Det var lite med en besviken känsla jag slog upp innehållsförteckningen till Caroline L. Jensens nya novellsamling. Av samtliga berättelser visade det sig vara en enda jag inte har läst sedan tidigare. Lyckligtvis råkade det vara en av de bästa i samlingen, nämligen titelnovellen – ”Rovdjur”. En fantasifull men likaså hemsk historia om en barnamördare, en blodtörstig haj och en hjälte vid namn Bob. Här visar Jensen upp en känsla för det oväntade och det är ett skickligt genomfört hantverk med många lager. En fullpoängare för mig utan tvekan.
Detsamma kan sägas om ”… Och Kyria tystnade” som jag redan tidigare högljutt hyllat där ett gripande livsöde gestaltas på tragiskt vis. En sjuttio sidor lång njutning att läsa. Eller ska jag säga tortyr?
”Husdjur är inte tillåtna på Pärlan” (blogg här) är också en klockren skräcknovell med glimten i ögat. Lika rolig som ruggig. I ”Sju års olycka” löper tentakelmonstren amok. En intensiv splatterskräckis som tidigare publicerats i antologin ”De odöda”. Fantastiskt underhållande. ”Bortom Brahms” har jag också bloggat om innan likaså ”Smårå septemberskog” och ”Ankomst”.
Ärligt talat. Samtliga berättelser håller vansinnigt hög klass och det här kan mycket väl vara en av de bästa skräcksamlingar jag tagit del av. Om du inte redan nördat ner dig i Caroline L. Jensen, som i fallet för egen del, så grattis! ”Rovdjur – Samlade skräcknoveller” är en guldgruva för dig som växt upp med Stephen King och Dean Koontz som husgudar.
Mer info om ”Rovdjur” hos Hoi Förlag. Boken finns bland annat att köpa här och här.
Faktum är att denna dundrade ner i min brevlåda häromdan. Jag var helt ovetandes om att den överhuvudtaget existerade eller var på gång. Tack för det Affront Förlag och Peter Öberg!
Jag visste inte riktigt vad som väntade mig när jag började läsa Kristina Hårds ”Kleptomania”. Bokens omslag ger, trots att det skymtar ett luftskepp längst upp till höger, vibbar av deckare och titeln likaså. Jag hade på förhand snubblat över en recension där boken beskrevs som en skräckthriller innehållandes i synnerhet troll men också annat oknytt. Den var tydligen riktigt bra dessutom. Med mer vetskap om romanen så här ett par dagar efter att jag lagt den åt sidan kan jag inte annat än att hålla med.
Feministisk skräck. Det är så Susanne Samuelsson själv kallar sitt verk ”Kattmänniska”. En novellsamling i skräckens tecken där kvinnorna får ta plats och ges det utrymme männen så ofta lägger beslag på. Det är en fräsch och annorlunda samling berättelser långt ifrån traditionell rysarlitteratur – där monstren jagar tafatta flickor i skogen som ofta får agera rekvisita. Här är det kvinnorna som har sista ordet. Vilket visserligen inte alltid är till deras fördel.