Apokalypsen är över Stockholm! Skrivarkollektivet Fruktan har gett sig fan på att ta död på varenda nollåtta med alla tänkbara medel. I antologin ”Stockholms undergång” möter vi skräckinjagande regnbågar, hemska epidemier, meteorer på kollisionskurs, men också klassiska varelser som vampyrer och zombier. Alla med samma mål – att utplåna Sveriges huvudstad.
Jag är överraskad över novellernas jämna och höga nivå. Inte en enda av dem gjorde mig uttråkad. Det enda att anmärka på, och antagligen ofrånkomligt när 12 berättelser ska samsas i en bok, är att flera scenarion påminner en del om varandra. Just de historier som innehåller någon typ av epidemier eller virusinfektioner är på många sätt snarlika i uppbyggnaden. Å andra sidan är alla oerhört välskrivna och konceptet är lika skrämmande som fascinerande. Även om jag inte är en Stockholmsbo är jag ändå tillräckligt ofta på besök i staden för att igenkänningsfaktorn ska vara hög även för mig. Idén med att låta alla berättelser utspela sig på samma plats är klockren. Att Fruktan-gänget dessutom bestämt sig för att låta undergången angripa stan på olika sätt är ett spännande grepp.
Det finns inga direkt svaga kort i samlingen men några historier tilltalade mig extra mycket. Eira A. Ekres novell om en mystisk regnbåge är en av dem. Den stack verkligen ut med sitt udda upplägg. Relationen mellan mamman och pojken var dessutom hjärtskärande beskriven. Boel Bermanns ”De vita” är också det en gripande historia. Om pojkvännens tragiska sjukdom, som gör honom oförklarligt kallare och kommer närmare den oundvikliga döden för varje dag som går, och om flickvännens hjälplöshet. Som extra bonus rycker Anders Fager in och levererar den sista novellen i samlingen med bravur. Här är det en gammal hederlig meteor som är på väg mot staden. Novellen behandlar människornas fem sista timmar i livet. Ett intressant koncept där texten fylls med desperation och hysteriska människors sista suck. Jag gillade ”Lönelördag” av Erik Odeldahl också. ”Stockholmsmodellen” av Patrick Ogenstad likaså. Snart har jag listat varenda novell känns det som. Som sagt, det är verkligen många som håller hög klass.
Jag blir förvånad om inte fler än Boel Bermann från Fruktan-kollektivet snart får ge ut egna böcker. Här osar det talang och påhittighet. ”Stockholms undergång” bevisar ännu en gång att det kryllar av begåvade författare som skriver skräck och sci-fi i Sverige just nu.
Mer om Fruktan och ”Stockholms undergång” hittar du här. Förlaget Undrentide, som gett ut boken, finner du här.
Äsch, när jag ändå håller på. Här kommer ytterligare en text om en Caroline L. Jensen-novell. I ”Smårå septemberskog” lånar den aspirerande författaren Fiona en stuga av kompisen Carin som redan är en etablerad författare. Stugan ligger mitt ute i ingenstans och passar perfekt för att färdigställa hennes första roman, inga störningsmoment i närheten, men inte heller någon mobiltäckning eller grannar. Eller jo, förresten. En gammal säregen tant bor en bit ifrån, men beter sig ytterst märkligt. Snart börjar det hända underliga saker. Fiona lägger märke till rivmärken på husfasaden, hon hör konstiga ljud utanför och stöter på ett mystiskt gammalt fornminne…
Jag fortsätter att botanisera bland Caroline L. Jensens noveller. I ”Bortom Brahms” skaffar den nyblivna mamman Majsan en babymonitor som ska hjälpa henne att hålla koll på lillen vid läggdags. Men det är nåt som inte stämmer och babymonitorn beter sig minst sagt underligt. Vad är det egentligen som visas på skärmen?
I ”En man av stil och smak” fortsätter 
Epok förlag var snälla och översände en bunt litteratur för mig att ta mig an. Har läst en del av det nu och här följer lite intryck.
Den plötsliga dörren från 2012 är en överraskande liten bok sett till formatet. Jag vet inte vad det har med nåt att göra men det får den åtminstone att sticka ut och kännas inbjudande. Boken innehåller nio stycken små berättelser som spretar hit och dit. Det bjuds på människolika ålar, en man som blir kär i en ost, en deppig huvudfoting i en tunnelbanevagn och andra helt oväntade historier. Det är surrealistiskt, komiskt men också stundtals obehagligt. 
Pohlavi Remesla är för mig, och förmodligen de flesta andra, en helt okänd författare. Enligt Google är han ett spöke och de enda träffar jag får rör Eskapix Press nyöversättning som gavs ut i februari 2014. Enligt förlaget själva var författaren en polsk läkare som endast publicerat några få noveller, samt denna roman, i den amerikanska tidskriften Miracle Science and Fantasy under 1930-talet, mer information än så finns inte. Det här är första gången boken ges ut sedan den dök upp som följetång i nyss nämnda ”pulpmagasin”.
