Vi ska inte heller glömma att det redan nu faktiskt sänds en bunt tv-serier om superhjältar. Dessa pågår för fullt just nu i tv-rutan.
Se tidigare superhjälteguider: #1 och #2
I del två av superhjälteguiden är det dags att blicka framåt några månader för att ta reda på vad som kommer att dyka upp senare under 2016. Några av datumen är ännu inte bekräftade och det finns risk för att någon av serierna letar sig in tidigare än så under året, men troligtvis inte. Missade du den första delen med årets första halva, misströsta ej, här finner du del ett.
När spelade jag ett spel fem timmar i sträck senast? Ingen aning, men nu har det skett igen. Den testosteronstinna actionrökaren Broforce var så svår att slita sig ifrån att timmarna flög iväg. Roligare co-op-spel får man banne mig leta efter.
Spelet är en hyllning till 80- och 90-talets största actionikoner. Här spelar man som karikatyrer av gamla hjältar omdöpta till ”Brobocop”, ”Rambro”, ”Bronan the Brobarian” och ”MacBrover” för att nämna några. Du kan säkert lista ut vilka de ska föreställa.
Hjältarna sitter inspärrade i burar tills de räddas och den dåvarande spelbara karaktären ersätts med den nyss inspärrade. Det är slumpmässigt vem den nyss räddade tar rollen som, och kan vara ett bottennapp i jämförelse med den tidigare karaktären du rattade. Men som plåster på såren så förvandlas den tidigare actionfiguren till ett extraliv och om du biter i gräset med din senaste gubbe eller gumma så får du ytterligare ett försök på dig att klara banan. Ett lika kul som frustrerande upplägg.
Det är snabbt, intensivt och våldsamt. Banornas miljöer kan fullständigt pulvriseras och blodiga lemmar slungas ständigt hit och dit. En kul detalj är hur bossarnas och hjältarnas namn vrålas ut med en vrålande mansstämma. Jag garvade läppen av mig varenda gång namn som ”Megacockter” ilsket presenterades vid en stundande bossfajt. Väldigt over the top och fånigt som attan, men framför allt vansinnigt kul! Precis som resten av spelet. Om du är sugen på ett par timmars hjärndöd spelunderhållning och har minst en kompis att soffspela med rekommenderas Broforce varmt!
Efter att ha sett det andra avsnittet är det mer och mer uppenbart att den senaste superhjälten på tv bär med sig ett tydligt budskap. Exemplen är många. Den supertuffa kvinnliga chefen orarerar om att kvinnor får kämpa dubbelt så hårt som män för att göra karriär. Servitrisen är förtjust över att hennes dotter numera har en kvinna att verkligen se upp till. Det senaste avsnittet avslutas faktiskt med att skurken får motta en rejäl pungspark av Karas kick-ass-syster och jag blir ständigt påmind om att kvinnor är lika bra som män. Till och med den supermäktiga ärkeondingen är en kvinna. Ovanligt!
Och jag älskar detta faktum. Det är mig veterligen första gången som kvinnorna på riktigt får ta plats i en superhjälteserie av det här slaget, samtidigt som de tröttsamma könsnormerna ständigt ifrågasätts och gör sig påminda. Bra och upplysande med tanke på den förmodade huvudsakliga målgruppen – ungdomar.
Det enda jag önskar är att serien slutar att ta upp och referera till den där andra supermänniskan. Utomjordingen från planeten Krypton, du vet. Stålmannen. Det känns som att Supergirl ständigt får stå i skuggan av sin mer kända kusin. Låt henne stå på egna ben och frigöra sig från den där andra snubben. VI VET ATT DE ÄR KUSINER VID DET HÄR LAGET! SLUTA TJATA, HALLÅ!!!
In other news. Om bara ett par veckor släpps Jessica Jones på Netflix. Två tv-premiärer med en kvinnlig superhjälte i huvudrollen inom loppet av en månad. Nyp mig i armen.
Tentakelmonster finns numera på Facebook för din bekvämlighets skull.
Ibland måste jag ju göra skäl för bloggens namn. Vem har inte sett ett knippe finfina tentakelmonster i filmer som The Mist, Hellboy och The Thing? Filmer vi alla känner till, men hur är det med dessa?
I framtiden har världen angripits av ett groteskt virus kallat The Spread. De få människor som fortfarande är vid liv kämpar dagligen för sin överlevnad. Mitt i apokalypsen står yxsvingande ensamvargen No, som är immun mot den slemmiga varelsen. Snart stöter han också på det lilla barnet Hope, som besitter en unik förmåga, vilket kan rädda mänskligheten. En adoptivmor återfinns snart också i Crazy Molly och tillsammans ger dig sig ut i den ogästvänliga världen befolkad av plundrare, sektledare, kannibaler och annat pack, för att förgöra det ohyggliga viruset för gott.
Kyle Strahm som står för illustrationerna i serien gör ett fint jobb med att förmedla de mardrömslika styggelser som The Spread är skyldig till. Här vimlar det av slem, blod och kladd. Lemmar flyger, ögon rycks ut och människor slits i stycken. Spread är inget för den känsliga läsaren. Jag kan tycka Strahms penna är lite ryckig och slarvig emellanåt. Vissa paneler är små mästerverk medan andra är hafsiga. Det är främst det splattriga Strahm bemästrar bra, medan vanliga karaktärer ofta blir skissiga streckgubbar. Synd att inte alla bildrutor får samma kärlek.
Handlingen etableras snabbt med spädbarnet Hope som en frälsare, No som den skickliga krigaren med ädla avsikter, och Crazy Molly är den beskyddande adoptivmorsan. Något djup finns inte att tala om och dialogen är inte direkt medryckande. Det här är spektakulärt underhållningsvåld utan krusiduller. Spread är köttig läsning med fokus på att visa upp coola actionsekvenser. Ibland räcker det så. Jag blev fullkomligt hänförd av serien och sträckläste den första volymen. Men det är klart, lite mer karaktärsutveckling och intressanta vändningar i berättelsen skulle uppskattas i framtida nummer.
Locke and Key var följetången som öppnade mina ögon för seriernas värld på nytt. Efter flera års slumrande intresse var det Joe Hill och Gabriel Rodriguez som väckte ett behov av att återigen läsa serier. Med fantastiska karaktärer, en komplex fantasieggande handling och upplägget med de magiska nycklarna fick berättelsen om familjen Locke mig på fall redan från den första seriepanelen.
Men jag har länge sparat den avslutande delen i bokhyllan. Ögonblicket behövde vara perfekt och tiden för att plöja hela sista albumet skulle verkligen finnas där. Det dröjde ungefär ett år efter att jag köpt den sjätte och sista samlingsvolymen Alpha & Omega innan jag tog mig igenom alltihop. Avslutningen var lika storslagen som förväntat. Blodig, sorglig och oerhört spännande. En episk final väl värdig serien.
Att jag redan längtar efter att ta mig igenom serien en andra vända är ett gott betyg. Har du inte redan stiftat bekantskap med den trasiga familjen Locke och den mystiska herrgården med sina många hemligheter, grattis! Du har sex mästerliga serievolymer att ta dig an ögonaböj!
Baksidestext: När Malin får veta att Yuko som bodde i hennes rum tog livet av sig i badkaret blir hon skakad, men det är inget mot vad hon blir när det kommer svart hår ur badkarsavloppet och dörrarna i korridoren stängs, trots att bara Malin är hemma. Allt oftare slängs alla deras skor huller om buller i korridoren, teven byter kanaler av sig själv och när Camilla försvinner spårlöst börjar hela situationen kännas ohanterlig – men vad ska de göra? Ingen kommer tro dem om de säger att Yuko spökar.
Det har blivit dags att ta farväl av denna smått underskattade tidsresarpolisserie. Sista säsongen kommer bestå av sex avsnitt som ska avrunda det hela. Går det ens att knyta upp detta virrvarr av story-trådar på så kort tid? Jag lär ta reda på det i alla fall när serien återvänder.
Baksidestext: I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på. Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.
Heroes Reborn är vad titeln antyder. En en uppföljare till Heroes. Tv-serien som är mest känd för att fullständigt störtdyka efter en formidabel första säsong. Trailern ger lite hopp. Kan detta rent utav bli en lyckad återkomst?