Stadens väsen är en tematisk antologi som ännu en gång visar upp fantastik-Sverige från sin bästa sida. Samlingen består av 11 noveller som alla knyter an till genren urban fantasy på ett eller annat sätt. Det sprudlar verkligen av kul idéer och uppfinningsrika scenarion inom bokens pärmar och mina egna farhågor över att temat skulle bli tjatigt visade sig vara helt obefogade. Det här är en riktigt stark novellsamling som har få, om ens några, svaga kort.
Här återfinns troll, valkyrior, skogsrån, alver och alla möjliga sagoväsen. De dyker dessutom upp lite varstans i Sveriges städer. Drakarna håller tydligen till i Stockholm medan en sjöjungfru spelar förförisk musik i Örebro.
Det är knivigt att välja ut några favoriter då kvalitén på samlingen är hög men det finns ett gäng berättelser som stannat kvar i minnet efter att jag lagt ifrån mig boken. Den inledande novellen, Opaltornet kallar av Hans Olsson, är en sådan. Det är en fartfylld och spännande historia som bland annat innehåller ingredienser som hemliga sekter och magiska statyetter.
Stockholms drottning av Oskar Källner är en annan. Jag förundras över den fantasi och lekfullhet som ständigt gör sig påmind i Källners noveller. Det vimlar alltid av högteknologiska grunkor, underliga varelser och omvälvande händelser. Det stämmer också bra in på Stockholms drottning. Här samsas bland annat ett mc-gäng bestående av punkiga minotaurier, gigantiska skugglika tentakelmonster, svartalfer och drakar. Det är händelserikt och medryckande.
Några som också bör nämnas är Annelie Wahlströms Kiruna om ett underjordiskt alvkrig, Unnhild av Andrea Grave-Müller om en valkyria vars bästa kompis blir utsatt för en förödande trolldom och Visor vid vattnet av Lupina Ojala om en sjöjungfru som gör oväntad karriär som soloartist. Alla tre är riktigt bra och minnesvärda. Men återigen, det mesta i den här antologin är riktigt läsvärt.
Författare: Hans Olsson, Oskar Källner, Lupina Ojala, Mattias Lönnebo, Lova Lovén, Andrea Grave-Müller, Saga Torstensson, Annelie Wahlström, Katarina Emgård, Stefan Högberg, Alexandra Nero
Genre: Antologi
Utgiven av: Catoblepas Förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus, Adlibris, förlagets webshop
PulpFic är ett nytt förlag som hittills släppt två noveller i digitalt format. Förlagets agenda är enligt egen utsago att – ”återuppliva den gamla actionfyllda kiosklitteraturen och ge er läsare en stunds lättsam och spännande underhållning. Samtidigt är målet att genom försäljningen av e-böcker och böcker från boklådan, donera pengar till Cancerfondens arbete.”
Vilka är Club Cosmos och vad pysslar ni med?
”Efter att ha blivit misshandlad av rasister isolerar sig Amina ute på landet med sin hund som enda sällskap – tills hon finner ett ägg och tar det med hem till stugan. Plötsligt är hon inte längre ensam. Djupt i den mörka vinterskogen får något vittring på henne…” 
In other news! I december släpper Lova sin debutroman Trojanerna på förlaget 
Catrin har konstiga drömmar på nätterna. Någon eller något besöker henne. Hon kan känna en oförklarlig närvaro med lust och njutning som följd. Men varför händer detta just henne? Vad vill den främmande besökaren?
Eskapix är tillbaka med en ny typ av antologiserie. Nu ryms inga utsvävningar som essäer, artiklar eller konst, utan nu är det fullt fokus på noveller. Kadavernatten och andra historier är den första delen i Mitt svarta hjärtebibliotek och har av förlaget liknats vid: ”… att kliva in i en nattsvart och alternativ ”Starlet” från sjuttiotalet men istället för kärleksnoveller är den fylld med ocensurerade sagor för vuxna.” 
Jag läser sällan fantasy nu för tiden. Vad det har att göra med vet jag inte riktigt för egentligen älskar jag magin, världarna och de intressanta skildringarna av karaktärer och folkslag de brukar innehålla. Kanske beror det på att det känns för mastigt att ta sig an det omfångsrika berättandet som verken i genren oftast är kända för. 
Antologier är ett format som alltid passar mig bra. Jag får ut nåt av läsningen varje gång, oavsett om jag bara hinner läsa en novell eller flera per tillfälle. Men främst under stressiga stunder när läspassen blir kortare än vanligt. Så nu när livspusslet sett mer komplext ut än vad det brukar fanns ändå lusten att sätta tänderna i en välskriven novell om kvällarna. 
”Novellerna är ju något av babyfoton – de är det första skönlitterära jag skrev i vuxen ålder, så de har alla barnsjukdomar man förknippar med förstlingverk. Men det ger dem väl också en viss charm.”