Spaceworld 2000. De första Gamecube-spelen introduceras. Link och Ganondorfs fajt i slottsalen, Samus Arans comeback och Luigis besök i den spökbefolkade herrgården. Fansens jubel visste inga gränser. Gamecube var maskinen som skulle placera Nintendo överst på pallen bland konsoltillverkare igen.
Med facit i hand kan man lugnt säga att det sket sig rejält någonstans på vägen.
Med en ny aktör på marknaden i form av Microsoft, valet att utesluta dvd-uppspelning och ett kraftigt bortfall av tredjepartsutvecklare tappade Nintendo ännu mer mark på den stationära marknaden i och med Gamecube. Men allt det där visste vi redan. Gamecube blev försäljningsmässigt en flopp. Det kan vi nog konstatera nu. Nya spelsläpp att gotta sig åt har varit ytterst få till antalet och många små kuber har förpassats till garderoben eller sålts vidare. Ärligt talat är det inte mer än ett par dödsryckningar som fått mig att plocka fram maskinen igen under de senaste månaderna. Höjdpunkerna har varit löjligt få till antalet, på gränsen till obefintliga faktiskt.
Vad vi däremot också kan konstatera är att den spelmässigt blev en hit. I vilket fall i mina ögon och jag är säkerligen inte ensam. Kubens bästa spel klår konkurrenternas top-titlar med hästlängder i mitt tycke. De är till antalet knappast imponerande men åtminstone jag föredrar ett fantastiskt spel istället för tio bra. Både till PS2 och Xbox kryllar det av bra titlar men Gamecube kan stoltsera med några riktigt överlägsna guldklimpar.
Kalla mig fanboy om du vill men det är nåt visst att springa omkring som svärdviftande grönklädd alvpojke i sagolika tecknade miljöer. Likaså att få krypa ner i Samus Chozo-rustning i full 3D samt att återigen skutta omkring som den överviktiga rörmokaren. Alla gamla spelserier gjorde sig grymt jävla bra på GC men det är antagligen lika mycket de nostalgiska ögonblicken som berörde mig. Nintendo har någon form av magisk touch på de stora speltitlarna som inte Microsoft och Sony har.
Men nu är det slut. Det sista spelet som är värt att skaffa lanseras också som release-spel till efterföljaren, Wii. Jag talar förstås om Twilight Princess. Med det nya Zelda-liret går kuben i graven och vi tvingas uppgradera till Wii för att få ta del av nya magiska Nintendostunder. Vad vill jag säga med den här texten då? Jo, jag vill bara tacka min lilafärgade kub för våra år ihop helt enkelt. Må du vila i frid. Natti natti.