I ”En man av stil och smak” fortsätter Anders Fager att utveckla den mytologi han byggt upp i och med ”Samlade svenska kulter” och ”Jag såg henne idag i receptionen”. Det hela tar vid direkt efter förra boken. Cornelias fullständiga sammanbrott, med allt vad det innebar, har precis ägt rum. Den här gången följer vi istället CeO Molin, Cornelias ex-pojkvän. En bibliotekarie med en förkärlek för ovärdeliga bokskatter. Allra helst de med ockult karaktär. Men han är också en festfixare av rang och har en fot inne i de sällskap få känner till. Som anställd vid Kungliga biblioteket i Stockholm har det varit en lätt match att samla på sig en mängd eftertraktade dyrgripar. Men med annalkande profetior bortom horisonten är det är fler än CeO som är på jakt efter dessa mytomspunna föremål.

På baksidan av boken hävdas det att det är en fristående fortsättning på ”Jag såg henne idag i receptionen” men jag vill påstå att mycket av behållningen försvinner om man tidigare inte tagit del av Fagers verk. I sin senaste roman har författaren lånat friskt från sina äldre texter och inte minst dess karaktärer. ”Det där andra Stockholm” etableras verkligen på riktigt den här gången. Mystiska ordrar, magiker och andra hemliga sällskap flimrar förbi i rasande takt. Den som redan är Fager-fanatiker har mycket att hämta här. Det blinkas både hit och dit. Den mystiske gubben Fredman, sekten från Borås och flertalet andra figurer som det tidigare har berättats om dyker upp och knyter ihop flertalet lösa trådar.

Det kommer väl inte som någon överraskning att jag redan är Fager-frälst. Med ”En man av stil och smak” understryks det ytterligare. Jag älskar hur jag som trogen läsare ständigt belönas med fanservice. Men det är subtilt och välavvägt, inte för uppenbart. Att fokuset flyttats till CeO uppskattar jag. Det är en av Fagers mer intressanta karaktärer. Jag både hejar på honom och hatar honom. Däremot tycker jag boken tappar lite tempo i mitten när Bertholtz levnadsöde uppdagas. Det är visserligen ett fascinerande ihopkok av historiskt korrekt dåtid och fantasifull fantastik, men med betoning på just det historiska. Det är många namn och skeenden som får ta för mycket plats.

Samtidigt är det en behaglig språngbräda inför den händelserika sista delen som är spektakulärt intensiv. Här träffar minst sagt skiten fläkten. Avslutningen är magnifik, jag hade gåshud under de sista sidorna, och det är bannemig en av de mer rafflande upplösningar jag haft förmånen att ta del av. Samtidigt suktar jag redan efter mer. För det finns definitivt mer som behöver utforskas i Fagers värld innan berättelsen om CeO, Cornelia och alla andra vi lärt känna under resans gång tackar för sig.

Läs mer om ”En man av stil och smak” här.