https://www.youtube.com/watch?v=m5_A0Wx0jU4
… Marcus Olausson! Grattis! Så här skrev Marcus om sin tentakelmonsterfavorit:
Mitt favorittentakelmonster är varelsen i filmen Deep Rising, främst för att filmen tar en så oväntad vändning efter inledningen där lyxkryssaren ska rånas men istället blir en Poseidonrulle med tentakler. En kul rulle som inte tar sig själv på särskilt stort allvar alls. Favoritcitat ”I am feeling a real lack of love here”.
Ett exemplar av ”Smutsig svart sommar” kommer med posten till dig Marcus, och ett stort tack till alla er andra som var med och tävlade!
Lukas blir bortförd men återvänder skadad och utan minne av vad som har hänt. Ytterligare två människor försvinner men kommer inte tillbaka. Tio år senare återvänder han till Kristianstad för att nysta i vad som egentligen hände under hans minnesförlust och varför det bara var han som kom tillbaka. I samband med att han återigen flyttar in i sitt föräldrahem börjar underliga ting hända. Träd börjar brinna, precis som de en gång gjort för tio år sedan.
”Sjuka själar” hävdas vara Kristina Ohlssons första skräckroman. Snacka om uppåt väggarna felaktig marknadsföring. En skräckroman? Detta? Pyttsan! Själv skulle jag sträcka mig till att kalla det en mysterieroman. Det finns thrillerkänsla men det här är långt ifrån en skräckis. Inget fel med det egentligen. Det är en bra bok, men går man in med samma förväntningar som jag gjorde finns det risk för att man blir besviken.
Att Kristina Ohlsson annars skriver kriminalromaner märks. Historien är uppbyggd som en klassisk deckargåta med röda trådar som sakta nystas upp. En huvudperson med minnesförlust, en mystisk prästgård, en sörjande far och bortrövade människor. Ja, det är så traditionellt det kan bli. Klichéartat. Det är också aningen förutsägbart men trots det gillade jag boken. Karaktärerna är intressanta och det är en fiffigt sammansatt berättelse.
Men återigen. Jag finner som sagt inte några läskiga inslag alls, trots att förlag och författare gett sken av detta. På den punkten är denna ”skräckroman” en rejäl besvikelse.
Andra delen i vår Lovecraftspecial. Vi pratar om hur vi stötte på Lovecraft för första gången och fokuserar sedan på hans verk och person. Vad är det egentligen som lockar med hans mytologi, och kan han egentligen räknas till de stora mästarna? Till denna gång har vi sett dokumentären Fear of the Unknown och filmerna Re-animator (1985) och Cthulhu (2005).
Mer på hemsidan.
Dags för ny tävling. Den här gången tävlar jag ut ett exemplar av Anders Fagers och Daniel Thollins finfina serieroman ”Smutsig svart sommar”.
Så här skrev jag om den på bloggen nyligen:
”Det är svårt att inte älska det här. Tentaklerna finns där, likaså en strålande tolkning av en redan fantastisk liten berättelse, en av Fagers bästa.”
Så hur ska du göra för att knipa ett ex av detta köttiga verk? Jo, det är enkelt. Svara bara på denna fråga:
Vilket är ditt favorit-tentakelmonster och varför?
Skicka ditt svar till farbroratlas(snabel-a)gmail.com och bifoga namn och adress. Vinnaren utannonseras måndagen den 29:e februari. Lycka till!
https://youtu.be/zwS6_MmmyqY
Grattis Markus! Ett exemplar av ”Bortom portalen” kommer på posten.
Ett stort tack till alla ni som tävlade, delade och kommenterade!
”Stjärnfall” är alltså uppföljaren till ”Stjärnklart” och den andra boken i en tilltänkt trilogi. Den avslutande delen släpps i sommar och har fått titeln ”Stjärndamm”. Med det sagt är det här långt ifrån en fristående del och det krävs att man läser böckerna i korrekt ordningsföljd för att få någon som helst behållning. Dessutom är den första boken i serien en riktigt bra och läsvärd apokalypshistoria så det finns liksom inget att tveka på.
Uppföljaren är också den en förträfflig undergångsberättelse men kräver som sagt förkunskaper. Därför råder jag dig som läser detta att återkomma när du läst ikapp.
Har du läst klart ”Stjärnklart”? Ja, men då så. Läs vidare.
Det är ändå svårt att skriva om den här boken utan att spoila någonting. För i bok två händer det omvälvande saker. Halvvägs in i boken avslöjas nämligen äntligen vad som legat bakom nedsläckningen av all elektronik och slungat Sverige tillbaka till ett bondesamhälle. Och avslöjandet är oväntat. Jag såg det verkligen inte komma. Inte på långa vägar. Jösses.
Jag kan tänka mig att detta delar in läsarna i två läger. De som gillar och hatar.
För egen del ansluter jag mig till ”gillar-lägret”. Jag diggade verkligen första boken och kallade den för ”klump i magen-läsning”. Den var hemsk men likaså spännande och oförutsägbar. Huvudkaraktärerna fick duka under en efter en. Ingen gick säker.
”Stjärnfall” fortsätter på samma spår men blandar upp det med ett nytt hot, mer krigande och nya färgstarka karaktärer. Den är inte känslomässigt lika medryckande men i gengäld klart mer actionspäckad. Jag tänker inte avslöja mer än så. Det finns risk för att jag spoilar upplevelsen om jag går in på detaljer. Men lita på mig när jag säger att ”Stjärnfall” är bra grejer. Dramatisk, fascinerande och underhållande.
”Smutsig svart sommar” är serieversionen av ”Furierna från Borås”. Novellen om en kannibalisk tonårssekt hämtad från Anders Fagers mästerliga novellsamling ”Samlade svenska kulter”. Unga kvinnor dyrkar ett uråldrigt väsen vid dansbanan belägen i skogen utanför Borås. Här återges berättelsen tillsammans med Daniel Thollins finfina illustrationer och har utökats väsentligt.
Det har adderats en ny inledning, fler scener i mitten och ett helt nytt slut. Mixen Fager och Thollin passar serieromanen perfekt och Thollins tecknarstil gör Fagers skeva Lovecraftinspirerade prosa rättvisa. Det är slafsigt, rått och lite vrickat. Precis som väntat och sig bör när dessa två herrar slår sina påsar ihop.
Det är svårt att inte älska det här. Tentaklerna finns där, likaså en strålande tolkning av en redan fantastisk liten berättelse, en av Fagers bästa. I det här formatet har den blivit köttigare och mer komplex. Kanske inte nödvändigtvis bättre än förlagan, men utan tvekan en spännande utökning av Fagers ständigt expanderande ”kulter-universum”.
Igår damp trailern för säsong två av Daredevil ner och det ser väldigt lovande ut. Det verkar vara en säsong som behandlar moral och gråzoner. Matt tampades en del med sina inre demoner i den förra säsongen och samma dilemman verkar återkomma i större grad när Frank Castle, mer känd som ”The Punisher” dyker upp i Hells Kitchen.
I den här första trailern får den nya karaktären fullt fokus och det ska bli oerhört intressant att se på vilket sätt han kommer framställas. I serierna är han en antihjälte men här verkar han snarare anta rollen som säsongens skurk. Vi får se. Det här var det jag snappade upp från den nya trailern.
Säsong två av Daredevil har premiär 18:e mars på Netflix. Här nedan kan du se trailern i sin helhet.
https://www.youtube.com/watch?v=hfWddN3jTC4
När pojkarna Jonathan och Adrian stöter på den udda filuren Tim tar deras liv en ny vändning. Tim bubblar av idéer och underliga upptåg. De lär sig makabra lekar och samtidigt som kompisarna växer upp och blir äldre övergår också lekarna till att bli våldsammare och blodigare. Men deras handlingar får konsekvenser, större konsekvenser än de någonsin kunnat drömma om.
Det tog mig ett tag att på riktigt börja känna för karaktärerna och ryckas med i handlingen. De tre vännerna skildras från tredje klass och upp till tonåren. Kompisrelationen är visserligen träffsäkert återgiven men 300 sidor av uppbyggnad och karaktärsutveckling känns i längsta laget.
Fast i slutet tar det fart och under bokens sista sidor händer det grejer minsann. Här får all etablering utdelning och en uppsjö av omstörtande skeenden ställer allt på ända. Plötsligt sitter jag fast som i ett skruvstäd av berättelsen. Det är spännande och intensivt.
”Vad gör dina barn när du sover?”, är en läsvärd skräckis. Men jag tycker att Strömberg kunde skurit bort en del dökött ur historien. Precis som i författarens tidigare verk återfinns här både blodkladd och övernaturligheter. Men de sekvenserna hamnar i skymundan då berättarfokuset istället ligger på att gestalta de tre kompisarnas tajta relation. Och detta görs oftast med bravur, men den rafflande finalen är ändå bokens stora behållning.
