av ett helt eget slag och dessutom sällsynt välskrivna.


… superhjälterulle: Avengers: Endgame
Inte lika vass som Infinity War men den mest känslosamma och omvälvande av samtliga MCU-filmer. Jag gillar hur det mesta knyts ihop på ett fiffigt sätt med tillbakablickar på det som har varit men också med ett par avgörande händelser som kommer att förändra Marvels superhjälteuniversum radikalt framöver.


… tv-överraskning: The Boys
Jag läste den första samlingsvolymen av serietidningen The Boys för några år sedan och gillade skarpt. Men det var ändå en lite av en chock när tv-serien visade sig bli en sådan höjdare. En intressant infallsvinkel på superhjältegenren där de goda är minst lika onda som skurkarna de påstås bekämpa. Hjältarna är i den här tolkningen är korrumperade pr-kampanjer iklädda trikå. Dessutom är det välspelat och en riktigt träffsäker mix av drama, action och komedi. Säsong två kan inte komma fort nog.


… finaste spelupplevelse: Gris
I samma anda som Journey och andra mer artistiska spel är Gris en ny stjärna på indiehimlen. Med strålande speldesign, vackra miljöer och ett storslaget soundtrack griper spelet tag i mig från första stund och släpper aldrig taget förrän eftertexterna rullar.


… skönaste novell: Kulta, den skitungen
Det här är Carlbergs längsta novell hittills och jag tycker verkligen om den här världen som målas upp. Den är precis som i författarens alla alster annorlunda och fängslande. Det är en skön mix av humor, fantasy och lite läskigare inslag. En riktigt bra och genomarbetad novell! Jag ser med spänning fram emot att läsa mer av denne egensinnige herre.


… bästa uppföljare: Watchmen
Damon Lindelofs tv-adaption av Watchmen har stora skor att fylla. En direkt fortsättning på Alan Mores hyllade serieförlaga kräver fingertoppskänsla och respekt men jag tycker den gode Lindelof gör originalet rättvisa. Med briljant rollbesättning, ett välarbetat manus och underbart absurda inslag träffar det här rätt på alla punkter. Jag kände mig smått avdribblad i berättelsen till en början men allt knyts elegant ihop i slutet med ett par fantastiska avsnitt längs vägen.


Bubblare (eller bra grejer som också bör nämnas som hastigast):
Alita Battle Angel, Marriage Story, Star Wars: The Rise of Skywalker, Euphoria, Carnival Row, Gösta, The Umbrella Academy, Barry, Ring Fit Adventure

Under 2019 har jag…
…sett 61 filmer och 45 tv-säsonger
…läst 5 böcker, 5 noveller och 2 serieromaner
…spelat 11 spel

Kulta, den skitungen

Lars Carlberg är verkligen en spännande författare. Han skriver på sitt egna sätt med en alldeles säregen stil. Rättvis sönderdelning av besten Skorm och Sex, lögner och radband är båda finfina noveller med finurliga infallsvinklar men frågan är om inte hans senaste är den mest kompletta hittills.

Berättelsen handlar om paret Conny och Carina som har bestämt sig att återfinna den sedan länge försvunna kusinen Kulta. Det hela utspelar sig i en dystopisk värld med skröpliga trollkarlar, kaxiga mopedgäng och den hemska öh… Lisen-fisen?

Det här är Carlbergs längsta novell hittills och jag tycker verkligen om den här världen som målas upp. Den är precis som i författarens alla alster annorlunda och fängslande. Det är en skön mix av humor, fantasy och lite läskigare inslag. En riktigt bra och genomarbetad novell! Jag ser med spänning fram emot att läsa mer av denne egensinnige herre.

Titel: Kulta, den skitungen
Författare: Lars Carlberg
Genre: Fantasy
Utgiven av: Fafner Förlag
Utgivningsår: 2019

Döda platser

Ännu en gång kastas vi in i Göteborgs allra mörkaste vrår när Pål Eggert avrundar sin bokserie Borde vara död med den allra sista delen i sin trilogi. Sebastian och gravrået Isa är denna gång hårt ansatta av krafter större än någonsin innan. Med några nya magiska vänner gör de allt för att klara sig helskinnade ur striden mellan gott och ont. Men vem är egentligen god?
Det är en frågeställning som återfunnits i alla böcker. Här finns inga hjältar i ordets rätta bemärkelser. Sebastian som till viss del är författarens egna alter ego med en bakgrund inom Jehovas vittnen och samma yrke i socialtjänsten, är visserligen sympatisk och hjälpsam, men besitter också en fascination för våldets adrenalinkickar med sin sidosyssla som fotbollshuligan. Isa slukar själar och får personer att begå självmord, inte heller det den mest stereotypiska protagonisten direkt.

Det råder såklart ingen brist på ockulta väsen och sagolika varelser den här gången heller. Boken innehåller bland annat halvlingar, demoner och maktgalna gudar. I många fall är de en projektion av det samhälle vi lever i idag. Det råder inget tvivel om vilken politisk läggning som färgar författarens texter. Men när allt kommer omkring är det ändå fantasy det rör sig om här och jag uppskattar visserligen både författarens underliggande budskap men också den fantastiska plats Eggert byggt i de här tre böckerna.

Döda platser är en värdig avslutning på Sebastian och Isas historia. Jag kommer sakna den här skildringen av Göteborg med dess magi och komplexa karaktärer. De samhällsfilosofiska inslagen, vemodet, mörkret. Gör dig en tjänst och läs dessa romaner, de är verkligen av ett helt eget slag och dessutom sällsynt välskrivna.

Titel: Döda platser
Författare: Pål Eggert
Genre: Urban fantasy
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2019

Årets viktigaste kickstarter?


Första hösten – blå gryning var för mig utan tvekan en av 2017 års läsupplevelser. Jag älskade verkligen E.P. Ugglas dystopiska actionskräckis! Därför är det självklart att uppmana dig som läser detta att slänga dig över kickstartern för uppföljaren med undertiteln Röd skymning omedelbums! Och missade du den första boken i serien, ännu bättre! Det finns nämligen en backernivå för att knipa båda böckerna, prisvärt är det också.
Jag kan också lite stolt avslöja att jag redan läst boken och fått äran att skriva en blurb. Jag kan alltså gå i god för att det är riktigt bra grejer!

E.P. Uggla debuterade 2017 med den dystopiska skräckromanen Första hösten: BLÅ GRYNING som togs emot med öppna armar av skräcksverige. Hon har nu skrivit den andra och avslutande delen: Första hösten: RÖD SKYMNING. Nu kör vi på Swedish Zombie en crowdfunding för att få ut boken till svenska folket! Kickstarter-kampanjen syftar till att genom förhandsförsäljning täcka så mycket som möjligt av kostnaden för en första tryckning. Så hjälp oss att förverkliga ännu en mardröm!

Mörk stad

Det dundrar ut svenska undergångshistorier just nu och J.S. Axells debut Mörk stad är ännu en i raden av romaner som behandlar detta ämne. Jag började läsa denna på vinst och förlust utan vetskap om vare sig författare eller bokens innehåll. Undertiteln ”En dystopi om mänsklighetens undergång” gav mig dock tillräckligt med förhandsinfo för att suget skulle väckas.

Merparten av berättelsen utspelar sig i Stockholms innerstad, i en karantänzon som numera går under namnet ”fristaden”, där de överlevande samlats efter att en virussmitta har brutit ut. Området är hårt bevakat av militärstyrkor och utanför lever de smittade som förvandlats till blodtörstiga monster.

Jag gillar det här. Det är en fint utmejslad berättelse med karaktärer som är lätta att känna för men också ett mysterie som gör mig som läsare nyfiken på att läsa vidare. De smittade är nämligen inte det enda hotet i den här berättelsen. Det finns en nerv och ett driv i hur Axell skriver med korta lättlästa kapitel som gör det svårt att lägga ifrån sig boken. Mörk stad gör kanske inte något nydanande med zombiegenren men det är en läsvärd och spännande bok som jag verkligen kan rekommendera för fans av genren.

Titel: Mörk stad
Författare: J.S. Axell
Genre: Postapokalyps
Utgiven av: Hoi Förlag
Utgivningsår: 2019

Den sista önskningen

Det måste vara aningen otacksamt när ett tv- och datorspel smäller högre än ens eget originalverk. Så känns det troligen för Andrzej Sapkowski. När de flesta hör titeln The Witcher så är det Projekt Reds hyllade rollspel som de associerar till. Det är likadant för mig men jag tänkte jag skulle bredda mina referensramar en aning inför Netflix-adaptionen och har nu läst igenom den första boken i serien Den sista önskningen. Fast begreppet ”serien” är inte helt rätt uttryckt.

Kronologiskt är det här den första boken om häxkarlen (ja, så lyder faktiskt översättningen) men de första två böckerna är inte regelrätta romaner, snarare ett mischmasch av lösryckta berättelser från Geralts liv och mer av novellsamlingar. Det är först med den tredje boken som den fem böcker långa romansviten ”Saga of the Witcher” tar sin början. Lite krångligt det där och tyvärr finns det än så länge bara svenska översättningar av de två första böckerna.

Jag är ändå lite förvånad över hur glad och bagatellartad boken känns emellanåt. Nästan lite buskis med personer som drattar på ändan, bröstvårtor som tittar fram under blusen och dråpliga situationer. Min känsla efter att ha spelat spelen var att det här är en mer mörk och ogästvänlig värld och att Geralt av Rivea är en riktig hårding som sällan gör misstag. I böckerna är han långt ifrån felfri och stundtals rent av oförsiktig i sina beslut.

Inget fel med det egentligen och jag gillar ändå det här. Jag hade bara lite andra föreställningar. Det finns gott om magi, trollkarlar och mystiska varelser likt vilken fantasy-litteratur som helst. Det Sapkowski lyckas med är en mer jordnära ton och att blanda in folktro i mixen på ett intressant vis. Fokuset ligger främst på karaktärerna Geralt stöter på och deras berättelser och det är nästan alltid engagerande. Det är i likhet med spelen inte alltid heller så lätt att greppa vilka som är onda eller goda i dessa historier vilket gör det mer intressant.

Som en introduktion till Geralt och den här världen gör Den sista önskningen ett riktigt bra jobb. Jag är väldigt nyfiken på att ta mig an en mer omfattande ramberättelse om den monsterjagande häxkarlen i framtiden och förhoppningsvis lyckas den stundande Netflix-serien övertyga bokförlagen om att en svensk översättning av de senare böckerna verkligen behövs.

Döda platser och läslusten

Den 26 november släpps den tredje delen av Pål Eggerts superba Borde vara död-trilogi. Jag är orimligt sugen på Döda platser och är så redo för ett återbesök i den här fascinerande världen.  

Efter en längre lässvacka är jag igång igen och efter att ha nyligen avverkat de sista delarna av Love Kölles underbara följetong Mannen från Enhet 5541 läser jag just nu en förhandsversion av en mycket efterlängtad uppföljare. Mer än så kan jag inte avslöja tyvärr men känns skönt att lägga tid på läsningen igen, inser att jag verkligen har saknat känslan av att uppslukas av en riktigt bra bok.