Ingrid

Inte sedan debuten Galtmannen har Love Kölle gett ut en regelrätt roman. Men efter två novellsamlingar i bagaget i form av Rymdvoodoo vid Apacheravinen och Urmakarens värld är det dags igen.

Församlingsassistenten Ingrid Eskilsson är inte personen hon utger sig för att vara. På dagarna spelar hon rollen som en snäll liten tant med bred östgötsk dialekt, anställd på Svenska kyrkan i Linköping, men på nätterna utövar hon svart magi för att kommunicera med de döda. När Ingrid lyckas återuppväcka mästernekromantikern Magnus Benedictus Petri, är målet att tillsammans med den gamle biskopen knäcka odödlighetens gåta. Men den medeltida magikern har helt andra agendor och snart blir det en kamp på liv och död dem emellan.

Ingrid är en vrickad historia i samma anda som 80-talets skräckkomedier, en genre som ligger mig varmt om hjärtat. Här finns influenser från exempelvis Evil Dead och Re-Animator men också Clive Barkers Hellraiser. Jag vet ärligt talat inte om jag någonsin tidigare har läst ett svenskt verk som både innehåller humor och splatter tidigare. På så sätt är Ingrid unik och ett mer än välkommet inslag i den svenska utgivningen. Här tar Kölle äntligen ut svängarna rejält i en längre berättelse, något som han bara visat prov på i sina skruvade noveller tidigare. Författaren har dessutom lyckats med konststycket att inte låta det bli för flamsigt utan balanserar berättelsen bra med en lagom mängd humor- och gore-inslag.

Min enda invändning är att historien är i kortaste laget. Jag hinner aldrig lära känna Ingrid på djupet och berättelsen hade gärna fått några sidor till att breda ut sig på för att få mig mer involverad och engagerad. Samtidigt är det i likhet med sina inspirationskällor inte där fokuset ligger. Det här är en historia som ska underhålla och överraska med sina galna upptåg, och Kölle visar verkligen prov på lekfullhet och kreativitet i sitt berättande.

Konceptet med en gammal tant som bokstavligen går över lik för att uppnå sin dröm om odödlighet är på ett konceptuellt plan en lika genial som absurd idé. Jag blev omedelbart nyfiken på vart dessa galenskaper skulle ta vägen och uppskattade i högsta grad den knäppa historien. Det är också en roman som känns uppfriskande opretentiös. Det är gasen i botten från första sidan utan krusiduller. Som ett stort fan av humoristisk splatterskräck suktar jag redan efter mer av samma skola.

Titel: Ingrid
Författare: Love Kölle
Genre: Skräck, humor
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Barrfiolernas rike

Det första som slog mig när jag fiskade upp Barrfiolernas rike ur brevlådan är den minimalistiska bokomslagsdesignen. Väldigt tjusigt, och precis som Fredrik Malmquist på Doppelgänger förlag beskrev i den publicerade intervjun här på bloggen, påminner den om polska filmaffischer och Taschen-böcker i sitt utseende. Enkelt, spartanskt och stilistiskt.

Innehållet då? Jo, Joni Huttunens debutroman är en läsvärd spökhistoria med en bekant premiss. Miika tar sitt pick och pack, reser från Göteborg till sin släktstuga i Finland för att testa lyckan som författare. Men huset, som ligger ensligt, långt inne i skogen, ruvar på hemligheter. Miikas släkt har uppenbarligen lämnat starka avtryck efter sig, och den närliggande ortens invånare, är varken speciellt välkomnande eller måna om att berätta om Miikas släktingars öde.

Som sagt. Barrfiolernas rike delar ett upplägg med många berättelser innan Huttunens debut. Inget fel i det. Hemsökta hus i mörka skogar har varit ett vinnande koncept många gånger tidigare. Och det här är en skickligt författad bok som lyckas kännas suggestiv och hallucinatorisk. Med kusliga mardrömmar och vandrande vålnader byggs stämningen upp. Miika får svårare och svårare att skilja på vad som är riktigt eller inte och han sugs längre ner i det släktmysterium som präglar stugans förflutna.

Barrfiolernas rike är en kort men naggande god spökhistoria. Välskriven och lagom läbbig. Handlingen känns aningen förutsägbar men på det stora är det en snyggt komponerad och tillfredsställande berättelse att sätta tänderna i. En no-brainer för alla som diggar atmosfärisk indieskräck.

Titel: Barrfiolernas rike
Författare: Joni Huttunen
Genre: Skräck
Utgiven av: Doppelgänger förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris, Bokus och Doppelgängers webshop

Alla bär en skugga

Ett av mina största läsfynd under 2016 är Bestmannen av Markus Widegren. Kioskskräckisen om ett tentakelmonster som löper amok under ett bröllop är en lika våldsam som underhållande berättelse. Boken är välskriven men förmodligen också den splattrigaste jag någonsin läst.

Alla bär en skugga är något helt annat. Widegren har med sin andra bok skrivit en långt mer seriös psykologisk skräckhistoria. Det är en närgången gestaltning av en människas förfall och växlar snyggt mellan nutid och dåtid. Huvudpersonen Karl för tio år sedan lever en drömtillvaro med familj, ett fint hem och gör karriär inom mäklarbranschen. Den Karl som porträtteras tio år senare är istället en hemlös man med ett liv i spillror.

Widegren skildrar träffsäkert vad som leder fram till Karls undergång. Det är en historia om avund, hämndbegär och ett trasigt människopsyke. Huvudpersonen känns trovärdig och jag känner lika delar sympati som avsky för karaktären. Nutid och dåtid pusslas sakta ihop och jag blir imponerad över hur snyggt allt till slut vävs samman.

Med Alla bär en skugga bevisar Widegren att han bemästrar att skriva skräck som verkligen berör på djupet utan att inkludera överdrivna mängder chockeffekter och slafs. Det här är en snyggt komponerad skräckroman. Dyster och mörk men samtidigt fascinerande.

Detta är tänkt att vara en av tre böcker i en svit fristående men sammanlänkade romaner. Den andra boken är färdig men outgiven och den tredje skriver Widegren på just nu. Jag håller tummarna för att de efterföljande böckerna hittar ett förlag så snart som möjligt.

Titel: Alla bär en skugga
Författare: Markus Widegren
Genre: Skräck
Utgiven av: Oddbooks
Utgivningsår: 2011
Inköpsställen: Slut på förlaget (jag köpte mitt ex av författaren)

Sattyg

Jag har tidigare läst Vätten och Vad gör dina barn när du sover? av Mikael Strömberg. Två riktigt bra och läsvärda skräckromaner. Sattyg, Strömbergs senaste bok, riktar sig till en ny målgrupp och är istället en barn- och ungdomsbok. Något som först gjorde mig aningen besviken. Samtidigt var jag också nyfiken. Strömbergs tidigare böcker har trots allt varit rätt så makabra och slafsiga historier, klarar han av att ta sig an en helt ny målgrupp läsare?

Jo då, Mikael Strömberg träffar rätt med Sattyg. Det är i mitt tycke en lagom läskig berättelse och jag är övertygad om att det här är en perfekt bok för barn och ungdomar i åldrarna nio och uppåt, men kan säkerligen tilltala vuxna också. För i ärlighetens namn tycker jag som gammal härdad splattergubbe att det var riktigt underhållande läsning.

Boken handlar om syskonen Sanna och Minna som tillsammans med sin pappa ärver en stuga efter en avlägsen släkting. Men allt står inte rätt till på den lilla ön Martungan. Människorna beter sig underligt och snart börjar oförklarliga saker hända. De får ovälkomna besök på nätterna och en av grannarna verkar bära på en mystisk hemlighet.

Jag kommer definitivt låta min snart tio år fyllda son sätta tänderna i boken. Språket, tempot och längden bör lämpa sig väl för barn och ungdomar som gärna läser lite läbbigare grejer. Sattyg är den första delen i en serie kallad Martungan och jag kan se framför mig hur det mycket väl kan bli en uppskattad långkörare.

Titel: Sattyg
Författare: Mikael Strömberg
Genre: Ungdomsskräckis
Utgiven av: Andra världar
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Astrid: Vulkanmånens kult

astrid-vulkanmanens-kultVanligtvis när jag har backat en Kickstarter-kampanj är det vänteleken som gäller. Det finns flera projekt som jag investerade i för över tre år sedan och som fortfarande inte sett dagens ljus. Det är snarare regel än undantag att projekten blir kraftigt försenade medan ett fåtal inte ens blir av överhuvudtaget.

Med Kim W. Anderssons crowdfunding-kampanj för Astrid: Vulkanmånens kult var det annorlunda. Kickstarter-sidan lanserades i oktober och knappt en månad senare hade jag objektet i min hand. En härlig känsla! Sedan är utgåvan av serieromanen tjusig också och för att alla backers ska känna sig lite extra märkvärdiga finns alla som varit med och finansierat släppet representerade på omslagets baksida.

Men så till själva innehållet då. Kim har skapat en underbar karaktär med Astrid. Det är skönt att se en kvinna i huvudrollen som gestaltas som en person och inte ett objekt. Astrid är varken trådsmal eller besatt av manlig fägring. Hon är en karaktär av kött och blod, hårt knegande och med ett mål om att bli den främsta elitagenten i galaxen.

Men allt ska inte gå enkelt för stackars Astrid visar det sig. För dessvärre går drömmen i kras och istället tvingas hon ta dåligt betalda jobb och den tilltänkta rymdkryssaren byts ut mot en skrothög. Läget verkar hopplöst. Men så en dag får hon chansen att revanschera sig när hon blir erbjuden att åta sig ett uppdrag tillsammans med sin forna klasskamrat Ulf och bortskämda, men samtidigt talangfulla, elitagent-eleven Isobel. Fast det enkla transportuppdraget visar sig såklart inte bli fullt så enkelt. Snarare tvärtom.

Det första seriealbumet med Astrid är en fröjd att läsa. Kim W. Anderssons serierutor är färgstarka, skickligt sammansatta och berättelsen med dess karaktärer griper tag omedelbart. Det är å ena sidan ett klassiskt rymdäventyr utan några direkta överraskningar men å andra så välskrivet och snyggt återgivet att det inte heller spelar någon roll.

Det enda smolket i bägaren för mig var slutet som inte riktigt kändes helt tillfredsställande. Men jag är fine med det. Vulkanmånens kult känns mycket som en introduktion till något mycket större. Jag är såklart medveten om att det här bara är den första serieromanen med Astrid och att många fler ska dyka upp hädanefter och jag kommer med det i åtanke utan tvekan återvända till Astrids galna sci-fi-bestyr. Det här kan mycket väl vara en svensk kultklassiker som sett dagens ljus!

Så Kim, när drar Kickstarter-kampanjen för Astrid #2 igång?

Titel: Astrid: Vulkanmånens kult
Författare: Kim W. Andersson
Genre: Rymdäventyr
Utgiven av: Apart förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus

Trojanerna

trojanerna_coverJordens undergång. Det låter så ödesmättat, så definitivt. I fiktionens värld är det ett fascinerande tankeexperiment. Hur kommer världen rasa samman? En epidemi? Ett nytt världskrig? En utomjordisk invasion? En zombieapokalyps?

I Trojanerna är hotet till en början odefinierbart, allt mänskligheten vet är att folk dör, men inte hur. Det börjar på en högstadieskola i Malmö när 300 elever och lärare oförklarligt hittas döda. Regeringen är sparsam med informationen till allmänheten men snart inträffar fler liknande katastrofer, inte bara i Sverige, utan också i övriga världen.

Berättelsen växlar mellan tre kvinnor och deras olika upplevelser av det hemska som inträffar. Prästen Liv, telefonisten Karolin som jobbar på SOS Alarm och kommunikatören Sofia som håller koll på sociala medier åt Malmö stads kommun. Alla blir de inblandade och påverkade av det som händer på olika sätt.

Trojanerna är en skoningslös apokalyptisk thriller som inte liknar någonting jag läst tidigare. Det är svårt att gå in på specifika detaljer utan att avslöja för mycket av handlingen men det är en ovanligt intim skildring av världens förfall. Lovén zoomar sällan ut från de tre kvinnornas egna perspektiv vilket får boken att kännas klaustrofobisk och nervpirrande, men när det väl händer är det främst människors paranoia som beskrivs. Mänskligheten ses som hjälplös och handfallen när den obestämbara fienden kan slå till när som helst, vart som helst.

Lova Lovéns romandebut är en mörk och obarmhärtig undergångsroman som griper tag utan att någonsin släppa taget förrän den sista sidan är färdigläst. Ingen av bokens karaktärer går säker och berättelsen känns oförutsägbar och annorlunda. Jag är glad att små förlag som Swedish Zombie fortsätter att förse oss skräckälskare med lite udda verk som vågar att ta ut svängarna. Trojanerna är en frisk fläkt som överraskar med en intressant och spännande apokalypsskildring.

Titel: Trojanerna
Författare: Lova Lovén
Genre: Apokalyptisk thriller
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Head Lopper

headlopper

Head Lopper är lite som om någon placerat Conan barbaren i världen från Äventyrsdags. Först och främst är det här en klassisk fantasy-berättelse med magiska skogar, mystiska väsen och en skäggig, tystlåten monsterjägare i huvudrollen. Andrew MacLean som både författat och ritat har en tecknarstil som påminner om den i just Äventyrsdags, men det finns också liknelser med Mike Mignola, som tecknar Hellboy.

Det är färgglatt och ”cartoony”, i brist på ett bättre svenskt ord, men samtidigt detaljrikt. Jag är väldigt förtjust i hur det ser ut och jag tycker det är just i det yttre de stora kvalitéerna finns. Monstren som Head Lopper, eller Norgal som han egentligen heter, stöter på är fantasifulla skapelser som ser unika och annorlunda ut. Men den kanske största höjdaren visuellt är striderna som vänder och vrider på sidorna och seriepanelerna. McLean är verkligen uppfinningsrik när det kommer till att teckna just dessa.

Ett exempel på hur en strid kan illustreras i Head Lopper.
Ett exempel på hur en strid kan illustreras i Head Lopper.

I övrigt är det som sagt en traditionell fantasy-berättelse med onda skurkar, en högmodig kung och en jävla massa monster som måste slaktas. I centrum finner vi den oövervinneliga krigaren och enstöringen kallad Head Lopper men också den tjattrande häxan Agatha, eller åtminstone vad som är kvar av henne, huvudet.

Handlingen är ganska förutsägbar men det är inte skälet till att man läser vidare. För mig är det de storslagna monsterbataljerna och det trivsamma upplägget. Head Lopper är godis för ögat utan något större djup men likväl förbaskat underhållande och avkopplande.

Titel: Head Lopper
Författare: Andrew McLean
Genre: Monsterslaktarfantasy
Utgiven av: Image
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Comixology, Bokus och Adlibris

Bestmannen

bestmannen-fram_250Wow. Det här var efterlängtat. En typ av bok som jag efterlyst länge. Splattrigt underhållningsvåld, fylld med tentakler. Som skräddarsydd för mig och den här bloggen.

Ett bröllop äger rum på en ö. Samtidigt som brudparet ska vigas förvandlas tillställningens bestman till ett ohyggligt tentakelmonster.

Det är pang på rödbetan från första sidan. Blodet skvätter och bröllopets gäster lemlästas av den monstruösa varelsen en efter en. Widegren sparar inte på krutet. Det här är ingen krypande skräck som beskrivs. Inget lämnas åt fantasin. Den styggelse som är det förvandlade monstret beskrivs i minsta detalj, likaså dess fruktansvärda handlingar.

Det här är den andra delen i förlaget Oddbooks bokserie Ond bråd död som är en medveten hyllning till den gamla Kalla kårar-serien både sett till omslag och innehåll. Förlaget verkar numera nedlagt och det är beklagligt. Böcker av den här sorten förtjänar ett forum i Sverige.

Bestmannen är nämligen kiosklitteratur av bästa sort. Jag vet att epitetet ”kiosklitteratur” ofta sammankopplas med någonting negativt. Ytligt snask utan substans eller djup, är vanliga fördomar om den här sortens böcker. I fallet med Bestmannen bjuds det åtminstone på rikliga mängder med hjärnsubstans. Jag tycker det räcker gott så.

Samtidigt är boken bra skriven och håller ett vansinnigt högt tempo från början till slut. Karaktärerna och handlingen kanske inte lämnar några större avtryck men mängden blod och vidrigheter gör det definitivt. Bestmannen lyckas precis med det boken avser att göra – att underhålla och att äckla. På de här punkterna är det här ett litet obskyrt mästerverk för en tentakelfantast som undertecknad.

Jag har en känsla av att Markus Widegrens Bestmannen kommer stanna kvar i mitt medvetande länge. Den må vara så långt ifrån ”god smak” som man överhuvudtaget kan komma, och det bör man såklart ge blanka fan i.

Titel: Bestmannen
Författare: Markus Widegren
Genre: Splattrig tentakelskräck
Utgiven av: Oddbooks
Utgivningsår: 2011
Inköpsställen: ??? (jag köpte mitt ex av författaren själv)

King’s Hope

KingsHope-FramsidaFör ett litet tag sedan intervjuade jag Hans Olsson. Han nämnde att en stor inspirationskälla till boken King’s Hope var tv-programmet Pokermiljonen. Precis som författaren var jag under den stora Texas Hold’em-boomen, för ungefär drygt ett decennium sedan, också rejält frälst vid spelet under en period.

Jag köpte pokermarker och pokerböcker för att bemästra spelet bättre. Till och med ett sånt där pokerbord med grön filtduk och tillhörande dryckeshållare införskaffades. Förutom frekventa spelkvällar med kompisar och bekanta åkte jag iväg och medverkade i en del mindre turneringar runt om i landet. Självklart följde jag Pokermiljonen och andra liknande tv-program med stort intresse. Jag är med andra ord verkligen målgruppen för den här boken.

För jag tror ändå att det är fördelaktigt att ha bekantat sig med spelet tidigare, åtminstone till viss del. Att ha suttit där mitt i hetluften när du riskerar att förlora allt eller fördubbla din markerhög, ger en större förståelse för det som beskrivs, det är jag övertygad om. Samtidigt så är det inget större hinder om kunskapen om regler, mörkar och trissar är begränsad. Olsson är pedagogisk och förklarar hur det hela går till, men höjer ribban med mer avancerat pokerspråk när sidantalet ökar.

Boken är upplagd som en Texas Hold’em-turnering och beskrivs som en sådan. Men under pauserna som äger rum mellan spelsessionerna varvas det hela med lite het sex, action och konversationer med andra deltagare. Men mest fokus är det som sagt på de känsloladdade pokerbataljerna. Huvudpersonen heter Peter och är bokens självklara protagonist. Han är där för att skriva in sig i King’s Hopes speciella bok, där endast hundra av de tio tusen deltagarna, föräras en plats varje år. Han vill bli odödlig, ihågkommen för evigt.

Olsson har verkligen gått ”all in” med att skriva en bok om pokerspelets dramatik. Han lyckas anamma samma spänning jag kände när jag själv spelade. Men här är insatserna högre än någonsin. Den som åker ur turneringen får betala med sitt liv. När markerna tar slut avrättas deltagaren kallblodigt på en scen med ett välriktat pistolskott mitt i pannan framför de andra kvarvarande spelarna. Utöver Pokermiljonen berättade Olsson att han även inspirerats av filmen Battle Royale och Stephen Kings roman Maratonmarschen, något som lyser igenom i bokens tävlingsinriktade upplägg och nervpirrande förutsättningar.

Jag kan tycka att King’s Hope bjuder på få överraskningar och är aningen förutsägbar. Det är en rätt så traditionell underdog-historia. Samtidigt satt jag ändå som på nålar hela boken igenom. Den är i sann bemärkelse en riktigt bladvändare och är oerhört spännande från början till slut. Den makabra knorren gör såklart sitt för att sätta extra krydda på det redan rafflande pokerupplägget. Det är solklar måste-läsning för alla som gillar poker, men likaså för alla som tror sig gå igång på udda thrillers och historier om dystopiska framtidssporter.

Titel: King’s Hope
Författare: Hans Olsson
Genre: Pokerthriller
Utgiven av: Zakuli förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Novelltriss från Swedish Zombie

dödsmusikFörlagstext: Sebastian och Lan turnerar i den kinesiska staden Chengdu med en föreställning om svartmetall och självmord. Men under nätterna hör Sebastian en musik som ingen annan än han verkar höra. Vem är det som spelar på tiggarfiolen? Och vad har det med klottret på väggarna att göra?


Omdöme: Det här är en spin-off på Pål Eggerts tidigare romaner De döda fruktar födelsen och Borde vara död. Ett sidospår som förmodligen ger mest om man som jag stött på karaktären tidigare. Jag gillar Påls ambition med att vidareutveckla sin urban fantasy-värld och låta historierna om Sebastian överskrida olika format. Senast med De bortvalda och nu med denna novell. Nu väntar jag spänt på Eggerts nästa roman Dödfödd.


göralevandeFörlagstext: Han klippte banden med alla omkring sig och isolerade sig i det stora huset. Allt för att ägna sig åt att förberedda mottagandet av sin döda fru. Fem kartonger med sprutor. Bara tanken på att sticka nålar i någons kropp gjorde honom yr. Men allt han kunde tänka på var att få henne tillbaka igen.


Omdöme: Göra levande är på många sätt en modern variant på Frankensteins monster, men också något som skulle platsa i ett avsnitt av Tales from the Crypt. En rak, enkel och lagom mysryslig berättelse. Jag gillade skarpt!


dettalevandeofferFörlagstext: Emilias pappa är inspärrad på mentalsjukhus. Hennes mamma är på gränsen till nervsammanbrott. I ett försök att fixa allting och ta kontroll över sitt liv fördjupar hon sig i gamla texter om häxkraft och mörk magi.

Hennes granne Mattias har det inte heller så lätt. Hans liv har förändrats på sätt han aldrig kunde föreställa sig. Han har skiljts från sin fru och dotter, går inte ut med kompisarna efter jobbet längre och lever ett tillbakadraget liv.


Omdöme: Jag brukar vara förtjust i Markus Skölds noveller och Detta levande offer är inget undantag. Sköld skriver alltid med ett starkt driv i sina korta berättelser. Denna bjuder dessutom på en härlig liten knorr på slutet. Läsvärd!


Alla novellerna och annan smaskig skräcklitteratur finner du på Swedish Zombies hemsida.