Gästblogg: Vilka rädslor drev skrivandet

trojanerna-blogg-banner

I grunden för varje skräckberättelse ligger en eller flera rädslor, som fertil jord där idéerna kan planteras. Förhoppningsvis sprirar en stark berättelse från det.

Trojanerna kommer dels av en rädsla för något som inte är vad det ser ut att vara. Som montren i IT, eller The Thing, eller Bodysnatchers. Något som kan ta en annan identitet och vandra runt som en ulv i fårakläder. Paranoian. Vem är det? Är det du? Kan jag vara säker på att det inte är jag? Och så vidare. Det är en potent skräck, född ur självbevarelsedrift och vetskapen att alla de sinnen vi använder för att identifiera hot inte är nog.

Men det fanns en annan rädsla som jag brottades med när först benade ut berättelsen. Vad är värre än att frukta för sitt eget liv?

Den förlamande rädslan att förlora någon man älskar.

Finns det något värre än det? Ja. När jag hade krafsat klart, kommit ända in till hjärtat av berättelsen, låg den värsta skräcken där som en rutten frukt.

Det värsta måste vara att själv skada den man älskar. Att själv bli monstret.

Det får mig att tänka på alla nyhetsinslag om föräldrar som skjutit sina tonårsbarn i tron att de har varit inkräktare, när de i själva verket smugit in i huset efter en fest. Hur går du vidare efter det? Nu har jag inte själv barn, men kan föreställa mig fasan. Mentalt ryggar jag tillbaka inför tanken.

Monster är lättare. Det är lättare med yttre hot, något du kan mobilisera mot. Gott mot Ont. Men det räcker att skumma igenom nyheterna för att se att verkligheten ser annorlunda ut. Verkligheten är en enda stor clusterfuck av rädsla och dåliga beslut. Motsvarigheten till personen i skräckisen som i vild panik rusar upp på övervåningen.

Gud förbjude att en zombieapokalyps faktiskt skulle inträffa. Jag får vara den första att erkänna att jag hade blivit uppäten på en minut. ”Ursäkta? Behöver du hjälp? Vad blek du ser ut. Hallå? Du har svårt att gå upprätt, inga problem, luta dig mot mig så ringer jag en taxi…” Ni vet alla de där zombisarna som saknar läppar, de som ser så läskiga ut? Mun-mot-mun-metoden. Bombsäker på att just de försökte hjälpa någon.

Nåja. Vi är alla små knippen rädslor. Den mest grundläggande rädslan är rädslan för döden, för det okända, men den kan ta sig så många former. Om jag ska bli lite flummig tror jag att många är rädda att förändras, eftersom förändring tar en ut i det okända. Döden är den ultimata förändringen, den enda version av dig själv du aldrig kan vara säker på att få uppleva. Innan dess har du förändrats tusentals gånger, kanske anpassat dig till omständigheter du aldrig trodde skulle bli aktuella.

Om jag hade fått åka tillbaka i tiden och säga hej till mitt tioåriga jag hade hon inte känt igen mig, och då har jag ändå inte varit tvungen att anpassa mig till några extrema omständigheter. Inga våldsamma förändringsprocesser, ingen Joker i Batman. Bara livet.

Jag vet inte vad min poäng är längre. Kanske poängen är att vi aldrig vet hur mycket vi kan förändras, och att det blir en del av det läskiga. Att gränsen kan nås. Och att den gränsen ibland kommer mentalt istället för fysiskt.

När den gränsen nås kan ingen säga. Läskigt, va?

lova_headshots2Om gästbloggare Lova Lovén:
Hon tycker om sina monster, oknytt och vidunder och i hennes huvud får alla inre demoner te och kakor… och om berättelsen tillåter, åtminstone ett hoppfullt slut.

När hon inte skriver jobbar hon med kommunikation i Amsterdam, en stad som bjuder på mycket inspiration (bland annat). Berättelserna utvecklas dygnet runt men rastas på kvällar och helger.

Hemsida
Trojanerna på Facebook
Köp Trojanerna på Adlibris eller Bokus

Trojanerna

trojanerna_coverJordens undergång. Det låter så ödesmättat, så definitivt. I fiktionens värld är det ett fascinerande tankeexperiment. Hur kommer världen rasa samman? En epidemi? Ett nytt världskrig? En utomjordisk invasion? En zombieapokalyps?

I Trojanerna är hotet till en början odefinierbart, allt mänskligheten vet är att folk dör, men inte hur. Det börjar på en högstadieskola i Malmö när 300 elever och lärare oförklarligt hittas döda. Regeringen är sparsam med informationen till allmänheten men snart inträffar fler liknande katastrofer, inte bara i Sverige, utan också i övriga världen.

Berättelsen växlar mellan tre kvinnor och deras olika upplevelser av det hemska som inträffar. Prästen Liv, telefonisten Karolin som jobbar på SOS Alarm och kommunikatören Sofia som håller koll på sociala medier åt Malmö stads kommun. Alla blir de inblandade och påverkade av det som händer på olika sätt.

Trojanerna är en skoningslös apokalyptisk thriller som inte liknar någonting jag läst tidigare. Det är svårt att gå in på specifika detaljer utan att avslöja för mycket av handlingen men det är en ovanligt intim skildring av världens förfall. Lovén zoomar sällan ut från de tre kvinnornas egna perspektiv vilket får boken att kännas klaustrofobisk och nervpirrande, men när det väl händer är det främst människors paranoia som beskrivs. Mänskligheten ses som hjälplös och handfallen när den obestämbara fienden kan slå till när som helst, vart som helst.

Lova Lovéns romandebut är en mörk och obarmhärtig undergångsroman som griper tag utan att någonsin släppa taget förrän den sista sidan är färdigläst. Ingen av bokens karaktärer går säker och berättelsen känns oförutsägbar och annorlunda. Jag är glad att små förlag som Swedish Zombie fortsätter att förse oss skräckälskare med lite udda verk som vågar att ta ut svängarna. Trojanerna är en frisk fläkt som överraskar med en intressant och spännande apokalypsskildring.

Titel: Trojanerna
Författare: Lova Lovén
Genre: Apokalyptisk thriller
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Kommande apokalypsgodis

trojanerna_web

Om du har vägarna förbi bokförlagets Swedish Zombies hemsida just nu så hittar du en liten tease för kommande boken Trojanerna av Lova Lovén. Vad är det med det då, undrar så klart du. Yours truly står för ju för den snärtiga blurben ser du väl!

Nä, men seriöst. Det är bra grejer. Jag kan gå i god för det. Den 15 november släpps den lös i en bokhandel nära dig och i samma veva publicerar jag en recension med ännu fler snärtiga meningsuppbyggnader. Börja längta nu!

Novelltriss från Swedish Zombie

dödsmusikFörlagstext: Sebastian och Lan turnerar i den kinesiska staden Chengdu med en föreställning om svartmetall och självmord. Men under nätterna hör Sebastian en musik som ingen annan än han verkar höra. Vem är det som spelar på tiggarfiolen? Och vad har det med klottret på väggarna att göra?


Omdöme: Det här är en spin-off på Pål Eggerts tidigare romaner De döda fruktar födelsen och Borde vara död. Ett sidospår som förmodligen ger mest om man som jag stött på karaktären tidigare. Jag gillar Påls ambition med att vidareutveckla sin urban fantasy-värld och låta historierna om Sebastian överskrida olika format. Senast med De bortvalda och nu med denna novell. Nu väntar jag spänt på Eggerts nästa roman Dödfödd.


göralevandeFörlagstext: Han klippte banden med alla omkring sig och isolerade sig i det stora huset. Allt för att ägna sig åt att förberedda mottagandet av sin döda fru. Fem kartonger med sprutor. Bara tanken på att sticka nålar i någons kropp gjorde honom yr. Men allt han kunde tänka på var att få henne tillbaka igen.


Omdöme: Göra levande är på många sätt en modern variant på Frankensteins monster, men också något som skulle platsa i ett avsnitt av Tales from the Crypt. En rak, enkel och lagom mysryslig berättelse. Jag gillade skarpt!


dettalevandeofferFörlagstext: Emilias pappa är inspärrad på mentalsjukhus. Hennes mamma är på gränsen till nervsammanbrott. I ett försök att fixa allting och ta kontroll över sitt liv fördjupar hon sig i gamla texter om häxkraft och mörk magi.

Hennes granne Mattias har det inte heller så lätt. Hans liv har förändrats på sätt han aldrig kunde föreställa sig. Han har skiljts från sin fru och dotter, går inte ut med kompisarna efter jobbet längre och lever ett tillbakadraget liv.


Omdöme: Jag brukar vara förtjust i Markus Skölds noveller och Detta levande offer är inget undantag. Sköld skriver alltid med ett starkt driv i sina korta berättelser. Denna bjuder dessutom på en härlig liten knorr på slutet. Läsvärd!


Alla novellerna och annan smaskig skräcklitteratur finner du på Swedish Zombies hemsida.

Välfärdsavfall

valfardsavfallSamlingen Välfärdsavfall av Stewe Sundin innehåller tre noveller. Alla har tidigare publicerats i obskyra tidskriften Eskapix, men de är knappast lätta att lägga beslag på numera, så när Swedish Zombie åter ger ut dessa i form av en e-bok är det bara att tacka och ta emot.

Stewe Sundin skriver nämligen mörkt, obekvämt och ibland motbjudande. Det finns en känsla av uppgivenhet och att allt snart barkar åt helvete i hans berättelser. Precis som det ska vara i den här typen av litteratur.

Av de tre novellerna gillar jag inledande Nattfärd bäst. Det är en rätt avskyvärd historia om ett par som väntar barn. En ruggig och närgången berättelse med ett makabert och skickligt sammansatt slut. De andra två är också bra.

Jag kanske är glupsk och självisk men jag hade gärna sett att samlingen utökats med en eller två noveller till. Sundin har utöver dessa tre ett gäng riktigt bra berättelser som ligger och väntar på återpublicering sedan Eskapix-tiden. Men allra helst ser jag fram emot något helt nytt av Sundin förstås.

Titel: Välfärdsavfall
Författare: Stewe Sundin
Genre: Novellsamling
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

13 svarta sagor om superhjältar

13ss_superhjaltarSuperhjälteboomen har överlevt länge nu och verkar inte bedarra inom det närmaste. Personligen kan jag inte få nog av fenomenet vare det rör sig om filmer, tv-serier eller det ursprungliga serietidningsformatet. Men Swedish Zombies antologi rymmer inga trikåklädda hurtbullar, som samlingens namn antyder är det mörka och dystra skildringar vi får ta del av här. Superhjältarna i boken är oftast komplexa karaktärer som bär på en plågad själ eller dunkelt förflutet.

Flera av antologins noveller hämtar inspiration från existerande hjälteberättelser. Oskar Källners Memento mori är till exempel en eftertänksam svensk homage till Batman, en riktigt vass sådan. I Mantlarna av Anna Jakobsson Lund tränas huvudpersonen på en superhjälteanläggning, i stil med Xaviers skola i X-Men. En välskriven historia om otillräcklighet och svartsjuka.

En annan favorit är Den flygande mannen av Johan Ring som är en vacker novell om en man som offrar allt för att rädda andra. Christian Johanssons Strega sticker också den ut som en klurig och smart berättelse om den hårt tränade flickan som till varje pris vill hämnas sina föräldrars död. Sist vill jag också lyfta fram Pandemonium av Markus Sköld, där världen attackeras av ohyggliga monster och bara den minst erfarne hjälten kan stoppa dem. En actionpackad och spännande liten historia jag uppskattade väldigt mycket.

Som vanligt när det gäller Swedish Zombies antologier är kvalitén hög och nivån jämn. Att göra en samling helt tillägnad superhjältar är en kul idé. Jag kan dock tänka mig att det blir lite av en överdos för vissa, men jag tycker inte det var några problem att hålla intresset uppe rakt igenom. Oundvikligen påminner några noveller om varandra men merparten skiljer sig åt, med egna infallsvinklar och intressanta upplägg.

Som superhjältefrälst var jag redan rätt begeistrad över temat innan antologin ens var i min hand och som tur är levde boken upp till mina högt ställda förväntningar. Våra svenska superhjältar är av yppersta klass och merparten av berättelserna de medverkar i är utmärkta små historier.

Titel: 13 svarta sagor om superhjältar
Författare: Anna Jakobsson Lund, Johannes Pinter, Lupina Ojala, Oskar Källner, Johan Ring, Claes-Magnus Bernsson, Markus Sköld, Anna E. Wahlgren, Love Kölle, Finn Cederberg, Patrik Centerwall, Lova Lovén, Christian Johansson
Genre: Superhjälteantologi
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Den grå eminensen

eminensenChristina Nordlanders Den grå eminensen är en kort novellsamling som är svår att placera. Det rör sig inte om renodlad skräck eller fantasy och det är klurigt att som läsare sätta en etikett. Frågan är om det är nödvändigt. Vi säger så här. Det här är en novellsamling med vissa oförklarliga inslag. Punkt.

Boken består av ett knippe sällsamma berättelser, flera utan upplösning och svar. Jag är särskilt förtjust i den inledande novellen om en fabriksarbetare som flyr undan fångenskap till den utopiska tillvaron på De offrades öar. Men det ska visa sig att den nya tillflyktsorten kommer med ett pris.

Men den avslutande novellen, som också delar samlingens namn, är kanske den allra vassaste. En snillrikt utformad historia om en flicka som blir inspärrad på institut och endast kan urskilja världen i små fragment. Men det som utspelar sig utanför byggnadens portar är mer omfattande än vad hon har en aning om. En medryckande historia om två skilda verkligheter. Den ena skildrar maktlöshet, den andra fullständigt inflytande.

Den grå eminensen är ett melankoliskt och dystert verk. Jag kan störa mig på att några av novellerna slutar abrupt när det är som mest spännande. Det är såklart ett medvetet berättargrepp, men jag tycker inte alltid det faller ut i god jord. I novellen om en liten kille som panikartat kryper omkring i en underjordisk håla blir det ytterst påtagligt. När berättelsen verkligen växlar upp och skiner som mest tar den också slut. För mig personligen blir det frustrerande.

Med det sagt är jag ändå ganska betuttad i Christina Nordlanders korta samling berättelser. Det är en lågmäld, dämpad men slug liten skapelse som gör mig nyfiken på mer från samma författarpenna.

Titel: Den grå eminensen
Författare: Christina Nordlander
Genre: Novellsamling
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Vad gör dina barn när du sover?

vad-gor-dina-barn-nar-du-sover_e-bokNär pojkarna Jonathan och Adrian stöter på den udda filuren Tim tar deras liv en ny vändning. Tim bubblar av idéer och underliga upptåg. De lär sig makabra lekar och samtidigt som kompisarna växer upp och blir äldre övergår också lekarna till att bli våldsammare och blodigare. Men deras handlingar får konsekvenser, större konsekvenser än de någonsin kunnat drömma om.

Det tog mig ett tag att på riktigt börja känna för karaktärerna och ryckas med i handlingen. De tre vännerna skildras från tredje klass och upp till tonåren. Kompisrelationen är visserligen träffsäkert återgiven men 300 sidor av uppbyggnad och karaktärsutveckling känns i längsta laget.

Fast i slutet tar det fart och under bokens sista sidor händer det grejer minsann. Här får all etablering utdelning och en uppsjö av omstörtande skeenden ställer allt på ända. Plötsligt sitter jag fast som i ett skruvstäd av berättelsen. Det är spännande och intensivt.

”Vad gör dina barn när du sover?”, är en läsvärd skräckis. Men jag tycker att Strömberg kunde skurit bort en del dökött ur historien. Precis som i författarens tidigare verk återfinns här både blodkladd och övernaturligheter. Men de sekvenserna hamnar i skymundan då berättarfokuset istället ligger på att gestalta de tre kompisarnas tajta relation. Och detta görs oftast med bravur, men den rafflande finalen är ändå bokens stora behållning.

Titel: Vad gör dina barn när du sover?
Författare: Mikael Strömberg
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

”Det enda jag tänker på när jättebläckfiskar kommer på tal är hur mycket frityrsmet det skulle gå åt”

Intervju med Jonny Berg, redaktör på förlaget Swedish Zombie
Intervju med Jonny Berg, redaktör på förlaget Swedish Zombie
Vem är den där Jonny Berg egentligen?
En farbror i förorten. Har en liten familj och jobbar som vårdare. Flintskallig och bekväm med det. Och med en viss fäbless för att sitta uppe på nätterna och läsa skräck eller på annat sätt pyssla med svarta sagor som andra skrivit.

Du gick från bloggare och poddare till förläggare, när och varför bestämde du dig för att ta det här steget?
Det bara blev så. Swedish Zombie var först en bokblogg, men tyckandet gick i stå och lite på skoj gjorde jag e-antologin ”Bländverk” och gav bort den gratis. Den gjordes även som app för Android av Sawati. Boken laddades ned 800 gånger eller vad det var och jag fick mersmak. Fick för mig att det var roligare på andra sidan, i producentledet.

Av ren nyfikenhet, hur stor är egentligen högen med inskickade manus för ett förlag av er storlek? Går refuseringsstämpeln varm eller är manusläsandet tidsmässigt överkomligt?
Eftersom vi inte tar emot spontanmanus så kommer det inte in så himla mycket. Ett eller annat manus kommer förstås in bakvägen och somliga vill slinka in ändå. Men jag har skött en manusmejl tidigare för ett annat projekt, och öppnar man brevlådan så väller det in. Det finns väldigt många aktiva författare, etablerade såväl som oetablerade, som har grejer de vill få utgivna. Hur mycket det skulle bli på ett år vet jag inte, men tillräckligt för att läsa från morgon till kväll under årets alla dagar.



Nyligen utgivna rysaren Skönheten av Christian Johansson recenseras i Go’kväll på SVT.


Svensk fantastiklitteratur har under senare tid hittat ett tryggt hem hos egenutgivare och småförlag. Hur tycker du att fantastiken mår idag?
Det görs väldigt mycket böcker nu, vilket är roligt. Men hur fantastiken egentligen mår vette fåglarna. ”Bra” är väl min spontana diagnos, men allt kan ha baksidor. Att det görs mycket är förstås fint för oss med fantastik abibliofobi, så slipper man gå utan böcker eller bara läsa utländsk litteratur. Men det kan kännas svårt att sovra och volymen på bruset ökar. Vad det leder till i det långa loppet återstår att se. Fråga mig igen om tio år, så kollar vi tillsammans i backspegeln.

Finns det för övrigt nåt hål att fylla vad gäller er utgivning, en speciell genre eller berättelse ni letar med ljus och lykta efter just nu?
Just nu letar vi inte aktivt efter någonting. Det är full rulle med få pauser och det går inte att klämma in mer. Men jag känner till några manus jag gärna skulle ge ut om det fanns möjlighet. Nu ska jag namedroppa två som borde få debutera med fullängdare inom en snar framtid: Ida Tellestedt och Lova Lovén. Så var det sagt. Rent generellt så är alltid stark och välskriven skräck som väcker mycket känslor intressant för oss. Och viktigt.

Med tanke på förlagets namn, när ger ni ut er första zombieroman?
Den dagen någon skriver en svensk zombieroman som står på egna ben, någonting som är nyskapande utan att nödvändigtvis omforma zombien, någonting som inte bara apar efter de amerikanska förlagorna. Ännu har jag inte fått läsa något sådant manus. Jag har en önskedröm om att översätta några utländska titlar till svenska och ge ut, men det blir nog inte av.



Boktrailer för vampyrskräckisen 1007 av Johannes Pinter.


Själv kan jag tycka att er utgivning saknar riktigt bra tentakelberättelser. När tänker ni råda bot på detta?
Nu kommer du bli ledsen, men det enda jag tänker på när jättebläckfiskar kommer på tal är hur mycket frityrsmet det skulle gå åt.

Hur ser framtiden ut för Swedish Zombie? Är 2016 året då ni på riktigt reser er ur graven, gör skäl för ert namn och tar över världen på riktigt? Spill bönorna om haktappande exklusiva avslöjanden tack!
2016 ska vi göra några ganska splattriga böcker. Grisa till det lite. Det blir skoj. Men först ut är antologin ”13 svarta sagor om superhjältar” som kommer att ha release om några månader. Där tar vi ut svängarna lite. Det där blev inte så exklusivt, va? Förlåt och hej då!

Jonny Berg driver tillsammans med Erik Horned och Mimi Forssblad indieförlaget Swedish Zombie som ger ut rysare och skräck.

Mer info: Hemsida, Facebook och Twitter
Blogginlägg på Tentakelmonster med Swedish Zombie
Förlagets titlar kan inhandlas här: Bokus och Adlibris med flera

Skönheten

skonhetenJag fick upp ögonen för Christian Johansson i och med Parasitus. En bok jag är väldigt förtjust i. Det är en rätt klassisk skräckberättelse där det okända och oförklarliga drabbar en liten by i Norrland. En favoritgenre för egen del. Övernaturligheter som nästlar sig in i vår verklighet.

Skönheten är något annat. Mindre skräck och mer thriller. Det är en komplex roman och en finurligt uppbyggd sådan. Som läsare är jag rätt vilsen under inledningen av boken. Jag får följa två män som vaknar upp i ett övergivet hus. Ett par, där mannen har starka uppenbarelser, på en enslig ö. En mor och hennes dotter. Med flera.

Det är många personer att hålla reda på. Till en början målas ett nät av skeenden och händelser upp i en till synes ologisk ordning. Men efter ett tag börjar ett pussellikt mysterium ta form. Allt visar sig hänga ihop på ett osedvanligt snyggt vis.

Det är spännande, oförutsägbart och snillrikt berättat. Skönheten är en spännande thriller som utmanar med stimulerande och fängslande läsning, men det är också en intressant fusion mellan skräck och deckargåta. En bok som bör tilltala många. För egen del är jag både impad och tillfredsställd.

Titel: Skönheten
Författare: Christian Johansson
Genre: Skräck, thriller
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2015
Inköpsställen: Adlibris och Bokus