Etikett: Funderingar

 

Mycket är sig likt då jag återigen i rollen som den karismatiske försvarsadvokaten trycker mig fram bland de finurligt ihopsatta dialogerna med min styluspenna. Animationer, menysystem och flera av karaktärerna känns igen från föregångaren. Eller nja, det är så nära man kan komma originalet tom. Det enda som bytts ut är livmätaren och musiken. Livmätaren ser numera ut som de man stöter på i ett fajtingspel. Den nya musiken är dessvärre ingen höjdare och står sig än så länge slätt gentemot originalets svängiga mididängor.

Har än så länge bara klarat den första rättegången och känslorna är lite blandade. Ok, det är fortfarande en grym spelserie som både får mig att tänka till och samtidigt får mig att förundras över de roliga konversationerna. Men det är också på tok för mycket upprepning för att jag ska känna mig helt nöjd. Egentligen hade man det på känn men jag hade ändå hoppats på lite förändringar i animeringarna hos de olika karaktärerna (trots att de visserligen är grymma som de är). Nåväl, trots detta har jag några underbara timmar att avnjuta framöver och förhoppningsvis kan det tom hota Rhythm Tengoku som årets bästa bärbara spel 2006. Så bra är det.

Jag hatar när man fastnar i spel. Dvs att man inte har en aning om vad man ska göra för att ta sig vidare. Likaså älskar jag att lösa det problem som fått mig att fastna. Den känslan är oslagbar. Om man gör det ärligt vill säga.

Nu är det så att jag hamnat i just den förstnämnda situationen. Där har jag befunnit mig i drygt två timmar nu vilket är sådär roligt. Därför bestämde jag mig för ovanlighetens skull att fuska lite. Efter att klickat mig in på Gamefaqs och sökt fram Okami´s ”walkthrough” och läst igenom vad som stått greppar jag handkontrollen igen med en något mer smutsig känsla pga av mitt oetiska agerande för att ta mig vidare i spelet. Men tji fick jag. Lösningen visade sig inte vara så enkel som jag först trott. Jag läser återigen igenom texten men förstår fortfarande inte vad som bör göras.

Förutom att inte bara lyckats komma vidare har jag även försökt att fuska mig fram. Kan det bli värre? Det har dessutom gått ytterligare en timme efter de första två och jag har ännu inte lyckats ta mig framåt i spelet förutom ett par sidospår som jag löst på vägen. Från att näst intill varit förälskad i Okami har jag övergått i någon form av hat-tillstånd. Nu sitter jag vid datorn en tredje gång för att ta reda på lösningen till mitt problem.

Så jävla patetiskt egentligen. Jag lyckas inte ens fuska mig vidare.

🙁

 

Turerna om Metroid Dread har varit många. Det hela började med att tidningen Game Informer utannonserade spelet i sitt juni-nummer 2005. DS-spelet skulle vara en uppföljare till Metroid Fusion och en återgång till det sidoscrollande 2D-formatet. Forumen svämmade över av hurrarop efter utannonseringen och återgången till den gamla hederliga tvådimensionella grafiken. Men sedan blev det tyst. Förutom en liten viskning från teamet på IGN om att spelet verkligen var under produktion hördes inte ett dyft.

Men så den 7 oktober samma år bröts tystnaden. Sajten Nintendo-Next påstod att spelet var nerlagt men vägrade att avslöja några källor. Med en viss skeptism började Metroid-fansen sakta men säkert ge upp i väntan på fler utannonseringar om spelet. Men så påföljande år närmare bestämt den 17 februari så hände det nåt. I den engelska officiella Nintendo Magazine så stod helt plötsligt Metroid Dread som en av de kommande spelen på releaselistan med texten TBC (To Be Confirmed) efter namnet. I nästkommande nummer så dyker återigen spelet upp. Denna gång med ett lovat släppdatum ”nån gång under 2006”. Enligt tidningen bör mer information dyka upp på den stundande E3-mässan. Givetvis visas inte ett skit i från spelet och det är ungefär där vi är nu.

Så finns Metroid Dread eller har det aldrig funnits? Är allt som har skrivits om spelet en bluff? Har någon egentligen sett spelet i rörelse? Det kanske bara är framflyttat till nästa år? Frågorna om spelet är många och åtminstone jag blir jävligt besviken om spelet aldrig funnits eller kommer att släppas. Att aldrig någonsin få spela ett Metroid i 2D mer känns väldigt snopet liksom.

Det är bara att fortsätta hoppas…

Spaceworld 2000. De första Gamecube-spelen introduceras. Link och Ganondorfs fajt i slottsalen, Samus Arans comeback och Luigis besök i den spökbefolkade herrgården. Fansens jubel visste inga gränser. Gamecube var maskinen som skulle placera Nintendo överst på pallen bland konsoltillverkare igen.

Med facit i hand kan man lugnt säga att det sket sig rejält någonstans på vägen.

Med en ny aktör på marknaden i form av Microsoft, valet att utesluta dvd-uppspelning och ett kraftigt bortfall av tredjepartsutvecklare tappade Nintendo ännu mer mark på den stationära marknaden i och med Gamecube. Men allt det där visste vi redan. Gamecube blev försäljningsmässigt en flopp. Det kan vi nog konstatera nu. Nya spelsläpp att gotta sig åt har varit ytterst få till antalet och många små kuber har förpassats till garderoben eller sålts vidare. Ärligt talat är det inte mer än ett par dödsryckningar som fått mig att plocka fram maskinen igen under de senaste månaderna. Höjdpunkerna har varit löjligt få till antalet, på gränsen till obefintliga faktiskt.

Vad vi däremot också kan konstatera är att den spelmässigt blev en hit. I vilket fall i mina ögon och jag är säkerligen inte ensam. Kubens bästa spel klår konkurrenternas top-titlar med hästlängder i mitt tycke. De är till antalet knappast imponerande men åtminstone jag föredrar ett fantastiskt spel istället för tio bra. Både till PS2 och Xbox kryllar det av bra titlar men Gamecube kan stoltsera med några riktigt överlägsna guldklimpar.

Kalla mig fanboy om du vill men det är nåt visst att springa omkring som svärdviftande grönklädd alvpojke i sagolika tecknade miljöer. Likaså att få krypa ner i Samus Chozo-rustning i full 3D samt att återigen skutta omkring som den överviktiga rörmokaren. Alla gamla spelserier gjorde sig grymt jävla bra på GC men det är antagligen lika mycket de nostalgiska ögonblicken som berörde mig. Nintendo har någon form av magisk touch på de stora speltitlarna som inte Microsoft och Sony har.

Men nu är det slut. Det sista spelet som är värt att skaffa lanseras också som release-spel till efterföljaren, Wii. Jag talar förstås om Twilight Princess. Med det nya Zelda-liret går kuben i graven och vi tvingas uppgradera till Wii för att få ta del av nya magiska Nintendostunder. Vad vill jag säga med den här texten då? Jo, jag vill bara tacka min lilafärgade kub för våra år ihop helt enkelt. Må du vila i frid. Natti natti.

Ingen av oss spelskadade har väl missat att tvåtusensex års Leipzig Game Convention brakat igång på allvar. Mässan startade förvisso redan i måndags men det var i dag de stora aktörerna rullade ut det lite tyngre artelleriet. Eftersom jag är en så hygglig filur tänkte jag sammanfatta dagen som gått och ge lite personliga analyser för er som inte orkat att hamra på F5-knappen medan de stora sajterna tidigare i dag spottade ur sig drösvis med nyheter och info om vad som visats på mässan.

Först ut tidigare i morse var Nintendo som bjöd på en fattig och nyhetslös presskonferens. Det enda att åtminstone höja ögonbrynen en aning åt var de två nya Wii-spel som utannonserades. Tråkigt nog i mitt tycke var båda uppföljare. Mario Strikers Charged och Batallion Wars 2 (fyndigt förkortat till BWii). Känns som Wii´s påstådda ”unika” spelutbud snarare kändes mer ljummet än spännande och nytt efter dessa två utannonseringar. Att två hyffsade spels uppföljare smällde högst på presskonferensen säger väl egentligen allt om underhållningsvärdet.

Värt att nämna var också att den ohyggligt gräsliga rosa DS Lite´n anländer här i Europa. Närmare bestämt redan den 27:e Oktober. Vidrigt ful liten tingest tycker jag själv åtminstone. En ny Sonic-trailer visades också upp och trots världens sämsta namnbyte från det lite småtuffa Sonic Wildfire till pisstrista Sonic and the Secret Rings ser det riktigt kul ut. En ny trailer från Red Steel visades också. Gammal skåmat med andra ord.

Trailers:

Sonic and the Secret Rings

Mario Strikers Charged

Red Steel

Efter Nintendos bottennapp var det dags för ytterligare ett, Microsofts presskonferens. Den största nyheten gubbarna på Microsoft hade att komma med är att både Fifa 07 och PES 6 blir ”next-gen exklusiva”. Inget fotbollspel att vänta till PS3 på ett tag då med andra ord. Vidare avslöjades spektakulärt att HD-DVD-grejsimojset släpps i höst. hmm, visste vi inte det sen tidigare? Nåväl, två filmer visades också. En ny trailer på Forza 2 och en demonstration på hur fightingen i Fable 2 kommer att gå till. Mer än så var det inte tyvärr.

Forza 2 trailer

Fable 2 demonstration

Visst jag hade väl inte väntat mig att de båda mastodenterna Nintendo och Microsoft skulle göra några grymma konferenser med mängder av avslöjanden och presentationer även om jag hade hoppats på det. Krutet läggs garanterat på Tokyo Game Show som är en betydligt större mässa och äger rum redan om någon månad. Det såg ut som väntat alltså.

Bland övrigt godis återfanns en ny trailer för Metal Gear Solid 4. Fortfarande visades inga ”in game-bilder” vad det verkar tyvärr. PSP-spelet Silent Hill Origins däremot visade sig för första gången i just ”in game”. Snacka om att ha tittat ett par gånger extra på Resident Evil 4?! Precis samma kameraplacering som i RE 4! Såg sjukt snygg ut i alla fall.

Silent Hill in game-video

Metal Gear Solid 4 trailer

Tja, det var väl det jag snappat upp som det mer intressanta på mässan. SKa bli kul att höra mer de följande dagarna då folk har kunnat känna på de spelbara demos som finns att tillgå på mässgolvet. =)