Köttmonstret i Celitz

kottmonstretPohlavi Remesla är för mig, och förmodligen de flesta andra, en helt okänd författare. Enligt Google är han ett spöke och de enda träffar jag får rör Eskapix Press nyöversättning som gavs ut i februari 2014. Enligt förlaget själva var författaren en polsk läkare som endast publicerat några få noveller, samt denna roman, i den amerikanska tidskriften Miracle Science and Fantasy under 1930-talet, mer information än så finns inte. Det här är första gången boken ges ut sedan den dök upp som följetång i nyss nämnda ”pulpmagasin”.

Historien kretsar kring Jakub, en före detta fabriksarbetare som tillsammans med sin hustru Elsbeth sagt upp sig från jobbet när de insett att fabrikens giftutsläpp varit allt annat än hälsosamma. Men den vätecyanidproducerande fabriken har redan hunnit sätta sina spår i den lilla byn Celitz. Muterade paddor och underlig växtlighet hör nu för tiden till vanligheterna. Jakubs fru har förvandlats till en gravt överviktig, ständigt sängliggande varelse som numera knappt går att känna igen. Hennes yttre blir mer och mer groteskt för var dag som går och Jakubs liv handlar mer om att se efter sin hustru i takt med att hon blir mer krävande. När Elsbeth kommer med det ena mer mardrömslika måltidsönskemålet, efter det andra, börjar Jakub ana oråd…

Det som förvånar mig allra mest är hur i hela friden man kunde skriva nåt så här galet under 30-talet?! Det är vansinnigt perverst, makabert och slafsigt på sina håll och att inte Remesla brändes på bål för sina texter är för mig ett mysterium. Ja, jag kanske tar i lite när jag uttrycker det så, och jag kanske har helt felaktiga fördomar om litteraturen från förr men tro mig, Köttmonstret i Celitz är en minst sagt bizarr bok. Men om såna som jag tilltalas av det idag, så var folk förmodligen lika sjuka i huvudet då också. Jag är hur som helst tacksam för att historien hittar ut igen efter att ha legat bortglömd i nära 80 år.

Köttmonstret i Celitz är en formidabel skräckroman med lika delar uppseendeväckande snusk som välskriven surrealism. Jag var helt uppslukad av berättelsen under de få intensiva läskvällar jag tillbringade med den. Eskapix Press har i mina ögon begått något av en kulturgärning som snokat reda på, och tillsammans med KG Johansson, översatt detta skräckverk. Och titeln sen! Köttmonstret i Celitz, smaka på den! Oslagbar.

Köp boken på Eskapix Press.

Svag avslutning stjälper inte True Detective

True Detective 1.02 (2)

*Varning för spoilers om True Detective! Läs på egen risk!*

Huga! Jag har inte riktigt hunnit smälta True Detective än. I ärlighetens namn har redan det mesta sagts om denna mästerliga serie. TV-dags har förmodligen sagt det bäst.

Men jag kan bara ställa mig i ledet, applådera skådespelarinsatserna, prisa det fruktansvärt snygga fotot och det märkbart påkostade spektaklet. Samtidigt är jag lite besviken. Potentialen införlivades egentligen aldrig. De gastkramande inledande avsnitten var de överlägset bästa och de avslutande två, de klart svagaste. I samma veva som förhörsupplägget med sina återblickar upphörde förvandlades det hela till en relativt ordinär kriminalare/mordgåta. Och finalen var minst sagt en abrupt historia. Det blev lite för mycket som skavde i slutet. Några lösa trådar och långsökta förklaringar.

Å andra sidan är True Detective bland det bästa som producerats i tv-serieväg, någonsin. Så välspelad, så snygg. Jag kom på mig själv med att sluta andas under långa sekvenser. Den slukade mig hel och inget annat fanns i mitt huvud under tittandet. Det var länge sen jag var så inne i en tv-serie, så fokuserad. Nu gick den visserligen från genial tv-underhållning till tokigt välgjord deckarserie när säcken inte riktigt knöts ihop på bästa sätt, men trots det älskade jag den. Det fanns verkligen stunder av ren briljans. Blinkningarna till det ockulta, gamla obskyra pjäser och en hemlig värld, Rusts inre. Mörkret. Stämningen.

Vad händer nu? Kan en andra säsong med andra skådisar, händelser och upplägg överträffa detta? Går det att trumfa Rust som karaktär? Jag är tveksam. Kommer man behålla kopplingarna till det ockulta och Lovecraftianska? Låt oss hoppas.

Briljanta Witch Doctor

witch doctor blogg

Själv försökte jag sälja in den som ”Cityakuten möter HP Lovecraft” i Farfarsparadoxen för ett tag sen men förlaget själva säger så här om serien – ”House M.D. meets FRINGE in the first Skybound original from Robert Kirkman’s new comic imprint.” En snarlik jämförelse men sälja in den vill man verkligen göra, för Witch Doctor är fantastisk.

I huvudrollen ser vi den excentriska doktorn Vincent Morrow som med minst sagt oortodoxa metoder botar sina patienter med paranormala symptom. Till sin hjälp har han demonbesatta Penny Dreadful och assistenten Gast. Ett udda karaktärsgalleri där alla är lika älskvärda. Penny är förvisso obehaglig och oförutsägbar men hennes åkomma gör henne väldigt komplex och intressant. Vem sitter egentligen i förarsätet? Demonen eller Penny själv? Vincent är lika mycket galen vetenskapsman som medicinskt geni och medhjälparen Gast är den mer normala i gänget. Doktorn och Gast är en vältajmad duo och tankarna går ofta till Sherlock Holmes och Watsons samspel.

Fallen de tar sig an är visuellt groteska och makabra. Tecknaren Lukas Ketner är riktigt vass på att skapa slemmiga monster och styggelser. Det är fantasifullt och lite småläbbigt. Detsamma gäller handlingen och de olika uppdrag gänget åtar sig. Brandon Seifert heter författaren av serien och han lyckas ständigt överraska mig som läsare. Det är fyndigt och smart uppbyggt. Den är dessutom extremt tilltalande för mig som ett fan av monster och mytologin kring dessa. Jag älskar världen som byggs upp där underliga fantasifoster gömmer sig i varje vrå. Witch Doctor som serie är i mina ögon lika genial som doktor Morrow himself.

Witch Doctor finns i två olika volymer. För en liten försmak rekommenderas nummer #0 som är en bra introduktion till serien och är dessutom gratis på Comixology. Naturligtvis går den att hitta i fysisk utgåva, på Bokus till exempel.

Rick and Morty är tecknad science fiction på bästa sätt

rick_and_morty_1

Tillbaka till framtiden, Futurama, Doctor Who och i princip alla gamla kultiga sci-fi-serier och filmer du kan komma på. Referenserna är många i Rick and Morty, den tecknade tv-serien som just nu tuffar på i Adult Swims regi. Bakom serien ligger Community-pappan Dan Harmon och det märks. Humorn är minst lika träffsäker här men i och med det tecknade formatet är allt uppskruvat till helt andra nivåer. Här samsas allt från parallella världar till utomjordiska tentakelmonster. I varje avsnitt!

Morty är den osäkra 14-åringen som har fullt sjå att hinna med i skolan eftersom hans galna, alkoholiserade vetenskapsman till morfar (Rick) ständigt envisas med att släpa med honom på livsfarliga uppdrag över hela galaxen. Det senaste avsnittet ligger uppe på Youtube för tillfället. Spana in!

Walter Whites resa tog slut

breaking-bad

Tomheten dagen efter.

Jag är lite efter, jag vet. Och först nu när Netflix lade uppe de sista åtta avsnitten kände jag mig redo att ta mig an den avslutande delen av Walter Whites resa. Och det höll ihop, hela vägen.

Jag är tveksam till om jag tidigare upplevt en tv-serie som legat på en så fruktansvärt hög nivå från start till mål. I princip helt utan dippar levererar Breaking Bad briljans rakt igenom, i fem hela säsonger. De sista avsnitten var, om visserligen aningen förutsägbara, fantastiskt välkomponerade. Rysningar från början till slut.

Men nu är det över. Jag vet inte om jag vill att det ska vara det. Samtidigt kunde det inte slutat mer värdigt. Jag är nöjd, men saknaden är stor.

Skruvad novellsamling

arvid-pekonJag har länge varit nyfiken på Karin Tidbeck och alldeles nyligen gjorde jag äntligen slag i saken och införskaffade – ”Vem är Arvid Pekon?”, hennes första novellsamling. Den visade sig vara lite klurig att få tag på eftersom den är slut hos förlaget men också, vad jag kunde se, alla butiker. Men så ramlade jag över ett exemplar hos Bokbörsen och nu har den förgyllt min tillvaro under ett par kvällar efter att den anlände. En kort men naggande god läsupplevelse bestående av åtta korta noveller.

Tidbecks berättarstil är hela tiden självklar trots att de mest häpnadsväckande inträffar i hennes säregna, små historier. Som att det inte är speciellt märkvärdigt alls att en man blir förälskad i en zeppelinare eller att en liten filur bor i en blomkruka. Allt beskrivs som det mest naturliga i världen. Det är absurdt, egensinnigt och oerhört fascinerande. Jag blir helt betuttad i den behagliga tonen i allt det obehagliga, som genomsyrar alla novellerna. Det är okonstlat och greppbart. Samtidigt finns det ofta en ton av något mörkare där bakom. Ofta gåtfullt och med inslag av skräck. En fin kontrast som gör det än mer intressant.

”Vem är Arvid Pekon?” är en lysande liten novellsamling. De små finurliga, vrickade berättelserna angränsar till science fiction, fantasy och skräck men lyckas ändå kännas vardagliga. Tidbeck är oerhört skicklig på att med enkla ord beskriva extraordinära händelser. Jag älskar både stil och form. Inga krusiduller, och rakt på sak, men alltid med en liten knorr som gör det spännande. Jag ser fram emot att gräva vidare bland Karins verk. Mix Förlag har gett ut ett gäng e-noveller, dessa ska omedelbums läsas. Hennes roman Amatka ska också införskaffas. Och vad beträffar detta verk blir det en rungande rekommendation givetvis.

Klassisk men snygg sci-fi-historia

planetoidatimage

Silas, en före detta soldat, numera rymdpirat och smugglare, kraschlandar på en ogästvänlig planet. Med ett skadat rymdskepp och noll chans till undsättning utforskar han de industriella, mekaniska bebyggelserna som varvas med vidsträckta ökenlandskap. Han antastas dessutom av robotlika monster och allehanda odjur som befolkar planeten samtidigt som han letar efter något som kan ta honom därifrån. Men det visar sig att han inte är helt ensam. En liten grupp lågteknologiska människor gör honom sällskap i den mystiska världen. Nu handlar det om att stå emot hotet från de monstruösa robotarna och att överleva till varje pris.

Planetoid är en klassisk berättelse. Huvudpersonen är stark och modig trots sitt brokiga förflutna. Ken Garings tecknarstil är omsorgsfull och fylld med detaljer insprängda överallt. Konstruktionerna känns skitiga men avancerade, robotarna är stenhårda och Silus alla grunkor är stöpta i härligt sci-fi-stuk. Handlingen har vi sett många gånger tidigare, men det gör ingenting. Jag älskar verkligen världen och inramningen. Den påminner mig om allt det där jag blev förälskad i under 80 och 90-talet, framför allt i form av tecknade tv-serier, men också filmer som Predator, Terminator och Alien.

Det första numret är gratis på Comixology. Själv kunde jag inte hålla mig ifrån att införskaffa resten efter att ha läst den inledande delen. Men det var det utan tvekan värt också.

En helvetisk resa

heck_006

Hector ”Heck” Hammarskjöld var en gång skolans coolaste kille och som lagkapten för fotbollslaget och attraktiv snygging stod beundrarna på kö. Numera är hans vardag grå och trist, hans tidigare meriter bortglömda, och det hela blir knappast bättre av att hans far nyligen har avlidit. Men snart sveper förändringens vindar över vår hjälte. Heck ärver sin faders gamla hus och en stor hemlighet inne i fastigheten uppenbarar sig. Huset vilar på en passage till helvetet. Bildligt talat alltså.

Tillsammans med sin kamrat Elliot startar Heck en konsultfirma för att hjälpa de döda att finna frid, tillsammans med sina släktingar. Men tillvägagångssättet kommer knappast utan risker. När ett gammalt kärleksintresse tar kontakt och vill ta reda på svar angående sin nyligen avlidne make ger sig Heck och Elliot ner i helvetet på en resa som kastar omkull det mesta.

Heck var mycket av en chansning för mig. Jag har knappt hört talas om serieförlaget Top Shelf Productions och än mindre om Zander Cannon som tecknat och författat den här serieromanen. Men jag blev positivt överraskad. Det är en underlig berättelse. Ibland är den komisk, ibland känslomässig och ibland filosofisk. Händelserna i helvetet är oförutsägbara och spännande. Det finns dessutom en del underliggande teman här som är väldigt tänkvärda. Letar du efter en lite annorlunda serie, som i det här fallet ger en helt egen bild av hur helvetet kan se ut, är Heck ett riktigt bra val.

Serieromanen Heck finns att köpa på Comixology.

Ankomst

ankomstCaroline L. Jensen har länge imponerat på mig. Hennes skräcknoveller håller alltid hög klass, det är modern men ändå klassisk skräck när den är som bäst. Ibland subtil men också avslöjande emellanåt. Trots det lyckas hon alltid ligga på rätt sida och det tenderar aldrig till att bli för mycket. Jag får ofta vibbar av den gamle King (det är en väldigt bra sak). Oavsett om det rör sig om ohyggliga tentakelmonster i ”Sju års olycka” eller äckliga ovanor i ”Plock plock” har jag uppskattat och omfamnat hennes verk.

I Ankomst möter vi Sissy Svensson. En antisocial bokhandlare som i den här berättelsen stöter på allt från en GPS som löper amok till en spökgestalt utan huvud. Jensen bygger skickligt upp en obehaglig stämning som eskalerar i takt med att det oundvikliga slutet närmar sig. På kort tid lyckas jag känna för Sissy, lika mycket för hennes skrämmande upplevelser som hennes osäkerhet. Utan att avslöja för mycket har begreppet ”ankomst” fått en helt ny innebörd för mig. Jag valde att införskaffa den som ljudnovell (finns som e-novell också) och uppskattade verkligen Camilla Jerns superba inläsning. Precis lagom inlevelsefull. Rekommenderas verkligen!

En stor eloge till Mix Förlag som fortsätter att främja digital litteratur. Konceptet med korta e-noveller för en billig peng är klockrent. Kul med ljudnoveller också. Mina två favoritgenrer skräck och science fiction gör sig oerhört bra i ett kortare format. Det har Bonnier och Mix Förlag fattat. Fantastiskt bra initiativ just därför. Jag hoppas fler förläggare följer efter.

Ankomst går att köpa på Adlibris, Bokus och Bokon med flera.

Kriget mot kackerlackorna

yiJorden har blivit attackerad av ”kackerlackorna” och mänskligheten krigar för sin överlevnad. En trupp bestående av tre människor sänds ut för att infiltrera och slå tillbaka de utomjordiska varelserna. Naturligtvis går det inte riktigt som dem har tänkt sig.

Yi är den tredje novellen jag läser av Oskar Källner och som vanligt när denne författare är i farten så bjuds det på en intensiv och fartfylld berättelse. Här händer det grejer minst sagt! Jag älskar också hur Källner beskriver alla hi-tech-prylar som karaktärerna bär på. Allt från nanorobot-humlor och atombomber med spindelben dyker upp under historiens gång. Fantasin och påhittigheten är det verkligen inget fel på. Utöver det avverkas det både rafflande actionsekvenser, kärleksscener och oväntade vändningar. Imponerande med tanke på hur få sidor Källner låter äventyret breda ut sig på.

Det enda jag skulle vilja gnälla lite på är att det hela tar slut för snabbt. Jag vill ha mer av den här fascinerande världen! Men det är i ärlighetens namn mer av ett gott än ett dåligt betyg.

Yi finns bland annat att köpa på Adlibris och Mix Förlags Dötid-app.