Oskar Källner har för mig sedan att tag tillbaka förknippats med kvalité när det kommer till noveller. Vare sig det är rymdkrig mot kackerlackor i ”Yi”, ett postapokalyptiskt Sverige i ”Vägen till stjärnorna” eller renodlad zombieskräck i ”Byssan lull” levererar han alltid underhållande läsning, men också alltid med ett tänkvärt inslag. ”Tills tiden skiljer oss åt” är inget undantag.
I Källners senaste novell utforskar han tidsresande, och det är en gripande berättelse som sträcker sig flera tusen år fram och tillbaka i tiden. Det är en berättelse om sorg, kärlek och övertygelse. Den är omvälvande och spektakulär. Många frågor om livet och om skapande ställs under resans gång, likaså om krig och förstörelse. Men i grund och botten är det en storslagen kärlekshistoria och jag blev både rörd och hänförd av Oskars text. Ska du läsa en science fiction-novell i sommar, låt det bli denna.
”Tills tiden skiljer oss åt” är utgiven av Mix förlag och finns bland annat att köpa här och här. Oskars blogg hittar du här.