Jag råkade vid ett festtillfälle avslöja mina smått maniska planeringslistor över vad jag ska konsumera för populärkultur. Efter det ansågs jag snabbt som ”fixerad” och ”skadad”. Absolut inte så jag tar illa vid mig eller så, men förståelsen visade sig inte vara speciellt stor. Mina vänner delar uppenbarligen inte det behovet, jag är fine med det. Själv skulle jag inte kunna klara mig utan mina fina prioriteringslistor.
Hur jag går tillväga? Jag använder två olika redskap för att hålla koll på vad jag ska ta mig an härnäst. Mest förekommande är skrivhjälpmedlet och anteckningsapplikationen Evernote. Appen synkar allt jag skriver mellan telefon-app och browsersida, så jag behöver aldrig vara rädd för att jag inte ska komma åt mina listor. Denna används som en slags övergripande bild av allt jag konsumerar vare sig det gäller böcker, film, serier eller spel. Allt kategoriseras och läggs upp i en prioriteringslista, likaså framtida inköp.
Tv-serier är lite kruxigare. Här tar jag dessutom hjälp av fiffiga hemsidan Smartburk. Med denna kan jag enkelt bocka av var jag befinner mig i en serie. Nu är Netflix och Viaplay rätt skapliga på att peka mig rätt men Telias playtjänst för HBO behärskar inte detta till exempel, detsamma gäller SVT Play. Smartburk har ett enkelt och lättnavigerat gränssnitt, inget onödigt lullull, och fyller sin funktion väl.
Jag försöker att följa mina listor så gott det går men jag ger utrymme för mer spontana infall då och då. Dessutom är listorna i ständig förändring beroende på i vilket tillstånd jag befinner mig i, vad jag känner för, eller snöat in på för stunden. Jag är långt ifrån benhård. Men jag tycker listorna är ett bra hjälpmedel. Både vad gäller att välja rätt, men också för inspiration, och på grund av det automatiska belöningssystemet.
Belöningssystem? Jo, att flytta över något från ”inplanerat”- till ”avverkat”-kategorin ger mig alltid en känsla av välbehag. Det må låta konstigt och det där om att jag är ”skadad” kanske inte är helt fel ute ändå. Om jag bryr mig? Inte det minsta. Jag är alla gånger hellre ”listskadad” än ständigt vilse i populärkulturen.
