På måndag går jag på semester och som många andra är jag varje år noga med att planera in min populärkulturkonsumtion in i minsta detalj. Så här ser min uppställning ut i år.
Läsning: Efter stormen
Tre kortromaner i en samlingsvolym från Mix förlag om vad som händer när ett kärnkraftverk i Sverige skapar förödelse. Broder själ, syster flamma
Två syskon kämpar mot misär och fattigdom i detta fantasy-verk. Borde vara död
Skräckroman om hemlösa och underliga väsen. Locke & Key Vol. 6
Sista delen i Joe Hills mästerliga serieroman om en mystisk herrgård och ett gäng magiska nycklar.
Spela: Broken Age
Första akten av Double Fines Kickstarter-projekt i peka-och-klicka-stil. The Wolf Among Us
Har spelat igenom första episoden av fem av denna deckargåta om sagoväsen. Resterande ska avverkas i sommar.
Titta: Guardians of the Galaxy
Enda inplanerade biobesöket i sommar får bli en film om en skjutglad tvättbjörn, ett pratande träd (nåja) och minst två gröna utomjordingar, bland annat. Förväntar mig skön popcorn-underhållning. Hemlock Grove (andra säsongen)
Gillade första säsongen trots ojämnheten, hoppas på en stabilare andra säsong. Knights of Sidonia
Har tjuvkikat på de första avsnitten redan, lovar gott. Mecharobotar, tentakelmonster och rymdstationer.
Jag känner att jag, som varje år, förmodligen tagit mig vatten över huvudet och lär inte hinna avverka hälften, men vad gör väl det? Ambitioner måste man ändå få ha!
Årets julafton för gamers är över oss! Här är lite samlade intryck från min sida.
Största överraskning: Grim Fandango. Oerhört synd att vi varken fick se bilder eller video men avtäckningen i sig är skäl nog att börja längta. Som peka-och-klicka-frälst är det ett gigantiskt avslöjande och att få återse spelet i ny fin HD-skrud känns smått overkligt. Vem väntade sig detta?
Går från klarhet till klarhet: No Man’s Sky. Ser hisnande ut. Vilka fantastiska vyer och miljöer. Wow! Min upptäckarlusta spritter i kroppen varje gång jag ser detta.
Största antiklimax: Nya Mirror’s Edge. Ingen smaskig trailer, teaser eller fet avtäckning. Bara massa trist kontorsbabbel, prototyp-filmer och sammantaget en oinspirerad presentation. Det kommer förmodligen bli jättebra i slutändan men det här var ett onödigt ovärdigt sätt att visa upp det på för första gången.
Elakaste tease: Nya Zelda till Wii U. Gah! Ge mig mer! Några ynka sekunder räcker inte. Av det lilla som visats upp är jag vansinnigt impad men jag räknade med mer information. Taskigt Nintendo!
Mest underskattade: Kirby and the Rainbow Curse. Jag älskade föregångaren till DS som var en perfekt demonstration av vad en stylus-penna och tryckkänslig skärm kan göra. Det här ser ut att vara mer av samma fast på Wii U. Med andra ord – klockrent! Gillade leranimeringen också!
Bästa trailer: The Witcher 3: Wild Hunt. Jag äger både ettan och tvåan men har ännu inte spelat, efter att ha sett detta kanske det är dags att ge spelen en chans. Trean ser oerhört maffig ut och trailern gav mig ett sjuhelsikes spelsug.
Bästa indie: Inside. Danska Playdead är tillbaka. Trailern förmedlade en tät stämning och en känsla av att vara utsatt. Inside verkar inte helt oväntat låna mycket från Limbo, men vad gör det? Limbo var ju rätt awesome trots allt.
Bästa indie 2: Abzû. Undervattensäventyr från människorna bakom Journey. Det är svårt att inte bli orimligt peppad på detta. Ser superfint ut!
Mässans sötaste: Yoshi’s Wooly World. Garn + Yoshi = gos!
Mässans mysigaste: Ori and the Blind Forest. Ser fullkomligt bedårande ut.
Mest saknade: The Last Guardian. Med allt prat inför mässan om nedläggning fram och tillbaka kändes det som det var dags nu. Tji fick vi.
Mest saknade 2: Metroid. Det är fyra år sedan Other M och sju år sedan Prime 3. Jag trodde i min enfald att vi äntligen skulle få se en glimt av nästa spel med Samus Aran. Jag får fortsätta vänta. *Snyft*
Mest saknade 3: Quantum Break. Ett av spelen som kan få mig att införskaffa en Xbox One fick noll utrymme på årets mässa. Ville verkligen veta mer om denna titel men icke.
Mässans sämsta: Devil’s Third. Ser anskrämligt ut. Först undrade jag varför inte Nintendo visade upp ett exklusivt tredjepartsspel från Itagaki på sitt event. Sen fick jag se spelet i fråga. Usch.
Oförtjänt lite uppmärksamhet: Lara Croft and the Temple of Osiris. Rise of the Tomb Raider i all ära, trailern var rätt fet, men spinoff-titeln och uppföljaren till Lara Croft and the Guardian of Light borde blivit en större snackis. Originalet var en skitkul co-op-upplevelse och det här blir garanterat också en superskön samarbetstitel.
Fetaste avslöjandet: The Legend of Zelda. Vi visste på förhand, avslöjandet var väldigt kort och informationen minimal. Likt förbannat reste sig nackhåren och hjärtat dunkade som hos en duracell-kanin när spelet avtäcktes. För mig var det störst, bäst och vackrast på E3. Men sen är jag en jävla Zelda-fanboy också.
Hetaste spelen:
10. Yoshi’s Wolly World
9. The Order: 1886
8. Ori and the Blind Forest
7. Inside
6. Kirby and the Rainbow Curse
5. The Witcher 3: Wild Hunt
4. Abzû
3. Grim Fandango
2. No Man’s Sky
1. The Legend of Zelda
Bubblare: Captain Toad: Treasure Tracker, Batman: Arkham Knight, Super Smash Bros. U, Uncharted 4: A Thief’s End, Evolve, Bayonetta 2, Sunset Overdrive. Dragon Age: Inqusition, The Division, Rise of the Tomb Raider
Jobbigt att läsa? Här har du lite fina trailers!
Msoft? Bäst var Inside och Ori, sämst var att 90% av allt som visades var action, krig och fantasy. Få genrer representerade. #E32014
Film:
Elysium (BR)
World War Z (DVD)
Jack Reacher (DVD)
TV:
Agents of S.H.I.E.L.D. Säsong 1 (ABC)
Serieromaner:
Saga Vol. 3 (#13-18)
The Boys Vol. 1 (#1-5)
Black Science Vol. 1 (#1-6)
Spel:
Monument Valley (Android)
Kommentar:
Rätt klen månad sett ur ett populärkulturellt perspektiv. Förklaringen är att jag flydde landet under en vecka och begav mig på en behaglig semester i Danmark med kraftigt begränsad internetuppkoppling. De starkaste lysande stjärnorna blev ändå en nyfunnen seriebekantskap i form av Black Science – en vansinnigt spännande sci-fi-berättelse om parallella världar och ond bröd död – en oförutsägbar berg och dalbana minst sagt, samt avslutningen på Agents of S.H.I.E.L.D., snacka om uppryckning! Monument Valley var också en liten pärla fler borde upptäcka, ett stämningsfullt och vackert mobilspel med intelligent pusseldesign. Den tredje volymen av Saga var lika fantastisk som tidigare volymer. Blir separata inlägg om flera av dessa vid ett senare tillfälle.
Fargo
Martin Freeman och Billy Bob Thornton är båda lysande i denna ohajpade tv-serie. Var är hyllningarna? Fantastisk stämning, klockrent skådespeleri och essensen från filmen fångas perfekt. Bästa på tv just nu, utan tvekan. Finns på HBO Nordic.
Game of Thrones
Den fjärde säsongen är inne i en uppbyggnadsfas för tilfället. Det känns som det stora avslöjandet närmar sig, likaså den (förmodade) storslagna avslutningen. Det är alltid jobbigt när man närmar sig sluttampen på en GoT-säsong, det är ju så jävla bra. Snart börjar den årslånga väntan igen. Ångest redan nu.
Saga
Läste precis ut den tredje volymen av Fiona Staples och Brian K. Vaughans galna rymdopera. Med oerhört starka karaktärer och spännande handling är den alltid omöjlig att lägga ifrån sig så fort man plockar upp ett nytt seriealbum. Volym 3 är inget undantag.
Guardians of the Galaxy Ny trailer ute. Det må se töntigt ut men damn, vad jag ser fram emot denna! Skjutglada tvättbjörnar, talande träd och intergalaktiskt sci-fi-kaos. Det bör bli vansinnigt underhållande.
Marvel Agent’s of S.H.I.E.L.D.
Det började lite segt, men efter ett gäng avsnitt tog den fart, och avslutningen av den första säsongen var minst sagt rafflande. Nu är jag oerhört spänd på att se hur de tar serien vidare i nästa säsong. Kan det hålla en lika hög klass rakt igenom hela vägen denna gång så snackar vi!
Jalapeno Poppers
Så galet goda! Stark het jalapeno-smak, sjukt frasiga bågar som smälter i munnen. Finns bland annat här och hos Hemmakväll.
Kommentar:
April månad gick lite i Eskapix tecken. Två antologier och förlagets första roman – Köttmonstret i Celitz, avhandlades. Jag tror redan jag varit övertydlig här på bloggen vad beträffar min lilla ”crush” på Eskapix men jag kan återigen understryka att jag verkligen diggar deras koncept. Utöver det konsumerade jag mängder med Thor, två animerade filmer samt uppföljaren The Dark World. De förstnämnda är väl inget att skriva hem om men den andra blockbuster-rullen med åskguden var njutbar underhållning och sevärd Marvel-action, precis som vi blivit bortskämda med. På tal om sevärd, hetaste animerade tv-serien just nu måste utan tvekan vara Rick and Morty. Fantastisk verkligen! Tidsresor, kloner och robotar. Den första säsongen var verkligen bländande på sina ställen. Se den!
Serieromaner:
Saga of the Swamp thing vol. 1 (#1-5)
Spel:
Infamous: Second Son (PS4)
Towerfall: Ascension (PS4)
Kommentar:
Stora grejen i mars – mitt PS4-köp såklart! Finns inget roligare än att fingra på ny teknik. True Detective har jag redan skrivet om men satan vilken välproducerad tv-serie det är. Detsamma kan inte sägas om sci-fi-serien Farscape från 1999. Trots det lyfte den sig drastiskt de avslutande avsnitten. Kommer att kolla vidare! Det måste alltid finnas utrymme för feta rymdskepp och aliens i min vardag. Black sails började bra, blev sämre men ryckte upp sig igen. Välgjord piratserie som jag förmodligen kommer att fortsätta följa i säsong två. Sist men inte minst kan jag bara hoppa på hyllningståget för Gravity, jävlar vilken resa. Gåshud hela vägen.
Intryck av en konsol som funnits ute på marknaden sedan i november, hur fräscht är det på en skala? Äh, håll käft!
Till slut kröp jag till korset, slutade sukta efter nästa generation, och gjorde slag i saken. Xboxen fick maka på sig, hamnade istället i äldste sonens rum (till hans stora förtjusning), numera är tv-bänkens mittdel vigd åt Sonys senaste konsolapparat.
Hårdvaran
PS4 smälter fint in bland övrig teknik och kompletterar min Wii U och den gamla PS3:an på ett bra sätt (Ouyan står lite gömd bakom teven). Gillar den simpla men läckra designen. Inget sticker i ögonen. Fläkten surrar och brummar dock mer än vad jag trodde så fort en skiva stoppas in. Lite trist. Trodde den skulle vara tystare.
Handkontrollen
Sitter som en smäck. Bättre knappar och triggers, skaver inte alls i handen som Dual Shock 3. Men är det bara jag som upplever handsvett?
Gränssnitt
Förväntade mig mer finesser faktiskt. Det är välfungerande och enkelt men väl avskalat. Inga överraskningar överhuvudtaget. Hade gärna sett fler intuitiva grepp. Share-funktionen i all ära men det är verkligen ingenting jag själv kommer använda. Eller kommer jag?
Spelen
Utbudet till PS4 är fortfarande rätt skralt. Äger i nuläget Infamous: Second Son, Towerfall: Ascension, Steamworld Dig, Dead Nation: Apocalypse Edition och Flower. Nya Infamous imponerar mest än så länge. Oerhört detaljerat och vackert på sina ställen. PS4-versionen av Towerfall visste jag skulle leverera. Det var fantastiskt roligt till Ouya och det är fantastiskt roligt på PS4 också.
Väntar främst på The Witness, Rime och Octodad: Dadliest Catch. Men i ärlighetens namn är jag inte superpeppad på någon av dem. Lever fortfarande på hoppet om att The Last Guardian fortfarande andas och numera är en PS4-titel. Annars vette fasen vad jag egentligen vill se till konsolen, förhoppningsvis ger E3 i sommar mer att känna hype inför.
Sammanfattningsvis är jag nöjd med mitt köp. Det är redan nu en habil konsol som givetvis bara kommer att bli bättre allt eftersom spelmakarna för kläm på tekniken, men också när Sony själva väljer att uppdatera gränssnitt och hårdvara med nya funktioner. Lite få coola spel ute just nu men det är snarare regel än undantag så här tidigt i en ny konsols livscykel. Ge den ett år så kommer vi förmodligen kunna ta del av riktigt feta grejer.
Film:
Grabbers (Netflix US)
Du gör mig galen (Netflix)
Kortfilm:
Cargo
TV:
Äkta Människor Säsong 2 (SVT)
Ettor och nollor (SVT)
House of Cards säsong 1 (Netflix)
Arrow Säsong 1 (Netflix US)
Vikings Säsong 1 (HBO Nordic)
Romaner:
Galtmannen – Love Kölle
Noveller:
Mättnad – Susanne Samuelsson
Azathoth – HP Lovecraft
Serieromaner:
Fables Vol. 1 (#1-5)
The Wake Part 1 (#1-5)
Spel:
Skylanders Swap Force
Kommentar:
Sjukdomar gjorde att det blev en del tv-tittande denna månaden. Förvånande nog visade sig superhjältesåpan Arrow gå från ”bra” till ”riktigt bra” i den avslutande delen av första säsongen. Jag kommer definitivt fortsätta följa denna. Likaså Vikings och House of Cards. Läste nyligen klart Galtmannen av Love Kölle, årets första roman. Mer om den i ett separat inlägg. The Wake är en av årets hittills bästa serieromaner och jag ser fram emot fortsättningen. Undervattensskräck ftw!
För två dagar sedan avled Harold Ramis, en regissör, manusförfattare och skådespelare som för alltid har en plats i mitt hjärta. Groundhog Day i all ära men främst för rollen som den träiga nörden Egon Spengler i Ghostbusters givetvis.
Jag ägde flertalet actionfigurer, läste serietidningarna och tittade på de två filmerna om och om igen under min barndom. Av spökjägarna var det egentligen aldrig just Egon som var favorit och som för många andra var det tokroliga Peter Venkman jag uppskattade mest. Men med åren har Egon mer och mer framstått som den mest framstående i gänget. Han är en briljant vetenskapsman som alltid har huvudet på skaft och vägleder resten av teamet igenom alla komplikationer som uppstår. På sätt och vis är han också den mest oersättliga medlemmen i Ghostbusters.
Hur som helst. Harold Ramis var en stor del av min uppväxt och de två Ghostbusters-rullarna några av de absolut största filmupplevelserna. Tack för underhållningen du gav mig både som manusförfattare och i rollen som Egon Spengler. Många av dina scener är oförglömliga och jag kommer för alltid minnas den där humorlösa tolkningen som ironiskt nog resulterade i massvis med humoristiska ögonblick genom filmserien. Många gånger lika klipska som Egon själv.
Mycket serieromaner, mindre ”vanliga” romaner sammanfattar inledningen av läsåret 2014. Jag fortsätter att plöja serier i (åtminstone för min del) rasande takt men har legat på latsidan vad gäller traditionella böcker.
Men nu ska kvällarna vigas åt mer text och mindre pratbubblor. Jag har bara ett fåtal sidor kvar av Love Kölles våldsamma sci-fi-berättelse ”Galtmannen” och har dessutom fått hem Christian Gripenviks debutroman ”Broder själ, syster flamma” (verkar oerhört intressant!) samt Eskapix Press första romansläpp – ”Köttmonstret i Celitz” (smaka på den titeln, mumma!).
Jag har som vanligt en härlig backlog att välja fritt ifrån utöver det. Först på tur är i nuläget Borde vara död av Pål Eggert och Amatka av Karin Tidbeck.
