Mitt sjätte DS-köp är ett faktum. Nu låter det kanske idiotiskt att jag lyckats med bedriften att inhandla samma typ av konsol så många gånger men sanningen är den att jag nyligen sålde av de äldre konsolerna i samlingen.

Dessvärre visade det sig att den maskin jag sparade inte fungerade som den skulle utan stängde av sig lite när den själv ville. Men nu med den här nya apparaten bör det väl gå att spela utan att man behöver oroa sig för ofrivilligt avslutade spelsessioner.

Igår anlände min nya dator och jag sölade inte en sekund. Blueberry Garden avverkades (som jag inte får säga ett jota om), Penumbra Collection installerades och jag är fortfarande förvånad över hur löjligt tyst den är. Medan min gamla lät som en jordfräs så är det svagt surrande fläktljudet knappt märkbart numera.

Det är nåt visst med att lägga vantarna på ny hårdvara. Själv blir jag som en femåring. Jag har svårt att hålla tillbaka upphetsningen och ser nog förmodligen rätt läskig ut i blicken. De första intrycken, upptäckarglädjen och utforskandet är en stor del av upplevelsen med en ny dator. Sen att jag förhoppningsvis kan spela lite nyare spel och slippa de rätt sega laddningstiderna jag fått utstå tidigare är förstås en trevlig bonus. 😉

Vi kör en klassiker på det.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=pFlcqWQVVuU]

Tja, eftersom jag verkar vara sist ut av alla att blogga om spektaklet kan man sammanfatta det hela med att säga:

Jag var där.

I tisdags var det då dags för spelträff i Stockholm där jag för första gången, öga mot öga, äntligen skulle komma få träffa några av de människor jag endast samtalat med över teh intrewebz tidigare.

Det hela kändes smått bisarrt till en början. Sebbe och jag hade bestämt oss för att träffas lite innan den tilltänkta tiden och kände knappt igen varann när vi slutligen sågs. Aningen fundersamma stod vi länge och glodde på varandra innan vi insåg vilka vi var för några. Ett skumt ögonblick minst sagt.

Som förväntat visade sig Sebastian vara en grymt skön kille och tydligen har han dessutom lika sopigt lokalsinne som mig. Det tog oss drygt fyrtiofem minuter att finna stället vi hade planerat att träffas på. Efter ett tag strömmade resten av gänget in. Alla visade sig vara härliga människor och jag är förmodligen inte ensam om att tycka att kvällen var väldigt trevlig.

Och för att sätta etikett på de medverkande: Pricerunner-Marcos, Paradox-Boel, Spelklassiker-Tobias, Radio Speltorsk-Sebbe och Xboxflickan-Angelica.

Vi passade även på att spela in lite låtönskningar med min rätt usla mp3-spelare på Tobias och Spelklassikers begäran. Om det hamnar i nyss nämnda podcast eller i Radio Speltorsk återstår att se. Kul var det i alla fall och jag hoppas vi ses om en vecka igen när jag gör återbesök i Stockholm och tittar in på Dataspelsgalan.

I morgon bär det av till huvudstaden och kurs för jobbets räkning. Jag är inte så förtjust i att åka tåg eller att bo på hotell men brukar vanligtvis hinna klämma in en visit hos min bror i Haninge vilket alltid är trevligt. Men den här gången blir det mer än så.

På tisdagskvällen kommer jag äntligen träffa en stor del av gänget jag snackar med dagligen över internet men aldrig har träffat på riktigt. Att det blir första gången jag träffar Sebbe känns nästan lite lustigt med tanke på att vi spelat in Radio Speltorsk och Nertankat ihop i över ett och ett halvt år. Ska bli väldigt spännande. Räkna med bilder från träffen i slutet på veckan.