Huset

husetMårten, Lena och dottern Elsa åker till det lantliga och ensligt belägna semesterhuset under julen. Lena har nyligen varit med om en bilolycka och hamnat i ett komalikt tillstånd men har fått permission från sjukhuset för att kunna fira jul med familjen. När de kommer fram till huset verkar inte allt stå rätt till och när de dessutom någon dag senare får påhälsning av en underlig främling blir deras tillvaro snart både obehaglig och skrämmande.

Egentligen har jag läst Huset vid helt fel tillfälle. Den gavs ut i oktober i fjol och utspelar sig vid juletid. Inte för att jag hade en sämre läsupplevelse på grund av detta men boken präglas verkligen av temat jul och snö. För att inte tala om det mörker som kännetecknar den här perioden på året. Jens Daniel Burman har använt inramningen på ett kompetent vis genom att ta en fin familjehögtid, förvränga den, och istället måla upp ett skräckscenario.

Utöver jultemat ligger fokuset på berättelsens trasiga familj och vad som händer när den utsätts för gigantiska påfrestningar och orimliga val. Hur agerar man i dessa extrema situationer? Vem ska man skydda i första hand? Burman är träffsäker både på att beskriva miljöerna men också människorna i sin historia. Det är en snyggt ihopsatt skräckthriller som bidar sin tid. Spänningen byggs upp långsamt och när slutet nalkas har jag hunnit bygga ett starkt band till historiens karaktärer och känner för dem när kniviga beslut oundvikligen måste tas.

Huset är en stark och välsmakande romandebut och Jens Daniel Burman är definitivt ett författarnamn att lägga på minnet.

Titel: Huset
Författare: Jens Daniel Burman
Genre: Skräckthriller
Utgiven av: Hoi Förlag
Utgivningsår: 2015
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Vattnet drar

Vattnet_drarDen svenska fantastiklitteraturen har aldrig mått bättre, och det är inte längre bara de små nischade förlagen som publicerar verken, glädjande nog. Den blågula fantastiken tar plats oavsett vart man vänder blicken. Vattnet drar av Madeleine Bäck håller den pågående trenden vid liv.

Berättelsen inleder med en stöld i en kyrka där ett värdefullt föremål ska stjälas. En av inbrottstjuvarna, Viktor, hittar i samband med detta en underlig sten, som oförklarligt sprider värme omkring sig. Men stenen väcker någonting i skogen, ur naturen, som slumrat i hundratals år. Snart har bygden i Gästrikland ett mord på halsen och det är bara början på vad som komma skall.

Historien berättas ur flera karaktärers perspektiv. Det är Viktor och den magiska stenen, journalisten Jäder som utreder det mystiska mordet, Krister som känner en koppling till djur och drabbas av underliga anfall, Beata som vill skydda sin väninna som hamnat i fel sällskap och som senare också stöter på den kloka men hemlighetsfulla gumman Gunhild i skogen.

Vattnet drar är en erotiskt laddad ungdomsfantasy med skräckinslag. Det förekommer en hel del sex, men också rysligare delar. Bäck spär på med extra allt och på många sätt känns det som att ingenting riktigt går in på djupet. Det är lite ytligt. Jag lär aldrig känna karaktärerna på riktigt.

Samtidigt är det onekligen underhållande och beroendeframkallande. Rappt och spännande. En bok svår att lägga ifrån sig, som det heter. Man vill bara ha mer. En svinsnygg bok är det att äga också och de kommande omslagen ser lika fina ut. En eloge till Håkan Liljemärker som designat. Läckert!

Det här är dessutom den första delen i en trilogi så det finns gott om utrymme framöver att bekanta sig med den värld Bäck byggt upp. Jag gör mer än gärna ett återbesök i den lilla bruksorten i Gästrikland igen när nästa del anländer. Vattnet drar är ett bra och stabilt avstamp i något som kan bli riktigt stort.

Titel: Vattnet drar
Författare: Madeleine Bäck
Genre: Ungdomsskräckis
Utgiven av: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Jordkällaren

JordkallarenAPulpFic är ett nytt förlag som hittills släppt två noveller i digitalt format. Förlagets agenda är enligt egen utsago att – ”återuppliva den gamla actionfyllda kiosklitteraturen och ge er läsare en stunds lättsam och spännande underhållning. Samtidigt är målet att genom försäljningen av e-böcker och böcker från boklådan, donera pengar till Cancerfondens arbete.”

Jag har satt tänderna i en av de två novellerna, Jordkällaren av KG Johansson. Det är en rätt så bagatellartad men likväl fasligt underhållande liten skräckis. Den handlar om ett ”practical joke” som inte riktigt går som det ska och det vimlar verkligen av skräckreferenser. Här återfinns såklart ett gäng kåta tonåringar och en familjär skogsmiljö med lägereld och allt. Till och med Cthulhu är med på ett hörn.

KG Johansson skriver som alltid med ett flyt och driv men också med en stor portion humor och lättsamhet. Det här är inget man ligger sömnlös efter men det är en kul och lagom ryslig skräckberättelse som är väl värd sin lästid.

Titel: Jordkällaren
Författare: KG Johansson
Genre: Skräcknovell
Utgiven av: Pulpfic Förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Pulpfics hemsida

Brev från Cosmos – ny digital novelltidskrift

Brev från Cosmos, så heter en sprillans ny novelltidskrift. Första numret innehåller bland annat fem nyskrivna noveller av olika fantastikförfattare.

Så varför ska DU bry dig? Jag kan ge dig fem anledningar, minst!

1. Gratis är gott (japp, du läste rätt, tidskriften är helt gratis att ladda hem)
2. Personligen anser jag att alla initiativ som rör svensk fantastiklitteratur bör uppmärksammas
3. Flera av första numrets författare är för mig sedan tidigare bekanta och håller alla hög klass
4. Noveller passar ypperligt att läsa digitalt
5. Ett perfekt läge att upptäcka nya författarförmågor
6. Sa jag att den är HELT GRATIS? Wow!

Inte övertygad? Men suck. Jag lämnar härmed över ansvaret för att omvända dig till Patrik Centerwall, en av upphovsmakarna. Läs hans knivskarpa svar om projektet nedan.


brevfråncosmosVilka är Club Cosmos och vad pysslar ni med?

Club Cosmos är Sveriges äldsta ännu aktiva science fiction-förening och har sitt säte i Göteborg. Föreningen grundades redan 1954 och samlar än i entusiaster som älskar den fantastiska litteraturen. Den mest regelbundna verksamheten är pubträffarna som äger rum den första tisdagen i månaden på The Rover på Andra Långgatan (i Göteborg) dit alla naturligtvis är välkomna.

Men Club Cosmos gör också annat: vi ses för att gå på bio tillsammans, diskutera litteratur och arrangerar små och något större science fiction-kongresser. Med mera, med mera!

Så vad är då Brev från Cosmos?

En novelltidskrift som har för avsikt att minst två gånger om året ge ut nyskriven svensk fantastik.

Idén till Brev från Cosmos föddes under förra sommaren då vi var några medlemmar i Club Cosmos som kom på att det skulle vara kul att ge ut en tidning och det slog oss att det är relativt lätt – eller i alla fall billigt – att göra det helt elektroniskt.

Värt att notera är att Brev från Cosmos inte ges ut av Club Cosmos, även om banden är starka. Vi ser Club Cosmos som vår intergalaktiska gudmor.

Varför tror ni tidskriften behövs just nu?

Främst för att det finns ett tomrum att fylla. Det finns – mig veterligen – ingen svensk tidskrift som ger ut fantastik i dag. Men intresset är stort och frågan är om det någonsin har getts ut så mycket svensk nyskriven science fiction, fantasy och skräck som det gör nu. På det här sättet vill vi gärna hjälpa till att sprida intresset för fantastiken och hoppas att fler ska upptäcka alla begåvade svenska författare som finns i det vi populärt kallar för vårt avlånga land.

Men framförallt behövs den för att vi tycker att det är kul att göra en novelltidskrift!

Sist men inte minst, den viktigaste frågan: Hur många tentakelmonster förekommer i det första numret?

Ack, här får vi nog krypa till korset och beklaga oss av frånvaron av tentakelmonster. Visst kan man nog säga att några av de artificiella intelligenserna som gestaltas i novellerna är mer eller mindre monsterlika, och det finns en och annan konstgjord extremitet som kan beskrivas som tentakelliknande, men det är inte mycket.

Jag skulle naturligtvis skämmas fruktansvärt mycket för detta om det inte var så att nästa nummer har tema ”Varelser” och då kommer vi naturligtvis ta igen tentakelbristen med råge. Ropen skalla: tentakler åt alla!


Hemsida: Club Cosmos, Brev från Cosmos, Facebook
Första numrets tema: Robotar och artificiell intelligens
Medverkande: Boel Bermann, Jonas Larsson, Eira A. Ekre, Oskar Källner, Joel Arvidsson
Ladda ner: Epub eller pdf

Kadish, kadish, kadish

kadish”Efter att ha blivit misshandlad av rasister isolerar sig Amina ute på landet med sin hund som enda sällskap – tills hon finner ett ägg och tar det med hem till stugan. Plötsligt är hon inte längre ensam. Djupt i den mörka vinterskogen får något vittring på henne…”

Lova Lovén är en författare som ständigt levererar. Hon är i mitt tycke alltid stabil och en pålitlig producent av smaskig skräck. Jag vet att jag aldrig blir besviken när jag läser nåt av Lova. Hennes senaste novell passar även den in i mallen.

Kadish, kadish, kadish är en klassisk monsterberättelse. Kanske inte speciellt nydanande i sitt upplägg men sånt här är jag väldigt svag för, förutsägbar handling eller ej. Jag älskar hur det oförklarliga introduceras utan krusiduller. Subtil skräck i all ära men ibland är det tillfredsställande när hotet beskrivs i all sin prakt.

Det påminner en hel del om hur monsterrysare från 80-talet brukade se ut. Först etablera en kuslig stämning och en känsla av att nåt är fel för att sedan släppa loss ursinnet och det väsen som legat och lurat i skuggorna. Ett enkelt recept som fungerat sedan urminnes tider. För en nostalgiker som mig är det svårt att inte dra på smilbanden och nicka gillande åt detta.


trojanernalitenIn other news! I december släpper Lova sin debutroman Trojanerna på förlaget Swedish Zombie. Det ska bli hiskeligt intressant att se vad denna författare kan göra med ett större antal sidor till sitt förfogande.

Trojanerna beskrivs som en apokalyptisk domedagshistoria sett ur tre kvinnors perspektiv. Låter i mina öron väldigt lovande. Pepp!


Spiderwick

vattar-i-vaggenJag har svårt att uttrycka mig om litteratur som är avsedd för en annan målgrupp. Det är klurigt att leva sig in i hur någon annan uppfattar det som konsumeras. Så har det varit med Spiderwick-serien. Jag har nämligen högläst alla fem delar för min äldste son. Åttaåringen (som faktiskt blir nio om bara några dagar) har älskat varenda del och vad jag tycker är egentligen helt irrelevant. Såklart.

Det är inte så att jag inte gillat böckerna, för det gör jag, men det är lite för enkelt för min smak. Förutsägbart och simpelt. Samtidigt tror jag att jag också hade älskat serien vid samma ålder. Det är en fantasysaga med troll, jättar och älvor, men det handlar också om syskonen Jared, Simon och Mallory som hamnat i kläm vid föräldrarnas separation.

Vardagsproblem och familjerelationer varvas med actionfyllda upptåg. Det är en bra balans mellan dessa olika beståndsdelar och det är lätt att känna för syskonen Grace, de är alla älskvärda karaktärer och Spiderwick-serien är utan tvekan det bästa i barnkategorin jag läst i vuxen ålder. Så jag är lite kluven, men som sagt, jag är inte rätt målgrupp. Det är jättebra barnböcker och vi kan lämna det så.

Häromdagen såg vi filmen som är baserad på böckerna. En mycket bra tolkning. Den har skalat bort en del från böckerna, vilket givetvis var nödvändigt för att klämma ihop fem böcker på en och en halv timme, men den var bra. Oväntat bra till och med.

Både böcker och film rekommenderas därför varmt om du har en yngre familjemedlem där hemma (men fungerar givetvis precis lika bra för en vuxen med barnasinnet kvar).

All in på Daredevil

Daredevil-filmen från 2003
Daredevil-filmen från 2003.

Som uppladdning inför det stundande släppet för säsong två av Daredevil på Netflix grottar jag ner mig ordentligt vad gäller hjälten från Hell’s Kitchen. Jag ser om hela den första säsongen av tv-serien och jag är överraskad över hur bra den är även den andra genomtittningen. Det råder inget tvivel om det är den mest lyckade tolkningen av en superhjälte någonsin i tv-format. Vi får se hur jag känner efter att ha sett det avslutande avsnittet igen. Det var egentligen det enda med serien som inte föll mig på läppen senast det begav sig. Sex avsnitt in nu och hittills är det minst lika bra som jag minns för ett år sedan.

Jag och Oskar planerar dessutom en Daredevil-special för Farfarsparadoxen som ska släppas någon vecka efter att den nya tv-säsongen haft premiär. Som research inför detta har jag beställt den bespottade filmen med Ben Affleck i huvudrollen. Jag har läst att Directors Cut-utgåvan ska vara snäppet mindre usel så den fick det bli. Håller tummarna för att jag mäktar med att se klart hela filmen denna gång. Senast jag gjorde ett försök blev det en för smärtsam upplevelse för mina ögon. Stängde av halvvägs igenom.

Frank millers serie "The Man Without Fear" från 1993.
Frank millers serie ”The Man Without Fear” från 1993.

Som inte det vore nog har jag dessutom läst en av de mest hyllade tolkningarna i serieform, Frank Millers ”The Man Without Fear”. Jag läste den redan när den svenska versionen gavs ut i början på nittiotalet men kan inte påstå att jag mindes speciellt mycket nu när jag läste om den.

Efter att ha återbekantat mig med serien kan jag konstatera att den håller bra än idag. Det är en origin story som berättar hur Matt Murdock blir Daredevil och hur Kingpin tar över makten som skurkarnas högsta höns. Matts tidiga relation med Elektra avhandlas också, likaså karaktären Stick. John Romita Jr har en riktigt snygg, skitig tecknarstil som passar innehållet perfekt. Det märks för övrigt att tv-serien hämtat många influenser härifrån. Sämre förlaga kan man definitivt ha.

Enkel biljett till nattens ände

enkel_biljett_till_nattens_nde-36234572-frntlJag har länge tänkt att bekanta mig med Johan Frick. Hans stil och sätt att skriva har beskrivits som ”rymdnoir”. Självklart blev man nyfiken efter ett sådant påstående och gladeligen gjorde inte ”Enkel biljett till nattens ände” mig besviken.

Här blandas cyberpunkiga delar med hårdkokt deckare och storslagna rymdskepp. Vem går inte igång på sådana inslag? Och även om det låter som ingredienser till värsta sortens skräplitteratur är det här mer smakfullt än så.

Boken innehåller fyra noveller som alla känns besläktade med varann. Namn och karaktärer återkommer, allt som oftast med franskklingande titlar. Berättelserna utspelar sig i en parallell värld och inte i framtiden, snarare tvärtom. Merparten äger rum under nittiotalets början och mitt, men med högteknologiska beståndsdelar. Det är ett intressant upplägg och de olika berättelserna är alla pusselbitar i något större. Jag greppade några tillfällen där novellerna krokar i varandra men det finns säkerligen fler beröringspunkter jag inte snappade upp.

Tragiskt nog avled Johan Frick (1965-2015) i fjol och boken gavs ut efter att han gick bort. Det är synd och skam att inte få återbesöka Johans imaginära värld igen. ”Enkel biljett till nattens ände” är nämligen ett stilsäkert och elegant verk, och hans historier är både fascinerande och inspirerande.

Titel: Enkel biljett till nattens ände
Författare: Johan Frick
Genre: Science fiction
Utgiven av: Mix Förlag
Utgivningsår: 2015
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Sjuka själar

sjukasjalar_inb_lowLukas blir bortförd men återvänder skadad och utan minne av vad som har hänt. Ytterligare två människor försvinner men kommer inte tillbaka. Tio år senare återvänder han till Kristianstad för att nysta i vad som egentligen hände under hans minnesförlust och varför det bara var han som kom tillbaka. I samband med att han återigen flyttar in i sitt föräldrahem börjar underliga ting hända. Träd börjar brinna, precis som de en gång gjort för tio år sedan.

”Sjuka själar” hävdas vara Kristina Ohlssons första skräckroman. Snacka om uppåt väggarna felaktig marknadsföring. En skräckroman? Detta? Pyttsan! Själv skulle jag sträcka mig till att kalla det en mysterieroman. Det finns thrillerkänsla men det här är långt ifrån en skräckis. Inget fel med det egentligen. Det är en bra bok, men går man in med samma förväntningar som jag gjorde finns det risk för att man blir besviken.

Att Kristina Ohlsson annars skriver kriminalromaner märks. Historien är uppbyggd som en klassisk deckargåta med röda trådar som sakta nystas upp. En huvudperson med minnesförlust, en mystisk prästgård, en sörjande far och bortrövade människor. Ja, det är så traditionellt det kan bli. Klichéartat. Det är också aningen förutsägbart men trots det gillade jag boken. Karaktärerna är intressanta och det är en fiffigt sammansatt berättelse.

Men återigen. Jag finner som sagt inte några läskiga inslag alls, trots att förlag och författare gett sken av detta. På den punkten är denna ”skräckroman” en rejäl besvikelse.

Titel: Sjuka själar
Författare: Kristina Ohlsson
Genre: Mysterieroman
Utgiven av: Piratförlaget
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Stjärnfall

stjarnfall”Stjärnfall” är alltså uppföljaren till ”Stjärnklart” och den andra boken i en tilltänkt trilogi. Den avslutande delen släpps i sommar och har fått titeln ”Stjärndamm”. Med det sagt är det här långt ifrån en fristående del och det krävs att man läser böckerna i korrekt ordningsföljd för att få någon som helst behållning. Dessutom är den första boken i serien en riktigt bra och läsvärd apokalypshistoria så det finns liksom inget att tveka på.

Uppföljaren är också den en förträfflig undergångsberättelse men kräver som sagt förkunskaper. Därför råder jag dig som läser detta att återkomma när du läst ikapp.

Har du läst klart ”Stjärnklart”? Ja, men då så. Läs vidare.

Det är ändå svårt att skriva om den här boken utan att spoila någonting. För i bok två händer det omvälvande saker. Halvvägs in i boken avslöjas nämligen äntligen vad som legat bakom nedsläckningen av all elektronik och slungat Sverige tillbaka till ett bondesamhälle. Och avslöjandet är oväntat. Jag såg det verkligen inte komma. Inte på långa vägar. Jösses.

Jag kan tänka mig att detta delar in läsarna i två läger. De som gillar och hatar.

För egen del ansluter jag mig till ”gillar-lägret”. Jag diggade verkligen första boken och kallade den för ”klump i magen-läsning”. Den var hemsk men likaså spännande och oförutsägbar. Huvudkaraktärerna fick duka under en efter en. Ingen gick säker.

”Stjärnfall” fortsätter på samma spår men blandar upp det med ett nytt hot, mer krigande och nya färgstarka karaktärer. Den är inte känslomässigt lika medryckande men i gengäld klart mer actionspäckad. Jag tänker inte avslöja mer än så. Det finns risk för att jag spoilar upplevelsen om jag går in på detaljer. Men lita på mig när jag säger att ”Stjärnfall” är bra grejer. Dramatisk, fascinerande och underhållande.

Titel: Stjärnfall
Författare: Lars Wilderäng
Genre: Dystopisk sci-fi-action
Utgiven av: Massolit förlag
Utgivningsår: 2015
Inköpsställen: Adlibris och Bokus