Det jävla djuret av Mårten Dahlrot

Det här är berättelsen om Sander och Mia. En berättelse fylld av kärlek och svek, ömhet och våld. Och det är berättelsen om kaninen som Sander hittar. Om en kanin som inte är som andra kaniner. Som tycker om sådant som andra kaniner inte tycker om och kräver sådant som inga andra kaniner kräver. Sander ger den namnet Påsen och i gengäld vänder den hans tillvaro upp och ner. Går det att älska världens fulaste djur? Måste man inte älska världens fulaste djur?


Snacka om skruvad berättelse. Och som jag älskar det.

Sander är en huvudperson lätt att tycka om och relatera till. En i vissa ögon smått misslyckad person som packar upp varor på Ica under dagen och glor på tv-serier med flickvännen Mia på kvällarna utan större ambitioner i livet än så. Men det enkla livet blir mer komplicerat när Sander tar med sig den övergivna kaninen Påsen hem. Det ska snart visa sig att det underliga djuret inte beter sig som andra kaniner. Dessutom är den hiskeligt ful.

Det här är så långt från subtil och krypande skräck som det går att komma. Dahlrot överöser läsaren med detaljerat äckel i sin beskrivning av hur ohyggligt ful kaninen Påsen i själva verket är. Denna styggelse som ändå framstår som älskvärd på något svårdefinierat sätt.

Det jävla djuret är skitkul. Den är humoristisk och surrealistisk med ett underbart avväpnande språk. Ofiltrerat, grovhugget och rappt. Motsatsen till finkultur. Det blir aldrig läskigt men åtminstone en aning äckligt när Påsens uppenbarelse beskrivs.

Jag blir alltid glad när en bok lyckas överraska mig som läsare. Det jävla djuret är en sådan bok. Inget överdrivet finlir med vackra meningsuppbyggnader och intrikata personporträtt utan bara jävligt rolig och trivsam läsning om en missbildad monsterkanin.

Titel: Det jävla djuret
Författare: Mårten Dahlrot
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2021

Jag dödar en av David Renklint

Johan har precis kommit hem från sjukhuset med sin prematurfödda dotter Wilma. Wilmas mamma Viktoria dog i havandeskapsförgiftning, men Johan känner sig ändå inte ensam i det stora huset. Meddelanden på väggarna och gestalter i ögonvrån. Nattsvarta korpar runt huset, i mardrömmarna i mörkret bakom ögonlocken. Och Wilma mår dåligt. På grund av snöstormen och kylan är Johan instängd med vad det än är som han har fått med sig hem, och Wilma blir bara svagare och svagare. Den enda som trotsar ovädret och kommer hem till Johan är Viktorias väninna Nadja, som också hon bär på en sorg. Johan inser att han behöver hennes hjälp och tillsammans försöker de ta hand om Wilma. Och det andra som är i huset med dem.


Jag dödar en är en dyster historia om sorg, saknad och desperation. Men också en psykologisk klaustrofobisk spökhistoria. David Renklint är en författare jag inte stött på tidigare. Alltid kul med nya författarbekantskaper. Språket i boken är behagligt att läsa med bra flyt och enkla meningsuppbyggnader. Karln kan det där med att skriva helt klart.

Jag bävade lite inför att läsa den här boken då jag känner igen mig i oroligheten som förälder till ett för tidigt fött barn. Jag tycker Renklint träffsäkert lyckas beskriva just känslan av maktlöshet och ängslan. Det är det läskigaste som finns att läsa om, försvarslösa och utsatta barn i böcker. Jag ryser när jag tänker på det. Här är det dessutom uppskruvat ytterligare med mamman som gått bort vid födseln. Vilket gör det än mer tragiskt, mörkt och sorgligt.

Min enda invändning är att det blir en aning upprepande med flertalet återkommande händelser som gång på gång återberättas på ungefär samma sätt. Sedan tycker jag att handlingen är aningen förutsägbar. Jag listade ut hur det egentligen låg till ganska tidigt i berättelsen. Det betyder inte att det är riktigt snyggt sammansatt, för det är det verkligen.

Med det sagt gillar jag boken. Det är en väl uttänkt spökhistoria med ett gäng riktigt ruggiga partier där själva spöket gestaltas på ett obehagligt vis. Men återigen, det som verkligen är otäckt på riktigt är bebisen Wilmas sköra tillstånd och pappa Johans totala hjälplöshet. Det är ren och skär skräck för mig.

Titel: Jag dödar en
Författare: David Renklint
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2021

Slaktmarker av Jenny Lundin

Patrik Manfred är en finanskille som drömmer om pengar och framgång. När företaget han jobbar på tas över av en ny ledning får han chansen att visa vad han går för. I sin iver att visa sig duglig begår han ett ödesdigert misstag. Eller är det en komplott han utsätts för? En komplott orkestrerad av HR-chefen Lovisa Adler? När Patrik försöker ta sig ur knipan kastas han in i en malström av händelser som snabbt rör sig mot själva existensens utmarker.

Slaktmarker är en psykologisk skräckroman där gränsen mellan verklighet och hallucinationer är hårfin. En mardröm i vaket tillstånd där karriärstegen leder käpprätt ner till helvetiska domäner.


Swedish Zombie fortsätter rulla ut nya titlar i kortromanserien Den nya skräcken och jag gillar konceptet skarpt. Det finns ett stort habegär när de röda bokpärmarna enhetligt fylls på i bokhyllan. Omslagsdesignen på samtliga tre delar är läckra och innehållsmässigt håller de alla riktigt bra klass. Jenny Lundins debutroman är inget undantag.

Berättelsen är skriven i förstapersonsperspektiv och det passar finfint med tanke på hur mycket som rör sig i huvudpersonen Patrik Manfreds skalle. Jenny Lundin är duktig på att leka med mig som läsare. Vad är verkligt och vad är inte? Det är inte alltid helt enkelt att avgöra om det är i huvudpersonens psyke saker och ting sker eller i verkligheten. Det gottas inte heller i de blodiga scenerna. Detaljerna utelämnas och även om det finns obehagliga partier så skildras de på ett subtilt sätt.

Slaktmarker är en riktigt bra och stundtals läskig bok som lämnar en del öppet för egen tolkning. Bonusnovellen som avrundar boken tillför en extra dimension till huvudberättelsen och är riktigt smart implementerad. Språket är inte tillkrånglat utan jordnära och lätt att ta till sig. Det är stort fokus på Patrik Manfred och övriga karaktärer i berättelsen smyger mest kring i periferin utan att jag som läsare lär känna dem på djupet. Med tanke på hur handlingen fokuserar stort på huvudpersonen och att berättandet är i jagform så tycker jag det fungerar fint. Jag skulle snarare säga att det är en styrka att jag inte riktigt vet var sidokaraktärerna står utan istället bara bidrar till mystiken.

Jag fortsätter gärna bygga på traven med tjusiga böcker i bokhyllan. Den nya skräcken är verkligen här för att stanna. Slaktmarker är ytterligare ett bevis för detta.

Titel: Slaktmarker
Författare: Jenny Lundin
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2021

Köttmarknad av Erik Odeldahl och Fredrik Stennek

Swedish Zombie fortsätter att förse oss med nya böcker i bokserien ”Den nya skräcken”. Om Rött universum var aningen tung att ta in är del två i serien raka motsatsen. Historien utspelar sig på utestället Köttmarknaden, beläget i ett öde industriområde någonstans i Stockholm. Handlingen pendlar mellan personerna Marko, tidigare anställd på den säregna nattklubben, de nyanställda dörrvakterna Mange och Ljuban och Bella som bara vill ta hand om sin kompis innan hon råkar illa ut.

Men något står inte rätt till på Köttmarknaden. Markos chef har inte synts till på ett tag och mycket tyder på att det är på utestället något har inträffat. Stämningen på klubben är hög, så pass hög att man undrar om gästerna har satt i sig mer än en stor stark. Människorna i lokalen börjar tappa greppet. Och det blir bara värre och värre när kvällen fortskrider.

Köttmarknad är en råbarkad och rapp bekantskap. Språket är enkelt och sidorna flyger förbi när hemligheten kring Köttmarknaden långsamt nystas upp. Den råa tonen präglas av vakternas grova språk och Markos maffiastil. Karaktärernas sidohistorier är alla spännande att följa och Stennek och Odeldahl flätar skickligt samman historien. Jag sträckläste boken under en eftermiddag och kände mig helt uppslukad från början till slut.

Det är en synnerligen enkel berättelse men väl uttänkt och oerhört underhållande. På sätt och vis får jag vibbar av Tales from the crypt eller någon snarlik skräckantologiserie från nittiotalet. Det känns hemtamt och nostalgiskt. Det är en väldigt bra sak i mina ögon. Mysig slafsskräck när den är som bäst och en av mina bästa läsupplevelser under året utan tvekan.

Titel: Köttmarknad
Författare: Erik Odeldahl och Fredrik Stennek
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Rött universum av Frida Windelhed

Frida Windelheds Rött universum är först ut i Swedish Zombies nya bokserie ”Den nya skräcken”. En serie kortromaner som ska belysa nya lovande författare och bejaka vår samtid enligt förlaget.

Boken kretsar kring Siri som ser sin partner Solana mördas brutalt på en nattklubb. Mitt i all misär och sorg stöter hon på en grupp trasiga människor som också blivit drabbade på liknande sätt. Tillsammans med ledaren ”Bönsyrsan” i spetsen börjar de dyrka en uråldrig gudinna för att utkräva sin hämnd.

Det här är tungt, mörkt och uppgivet. Nära deprimerande läsning. Rött universum är till en början klurig att komma in i och jag har svårt att greppa vart allt ska ta vägen. Berättelsen känns diffus och suddig. Samtidigt är språket vackert och flödande men aningen krävande att ta sig an. Stundtals känns det som en hallucination. Vad händer på riktigt och inte? Jag känner mig lite bortdribblad ärligt talat. Men det gör egentligen ingenting och jag förmodar att det är precis det författaren är ute efter. Att det är precis så jag ska känna.

Att läsa Rött universum är som att bestiga en brant och utmanande backe men när man i slutändan står uppe på toppen känns det värt det. Stämningsmässigt träffar den mitt i prick. Mycket tack vara att allt känns som en febrig dröm. Frida Windelhed har skrivit en annorlunda bok som verkligen utmanar men också belönar läsaren. En riktigt bra debut från en författare jag kommer att hålla ögonen på i fortsättningen.

Titel: Rött universum
Författare: Frida Windelhed
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Elektrisk pulp av Johan Wanloo

Längtar du som jag efter mer skön pulpig kiosklitteratur med laserstrålar, robotar, mutanter och blodiga köttslamsor? Idiotisk fråga, självklart gör du det! Johan Wanloos ljudboksserie ”elektrisk pulp” besvarar alla dina böner.

De senaste dagarna har jag ägnat mig åt att sträcklyssna på Black metal yeti och Fitnesstjejer möter människoätande robotar och satan vad kul jag haft. Det här är bästa sortens skräpig b-filmsbok rakt in i örat. Wanloo leker med alla klassiska klichéer och inslag från forna tiders mest usla science fiction, action och skräckverk. Det är överdrivet, urbota korkat och underbart underhållande.

Inläsningen av författaren själv passar perfekt då Johan skiter i att göra omtagningar när det förekommer stakningar och felsägningar. I andra fall skulle det varit störande men här passar det snarare perfekt och matchar innehållet som lika rebelliskt frångår allt vad god smak heter.

Elektrisk pulp-serien hittar du på Storytel och erbjuder drygt tre timmars fantastiskt nöjsamt örongodis.

Första hösten – Röd skymning

Jag fullkomligt älskade Första hösten – Blå gryning. E.P. Ugglas debutroman hade allt det där som jag verkligen uppskattar att läsa om. En genomtänkt premiss för hur en pandemi kan uppstå, älskvärda karaktärer och ett gäng riktigt groteska body horror-scener som fick det att pirra till lite extra i kroppen. Dessutom uppfattade jag den som ovanligt lättläst med ett rappt språk och få långsamma passager. 

Nu är alltså uppföljaren här med undertiteln Röd skymning. Efter händelserna i den första boken har Charly och Adam kommit ifrån varandra och Charly är fast besluten att hitta sin vän men har också hunnit bilda kollektiv med några andra överlevare sedan sist. Adam i sin tur har blivit kidnappad och bortförd till en anläggning där fruktansvärda experiment äger rum. Parvin är forskare och gör sitt yttersta för att komma fram till en lösning på hur den fruktansvärda smittan ska stoppas. 

Återigen imponeras jag över hur lätt jag sveps med i berättelsen. De korta kapitlen och de tre karaktärsperspektiven känns igen från föregångaren. Alla sidohistorier fungerar. Det kan annars vara ett problem för mig när det gäller den här berättarstilen, att jag snabbt vill tillbaka till det smaskigaste när boken byter perspektiv. Här är det inget problem, alla karaktärer är spännande att följa.

Jag älskar det mesta med det här på samma sätt som jag verkligen uppskattade föregångaren. Bra språk, en hissnande framtidsbild och karaktärer enkla att tycka om. För att inte tala om ”svajare” och läbbiga spindelmonster. Underbart påhittiga och groteska skapelser! Det enda jag inte helt köper är den aningen för påskyndade upplösningen. Jag skulle uppskattat en lite mer detaljerad avslutning. Och boken är för kort, jag vill ha mer av detta! Men jag kanske är girig. Det är svårt att ta avsked när man bara vill stanna kvar i ett sånt här fascinerande scenario.

Men det här är bagatellartad kritik och lika mycket ett fint betyg till boken. Att vilja ha mer av något man uppskattar behöver inte betraktas som negativt. Röd skymning är fartfylld, fantasifull och rakt igenom ruggigt spännande. Ännu en fullträff för alla som älskar köttig skräck och dystopiska undergångsberättelser!

Titel: Första hösten – Röd skymning
Författare: E.P. Uggla
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Döda platser

Ännu en gång kastas vi in i Göteborgs allra mörkaste vrår när Pål Eggert avrundar sin bokserie Borde vara död med den allra sista delen i sin trilogi. Sebastian och gravrået Isa är denna gång hårt ansatta av krafter större än någonsin innan. Med några nya magiska vänner gör de allt för att klara sig helskinnade ur striden mellan gott och ont. Men vem är egentligen god?
Det är en frågeställning som återfunnits i alla böcker. Här finns inga hjältar i ordets rätta bemärkelser. Sebastian som till viss del är författarens egna alter ego med en bakgrund inom Jehovas vittnen och samma yrke i socialtjänsten, är visserligen sympatisk och hjälpsam, men besitter också en fascination för våldets adrenalinkickar med sin sidosyssla som fotbollshuligan. Isa slukar själar och får personer att begå självmord, inte heller det den mest stereotypiska protagonisten direkt.

Det råder såklart ingen brist på ockulta väsen och sagolika varelser den här gången heller. Boken innehåller bland annat halvlingar, demoner och maktgalna gudar. I många fall är de en projektion av det samhälle vi lever i idag. Det råder inget tvivel om vilken politisk läggning som färgar författarens texter. Men när allt kommer omkring är det ändå fantasy det rör sig om här och jag uppskattar visserligen både författarens underliggande budskap men också den fantastiska plats Eggert byggt i de här tre böckerna.

Döda platser är en värdig avslutning på Sebastian och Isas historia. Jag kommer sakna den här skildringen av Göteborg med dess magi och komplexa karaktärer. De samhällsfilosofiska inslagen, vemodet, mörkret. Gör dig en tjänst och läs dessa romaner, de är verkligen av ett helt eget slag och dessutom sällsynt välskrivna.

Titel: Döda platser
Författare: Pål Eggert
Genre: Urban fantasy
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2019

Årets viktigaste kickstarter?


Första hösten – blå gryning var för mig utan tvekan en av 2017 års läsupplevelser. Jag älskade verkligen E.P. Ugglas dystopiska actionskräckis! Därför är det självklart att uppmana dig som läser detta att slänga dig över kickstartern för uppföljaren med undertiteln Röd skymning omedelbums! Och missade du den första boken i serien, ännu bättre! Det finns nämligen en backernivå för att knipa båda böckerna, prisvärt är det också.
Jag kan också lite stolt avslöja att jag redan läst boken och fått äran att skriva en blurb. Jag kan alltså gå i god för att det är riktigt bra grejer!

E.P. Uggla debuterade 2017 med den dystopiska skräckromanen Första hösten: BLÅ GRYNING som togs emot med öppna armar av skräcksverige. Hon har nu skrivit den andra och avslutande delen: Första hösten: RÖD SKYMNING. Nu kör vi på Swedish Zombie en crowdfunding för att få ut boken till svenska folket! Kickstarter-kampanjen syftar till att genom förhandsförsäljning täcka så mycket som möjligt av kostnaden för en första tryckning. Så hjälp oss att förverkliga ännu en mardröm!

Döda platser och läslusten

Den 26 november släpps den tredje delen av Pål Eggerts superba Borde vara död-trilogi. Jag är orimligt sugen på Döda platser och är så redo för ett återbesök i den här fascinerande världen.  

Efter en längre lässvacka är jag igång igen och efter att ha nyligen avverkat de sista delarna av Love Kölles underbara följetong Mannen från Enhet 5541 läser jag just nu en förhandsversion av en mycket efterlängtad uppföljare. Mer än så kan jag inte avslöja tyvärr men känns skönt att lägga tid på läsningen igen, inser att jag verkligen har saknat känslan av att uppslukas av en riktigt bra bok.