Etikett: TV

Rapport mars 2015

black-sails-season-2

Film:
Iron Man 2
Iron Man 3
Serenity

TV:
Togetherness
Unbreakable Kimmy Schmidt
The Jinx
Girls Säsong 4
Black Sails Säsong 2

Böcker:
Dränkt – Frida Andersson Johansson

Spel:
Shantae and the Pirate’s Curse
PES 2015

Kommentar:
Film: Såg om ett knippe filmer denna månaden. Serenity, eftersom jag nyligen såg om hela tv-serien. Den band ihop serien på ett bra sätt tycker jag trots det negativa jag har hört från andra innan. Senast det begav sig såg jag det hela i fel ordning, filmen först, serien sen. Numera är jag likt många andra en upplyst Firefly-fan. Iron Man 2 och 3 håller jag som fortsatt underhållande Marvel-rullar även efter andra tittningen, men de sticker inte ut som de bästa.
TV: Sista avsnittet av Togetherness var kolsvart och en elak avslutning av den första säsongen. Lär se vidare på denna. Unbreakable Kimmy Schmidt var skoj feelgood-tv. Inget jättemärkvärdigt. Dokumentären The Jinx höll mig i ett järngrepp och jag gluttade igenom rubbet på tre kvällar. Starkt och välgjort. Säsong 4 av Girls var den tröttaste hittills. Är relativt färdig med Hanna och gänget nu. Black Sails andra säsong var ett stort uppsving från första och överraskade mig verkligen. En ny favorit från och med nu.
Spel: Shantae and the Pirate’s Curse är ett pixligt metroidvania och om jag räknar rätt det tredje spelet i serien. Gillart! Nya PES har kanske inte tagit mig med storm men skönt med ett avbrott från NHL och testa på nåt annat att slöspela emellanåt.

Statistik 2015:
Film: 12
Kortfilm: 0
TV: 9
Böcker: 8
Noveller: 3
Serieromaner: 0
Spel: 3

Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari

Pepptoppen i april

ddposter

Axiom Verge
Indietitel som har utnämnts till ”Playstations svar på Metroid”, och efter att ha följt utvecklingen med vaksam blick sedan flera år tillbaka kan jag bara instämma. Det här är så nära Metroid man kan komma utan att vara en del i serien. Det känns ändå mer som en kärleksfylld hyllning än ett rent plagiat. I vilket fall som helst, som Metroid-fantast kan jag knappt bärga mig.
Var: Playstation 4
När: 1 april

Fyra minuter av Johan Ring
Jag läste nyligen Johan Rings novellsamling ”Gränsland” och även om det är en imponerande samling berättelser så är det hans senaste alster, ”Kärlen” och ”Den mörka fläcken”, som verkligen fått mig nyfiken på hans romandebut. Jag tror på stordåd.
Var: Mix Förlag
När: 9 april

Daredevil
Daredevil var en av mina allra första riktiga superhjälteförälskelser. Spider-Man och Batman i all ära, men Daredevil var en mer obskyr kreation, en hjälte med alla odds emot sig. Ingen fancy miljardär och utan några spektakulära superförmågor. Jag älskade verkligen Matt Murdock som karaktär, tillika Hells Kitchens beskyddare som Daredevil. Jag håller alla tummar för att Netflix nya serie gör karaktären rättvisa.
Var: Netflix
När: 10 april

Game of Thrones Säsong 5
Säsong fyra var kanske seriens bästa hittills och jag har höga förväntningar på den nya säsongen. Jag förväntar mig fler intriger, mer ond bråd död och ett gäng oväntade vändningar. Och i vanlig ordning ”en gnutta” naket såklart.
Var: HBO
När: 12 april

https://www.youtube.com/watch?v=wViILXQfX7Y

Silicon Valley Säsong 2
Den första säsongen av denna nördiga komediserie blev bara bättre och bättre allt eftersom. Jag håller tummarna för att den andra säsongen bibehåller den utvecklingen.
Var: HBO
När: 13 april

Titan Souls
Ytterligare ett släpp, av för mig, en emotsedd indietitel denna månad. I Titan Souls är det stort fokus på boss-striderna. Jag tror ärligt talat det är det enda spelet fokuserar på. Tänk en lo-fi-version av Shadow of the Colossus ungefär. Lite hit or miss på detta känns det som, jag är försiktigt förväntansfull.
Var: PS4
När: 15 april

Avengers: Age of Ultron
Vette tusan om jag inte håller den första Avengers-filmen som den bästa Marvel-rullen hittills. Kan vara så. Och då förstår du säkert också att min pepp inför denna är rätt enorm. Jag är vansinnigt nyfiken på Ultron som superskurk, likaså The Vision och resten av de nya bekantskaperna. Troligen årets mest självklara biobesök för min del.
Var: Bio
När: 22 april

Vad peppar du på i april?

Powers är inte så kraftfull men sevärd

Jag är som du säkert vet tämligen svag för superhjältar. Trots det hade jag aldrig hört talas om serietidningen ”Powers” som tv-serien med samma namn är baserad på. Serien är gratis att se för alla oss som är Playstation Plus-kunder och är den första egenproducerade originalserien som landar på tjänsten. Den sänds dessutom på Viaplay, så föredrar man att streama den där, går det också bra.

I huvudrollen ser vi polisen Walker, tidigare känd som superhjälten Diamond, men som under mystiska omständigheter har blivit av med sina krafter och arbetar nu istället på en specialenhet som utreder superhjälte- och superskurk-fall. Dialogen är serietidningslik och känns aningen simpel, skurkarna spelar över och Sharlito Copley (District 9, Elysium) är stel och spretig i huvudrollen. Susan Heyward är skaplig i rollen som ny partner men känns hittills rätt menlös som karaktär. Det är på det stora hela lite taffligt och saknar det där djupet jag vill åt i en följetångsserie med flera potentiellt intressanta individer. Ändå fastnar jag. Rätt hårt om jag ska vara ärlig.

Det finns såklart mycket att gilla för en sådan som jag. Vi snackar ju trots allt superhjältar och en serie i stil med ”Heroes”, det finns dessutom vibbar av ”Watchmen” här. Det detektiv-inriktade berättandet, med en mordgåta som drabbar superhjältar, och en handling som kan tänkas innehålla en del oväntade vändningar. Jag gillar Walkers, vad det verkar, komplicerade relation med Retro Girl och är nyfiken på den inspärrade superskurken Wolfe.

Jag har hunnit kika på två avsnitt och anade en liten kvalitétshöjning i och med avsnitt två. Bristerna är flera men underhållningsvärdet högt. En serie som eventuellt kan växa sig lika stark som titeln antyder med tiden.

Läget #4

dranktBöcker just nu: Dränkt av Frida Andersson Johansson
Läst två tredjedelar av Fridas debutroman nu. Boken släpps på fredag och förhoppningsvis (om jag hunnit klart det vill säga) dyker det upp en längre text om boken här i bloggen då.

TV just nu: Stargate Universe
Jag har fingrat på köp-knappen vad gäller dvd-boxen för denna ett flertal gånger. När Netflix slängde upp seriens två säsonger på tjänsten nyligen slapp jag fundera längre. Tackar för det! Jag avskyr de tidigare Stargate-serierna men den här tilltalar mig med sitt fokus på karaktärer, en större ramberättelse och ett maffigt rymdskepp!

Övrig tv jag följer just nu: Jordskott, Black Sails (säsong 2), Arrow (säsong 3), The Flash, Girls (säsong 4), Togetherness, Better Call Saul, Marvel’s Agents of S.H.I.E.L.D. (säsong 2)

Pepptoppen i mars

Chappie-Banner

Agent’s of S.H.I.E.L.D.
Efter ett långt uppehåll, där vi under tiden har haft möjlighet att avnjuta finfina Agent Carter, är det äntligen dags för S.H.I.E.L.D.-agenterna att återvända. Den andra säsongen har börjat starkt och jag håller tummarna för att det fortsätter i samma stil. Jag är fantastiskt nyfiken på vad som ska hända med Coulson, Skye och resten av gänget efter den feta cliffhangern innan säsongsuppehållet.
När: 3 mars
Var: ABC

Chappie
Neil Blomkamp är tillbaka med ännu en sci-fi-rulle. Jag älskade District 9 och gillade Elysium. Chappie känns på förhand som en gritty version av Short Circuit (eller Nummer 5 lever som den döptes till här). Den och framför allt uppföljaren var en av mina favoritfilmer som barn. Ja, jag vet. De lär inte hålla måttet idag men mina nostalgiska minnen till dessa filmer är fortfarande starka. Jag har stora förhoppningar på denna. Glutta på senaste trailern här.
När: 6 mars
Var: Bio

Dränkt av Frida Andersson Johansson
Jag har redan tjuvstartat min läsning av Frida Andersson Johanssons lovande debutroman och jag gillar det än så länge. Spännande och lite läbbigt på sina ställen. Redan. Hakar på trenden med nordisk folktro. Recension här på bloggen om ett par veckor.
När: 13 mars
Var: Bokus, Adlibris och andra bokhandlare

Vad är du pepp på i mars?

Jordskott

jordskott

Jag hade hört talas om ”Jordskott”. Vad jag inte hade hört talas om förrän några timmar innan den sändes var att den faktiskt inte ”bara” var en ny svensk deckarserie. ”Jordskott” verkade vara något mer än tvära poliser som letar efter en kallblodig mördare i en sömnig småstad.

Två av skådisarna medverkade nämligen i PP3 igår och när det började pratas om inslag av nordisk folktro och skräckelement byttes min nonchalanta inställning till serien ut. Det här lät vågat och spännande, och verkade inte vara den där hemtama svenska tv-produktionen vi är vana vid.

Nu har premiäravsnittet visats och jag är peppad på fortsättningen. ”Jordskott” överraskar verkligen positivt. Dialogen är inte alltid klockren men det ser jag som ett återkommande problem vad gäller svenska tv-produktioner. Det där brukar man vänja sig vid efter en stund och någonting som jag har överseende med. Skådespelarna står ändå för bra prestationer överlag.

Efter en intensiv inledning fortsätter första avsnittet i ett långsammare tempo och en ständigt närvarande, krypande, smått obehaglig stämning, gör sig påmind. Det finns också gott om mystik och spännande ledtrådar om en värld som vi inte sett röken av än. Snygg är den också, tjusigt kameraarbete och vackra miljöer. Mycket skog, sjö och dimma.

Men det som till en början ändå ter sig som en rätt så traditionell dramaserie byter helt skepnad under de sista minuterna i det första avsnittet. Jag vill inte avslöja för mycket om vad som faktiskt händer men jag kan säga att jag fick rysningar.

Det finns mycket att gilla med ”Jordskott” att döma av premiären. Jag är ett stort fan av den här typen av serier som utforskar en mytologi och skapar en egen värld att utforska. Serier med ett diskussionsvärde där man som tittare får lägga sitt eget pussel. Jag håller mina tummar för att det kryptiska och gåtfulla fortsätter att vara en stor del av serien. Missade du gårdagens premiäravsnitt, no worries, det ligger uppe på SVT Play i detta nu.

2014 – ett bokslut

snowpiercer

Årets läsfynd: Köttmonstret i Celitz
Slafsigt, makabert och en alldeles underbar bok. En kulturgärning av Eskapix att ge ut denna guldklimp.

Årets personliga upplevelse: Liveinspelningen av avsnitt 200 med Radio Speltorsk
Det var vemodigt men finalen av mitt sju år långa podcastprojekt resulterade i ett par alldeles fantastiska timmar. Det var bland det roligaste jag gjort någonsin.

Årets störigaste cliffhanger i bokform: Kleptomania
Argh! En extremt abrupt avslutning på en märklig men härlig läsupplevelse. Jag måste bara läsa andra boken, helst igår!

Årets mest förutsägbara film: Predestination
Absolut, det var ett bra försök till ett mindfuck men jag såg den framtida twisten komma tre minuter in i filmen ungefär. Bra rulle trots det.

Årets smartaste läsning: Kattmänniska
Susanne Samuelsson levererar intelligent, krypande, närgången och engagerande skräck. Ovanligt fiffiga och annorlunda skräckisar i denna novellsamling.

Årets bästa superhjälterulle: X-Men: Days of Future Past
Efter en hård kamp mot ”Kapten öronvinge: Snökämpen” håller jag ändå Bryan Singers mutanter högre. De apokalyptiska scenerna var härligt mörka och det fanns mycket superhjältegodis att gilla i denna.

Årets bästa novell: Tills tiden skiljer oss åt
Gripande, omvälvande och spektakulär är ord jag använde i min recension. Jag gör det helt enkelt igen. Oskar Källner levererar storslagen sci-fi när den är som bäst.

Årets populärkulturella fail: Inget biobesök av Interstellar
Jag suger.

Årets mest skruvade läsupplevelse: Demonologi för nybörjare
Satan, gud, demoner och änglar i bästa Terry Pratchett-stil. Eller mer åt Douglas Adams kanske. Med en skvätt Neil Gaiman. Det är lätt att droppa referenser när det kommer till Caroline L. Jensens senaste verk. Den är hur som helst galet underhållande.

Årets kallaste filmiska åktur: Snowpiercer
En så skön premiss för ett postapokalytpiskt scenario. Älskar den här typen av konceptrullar. Oförutsägbar är den också. En fet jävla resa från start till mål. Bokstavligen.

Årets guilty pleasure: Arrow
Så sjukt fånig, fylld med träig dialog och korkade vändningar. Men det är likt förbannat svårt att sluta kolla. Jag tycker faktiskt den tredje säsongen är ännu dummare än tidigare, ändå är jag helt hooked.

Årets bästa bokrysare: Parasitus
Christian Johansson grep tag om mig från första sidan med trovärdiga karaktärer, superba miljöbeskrivningar och krypande skräck. Suverän avslutning också.

Årets röjigaste rymdrulle: Guardians of the Galaxy
Popcornunderhållning som den ska vara. Bästa sci-fi-matinén sedan… ja, det vette fan.

Årets bästa uppföljare: En man av stil och smak
På baksidan av bokens omslag hävdas det att det är en fristående fortsättning på föregångaren ”Jag såg henne idag i receptionen” men i mitt tycke är det en solklar följetång det rör sig om. Här närmar sig Anders Fager sin egna mytologi om hemliga sällskap, demoner och monster ännu mer än tidigare.

Årets spel: Shovel Knight
Jag har haft ett bedrövligt spelår. Knappt ingenting har intresserat mig. Tills pixliga Shovel Knight dök upp till Wii U. Klassiskt men med en modern känsla över sig. En perfekt mix av Mega Man och Ducktales. Musiken är dessutom helt makalös.

Under 2014 har jag…
…Sett 58 filmer samt 12 kortfilmer och 38 tv-seriesäsonger
…Läst 33 böcker och 38 noveller samt 19 serieromaner
…Spelat 19 spel varav jag har klarat 7

Spellista för Spotify 2014:
[spotify id=”spotify:user:radiospeltorsk:playlist:5wvOTsGa9KNA7HbH9jPTdq” width=”300″ height=”380″ /]

Årets bästa tv 2014: Plats 5-1

5. The Knick
Steven Soderberghs intensiva drama. Fantastiskt soundtrack med en Clive Oven i högform som missbrukande stjärnläkare i denna svinsnygga serie.

https://www.youtube.com/watch?v=fADAzKgyajY

4. The Flash
Så otroligt fånig men också så vansinnigt underhållande. Bästa feelgood-serien med superhjältetema på många år, trots en del mörkare stunder. Det här är klart bättre än storebrorsan Arrow. The Flash är en superhjälte som jag faktiskt känner för.

https://www.youtube.com/watch?v=TXwCoNwBSkQ

3. True Detective
Jag minns hur jag och min sambo för en gångs skull synkade vårt tv-tittande i somras och allt var True Detectives förtjänst. Samma dag varje vecka häpnade vi över McConaughey och Harrelsons träffsäkra skådespelarprestationer. Den tappade lite i slutet, men som helhet, ruggigt välgjord.

2. Penny Dreadful
Mystik och monstermys i ett viktorianskt London med kända litterära karaktärer i ett nytt sammanhang. Eva Green är makalös som den gåtfulla Vanessa Ives och riktigt bra prestationer i denna överlag. Stor överraskning för mig. Underbar stämning och en väldigt annorlunda serie.

https://www.youtube.com/watch?v=bRecs5XbVXo

1. Fargo
Billy Bob Thornton är strålande och Martin Freeman likaså i denna sjukt välgjorda och smarta thriller. Serien överglänser till och med filmen. Här vimlar det av starka minnesvärda scener i varje avsnitt. Tajt och skickligt sammansatt från start till mål. Årets bästa serie i mina ögon.

Årets bästa tv 2014: Plats 10-6

10. Bojack Horseman
Oväntat mörk komedi om den patetiska sitcom-föredettingen som egentligen bara vill bli älskad. En serie som gjord för Netflix-tittande med gott om karaktärsutveckling och en röd tråd som slingrar sig fram genom avsnitten.

9. Silicon Valley
Släpig start men en fenomenal avslutning på den första säsongen av denna nördkomedi. De sista avsnitten varvade briljanta komiska scener med hjärtskärande sådana.

8. Outlander
Kul med en serie som fokuserar på en stark kvinna i huvudrollen. Handlar om en sjuksköterska som färdas tillbaka i tiden från 1940-talet till 1700-talets Skottland. Mycket romantik och spänning.

7. Transparent
Välspelat drama som blandar komik med tragedi om pappan som byter kön och dennes trasiga familj. Aningen tröttsamt med så stort fokus på sex och naken hud men med en fin sensmoral om att få vara den man vill vara.

6. Rick and Morty
Årets bästa nya animerade serie. Helt oförutsägbar om en vetenskapsman och hans barnbarn som slåss mot tentakelmonster, färdas tillbaka i tiden och besöker parallella världar. Det vimlar med andra ord av science fiction-referenser.

Efterlängtad tv 2015 – del 4

wayward
Wayward Pines

Childhood’s End (Syfy)
Baserad på legendariska sci-fi-författaren Arthur C. Clarkes verk kommer snart en sex timmar lång miniserie på kanalen Syfy. Childhood’s End handlar om en invasion där utomjordingarna blir härskare och skapar en utopi för sig själva och människorna att tillsammans leva i. Bakom spakarna har vi bland annat Nevill Kidd och Yan Miles som vann en Emmy för Sherlock-avsnittet ”His Last Vow”. Sägs vara en av Syfys mer ambitiösa satsningar de senaste åren. Man vill ju att detta ska bli bra men känns som konceptet lätt kan bli ostigt som tv-serie.

Wayward Pines (Fox)
Har M. Night Shyamalan något förtroendekapital kvar efter de senaste årens stora floppar? Uppenbarligen, åtminstone vad gäller tv. Den kommande Fox-serien Wayward Pines produceras nämligen av nyss nämnde herre, och han regisserar dessutom piloten. I rollerna ser vi bland annat Hollywood-storfräsare som Matt Dillon och Juliette Lewis. Trailern som släppts ger vibbar av klassisk Shyamalan-mystik och serien påminner inte heller lite om Twin Peaks med allt vad det innebär. Försiktigt optimistisk inför denna.

American Gods (Starz)
Starz har lagt beslag på rättigheterna för tv-adaptionen av Neil Gaimans ständigt hyllade roman om dolda gudar som lever mitt ibland oss (efter att HBO ägt dem tidigare utan att göra nåt av det hela). Gaiman själv sägs vara involverad själv tillsammans med Bryan Fuller (Hannibal, Pushing Daisies) och Michael Green (The River). Jag gillar Gaiman så håller tummarna för att det här blir bra.

The Whispers (ABC)
Serien fokuserar på vad som skulle hända om en utomjordisk ras infiltrerar samhället med oskyldiga barn som deras redskap. Med på producenttåget har vi bland annat höjdare som Steven Spielberg. Det här kan gå lite hur som helst känns det som. Antingen får vi intressant och spännande konspirationsthriller med många vändningar eller också ett såpigt tramsdrama med alldeles för många usla barnskådisar. Trailer finnes här.

Alla ”Efterlängtad tv 2015″ samlas under denna tagg.