2014 – ett bokslut

snowpiercer

Årets läsfynd: Köttmonstret i Celitz
Slafsigt, makabert och en alldeles underbar bok. En kulturgärning av Eskapix att ge ut denna guldklimp.

Årets personliga upplevelse: Liveinspelningen av avsnitt 200 med Radio Speltorsk
Det var vemodigt men finalen av mitt sju år långa podcastprojekt resulterade i ett par alldeles fantastiska timmar. Det var bland det roligaste jag gjort någonsin.

Årets störigaste cliffhanger i bokform: Kleptomania
Argh! En extremt abrupt avslutning på en märklig men härlig läsupplevelse. Jag måste bara läsa andra boken, helst igår!

Årets mest förutsägbara film: Predestination
Absolut, det var ett bra försök till ett mindfuck men jag såg den framtida twisten komma tre minuter in i filmen ungefär. Bra rulle trots det.

Årets smartaste läsning: Kattmänniska
Susanne Samuelsson levererar intelligent, krypande, närgången och engagerande skräck. Ovanligt fiffiga och annorlunda skräckisar i denna novellsamling.

Årets bästa superhjälterulle: X-Men: Days of Future Past
Efter en hård kamp mot ”Kapten öronvinge: Snökämpen” håller jag ändå Bryan Singers mutanter högre. De apokalyptiska scenerna var härligt mörka och det fanns mycket superhjältegodis att gilla i denna.

Årets bästa novell: Tills tiden skiljer oss åt
Gripande, omvälvande och spektakulär är ord jag använde i min recension. Jag gör det helt enkelt igen. Oskar Källner levererar storslagen sci-fi när den är som bäst.

Årets populärkulturella fail: Inget biobesök av Interstellar
Jag suger.

Årets mest skruvade läsupplevelse: Demonologi för nybörjare
Satan, gud, demoner och änglar i bästa Terry Pratchett-stil. Eller mer åt Douglas Adams kanske. Med en skvätt Neil Gaiman. Det är lätt att droppa referenser när det kommer till Caroline L. Jensens senaste verk. Den är hur som helst galet underhållande.

Årets kallaste filmiska åktur: Snowpiercer
En så skön premiss för ett postapokalytpiskt scenario. Älskar den här typen av konceptrullar. Oförutsägbar är den också. En fet jävla resa från start till mål. Bokstavligen.

Årets guilty pleasure: Arrow
Så sjukt fånig, fylld med träig dialog och korkade vändningar. Men det är likt förbannat svårt att sluta kolla. Jag tycker faktiskt den tredje säsongen är ännu dummare än tidigare, ändå är jag helt hooked.

Årets bästa bokrysare: Parasitus
Christian Johansson grep tag om mig från första sidan med trovärdiga karaktärer, superba miljöbeskrivningar och krypande skräck. Suverän avslutning också.

Årets röjigaste rymdrulle: Guardians of the Galaxy
Popcornunderhållning som den ska vara. Bästa sci-fi-matinén sedan… ja, det vette fan.

Årets bästa uppföljare: En man av stil och smak
På baksidan av bokens omslag hävdas det att det är en fristående fortsättning på föregångaren ”Jag såg henne idag i receptionen” men i mitt tycke är det en solklar följetång det rör sig om. Här närmar sig Anders Fager sin egna mytologi om hemliga sällskap, demoner och monster ännu mer än tidigare.

Årets spel: Shovel Knight
Jag har haft ett bedrövligt spelår. Knappt ingenting har intresserat mig. Tills pixliga Shovel Knight dök upp till Wii U. Klassiskt men med en modern känsla över sig. En perfekt mix av Mega Man och Ducktales. Musiken är dessutom helt makalös.

Under 2014 har jag…
…Sett 58 filmer samt 12 kortfilmer och 38 tv-seriesäsonger
…Läst 33 böcker och 38 noveller samt 19 serieromaner
…Spelat 19 spel varav jag har klarat 7

Spellista för Spotify 2014:
[spotify id=”spotify:user:radiospeltorsk:playlist:5wvOTsGa9KNA7HbH9jPTdq” width=”300″ height=”380″ /]

Farfarsparadoxen om DC:s nya tv-serier

hellblazer

I avsnitt 42 är Berg tillbaka och vi babblar om rollspel, charader, Constantine, Gotham och The Flash. Mest fokus lägger vi på novellen ”The truth of fact, the truth of feeling” skriven av Ted Chiang. Om du inte redan läst, gör gärna det innan.

Lyssna på hemsidan eller ladda ner direkt här.

Var med om en historisk poddhändelse på lördag

SPELTORSK200AFFISCH

Det har blivit dags att begära avsked för en av Sveriges mest anrika poddar om spel. I och med att Radio Speltorsk passerar 200 avsnitt tar vi tillfället i akt och avslutar den resa som påbörjades sommaren 2007. Avsnitt 200 blir vårt sista men vi kommer inte att spela in det ensamma. Det hela kommer nämligen att avverkas inför publik och tillsammans med gäster. Evenemanget går av stapeln på lördag kl. 17.30, den 22 november.

Mer info om evenemanget i ljudform här.
Anmäl dig här.

Farfarsparadoxen: Feministisk skräck med Susanne Samuelsson

Mer skräck och ännu en författare väntar i det fyrtioförsta avsnittet av Farfarsparadoxen. Susanne Samuelsson är aktuell med novellsamlingen ”Kattmänniska” och avslöjar i programmet vad det innebär att skriva feministisk skräck och varför det egentligen behövs.

Lyssna här eller ladda ner direkt här.

Samtal med en skräckförfattare

Igår ringde jag upp författaren Christian Johansson som nyligen släppte den finfina skräckromanen Parasitus. Läs min hyllning av boken här. Vi pratade om den nysläppta romanen, skräck som genre och resultatet av vårt samtal hör du i det senaste avsnittet av Farfarsparadoxen.

Trots avsaknaden av Berg lever Farfarsparadoxen i högsta grad. I avsnitt 40 inleds en ny epok i dubbel bemärkelse. För det första är jag, Ljungström, numera ensam härförare, men kommer ta hjälp av gäster i fortsättningen. Upplägget blir mer intervjulikt än tidigare och först ut är Christian Johansson som gett ut skräckromanen Parasitus på Epok förlag. Men misströsta ej, Berg kommer fortsätta dyka upp då och då även i framtiden.

Lyssna här eller ladda ner direkt här.

Tematiska antologier och konspirationsskräck i senaste Farfarsparadoxen

När vi återvänder gör vi det med ett omvälvande avslöjande. Vad det rör sig om? Nä, den gubben går inte, du är tvungen att lyssna. Utöver denna omstörtande utannonsering pratar vi om tematiska antologier, novellföljetånger och om att bygga en egen litterär mytologi. Men vi diskuterar också konspirationspotentialen som skräckteasern P.T. till PS4 visar upp. Avslutar gör vi med kortfilmscirkel och Neill Blomkamps Tempbot.

Mer på Farfarsparadoxen.se
Ladda ner direkt här eller via Itunes här.

Farfarsparadoxen går bokstavligen på djupet

giant-sea-monster-artistic-hd-wallpaper-36967

Torsdag betyder nytt avsnitt av Farfarsparadoxen!

Vad döljer sig långt ner i havens djup egentligen? Vet vi med all säkerhet att vi inte en dag blir invaderade av arga fiskmänniskor? Är den försvunna staden Atlantis verkligen bara en myt eller finns den på riktigt? I detta avsnitt pratar vi av oss om monsterfiskar, läskiga undervattensljud och vår rädsla för vatten.

Källor: Hemsida, nedladdningslänk, Itunes, Twitter och Facebook.

Farfarsparadoxen firar ett år!

Egentligen fyllde vi redan ett år för en dryg vecka sen men det slog mig först nu. Ett stort grattis till mig och min fina kollega Andreas Berg är därför på sin plats – Hurra! Det är inte den första podcasten jag är involverad i, trots det har det tagit ett tag att känna sig bekväm i formatet. Men jag har haft fantastiskt kul hela resan, jag hoppas min parhäst känner detsamma och att ni som lyssnar uppskattar våra försök till att göra en njutbar podcast. Att gå från renodlat spelprat till en mycket bredare diskussionsplattform har varit en spännande process och jag hoppas att vi kan leverera populärkulturellt babbel i era öron ett tag till. Ett fett tack till alla er som lyssnar, kommenterar och sprider podden vidare!

farfar

Ny lyssnare? Börja här:
#11 – Postapokalypsen
#7 – Varulvar och ödesdigra tidsreseval
#15 – Terminator, Skynet och snåriga tidslinjer
#20 – Säsongsavslutning med Boel Bermann om dystopier
#17 – Barndomens tecknade inspirationskällor del 1 och del 2
#24 – Science fiction-undret på åttiotalet
#9 – Game of Thrones-special

Science fiction-undret på åttiotalet

bladerunner-pris-roy-batty

Torsdag betyder nytt avsnitt av Farfarsparadoxen!

I det tjugofjärde avsnittet ställer vi oss frågan om vad som gör åttiotalets science fiction-filmer så bra och varför vi uppskattar deras estetik, vi ställer Peter Wellers Robocop mot Joel Kinnamans dito och snackar onda företag som Tyrell Corporation och Weyland-Yutani. Det diskuteras dessutom åldersmärkning, ultravåldsamma ”director’s cut”-utgåvor och specialeffekternas utveckling. Vi tar också tempen på nittiotalets sci-fi-filmer och jämför med åttiotalets. Är det verkligen så stor skillnad?

Källor: Hemsida, nedladdningslänk, Itunes, Twitter och Facebook.