13 svarta sagor om superhjältar

13ss_superhjaltarSuperhjälteboomen har överlevt länge nu och verkar inte bedarra inom det närmaste. Personligen kan jag inte få nog av fenomenet vare det rör sig om filmer, tv-serier eller det ursprungliga serietidningsformatet. Men Swedish Zombies antologi rymmer inga trikåklädda hurtbullar, som samlingens namn antyder är det mörka och dystra skildringar vi får ta del av här. Superhjältarna i boken är oftast komplexa karaktärer som bär på en plågad själ eller dunkelt förflutet.

Flera av antologins noveller hämtar inspiration från existerande hjälteberättelser. Oskar Källners Memento mori är till exempel en eftertänksam svensk homage till Batman, en riktigt vass sådan. I Mantlarna av Anna Jakobsson Lund tränas huvudpersonen på en superhjälteanläggning, i stil med Xaviers skola i X-Men. En välskriven historia om otillräcklighet och svartsjuka.

En annan favorit är Den flygande mannen av Johan Ring som är en vacker novell om en man som offrar allt för att rädda andra. Christian Johanssons Strega sticker också den ut som en klurig och smart berättelse om den hårt tränade flickan som till varje pris vill hämnas sina föräldrars död. Sist vill jag också lyfta fram Pandemonium av Markus Sköld, där världen attackeras av ohyggliga monster och bara den minst erfarne hjälten kan stoppa dem. En actionpackad och spännande liten historia jag uppskattade väldigt mycket.

Som vanligt när det gäller Swedish Zombies antologier är kvalitén hög och nivån jämn. Att göra en samling helt tillägnad superhjältar är en kul idé. Jag kan dock tänka mig att det blir lite av en överdos för vissa, men jag tycker inte det var några problem att hålla intresset uppe rakt igenom. Oundvikligen påminner några noveller om varandra men merparten skiljer sig åt, med egna infallsvinklar och intressanta upplägg.

Som superhjältefrälst var jag redan rätt begeistrad över temat innan antologin ens var i min hand och som tur är levde boken upp till mina högt ställda förväntningar. Våra svenska superhjältar är av yppersta klass och merparten av berättelserna de medverkar i är utmärkta små historier.

Titel: 13 svarta sagor om superhjältar
Författare: Anna Jakobsson Lund, Johannes Pinter, Lupina Ojala, Oskar Källner, Johan Ring, Claes-Magnus Bernsson, Markus Sköld, Anna E. Wahlgren, Love Kölle, Finn Cederberg, Patrik Centerwall, Lova Lovén, Christian Johansson
Genre: Superhjälteantologi
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Den grå eminensen

eminensenChristina Nordlanders Den grå eminensen är en kort novellsamling som är svår att placera. Det rör sig inte om renodlad skräck eller fantasy och det är klurigt att som läsare sätta en etikett. Frågan är om det är nödvändigt. Vi säger så här. Det här är en novellsamling med vissa oförklarliga inslag. Punkt.

Boken består av ett knippe sällsamma berättelser, flera utan upplösning och svar. Jag är särskilt förtjust i den inledande novellen om en fabriksarbetare som flyr undan fångenskap till den utopiska tillvaron på De offrades öar. Men det ska visa sig att den nya tillflyktsorten kommer med ett pris.

Men den avslutande novellen, som också delar samlingens namn, är kanske den allra vassaste. En snillrikt utformad historia om en flicka som blir inspärrad på institut och endast kan urskilja världen i små fragment. Men det som utspelar sig utanför byggnadens portar är mer omfattande än vad hon har en aning om. En medryckande historia om två skilda verkligheter. Den ena skildrar maktlöshet, den andra fullständigt inflytande.

Den grå eminensen är ett melankoliskt och dystert verk. Jag kan störa mig på att några av novellerna slutar abrupt när det är som mest spännande. Det är såklart ett medvetet berättargrepp, men jag tycker inte alltid det faller ut i god jord. I novellen om en liten kille som panikartat kryper omkring i en underjordisk håla blir det ytterst påtagligt. När berättelsen verkligen växlar upp och skiner som mest tar den också slut. För mig personligen blir det frustrerande.

Med det sagt är jag ändå ganska betuttad i Christina Nordlanders korta samling berättelser. Det är en lågmäld, dämpad men slug liten skapelse som gör mig nyfiken på mer från samma författarpenna.

Titel: Den grå eminensen
Författare: Christina Nordlander
Genre: Novellsamling
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Huset

husetMårten, Lena och dottern Elsa åker till det lantliga och ensligt belägna semesterhuset under julen. Lena har nyligen varit med om en bilolycka och hamnat i ett komalikt tillstånd men har fått permission från sjukhuset för att kunna fira jul med familjen. När de kommer fram till huset verkar inte allt stå rätt till och när de dessutom någon dag senare får påhälsning av en underlig främling blir deras tillvaro snart både obehaglig och skrämmande.

Egentligen har jag läst Huset vid helt fel tillfälle. Den gavs ut i oktober i fjol och utspelar sig vid juletid. Inte för att jag hade en sämre läsupplevelse på grund av detta men boken präglas verkligen av temat jul och snö. För att inte tala om det mörker som kännetecknar den här perioden på året. Jens Daniel Burman har använt inramningen på ett kompetent vis genom att ta en fin familjehögtid, förvränga den, och istället måla upp ett skräckscenario.

Utöver jultemat ligger fokuset på berättelsens trasiga familj och vad som händer när den utsätts för gigantiska påfrestningar och orimliga val. Hur agerar man i dessa extrema situationer? Vem ska man skydda i första hand? Burman är träffsäker både på att beskriva miljöerna men också människorna i sin historia. Det är en snyggt ihopsatt skräckthriller som bidar sin tid. Spänningen byggs upp långsamt och när slutet nalkas har jag hunnit bygga ett starkt band till historiens karaktärer och känner för dem när kniviga beslut oundvikligen måste tas.

Huset är en stark och välsmakande romandebut och Jens Daniel Burman är definitivt ett författarnamn att lägga på minnet.

Titel: Huset
Författare: Jens Daniel Burman
Genre: Skräckthriller
Utgiven av: Hoi Förlag
Utgivningsår: 2015
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Vattnet drar

Vattnet_drarDen svenska fantastiklitteraturen har aldrig mått bättre, och det är inte längre bara de små nischade förlagen som publicerar verken, glädjande nog. Den blågula fantastiken tar plats oavsett vart man vänder blicken. Vattnet drar av Madeleine Bäck håller den pågående trenden vid liv.

Berättelsen inleder med en stöld i en kyrka där ett värdefullt föremål ska stjälas. En av inbrottstjuvarna, Viktor, hittar i samband med detta en underlig sten, som oförklarligt sprider värme omkring sig. Men stenen väcker någonting i skogen, ur naturen, som slumrat i hundratals år. Snart har bygden i Gästrikland ett mord på halsen och det är bara början på vad som komma skall.

Historien berättas ur flera karaktärers perspektiv. Det är Viktor och den magiska stenen, journalisten Jäder som utreder det mystiska mordet, Krister som känner en koppling till djur och drabbas av underliga anfall, Beata som vill skydda sin väninna som hamnat i fel sällskap och som senare också stöter på den kloka men hemlighetsfulla gumman Gunhild i skogen.

Vattnet drar är en erotiskt laddad ungdomsfantasy med skräckinslag. Det förekommer en hel del sex, men också rysligare delar. Bäck spär på med extra allt och på många sätt känns det som att ingenting riktigt går in på djupet. Det är lite ytligt. Jag lär aldrig känna karaktärerna på riktigt.

Samtidigt är det onekligen underhållande och beroendeframkallande. Rappt och spännande. En bok svår att lägga ifrån sig, som det heter. Man vill bara ha mer. En svinsnygg bok är det att äga också och de kommande omslagen ser lika fina ut. En eloge till Håkan Liljemärker som designat. Läckert!

Det här är dessutom den första delen i en trilogi så det finns gott om utrymme framöver att bekanta sig med den värld Bäck byggt upp. Jag gör mer än gärna ett återbesök i den lilla bruksorten i Gästrikland igen när nästa del anländer. Vattnet drar är ett bra och stabilt avstamp i något som kan bli riktigt stort.

Titel: Vattnet drar
Författare: Madeleine Bäck
Genre: Ungdomsskräckis
Utgiven av: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Skräckfilmstips: Honeymoon

honeymoon

Lite indieskräck till helgen kanske? Det var precis det jag kände för nyss när jag rotade runt i Netflix filmarkiv. Förresten, har inte skräckutbudet krympt betänkligt på svenska Netflix? Hur som helst. Valet föll till slut på Honeymoon, och det visade sig vara ett bra beslut.

Huvudrollerna spelas av Rose Leslie, ni vet hon ”you know nothing Jon Snow”-Ygritte från Game of Thrones, och Harry Treadaway, för mig känd som Victor Frankenstein från Penny Dreadful. Det är, utöver två till sparsamt förekommande roller, endast dessa två skådisar som syns i bild under hela filmen. Och de gör det väldigt bra. Trovärdigt och engagerande.

De spelar ett nygift par som bestämmer sig för att fira smekmånad i bruden Beas familjestuga på landet. Men när Bea börjar gå i sömnen och bete sig mysko bryts romantiken mot paranoia och maken Paul får en påtaglig känsla av att något är jävligt fel.

Det är en välspelad, psykologisk rysare med läskig stämning. En lågbudgetskräckis som med små medel lyckas skrämma upp mig som tittare. Den är inte superläskig, men lite lagom nervpirrande, och ett i mitt tycke finfint filmval för alla kräsna skräckgubbar och skräckgummor där ute.

Jordkällaren

JordkallarenAPulpFic är ett nytt förlag som hittills släppt två noveller i digitalt format. Förlagets agenda är enligt egen utsago att – ”återuppliva den gamla actionfyllda kiosklitteraturen och ge er läsare en stunds lättsam och spännande underhållning. Samtidigt är målet att genom försäljningen av e-böcker och böcker från boklådan, donera pengar till Cancerfondens arbete.”

Jag har satt tänderna i en av de två novellerna, Jordkällaren av KG Johansson. Det är en rätt så bagatellartad men likväl fasligt underhållande liten skräckis. Den handlar om ett ”practical joke” som inte riktigt går som det ska och det vimlar verkligen av skräckreferenser. Här återfinns såklart ett gäng kåta tonåringar och en familjär skogsmiljö med lägereld och allt. Till och med Cthulhu är med på ett hörn.

KG Johansson skriver som alltid med ett flyt och driv men också med en stor portion humor och lättsamhet. Det här är inget man ligger sömnlös efter men det är en kul och lagom ryslig skräckberättelse som är väl värd sin lästid.

Titel: Jordkällaren
Författare: KG Johansson
Genre: Skräcknovell
Utgiven av: Pulpfic Förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Pulpfics hemsida

Kadish, kadish, kadish

kadish”Efter att ha blivit misshandlad av rasister isolerar sig Amina ute på landet med sin hund som enda sällskap – tills hon finner ett ägg och tar det med hem till stugan. Plötsligt är hon inte längre ensam. Djupt i den mörka vinterskogen får något vittring på henne…”

Lova Lovén är en författare som ständigt levererar. Hon är i mitt tycke alltid stabil och en pålitlig producent av smaskig skräck. Jag vet att jag aldrig blir besviken när jag läser nåt av Lova. Hennes senaste novell passar även den in i mallen.

Kadish, kadish, kadish är en klassisk monsterberättelse. Kanske inte speciellt nydanande i sitt upplägg men sånt här är jag väldigt svag för, förutsägbar handling eller ej. Jag älskar hur det oförklarliga introduceras utan krusiduller. Subtil skräck i all ära men ibland är det tillfredsställande när hotet beskrivs i all sin prakt.

Det påminner en hel del om hur monsterrysare från 80-talet brukade se ut. Först etablera en kuslig stämning och en känsla av att nåt är fel för att sedan släppa loss ursinnet och det väsen som legat och lurat i skuggorna. Ett enkelt recept som fungerat sedan urminnes tider. För en nostalgiker som mig är det svårt att inte dra på smilbanden och nicka gillande åt detta.


trojanernalitenIn other news! I december släpper Lova sin debutroman Trojanerna på förlaget Swedish Zombie. Det ska bli hiskeligt intressant att se vad denna författare kan göra med ett större antal sidor till sitt förfogande.

Trojanerna beskrivs som en apokalyptisk domedagshistoria sett ur tre kvinnors perspektiv. Låter i mina öron väldigt lovande. Pepp!