En nästan skamlig kopia på Metroid-serien men en bra sådan kan sammanfatta vad jag tycker om Chair och Epics storslagna final i Summer of Arcade-serien på Live Arcade. Ena stunden blir jag nästan lite sur på Shadow Complex. Mest på grund av de uppenbara stölderna, men i sekvensen efter omfamnar jag spelet med kärleksfulla kramar och älskar det av hela mitt hjärta.
Det lever mycket på den utforskarglädje man känner igen från förr och på den punkten var jag såld redan innan jag satte mig ner med det. Ja, jag vet, jag är galen i spel med Metroidvania-upplägg. Tyvärr känns inte de egna små idéerna i spelet helt klockrena. Att skjuta inåt i skärmen (eller hur fan man ska likna det) är mer frustrerande än bra och gubben rör sig lite underligt. Inte för att jag brukar bry mig om hur högt karaktärer hoppar och realistisk fysik annars, men visst känns det lite skumt när han hoppar tre gånger sin längd när spelet i övrigt ser hyggligt realistiskt ut?
Sen är jag inte speciellt förtjust i ljudmixen. Det är alldeles för lite musik i spelet. Jag brukar tycka tvärtom annars men i fallet Shadow Complex känner jag inte att avsaknaden av en catchy melodi i bakgrunden är en stämningshöjare på det sätt det annars bör vara. Att det är knäpptyst i princip hela tiden gör bara att jag får känslan av att det saknas nåt. En sorts motsatt effekt.
Men nu låter det som jag hatar spelet och så är inte fallet. Shadow Complex är ett av årets största höjdpunkter för egen del och trots en del små brister så bör alla som gillar utforskarvänliga, actionspäckade, 2D-äventyr inhandla ögonaböj! 1200 Microsoft pengar är billigt för Shadow Complex och hör sen!
