Kategori: Spelat

Min första tid med PS4

AndreasNörd

PS4_2Column_intro

Intryck av en konsol som funnits ute på marknaden sedan i november, hur fräscht är det på en skala? Äh, håll käft!

Till slut kröp jag till korset, slutade sukta efter nästa generation, och gjorde slag i saken. Xboxen fick maka på sig, hamnade istället i äldste sonens rum (till hans stora förtjusning), numera är tv-bänkens mittdel vigd åt Sonys senaste konsolapparat.

Hårdvaran
PS4 smälter fint in bland övrig teknik och kompletterar min Wii U och den gamla PS3:an på ett bra sätt (Ouyan står lite gömd bakom teven). Gillar den simpla men läckra designen. Inget sticker i ögonen. Fläkten surrar och brummar dock mer än vad jag trodde så fort en skiva stoppas in. Lite trist. Trodde den skulle vara tystare.

Handkontrollen
Sitter som en smäck. Bättre knappar och triggers, skaver inte alls i handen som Dual Shock 3. Men är det bara jag som upplever handsvett?

Gränssnitt
Förväntade mig mer finesser faktiskt. Det är välfungerande och enkelt men väl avskalat. Inga överraskningar överhuvudtaget. Hade gärna sett fler intuitiva grepp. Share-funktionen i all ära men det är verkligen ingenting jag själv kommer använda. Eller kommer jag?

Spelen
Utbudet till PS4 är fortfarande rätt skralt. Äger i nuläget Infamous: Second Son, Towerfall: Ascension, Steamworld Dig, Dead Nation: Apocalypse Edition och Flower. Nya Infamous imponerar mest än så länge. Oerhört detaljerat och vackert på sina ställen. PS4-versionen av Towerfall visste jag skulle leverera. Det var fantastiskt roligt till Ouya och det är fantastiskt roligt på PS4 också.

Väntar främst på The Witness, Rime och Octodad: Dadliest Catch. Men i ärlighetens namn är jag inte superpeppad på någon av dem. Lever fortfarande på hoppet om att The Last Guardian fortfarande andas och numera är en PS4-titel. Annars vette fasen vad jag egentligen vill se till konsolen, förhoppningsvis ger E3 i sommar mer att känna hype inför.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med mitt köp. Det är redan nu en habil konsol som givetvis bara kommer att bli bättre allt eftersom spelmakarna för kläm på tekniken, men också när Sony själva väljer att uppdatera gränssnitt och hårdvara med nya funktioner. Lite få coola spel ute just nu men det är snarare regel än undantag så här tidigt i en ny konsols livscykel. Ge den ett år så kommer vi förmodligen kunna ta del av riktigt feta grejer.

Mitt populärkulturella år 2013

AndreasFarfarsparadoxen

2013 var året då jag omfamnade surfplattan vilket innebar att jag började köpa serier och böcker digitalt. Det var året då jag startade podcasten Farfarsparadoxen, började blogga igen och blev publicerad i en dagstidning. 2013 var ett fantastiskt spelår kantat med oförglömliga speluppleveler. Det var också året då jag förmodligen tittade på mer streamad tv än vanlig tablå-tv. Här är mina popkulturella höjdpunkter 2013.

Bästa TV:
Continuum, Breaking Bad, Game of Thrones, Utopia, Fringe

Bästa film:
Cloud Atlas, The Hobbit: The Desolation of Smaug

Bästa spelen:
The Legend of Zelda: A Link Between Worlds, Year Walk, Brothers: A Tale of Two Sons

Bästa serietidningarna:
Locke & Key, Saga, Planetoid

Mest besökta bloggar:
TV-dags, IO9, Swedish Zombie, Geektyrant

Mest lyssnade poddar:
Obiter Dictum, Superlife Podcast, FAQ-podden, Hög av serier, Nördsnack, Filmtipset: Trailertugg

Mest spelade skivor:
I are droid – With lowered arms, Ghost B.C. – Infestissumam, Asta Kask – Handen på hjärtat, INVSN – INVSN

Bästa böckerna:
Han åt mitt hjärta, Den nya människan, Brinn era djävlar brinn!, Vem är Arvid Pekon? (2010)

Recensionsskörd och produktivitet

AndreasBlogg

the-wolf-among-us-9

Det har varit lite tomt på mer ambitiösa (nåja) inlägg det sista, vilket har sin förklaring. Eftersom jag har återvänt till Skillpoint och spelskrivandet ges det inte lika mycket utrymme för bloggandet längre. Men frukta inte! Jag lär pilla ihop texter här också även fortsättningsvis, bara inte i samma grad som tidigare.

Men nu när du ändå är här, spana gärna in mina senaste texter på Skillpoint. Det har blivit en hel del de senaste veckorna.

Recensioner:
Skylanders Swap Force
The Legend of Zelda: The Wind Waker HD
Device 6
Towerfall
The Wolf Among Us – Episode 1: Faith
Beyond: Two Souls

Podcast:
Ludere Simul – The Wolf Among Us #1

Blogg:
Skylanders-experterna tycker till om nya Swap Force!

Den stora stygga vargen och svensk splatter

AndreasSpelat

Idag publicerades min recension av Telltales nya episodindelade äventyr – The Wolf Among Us, på Skillpoint. En atmosfärisk och välgjord inledning, om än inte lika vass som den i The Walking Dead. Jag tror och hoppas ändå att det kan bli fantastiskt när jag har hunnit fingra på fler delar, potentialen finns där. Men mer om det på Skillpoint som sagt.

In other news. Evil Ed är tillbaka! Nyheten nådde mig igår kväll. En av mina splatterfavoriter gör comeback i en ny utgåva med omklippta scener, bakom kulisserna-material och med uppiffad ljud och bild. Om folket vill, det vill säga.

För att projektet ska bli av krävs det först och främst donationer, i dessa crowdfunding-tider. Jag är skeptisk. Inte på idén som sådan utan snarare på hur man går tillväga. Insamlingen ligger uppe på en relativt okänd(?) sajt och belöningarna är snåla i förhållande till donationsbeloppen. För Blu-ray-versionen kräver man hutlösa 80 dollar, det vill säga strax över 500 spänn. Dyrt!

Jag skulle gärna se en nyversion i bokhyllan som kompletterar min VHS och DVD-utgåva av filmen. Det är den gamla skräprullen värd! Jag omfamnade dess uselhet då och lär göra det igen. Men inte till vilket pris som helst. Trots att jag gillar initiativet tänker jag hålla i mina slantar ett tag till. Behöver de verkligen ta i så förbannat?

Halvårsrapport 2013

AndreasLäsning

Ja, jag är näst intill manisk med mina listor. Jag antecknar all popkultur jag konsumerar, regelbundet. Första halvan (nåja, de första åtta månaderna) av 2013 har inneburit tv-serietittande, massa tv-serietittande. Jag har sett klart 20 säsonger och då har jag dessutom börjat titta på fler samt övergett några efter ett par avsnitt. Spelen har i princip lyst med sin frånvaro hela tiden tills alldeles nyligen (Brothers och Plants vs Zombies 2) med en liten peak tidigare i år i samband med att jag fick hem Kickstarter-konsolen Ouya. Jag har läst en del, kanske inte överdrivet mycket, men inte heller mindre än vanligt. Ett helt okej läsår hittills med några riktigt starka titlar. Gillar du listor? Bra, här kommer mycket av den varan.

Läst:
Eskapix – Belzebub be bop (antologi)
Eskapix – Vridna historier (antologi)
Eskapix – Häxrötter (antologi)
Eskapix – Brinn era djävlar, brinn! (antologi)
Fjärilen från Tibet (roman)
Han åt mitt hjärta (roman)
På stort alvar (novellsamling)
De odöda (novellsamling)
Vargsläkte (roman)
Den nya människan (roman)
Dötid skräck (e-novellsamling)
Dötid sci-fi (e-novellsamling)
Bländverk (e-novellsamling)
Vägen till stjärnorna (e-novell)
Twittering from the circus of the dead (e-novell)
Plock plock (e-novell)
Utopi #1 (serieantologi)
Locke & key #1-3 (serie)
SH3 #1 (serie)
Saga #1 (serie)

Kommentar: Gladast hittills i år är jag för att jag upptäckte Eskapix, detta störtsköna underground-förlag som ger ut obskyra antologiserier i inbundna pärmar. Allt innehåll håller inte högsta klass men det är skit samma. Eskapix ska läsas! Punkt! Fakta, essäer och noveller blandas till ett ihopkok som inte går att finna någon annanstans. Skräck, sci-fi och erotik huller om buller, och det mesta är skitbra. Införskaffa på stört! Bästa romanen jag läst, Fjärilen från Tibet. Slafsig och makaber till tusen. Största överraskningen, Den nya människan. Jag har träffat författaren Boel som är en väldigt trevlig och sympatisk prick. Kul att få läsa en romandebut av någon jag har en relation till och riktigt bra är den också. Annars tycker jag det är kul att mitt intresse för serier har vaknat till liv igen. Locke & Key var inkörsporten, Saga och SH3 fortsättningen, nu letar jag med stor spänning efter nya, bra serier. Det finns många av dem uppenbarligen.

Spelat:
Brothers: A Tale of Two Sons
Guacamelee
Year Walk
Plants vs Zombies 2
Badland
Towerfall
Ittle Dew
Hidden in Plain Sight

Kommentar: Jag har spelat oförskämt lite i år. Samtidigt har inte lusten varit speciellt stor. Men i princip allt av det jag faktiskt har spelat har varit bra skit. Year Walk och Brothers har lyst starkast som renodlade spelupplevelser samtidigt som jag också har haft skitkul med de båda Ouya-spelen Towerfall och Hidden in Plain Sight. Liten men naggande god lista av spel om jag får säga det själv. Rekommenderar rubbet!

Sett (film):
Code 46 (Netflix)
The Machinist (Netflix)
The Call of Chtulhu (Netflix)
Titan A.E. (Netflix)
Harry Potter och Dödsrelikerna Del 1 (Netflix)
TPB: AFK (SVT Play)
Hot Fuzz (Cmore)
Tron Legacy (Netflix)
Black Shadows (Netflix)
De Fem Legenderna (film2home)
Cabin in the Woods (Netflix US)
Batman: The Dark Knight Returns – Part 1 (Netflix)
Ghost Rider: Spirit of Vengeance (BR)
The Break Up (SVT)
Röjar-Ralf (DVD)
Brick (DVD)
Man of Steel (Bio)
Pacific Rim (Bio)
Batman: Year One (Netflix)
The Town (Netflix)
Batman: The Dark Knight Returns – Part 2 (Netflix)
The Campaign (Netflix)
Iron Man 3 (Film2Home)

Sett (tv-serier):
Continuum Säsong 1 (HBO)
The Lost Room (Netflix)
Veep Säsong 1 (HBO)
Doctor Who Säsong 3 (Netflix)
Doctor Who Säsong 4 (Netflix)
Utopia Säsong 1 (Channel 4 Play)
Archer Säsong 2 (Netflix)
Doctor Who Säsong 5 (Netflix)
Kontoret (TV4)
Girls Säsong 2 (HBO)
Breaking Bad Säsong 3 (Netflix)
Black Mirror Säsong 2 (SVT Play)
Fringe Säsong 4 (DVD)
Falling Skies Säsong 1 (DVD/Netflix)
Hemlock Grove Säsong 1 (Netflix)
Fringe Säsong 5 (DVD)
Game of Thrones Säsong 3 (HBO)
Continuum Säsong 2 (Nåja, ett avsnitt kvar) (HBO)
Dollhouse Säsong 1 (Netflix)
Vikings Säsong 1 (HBO)
Veep Säsong 2 (HBO)

Kommentar: Mycket tv-serier som sagt, men en hel del film också. Bästa jag sett hittills i filmväg är Batman: The Dark Knight Returns – Part 1 och 2, The Machinist och Cabin in the Woods. Mest underhållande var Man of Steel på bio. Den var… galen. Minst sagt. Mycket fetare än Pacific Rim. Till höjdpunkterna av de tv-serier jag knarkade var upplösningen och slutet av Fringe. Jag älskade verkligen den serien. Den tredje säsongen av Game of Thrones. Satan vad snygg/episk/välspelad/välgjord den är. Och avslutningen? Jävlar i helvete. Bästa nya serien och största överraskningen för mig var Utopia. Härligt oförutsägbar och underlig om konspirationer och en mystisk grafisk novell. Ett måste om du inte sett. På andra plats bland överraskningarna, Hemlock Grove (trots ojämnheten) och Continuum. Båda riktigt bra på helt olika premisser.

Thats it! Vill du ha intryck av nåt? Säg till i kommentarerna.

Syskonkärlek i Brothers

AndreasNörd

Brothers_Hero

Josef Fares första spel, Brothers: A Tale of Two Sons, är inte bara intressant ur ett speltekniskt perspektiv utan lika mycket en estetisk fullträff och en berättarmässig triumf. Med oerhört enkla medel målar Starbreeze (505 Games) och Fares upp en värld som jag lockas in i, som jag vill upptäcka och utforska. De två syskonen stöter på bergstroll, jättar och sagoväsen som ofta härstammar från vår skandinaviska folktro, men det är inte bara från nordens berättelser utvecklarna hämtat inspiration, här finns tydliga influenser från stilbildande spel som Ico, Journey och ej ännu släppta The Last Guardian (kommer det någonsin att se dagens ljus?). Brothers är ett vackert, stämningsfullt men också finurligt spel.

Styrningen är till en början bökig och svår att få bukt med. De båda syskonen kontrolleras med varsin styrspak och axelknapp, en intuitiv och spännande lösning, ett sorts co-op för en person. Kontrollen ger upphov till en del riktigt intressant pussellösning och när den väl sitter är det inga som helst problem att hålla reda på de två bröderna. Problemen som syskonen ställs inför är aldrig av svårare sort men får mig många gånger att dra gillande på smilbanden. Lösningarna är alltid smarta och pusselmomenten blir aldrig upprepande, tråkiga eller frustrerande. Men den som letar efter utmaning får leta någon annanstans. Utöver den fiffiga kontrollen är Brothers ett spel som i första hand vill berätta en medryckande historia.

Äventyrets premiss är av enkel sort. Två bröder ska rädda sin döende far genom att finna en magisk dryck som kan hela honom. Men det är i syskonens relation djupet ligger. Under brödernas resa växer sig deras band starkare. Det är en historia om broderlig kärlek, ansvarstagande och saknad. Mot slutet satt jag med en klump i halsen och hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Brothers är en gripande berättelse, framförd med en för spelvärlden sällsynt avvägd fingertoppskänsla. Trots att det inte yppas ett begripligt ord under spelets gång får jag ut mer av de två till tre timmar som Brothers tar att klara än vad jag får i många, betydligt mastigare titlar, i speltid mätt.

Jalla Jalla och Kopps i all ära men Josef Fares bästa verk hittills stavas Brothers: A Tale of Two Sons.