Spread

I framtiden har världen angripits av ett groteskt virus kallat The Spread. De få människor som fortfarande är vid liv kämpar dagligen för sin överlevnad. Mitt i apokalypsen står yxsvingande ensamvargen No, som är immun mot den slemmiga varelsen. Snart stöter han också på det lilla barnet Hope, som besitter en unik förmåga, vilket kan rädda mänskligheten. En adoptivmor återfinns snart också i Crazy Molly och tillsammans ger dig sig ut i den ogästvänliga världen befolkad av plundrare, sektledare, kannibaler och annat pack, för att förgöra det ohyggliga viruset för gott.

Ibland stöter en på sånt som bara är så jävla mitt i prick, som känns skapat med mig i åtanke. Spread är en serie som innehåller allt det där jag älskar. Postapokalyps! Tentakler! Splatter! The Spread är en vidrig skapelse som påminner om smittan i John Carpenters rysare The Thing. Och det är mycket som lånar från populärkulturens vrår från förr. Författaren Justin Jordan hymlar inte med sina influenser. På första sidan av volymen delger han sin kärlek till 80- och 90-talets filmer som inspirerat honom. Spread är en hyllning till hans uppväxt och många andras, min egen till exempel.

Kyle Strahm som står för illustrationerna i serien gör ett fint jobb med att förmedla de mardrömslika styggelser som The Spread är skyldig till. Här vimlar det av slem, blod och kladd. Lemmar flyger, ögon rycks ut och människor slits i stycken. Spread är inget för den känsliga läsaren. Jag kan tycka Strahms penna är lite ryckig och slarvig emellanåt. Vissa paneler är små mästerverk medan andra är hafsiga. Det är främst det splattriga Strahm bemästrar bra, medan vanliga karaktärer ofta blir skissiga streckgubbar. Synd att inte alla bildrutor får samma kärlek.

Handlingen etableras snabbt med spädbarnet Hope som en frälsare, No som den skickliga krigaren med ädla avsikter, och Crazy Molly är den beskyddande adoptivmorsan. Något djup finns inte att tala om och dialogen är inte direkt medryckande. Det här är spektakulärt underhållningsvåld utan krusiduller. Spread är köttig läsning med fokus på att visa upp coola actionsekvenser. Ibland räcker det så. Jag blev fullkomligt hänförd av serien och sträckläste den första volymen. Men det är klart, lite mer karaktärsutveckling och intressanta vändningar i berättelsen skulle uppskattas i framtida nummer.