När pojkarna Jonathan och Adrian stöter på den udda filuren Tim tar deras liv en ny vändning. Tim bubblar av idéer och underliga upptåg. De lär sig makabra lekar och samtidigt som kompisarna växer upp och blir äldre övergår också lekarna till att bli våldsammare och blodigare. Men deras handlingar får konsekvenser, större konsekvenser än de någonsin kunnat drömma om.
Det tog mig ett tag att på riktigt börja känna för karaktärerna och ryckas med i handlingen. De tre vännerna skildras från tredje klass och upp till tonåren. Kompisrelationen är visserligen träffsäkert återgiven men 300 sidor av uppbyggnad och karaktärsutveckling känns i längsta laget.
Fast i slutet tar det fart och under bokens sista sidor händer det grejer minsann. Här får all etablering utdelning och en uppsjö av omstörtande skeenden ställer allt på ända. Plötsligt sitter jag fast som i ett skruvstäd av berättelsen. Det är spännande och intensivt.
”Vad gör dina barn när du sover?”, är en läsvärd skräckis. Men jag tycker att Strömberg kunde skurit bort en del dökött ur historien. Precis som i författarens tidigare verk återfinns här både blodkladd och övernaturligheter. Men de sekvenserna hamnar i skymundan då berättarfokuset istället ligger på att gestalta de tre kompisarnas tajta relation. Och detta görs oftast med bravur, men den rafflande finalen är ändå bokens stora behållning.
Titel: Vad gör dina barn när du sover? Författare: Mikael Strömberg Genre: Skräck Utgiven av:Swedish Zombie Utgivningsår: 2016 Inköpsställen:Bokus och Adlibris
Intervju med Jonny Berg, redaktör på förlaget Swedish ZombieVem är den där Jonny Berg egentligen?
En farbror i förorten. Har en liten familj och jobbar som vårdare. Flintskallig och bekväm med det. Och med en viss fäbless för att sitta uppe på nätterna och läsa skräck eller på annat sätt pyssla med svarta sagor som andra skrivit.
Du gick från bloggare och poddare till förläggare, när och varför bestämde du dig för att ta det här steget?
Det bara blev så. Swedish Zombie var först en bokblogg, men tyckandet gick i stå och lite på skoj gjorde jag e-antologin ”Bländverk” och gav bort den gratis. Den gjordes även som app för Android av Sawati. Boken laddades ned 800 gånger eller vad det var och jag fick mersmak. Fick för mig att det var roligare på andra sidan, i producentledet.
Av ren nyfikenhet, hur stor är egentligen högen med inskickade manus för ett förlag av er storlek? Går refuseringsstämpeln varm eller är manusläsandet tidsmässigt överkomligt?
Eftersom vi inte tar emot spontanmanus så kommer det inte in så himla mycket. Ett eller annat manus kommer förstås in bakvägen och somliga vill slinka in ändå. Men jag har skött en manusmejl tidigare för ett annat projekt, och öppnar man brevlådan så väller det in. Det finns väldigt många aktiva författare, etablerade såväl som oetablerade, som har grejer de vill få utgivna. Hur mycket det skulle bli på ett år vet jag inte, men tillräckligt för att läsa från morgon till kväll under årets alla dagar.
Nyligen utgivna rysaren Skönheten av Christian Johansson recenseras i Go’kväll på SVT.
Svensk fantastiklitteratur har under senare tid hittat ett tryggt hem hos egenutgivare och småförlag. Hur tycker du att fantastiken mår idag?
Det görs väldigt mycket böcker nu, vilket är roligt. Men hur fantastiken egentligen mår vette fåglarna. ”Bra” är väl min spontana diagnos, men allt kan ha baksidor. Att det görs mycket är förstås fint för oss med fantastik abibliofobi, så slipper man gå utan böcker eller bara läsa utländsk litteratur. Men det kan kännas svårt att sovra och volymen på bruset ökar. Vad det leder till i det långa loppet återstår att se. Fråga mig igen om tio år, så kollar vi tillsammans i backspegeln.
Finns det för övrigt nåt hål att fylla vad gäller er utgivning, en speciell genre eller berättelse ni letar med ljus och lykta efter just nu?
Just nu letar vi inte aktivt efter någonting. Det är full rulle med få pauser och det går inte att klämma in mer. Men jag känner till några manus jag gärna skulle ge ut om det fanns möjlighet. Nu ska jag namedroppa två som borde få debutera med fullängdare inom en snar framtid: Ida Tellestedt och Lova Lovén. Så var det sagt. Rent generellt så är alltid stark och välskriven skräck som väcker mycket känslor intressant för oss. Och viktigt.
Med tanke på förlagets namn, när ger ni ut er första zombieroman?
Den dagen någon skriver en svensk zombieroman som står på egna ben, någonting som är nyskapande utan att nödvändigtvis omforma zombien, någonting som inte bara apar efter de amerikanska förlagorna. Ännu har jag inte fått läsa något sådant manus. Jag har en önskedröm om att översätta några utländska titlar till svenska och ge ut, men det blir nog inte av.
Boktrailer för vampyrskräckisen 1007 av Johannes Pinter.
Själv kan jag tycka att er utgivning saknar riktigt bra tentakelberättelser. När tänker ni råda bot på detta?
Nu kommer du bli ledsen, men det enda jag tänker på när jättebläckfiskar kommer på tal är hur mycket frityrsmet det skulle gå åt.
Hur ser framtiden ut för Swedish Zombie? Är 2016 året då ni på riktigt reser er ur graven, gör skäl för ert namn och tar över världen på riktigt? Spill bönorna om haktappande exklusiva avslöjanden tack!
2016 ska vi göra några ganska splattriga böcker. Grisa till det lite. Det blir skoj. Men först ut är antologin ”13 svarta sagor om superhjältar” som kommer att ha release om några månader. Där tar vi ut svängarna lite. Det där blev inte så exklusivt, va? Förlåt och hej då!
Jonny Berg driver tillsammans med Erik Horned och Mimi Forssblad indieförlaget Swedish Zombie som ger ut rysare och skräck.
En man och en pojke drar mödosamt en shoppingvagn över vägen. Världen är i ruiner och marken är täckt av aska. Alla deras ägodelar ligger i vagnen. De få dem har kvar. De är på väg mot kusten och havet. Mot ett varmare klimat. De bär med sig en pistol, laddad med två skott, ämnade åt dem själva om nöden kräver.
Få böcker har berört mig på samma sätt som Vägen av Cormac McCarthy. Förmodligen inte en enda. De sista sidorna läste jag med tårar i ögonen och en klump i magen. Det är gripande och tungt. Kolsvart läsning som inte släpper taget. McCarthys språk är avskalat och kargt. Mannen och pojken är namnlösa och meningarna korthuggna. Men de levereras med en osedvanlig tyngd som ger orden betydelse.
Vägen är en hjärtskärande berättelse om människans inneboende ondska, men också om hopp när ljusglimtarna är få. Det är mörkt och mödosamt att läsa men ett måste för dig som gillar postapokalyps och undergångshistorier. Boken har kallats ett mästerverk och jag är beredd att hålla med.
Titel: Vägen Författare: Cormac McCarthy Genre: Postapokalyptisk misär Utgiven av: Albert Bonniers förlag Utgivningsår: 2008 Inköpsställen:Bokus och Adlibris
Dags för en liten utlottning! Den 29:e februari släpps antologisamlingen Bortom portalen som ges ut av Fafner förlag. Boken är ett samarbete mellan de förlag som huserar på fantastikportalen.se.
Och ja, jag kan som synes på bilden och blurben ovan gå i god för att det är bra grejer!
Jag har verkligen sett fram emot en ny köttig splatterkomedi och Deathgasm såg på förhand ut som en vinnare. Tyvärr visade det sig inte vara den fullträff jag hoppats på. Visst, den sparar inte på krutet vad gäller gore och slafs men den känns alldeles för korkad. Om det ens går att säga om en skräckkomedi. Den är helt enkelt lite väl enfaldig och förutsägbar i sitt upplägg.
Dessutom hade manuset behövt en vända till och efter en bra inledning tappar den i intensitet i klippningen. Det är som att redigeringsteamet byttes ut efter den första halvtimmen. Vissa scener dröjer kvar för länge och det hela kunde vara mycket tajtare.
Men det finns ljusglimtar som den skruvade dildofajten, den supertöntiga musikvideon och flera av de nördiga hårdrocksreferenserna. Det finns hjärta bakom produktionen och det är på det stora hela en rätt skön b-film med mycket blod och humor. Den är sevärd men det där lilla extra saknas.
Om inte titeln är tydlig nog så är det så här det ligger till: Den här boken handlar om Tom, han är en helt vanlig kille medan alla hans vänner är superhjältar. I hans hemstad Toronto bor det 240 superhjältar. Tom är dessutom gift med en superhjälte – Perfektionisten. Allt hon gör är såklart perfekt. Under deras bröllop hypnotiseras Perfektionisten av hennes svartsjuka ex, Hypno. Efter det kan hon inte längre se sin fästman. Tom blir osynlig för sin fru.
Perfektionisten tror att Tom har övergivit henne. Men Tom tänker göra allt i sin makt för att hon ska kunna se henne igen. Hans sista chans äger rum på ett plan till Vancouver. Om han inte hittar på ett sätt för att få henne att se honom under flygfärden, kommer han att förlora henne för alltid.
Alla mina vänner är superhjältar är en absurd kärlekshistoria. Andrew Kaufman skriver naivt och lite barnsligt. Men med flit ska tilläggas. Det är enkelt och rakt. Nyansfattigt. Men det hör liksom till. Han har anammat en humor som för mig liknar den torra engelska stilen. Det är knäppt och skruvat utan att bre på med för mycket detaljer. Orimliga saker är självklara.
Superhjältarna i berättelsen är snarare metaforer för personligheter med framträdande drag. Soffsurfaren som ett exempel. Hans superkraft är att han alltid är pank men kan övernatta på kompisars soffor och överleva på några limpmackor, men har av någon konstig anledning alltid ändå råd med egna cigaretter. Exemplen är många. Men det finns också undantag då superkrafterna är kraftfulla, men då viftas de bort som ordinära, som en del av den komiska framtoningen.
Jag gillade boken, den är verkligen mysig med sin härliga vrickade humor. Men den blir aldrig heller fantastisk. Det är en superhjältespäckad kärlekshistoria som aldrig riktigt lyfter till superhjältelika höjder. Men läsvärd, det är den absolut.
Titel: Alla mina vänner är superhjältar Författare: Andrew Kaufman Genre: Humor Utgiven av: Printz Publishing Utgivningsår: 2012 Inköpsställen:Adlibris och Bokus
Under natten förflyttas de fyra paren och deras husvagnar oförklarligt från en helt vanlig svensk camping till ett vidsträckt fält. En öde plats de inte vet någonting om. Det gröna gräset och en blå himmel utan sol är det enda de kan uppfatta. Är det en hallucination, en kuliss eller en mardröm? Ingen vet.
John Ajvide Lindqvist är en av mina absoluta favoritförfattare. Än så länge har jag aldrig blivit besviken på något av hans verk, förrän nu. I Himmelstrand har han klivit ur sin bekvämlighetszon med råge. Den diskbänksrealism som präglat hans tidigare böcker är här som bortblåst. Inga vampyrer, varulvar eller zombier som nästlar sig in i vardagen. Ingen stockholmsförort eller skärgårdsmiljö. Premissen med det mystiska fältet är fascinerande, rent av lockande att läsa om. Men oftast trampar berättelsen vatten och det hela känns mer som ett dokusåpaexperiment än en fängslande historia.
I samband med att de utsatta försöker förstå vad som hänt och hur de hamnat på den underliga platsen serveras tillbakablickar från camparnas förflutna. Ajvide Lindqvist är som alltid skicklig på att leverera intressanta personporträtt. Det är en spännande skara karaktärer, utan tvekan. Problemet är att de aldrig får göra något mer meningsfullt än att yra omkring på fältet och bli tokiga på kuppen. Deras drivkraft känns inte tillräckligt medryckande och min inledande känsla av fascination för platsen de hamnat på byts snart ut till tristess.
Himmelstrand har sina stunder men i ett försök att vara originell glömmer JAL av att berätta en engagerande historia. Hade det inte varit för hans starka karaktärer och vassa författarpenna hade jag förmodligen aldrig orkat ta mig igenom hela boken.
Titel: Himmelstrand Författare: John Ajvide Lindqvist Genre: Skräck Utgiven av:Ordfront Utgivningsår: 2014 Inköpsställen:Adlibris och Bokus
En orgie i dumheter. Så kan första avsnittet av Legends of Tomorrow sammanfattas. Varenda en i hjälte- och skurkkollektivet spottar ur sig skämskuddekommentarer och tar ologiska beslut i var och varannan sekund. Ploten avhandlas i ett hiskeligt tempo. En tidsresande engelsman i trenchcoat, kallad Rip Hunter, bestämmer sig för att samla ihop ett gäng hjältar och skurkar för att ta sig an Vandal Savage, en elaking som i framtiden ödelagt och spridit kaos i världen.
Sagt och gjort, varenda sidokaraktär från serierna The Flash och Arrow kontaktas, och efter överläggningar i cirka tre minuter så är alla med på tåget. Eller rymdskeppet i det här fallet. För Doctor Stein krävs det visserligen radikala åtgärder när han bestämmer sig för att droga ner ner sin andra Firestorm-halva när övertalningarna misslyckas. Han blir sedan förlåten eftersom… Ja, det vette fan.
När karaktärerna väl är etablerade blir det åka av. Åtminstone vad gäller action och töntiga kommentarer. Det märks att fokus ligger på de olika karaktärernas personkemi. Tyvärr hejar jag inte på någon av dem, eftersom de framställs som idioter hela bunten. Till viss del i alla fall.
Doctor Stein ska framstå som smart men kommer inte på något mer klokt än att söva ner sin partner (som vi för övrigt känner som orimligt gnällig från The Flash) för att få sin vilja igenom. Isgubben Snart är en överspelande fjant och hans eldskjutande kompanjon har en fullständigt ointressant personlighet. Hökgummans och hökgubbens käbbel är bara irriterande. De enda två jag faktiskt känner en gnutta för är Ray Palmer och Sara Lance. Den förstnämnda är sympatisk och den sistnämnda är bara skönt kick-ass.
Om jag ska titta nästa vecka? Utan tvekan. Det här spektaklet måste följas, trots frustration och tandagnisslan. Det är ju faktiskt rätt kul underhållning trots allt, och jag är alldeles för svag för komponenter som tidsresor, rymdskepp och superhjältar för att låta bli.
The Flash IMDB:Barry Allen wakes up 9 months after he was struck by lightning and discovers that the bolt gave him the power of super speed. With his new team and powers, Barry becomes ”The Flash” and fights crime in Central City. Vart: The CW
Peppmätare:
Arrow IMDB:Spoiled billionaire playboy Oliver Queen is missing and presumed dead when his yacht is lost at sea. He returns five years later a changed man, determined to clean up the city as a hooded vigilante armed with a bow. Vart: The CW
Peppmätare:
Marvel’s Agents of S.H.I.E.L.D. IMDB: The missions of the Strategic Homeland Intervention, Enforcement and Logistics Division. Vart: ABC
Peppmätare:
Marvel’s Agent Carter IMDB:In 1946, Peggy Carter is relegated to secretarial duties in the Strategic Scientific Reserve (SSR). When Howard Stark is accused of treason, he secretly recruits Peggy to clear his name with the help of his butler, Edwin Jarvis. Vart: ABC och Netflix
Peppmätare:
Gotham IMDB:The story behind Commissioner James Gordon’s rise to prominence in Gotham City in the years before Batman’s arrival. Vart: Fox
Peppmätare:
Supergirl IMDB:The adventures of Superman’s cousin in her own superhero career. Vart: CBS
Peppmätare: