Ash vs Evil Dead: Den är våldsam, tramsig och hysteriskt fartfylld. Det är nostalgiskt så det sjunger om det och Bruce Campbell spelar över som bara han kan som den numera avdankade monsterslaktaren Ash.
Jessica Jones: Med Jessica Jones visar Netflix och Marvel att de kommer att fortsätta leverera välgjorda tv-serier i detta superhjälteuniversum. David Tennant som Kilgrave är minst lika bra som Vincent D’Onofrios tolkning av Kingpin och Krysten Ritter är klockren i rollen som en alkoholiserad privatdeckare med ett mörkt förflutet.
Jordskott: Det visade sig vara en unik svensk tv-produktion. Berättandet, de övernaturliga inslagen och de vackra miljöerna. Det är uppfriskande att se att svensk tv kan vara så här medryckande och välgjort.
Better Call Saul: Det hela är utsökt filmat, med finfint skådespeleri från Bob Odenkirk och alla inblandade. Det här är inte den Saul Goodman som vi känner sen tidigare. Det här är en karaktär som har mycket att ge och med många lager. Jag var skeptisk men är nu omvänd.
Daredevil: En sak som står helt klart är att Marvel och Netflix har satt en helt ny standard för superhjälteserier. Daredevil som tv-serie är allt som jag hoppades på att den skulle vara och lite till. Den är dessutom allt som Arrow försöker vara men inte lyckas med. Jag vette fasen hur jag ska kunna återgå till att följa den bajsnödiga pilbågeskytten efter det här.
Mats Strandberg, som slog igenom så det small om det med ”Engelsforstrilogin”, har lämnat tonårshäxorna bakom sig, dumpat medförfattaren Sara Bergman Elfgren, och levererar här en intensiv rysare till havs. ”Färjan” är en smart uppbyggd thriller där kapitlen följer olika passagerare, och där jag som läsare slängs mellan olika relationer och människoöden. 
Jag fick upp ögonen för Christian Johansson i och med 
