”Smutsig svart sommar” är serieversionen av ”Furierna från Borås”. Novellen om en kannibalisk tonårssekt hämtad från Anders Fagers mästerliga novellsamling ”Samlade svenska kulter”. Unga kvinnor dyrkar ett uråldrigt väsen vid dansbanan belägen i skogen utanför Borås. Här återges berättelsen tillsammans med Daniel Thollins finfina illustrationer och har utökats väsentligt.
Det har adderats en ny inledning, fler scener i mitten och ett helt nytt slut. Mixen Fager och Thollin passar serieromanen perfekt och Thollins tecknarstil gör Fagers skeva Lovecraftinspirerade prosa rättvisa. Det är slafsigt, rått och lite vrickat. Precis som väntat och sig bör när dessa två herrar slår sina påsar ihop.
Det är svårt att inte älska det här. Tentaklerna finns där, likaså en strålande tolkning av en redan fantastisk liten berättelse, en av Fagers bästa. I det här formatet har den blivit köttigare och mer komplex. Kanske inte nödvändigtvis bättre än förlagan, men utan tvekan en spännande utökning av Fagers ständigt expanderande ”kulter-universum”.
Titel: Smutsig svart sommar Författare: Anders Fager Illustratör: Daniel Thollin Genre: Skäck Utgiven av: Pagina förlag Utgivningsår: 2016 Inköpsställen:Adlibris och Bokus
När pojkarna Jonathan och Adrian stöter på den udda filuren Tim tar deras liv en ny vändning. Tim bubblar av idéer och underliga upptåg. De lär sig makabra lekar och samtidigt som kompisarna växer upp och blir äldre övergår också lekarna till att bli våldsammare och blodigare. Men deras handlingar får konsekvenser, större konsekvenser än de någonsin kunnat drömma om.
Det tog mig ett tag att på riktigt börja känna för karaktärerna och ryckas med i handlingen. De tre vännerna skildras från tredje klass och upp till tonåren. Kompisrelationen är visserligen träffsäkert återgiven men 300 sidor av uppbyggnad och karaktärsutveckling känns i längsta laget.
Fast i slutet tar det fart och under bokens sista sidor händer det grejer minsann. Här får all etablering utdelning och en uppsjö av omstörtande skeenden ställer allt på ända. Plötsligt sitter jag fast som i ett skruvstäd av berättelsen. Det är spännande och intensivt.
”Vad gör dina barn när du sover?”, är en läsvärd skräckis. Men jag tycker att Strömberg kunde skurit bort en del dökött ur historien. Precis som i författarens tidigare verk återfinns här både blodkladd och övernaturligheter. Men de sekvenserna hamnar i skymundan då berättarfokuset istället ligger på att gestalta de tre kompisarnas tajta relation. Och detta görs oftast med bravur, men den rafflande finalen är ändå bokens stora behållning.
Titel: Vad gör dina barn när du sover? Författare: Mikael Strömberg Genre: Skräck Utgiven av:Swedish Zombie Utgivningsår: 2016 Inköpsställen:Bokus och Adlibris
Vem är den där Jonny Berg egentligen?
En farbror i förorten. Har en liten familj och jobbar som vårdare. Flintskallig och bekväm med det. Och med en viss fäbless för att sitta uppe på nätterna och läsa skräck eller på annat sätt pyssla med svarta sagor som andra skrivit.
Du gick från bloggare och poddare till förläggare, när och varför bestämde du dig för att ta det här steget?
Det bara blev så. Swedish Zombie var först en bokblogg, men tyckandet gick i stå och lite på skoj gjorde jag e-antologin ”Bländverk” och gav bort den gratis. Den gjordes även som app för Android av Sawati. Boken laddades ned 800 gånger eller vad det var och jag fick mersmak. Fick för mig att det var roligare på andra sidan, i producentledet.
Av ren nyfikenhet, hur stor är egentligen högen med inskickade manus för ett förlag av er storlek? Går refuseringsstämpeln varm eller är manusläsandet tidsmässigt överkomligt?
Eftersom vi inte tar emot spontanmanus så kommer det inte in så himla mycket. Ett eller annat manus kommer förstås in bakvägen och somliga vill slinka in ändå. Men jag har skött en manusmejl tidigare för ett annat projekt, och öppnar man brevlådan så väller det in. Det finns väldigt många aktiva författare, etablerade såväl som oetablerade, som har grejer de vill få utgivna. Hur mycket det skulle bli på ett år vet jag inte, men tillräckligt för att läsa från morgon till kväll under årets alla dagar.
Nyligen utgivna rysaren Skönheten av Christian Johansson recenseras i Go’kväll på SVT.
Svensk fantastiklitteratur har under senare tid hittat ett tryggt hem hos egenutgivare och småförlag. Hur tycker du att fantastiken mår idag?
Det görs väldigt mycket böcker nu, vilket är roligt. Men hur fantastiken egentligen mår vette fåglarna. ”Bra” är väl min spontana diagnos, men allt kan ha baksidor. Att det görs mycket är förstås fint för oss med fantastik abibliofobi, så slipper man gå utan böcker eller bara läsa utländsk litteratur. Men det kan kännas svårt att sovra och volymen på bruset ökar. Vad det leder till i det långa loppet återstår att se. Fråga mig igen om tio år, så kollar vi tillsammans i backspegeln.
Finns det för övrigt nåt hål att fylla vad gäller er utgivning, en speciell genre eller berättelse ni letar med ljus och lykta efter just nu?
Just nu letar vi inte aktivt efter någonting. Det är full rulle med få pauser och det går inte att klämma in mer. Men jag känner till några manus jag gärna skulle ge ut om det fanns möjlighet. Nu ska jag namedroppa två som borde få debutera med fullängdare inom en snar framtid: Ida Tellestedt och Lova Lovén. Så var det sagt. Rent generellt så är alltid stark och välskriven skräck som väcker mycket känslor intressant för oss. Och viktigt.
Med tanke på förlagets namn, när ger ni ut er första zombieroman?
Den dagen någon skriver en svensk zombieroman som står på egna ben, någonting som är nyskapande utan att nödvändigtvis omforma zombien, någonting som inte bara apar efter de amerikanska förlagorna. Ännu har jag inte fått läsa något sådant manus. Jag har en önskedröm om att översätta några utländska titlar till svenska och ge ut, men det blir nog inte av.
Boktrailer för vampyrskräckisen 1007 av Johannes Pinter.
Själv kan jag tycka att er utgivning saknar riktigt bra tentakelberättelser. När tänker ni råda bot på detta?
Nu kommer du bli ledsen, men det enda jag tänker på när jättebläckfiskar kommer på tal är hur mycket frityrsmet det skulle gå åt.
Hur ser framtiden ut för Swedish Zombie? Är 2016 året då ni på riktigt reser er ur graven, gör skäl för ert namn och tar över världen på riktigt? Spill bönorna om haktappande exklusiva avslöjanden tack!
2016 ska vi göra några ganska splattriga böcker. Grisa till det lite. Det blir skoj. Men först ut är antologin ”13 svarta sagor om superhjältar” som kommer att ha release om några månader. Där tar vi ut svängarna lite. Det där blev inte så exklusivt, va? Förlåt och hej då!
Jonny Berg driver tillsammans med Erik Horned och Mimi Forssblad indieförlaget Swedish Zombie som ger ut rysare och skräck.
En man och en pojke drar mödosamt en shoppingvagn över vägen. Världen är i ruiner och marken är täckt av aska. Alla deras ägodelar ligger i vagnen. De få dem har kvar. De är på väg mot kusten och havet. Mot ett varmare klimat. De bär med sig en pistol, laddad med två skott, ämnade åt dem själva om nöden kräver.
Få böcker har berört mig på samma sätt som Vägen av Cormac McCarthy. Förmodligen inte en enda. De sista sidorna läste jag med tårar i ögonen och en klump i magen. Det är gripande och tungt. Kolsvart läsning som inte släpper taget. McCarthys språk är avskalat och kargt. Mannen och pojken är namnlösa och meningarna korthuggna. Men de levereras med en osedvanlig tyngd som ger orden betydelse.
Vägen är en hjärtskärande berättelse om människans inneboende ondska, men också om hopp när ljusglimtarna är få. Det är mörkt och mödosamt att läsa men ett måste för dig som gillar postapokalyps och undergångshistorier. Boken har kallats ett mästerverk och jag är beredd att hålla med.
Titel: Vägen Författare: Cormac McCarthy Genre: Postapokalyptisk misär Utgiven av: Albert Bonniers förlag Utgivningsår: 2008 Inköpsställen:Bokus och Adlibris
Dags för en liten utlottning! Den 29:e februari släpps antologisamlingen Bortom portalen som ges ut av Fafner förlag. Boken är ett samarbete mellan de förlag som huserar på fantastikportalen.se.
Och ja, jag kan som synes på bilden och blurben ovan gå i god för att det är bra grejer!
Om inte titeln är tydlig nog så är det så här det ligger till: Den här boken handlar om Tom, han är en helt vanlig kille medan alla hans vänner är superhjältar. I hans hemstad Toronto bor det 240 superhjältar. Tom är dessutom gift med en superhjälte – Perfektionisten. Allt hon gör är såklart perfekt. Under deras bröllop hypnotiseras Perfektionisten av hennes svartsjuka ex, Hypno. Efter det kan hon inte längre se sin fästman. Tom blir osynlig för sin fru.
Perfektionisten tror att Tom har övergivit henne. Men Tom tänker göra allt i sin makt för att hon ska kunna se henne igen. Hans sista chans äger rum på ett plan till Vancouver. Om han inte hittar på ett sätt för att få henne att se honom under flygfärden, kommer han att förlora henne för alltid.
Alla mina vänner är superhjältar är en absurd kärlekshistoria. Andrew Kaufman skriver naivt och lite barnsligt. Men med flit ska tilläggas. Det är enkelt och rakt. Nyansfattigt. Men det hör liksom till. Han har anammat en humor som för mig liknar den torra engelska stilen. Det är knäppt och skruvat utan att bre på med för mycket detaljer. Orimliga saker är självklara.
Superhjältarna i berättelsen är snarare metaforer för personligheter med framträdande drag. Soffsurfaren som ett exempel. Hans superkraft är att han alltid är pank men kan övernatta på kompisars soffor och överleva på några limpmackor, men har av någon konstig anledning alltid ändå råd med egna cigaretter. Exemplen är många. Men det finns också undantag då superkrafterna är kraftfulla, men då viftas de bort som ordinära, som en del av den komiska framtoningen.
Jag gillade boken, den är verkligen mysig med sin härliga vrickade humor. Men den blir aldrig heller fantastisk. Det är en superhjältespäckad kärlekshistoria som aldrig riktigt lyfter till superhjältelika höjder. Men läsvärd, det är den absolut.
Titel: Alla mina vänner är superhjältar Författare: Andrew Kaufman Genre: Humor Utgiven av: Printz Publishing Utgivningsår: 2012 Inköpsställen:Adlibris och Bokus
Under natten förflyttas de fyra paren och deras husvagnar oförklarligt från en helt vanlig svensk camping till ett vidsträckt fält. En öde plats de inte vet någonting om. Det gröna gräset och en blå himmel utan sol är det enda de kan uppfatta. Är det en hallucination, en kuliss eller en mardröm? Ingen vet.
John Ajvide Lindqvist är en av mina absoluta favoritförfattare. Än så länge har jag aldrig blivit besviken på något av hans verk, förrän nu. I Himmelstrand har han klivit ur sin bekvämlighetszon med råge. Den diskbänksrealism som präglat hans tidigare böcker är här som bortblåst. Inga vampyrer, varulvar eller zombier som nästlar sig in i vardagen. Ingen stockholmsförort eller skärgårdsmiljö. Premissen med det mystiska fältet är fascinerande, rent av lockande att läsa om. Men oftast trampar berättelsen vatten och det hela känns mer som ett dokusåpaexperiment än en fängslande historia.
I samband med att de utsatta försöker förstå vad som hänt och hur de hamnat på den underliga platsen serveras tillbakablickar från camparnas förflutna. Ajvide Lindqvist är som alltid skicklig på att leverera intressanta personporträtt. Det är en spännande skara karaktärer, utan tvekan. Problemet är att de aldrig får göra något mer meningsfullt än att yra omkring på fältet och bli tokiga på kuppen. Deras drivkraft känns inte tillräckligt medryckande och min inledande känsla av fascination för platsen de hamnat på byts snart ut till tristess.
Himmelstrand har sina stunder men i ett försök att vara originell glömmer JAL av att berätta en engagerande historia. Hade det inte varit för hans starka karaktärer och vassa författarpenna hade jag förmodligen aldrig orkat ta mig igenom hela boken.
Titel: Himmelstrand Författare: John Ajvide Lindqvist Genre: Skräck Utgiven av:Ordfront Utgivningsår: 2014 Inköpsställen:Adlibris och Bokus
Så har jag äntligen tagit mig an Oskar Källners debutroman, Drakhornet. Det är en härlig mix av klassisk fantasy, svensk folktro med tillhörande sagoväsen, och starka karaktärer.
Jag tycker alltid det är klurigt att bedöma ett verk när det finns en personlig relation till upphovsmakaren. Det är inte helt lätt att låta trovärdig. Att Oskar Källners äventyrliga fantasybok är bra råder det ingen tvivel om men jag gör det istället lätt för mig.
Vet du med dig att du gillar dessa komponenter, ungefärligt fördelade som i diagrammet ovan, kommer du med stor sannolikhet uppskatta Drakhornet.
Titel: Drakhornet Författare: Oskar Källner Genre: Fantasy Utgiven av:Fafner Förlag Utgivningsår: 2011 Inköpsställen:Adlibris, Bokus och förlaget
Det var länge sedan jag hängde på en ”bokbloggsjerka” men eftersom jag lider av obotlig listmani och planeringsbegär så är jag tvungen att svara på veckans fråga om läsplaner.
Har du gjort upp några läsplaner för 2016, och hur väljer du i så fall ut vilka böcker du ska läsa och när?
Jag antecknar allt i ett dokument i det molnbaserade verktyget Evernote för att hålla koll på vad jag ska läsa. Först och främst har jag tre olika prioriteringsnivåer. Prio ett är alltid recensionsexemplaren jag fått hemskickade, de kommer alltid först. Prio två är böcker jag införskaffat som jag verkligen vill läsa inom kort och prio tre består av böcker jag har tänkt att läsa när prio två och ett är helt avverkade. Ibland byter givetvis böcker plats i prioriteringsnivå om jag råkar läsa en recension eller liknande som gör mig sugen på en lägre rankad bok.
Utöver det har jag en inköpslista över gamla och nya böcker jag har tänkt att köpa och likaså en lista med kommande böcker under året jag är intresserad av. Jag kompletterar med Goodreads för att dessutom visa upp för andra vad jag läser och vill läsa.
Först på tur just nu är ”Vad gör dina barn när du sover?” av Mikael Strömberg i ebok-format. Det är min kvällsbok då den kan läsas även när lyset är släckt i sovrummet. Får jag tid över på dagen läser jag i fysisk form ”Huset” av Jens Daniel Burman. Till och från jobbet lyssnar jag på podcastversionen av ”Drakhornet” med Oskar Källner som uppläsare och författare.
Min läsning är med andra ord planerad in i minsta detalj.