När spelade jag ett spel fem timmar i sträck senast? Ingen aning, men nu har det skett igen. Den testosteronstinna actionrökaren Broforce var så svår att slita sig ifrån att timmarna flög iväg. Roligare co-op-spel får man banne mig leta efter.
Spelet är en hyllning till 80- och 90-talets största actionikoner. Här spelar man som karikatyrer av gamla hjältar omdöpta till ”Brobocop”, ”Rambro”, ”Bronan the Brobarian” och ”MacBrover” för att nämna några. Du kan säkert lista ut vilka de ska föreställa.
Hjältarna sitter inspärrade i burar tills de räddas och den dåvarande spelbara karaktären ersätts med den nyss inspärrade. Det är slumpmässigt vem den nyss räddade tar rollen som, och kan vara ett bottennapp i jämförelse med den tidigare karaktären du rattade. Men som plåster på såren så förvandlas den tidigare actionfiguren till ett extraliv och om du biter i gräset med din senaste gubbe eller gumma så får du ytterligare ett försök på dig att klara banan. Ett lika kul som frustrerande upplägg.
Det är snabbt, intensivt och våldsamt. Banornas miljöer kan fullständigt pulvriseras och blodiga lemmar slungas ständigt hit och dit. En kul detalj är hur bossarnas och hjältarnas namn vrålas ut med en vrålande mansstämma. Jag garvade läppen av mig varenda gång namn som ”Megacockter” ilsket presenterades vid en stundande bossfajt. Väldigt over the top och fånigt som attan, men framför allt vansinnigt kul! Precis som resten av spelet. Om du är sugen på ett par timmars hjärndöd spelunderhållning och har minst en kompis att soffspela med rekommenderas Broforce varmt!
Nu har jag smällt upp alla årsbästalistor av värde. Om du missat någon hittar du rubbet under den här taggen. Det börjar bli dags att lägga 2015 till handlingarna men som traditionen lyder vill jag uppmärksamma några sista titlar innan jag riktar blicken helt och hållet åt 2016.
Årets bästa novell: Nio månader av Cia Sigesgård
Nio månader är en perfekt sammansatt skräcknovell med en finfin avslutning som jag var helt oförberedd på. Krypande och obehaglig med ett smart upplägg. Om jag funderar på att skaffa fler barn efter att ha läst denna? Tveksamt.
Årets mest överskattade: Mr. Robot
Piloten var fantastiskt bra men vad hände sen? Tröttnade fullständigt efter fyra avsnitt. Kan inte riktigt förstå all hype. Vad är det jag missar?
Årets trallpunk: Stormar av Lastkaj 14
Snabb, opretentiös punk, fullsmockad med melodier. Jag kan inte få nog av deras senaste och bästa alster hittills. Går fortfarande på repeat hemma (till sambons fötret).
Årets bästa novellsamling: Munins skärvor av Oskar Källner
Munins skärvor är en underbar novellsamling och Oskar lyckas verkligen locka fram mitt sanna nördjag med sina historier. Han är nämligen inte rädd för att slänga in rymdkryssare, underliga monster och hi-tech-grunkor i sina berättelser.
Årets bästa spel: Axiom Verge
Nära på en karbonkopia av Metroid, men en kompetent sådan, med märkbart mycket kärlek bakom utförandet. Klassisk oldschool plattformsaction med tajt kontroll och utmanande speldesign.
Årets bästa antologi: 13 svarta sagor
13 berättelser med skräcktema. 13 noveller som alla håller bra kvalité. Det är en samling som dessutom är väldigt varierad. Allt från klassiska spökhistorier till makabra berättelser om styckade makar ryms i boken.
Årets bästa hårdrock: Meliora av Ghost
Tredje plattan är mindre spretig än föregångaren Infestissumam som blandade fler genrer. Meloria tar inte ut svängarna på samma sätt och håller sig mer i metal-spåret rakt igenom. Lite tråkigare kan tyckas. Den är däremot tajtare och mer fokuserad med ett par riktiga höjdarspår. Kanske ändå deras bästa hittills, har inte bestämt mig än. Svinbra hur som helst.
Årets coolaste: Kung Fury
Snacka om 80-talsflirt. En orgie i coola scener staplade på varann under trettio minuters tid.
Årets största besvikelse: Spelåret 2015
Nya Zelda sköts upp, likaså Uncharted och flera andra. Få av årets storspel tilltalade mig. Har inte spelat så lite som i fjol sedan, tja, sedan innan jag spelade tv-spel? Ett riktigt trist spelår med andra ord.
Årets bästa återkommande tv-serie: Game of Thrones
Jag får aldrig nog av Westeros alla maktkamper, de oförutsägbara avlivningarna av seriens huvudkaraktärer och vändningarna i berättandet. Fortfarande extremt beroendeframkallande.
Under 2015 har jag …
… sett 60 filmer, 32 tv-säsonger och 3 kortfilmer
… läst 26 böcker, 12 noveller och 9 serieromaner
… spelat 16 spel
Film:
Akira – Finfin animé.
Ip Man – Hygglig kung fu-film.
From Beyond – Kalkonig men underhållande Lovecraft-filmatisering.
Dum och dummare 2 – Skaplig men förutsägbar uppföljare.
Pandorum – Helt okej rymdskräckis.
Automata – Tänkvärd och atmosfärisk robotrulle.
Apornas planet: Uppgörelsen – Kalasbra och spännande.
Transformers: Age of Extinction – Lika usel som tidigare filmer i serien.
Bok:
Kadavernatten och andra historier – Lova Lovén, Johannes Pinter, CJ Håkansson
Biotika – KG Johansson
Spiderwick: Stenens öga – Holly Black
1007 – Johannes Pinter
Tolv nakna puddingar – Gordon Heyman Blackwood
Urmakarens värld – Love Kölle (blogginlägg kommer!)
Novell:
Nio månader – Cia Sigesgård
Serieroman:
Necronomicon i Upsala – Mohamed Omar och Rickard Fornstedt
Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Augusti
September
Baksidestext: I Kleptomania, första delen i Kristina Hårds trilogi Arvet efter Kaiser, fick vi följa luftskeppsmagnaten Linus Kaisers uppgång och fall. I andra delen, Snösommar, är Claudia förtrollad och fångad i berget. En dag om året vaknar hon upp och blir den mänskliga Claudia igen. Halvar väntar år efter år på denna dag för att övertyga henne om att fly. Finansminister Erik Skog försöker med alla medel ta reda på var trollens berg ligger. Att det finns guld kvar att hämta tvivlar han inte på. Återigen kommer Kaisers gamla luftskepp Kleptomania till användning. Och konfrontationerna fortsätter i jakten på trollens guld …
Uppdatering: Boksläppet är framflyttat till 11 mars 2016.
Jag älskar Fallout-serien. Samtidigt är det svårt att få tid över till ett så stort och ambitiöst actionrollspel. Jag har inte ens tagit mig igenom trean än liksom. Samtidigt lockar fyran mer än någonsin. Vem kan motstå frestelsen att vandra omkring i denna postapokalyptiska värld med kraften från dagens konsoler? Garanterat inte jag i alla fall när det väl står där blänkande i butikshyllan.
Efter Daredevil kommer Netflix andra superhjälteserie. För egen del, och förmodligen för merparten av alla tv-tittares del, är Jessica Jones en relativt okänd karaktär från Marvels omfångsrika universum. Men trailern lovar gott och alltid kul med en kvinnlig hjälte i huvudrollen.
Baksidestext: Hur värjer man sig mot den som vill ont? Mot det som vill ont? Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium. Skönheten är en fascinerande och skrämmande thriller om kärleken till våra barn och en oförklarlig ondska som går i arv.
Säsong två för den snabbspringande superhjälten är snart här och efter att Arrow bara blir sämre och sämre är det tvärtom med DC:s andra hjälte på ungdomskanalen The CW. Underhållande feelgood-tv som oftast är en fröjd att följa.
Baksidestext: Något blålila och svällande, en fuktglänsande slinga, som en bit av någon grotesk sjöorm, växte upp ur sanden bara några decimeter från henne. Hon handlade utan att tänka och använde spaden som yxa igen. I sista ögonblicket insåg hon vad hon höll på att göra och lyckades vräka slaget åt sidan. Spaden landade platt i sanden alldeles bredvid den dallrande tarmen. Hon trodde att hon hade klarat sig, för ett ögonblick trodde hon att hon hade klarat sig, men sedan såg hon vad som vällde ut och kände en pust som av ett utedass. Ett gammalt utedass som har använts av tio extremt bakfulla sommargäster en het midsommardagsmorgon. Biotikan skulle bli räddningen, men ledde i stället till undergången. Sofie färdas genom en värld där allt levande kan vara dödligt – men ändå brinner hennes kropp av längtan efter det farligaste som finns.
Recension på bloggen dyker upp inom kort!
Den avslutande säsongen streamas snart på Netflix. Sen är det slut. Det är en serie som inte vet riktigt vilket ben den ska stå på. Kvalitén pendlar konstant. Men jag tänker stanna kvar till slutet. I sina bästa stunder är den riktigt spännande och i sina värsta, är det till att ta fram skämskudden. Förhoppningsvis får vi en värdig avslutning.
Den läckta piloten skvallrar om två olika läger av tyckare – gänget som hatar eller älskar. Jag har bara sett trailers men jag är försiktigt förväntansfull. En kvinnlig superhjälte lockar, det finns alldeles för få av dem, både på den stora vita duken och den lilla, på tv.
Efter Daredevil den tv-serie jag sett fram emot mest i år. Evil Dead-filmerna har så länge jag kan missas legat mig varmt om hjärtat och även om remaken gjorde bra ifrån sig för ett par år sedan så pirrar det extra mycket i kroppen inför Bruce Campbells återkomst som hjälten Ash om bara några veckor. Groovy!
Bubblare: Arrow Säsong 4 (tv), Fargo Säsong 2 (tv), Crimson Peak (film), The Legend of Zelda: Triforce Heroes (spel), Heroes Reborn (tv), Marvel’s Agents of SHIELD Säsong 3 (tv)
Film:
Re-animator – För många en kultklassiker, jag har aldrig sett förrän nu. Hygglig splatterskräckis men inte så bra som rykten påstår.
Nightbreed – Om jag hade sett den här när den dök upp hade jag förmodligen tyckt den varit teh shit. Nu känns den lite gammal och dammig. Kul masker och smink. Usla skådespelarprestationer.
Bad Milo!
Home – Oväntat mysig animerad rulle. Hade aldrig hört talas om innan.
TV:
Archer Säsong 5 – Sämre än säsong fyra, som enligt mig var seriens bästa. Fortfarande kul och underhållande dock.
Bok:
Vättar i Väggen av Holly Black – Fin och läsvärd barnbok om oknytt, paddtroll och älvor. Sonen lyssnar med andakt varje kväll.
Vätten av Mikael Strömberg
Serieroman:
Locke and Key Vol. 6 av Joe Hill och Gabriel Rodriguez
Crossed Vol. 1 av Garth Ennis och Jacen Burrows
Spread Vol. 1 av Justin Jordan och Kyle Strahm
Spel:
Super Mario Maker – Äldste sonen övertygade mig om att vi var tvungna att skaffa detta och absolut, det är överraskande kul att snickra egna Super Mario-banor.
Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Augusti
Ny reboot av en superhjältefranchise. Jag tyckte Chronicle av samma regissör var superb så håller tummarna för att en film om Fantastiska Fyran faktiskt inte suger denna gång.
The Neverhood ligger mig varmt om hjärtat och det här är så nära en uppföljare det överhuvudtaget går att komma. Leranimerat peka-och-klicka, förhoppningsvis med massa charm, precis som i orginalet.
En dag bestämmer sig författaren Texas Whiffer för att följa sin döde fosterpappas råd och bege sig genom en magisk portal till en annan, för honom okänd värld, för att leta reda på den bror han trodde var död sedan 25 år. Han lämnar efter sig ett ofullständigt manuskript till den tredje boken om vagabonden Caslan, packar en lätt ryggsäck och kastar sig ut i det okända.
I efterdyningarna av Kung Fury får vi snart mer 80-talspastisch och inte mig emot. Det här ser superkul ut.
Nathan har i Berlins ockulta kretsar funnit den motvillige men kunnige läromästaren Vincent, som ska hjälpa honom att utveckla sina magiska sidor. Bland annat tränar Nathan sig i en teknik att skapa falska sinnesintryck, en färdighet som är hett eftertraktad bland ockulta utövare. Plötsligt dyker det upp en bild i huvudet på honom: en liten man, bara hälften så stor som en normal vuxen, med stort skalligt huvud.
Film:
7 Days in Hell – Smålustig mokumentär.
Parallells – Gillar konceptet med parallella dimensioner men kändes ofärdig.
Cirkeln – Oväntat bra filmatisering av boken. Ser gärna att resterande får samma behandling.
Mad Max: Fury Road – Fantastisk återkomst av franchisen. Årets bästa film hittills.
TV:
Penny Dreadful Säsong 2 – Inte lika ”wow” som säsong ett men fortfarande stabil och bra.
Orange is the New Black Säsong 1 – Är så fast i denna nu. Trodde inte det var en serie för mig men jösses vad fel man kan ha.
Spel:
Xeodrifter
The Wolf Among Us: Episode 4-5 – Äntligen klar med denna episodserie, borde fått tummen ur tidigare. Jättebra!
Bok:
13 svarta sagor – Swedish Zombie
Det är det svarta du känner smaken av – Liz Wennberg
Skymningssång – Patrik Centerwall
Tre avtryck av himlen – CH Wahlund
Novell:
Malik Han – Henrik Larsson
Koma – Emanuel Blume
Serieroman:
SH3 Vol. 2: Jag gråter bara i andra dimensioner
SH3 Vol. 3: Operation a-barn – Volym 2 och 3 visar samma fina form som det första albumet.
Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Jag var lite euforisk första kvarten, det ska jag erkänna. Kunde det vara så att det år 2015 släpps ytterligare ett klockrent alternativ till klassiska Metroid? Axiom Verge har redan gett mig precis det men jag tackar såklart inte nej till mer av samma.
Krispig retrografik, finfin bitmusik och bra tuggmotstånd. Allt det där har Xeodrifter, men det visar sig efter en stund att Renegade Kid har varit slappa och återanvänt bossar och fiender i absurdom. Det är fantasilöst och upprepande. Men! Jag gillar det ändå. Uppgraderingarna är fiffiga och utvecklaren har återanvänt den bästa finessen med sitt tidigare spel Mutant Mudds – att växla perspektiv till olika plan, perfekt för 3DS lilla 3D-funktion.
Jag kan inte fullt ut rekommendera Xeodrifter men det är ett hyfsat tillägg till metroidvania-genren och är du som jag ett fan av denna subgenre är det ändå värt en närmare titt. Det finns kvalitéer men framför allt är det i variationen det brister.