Missa inte Kontur i helgen!

I helgen är det dags för årets Swecon. jag tog ett snack med Maria Nygård, en av hjärnorna bakom årets kongress.

För alla ovetande, vad är egentligen Swecon för något?

Swecon är ett årligt evenemang för science fiction- och fantasyintresserade. Det flyttar mellan olika städer och i år heter det Kontur och hålls i Uppsala 26-28 maj! Det är ett ideellt arrangemang av nördar för nördar och vi väntar oss 300-400 deltagare.

Vem riktar sig evenemanget till?

Alla (eller okej, vuxna och tonåringar) som är intresserade av fantastik med lite extra fokus på böcker. Kontur handlar om film, tv och spel också, men litteraturen är kärnan.

Det kan också vara bra att påpeka att Kontur är inte riktigt som Sci-fi-mässan eller liknande. Vi har mer fokus på intressant program och mindre fokus på att sälja saker. Det är inte främst en mässa eller marknad – även om vi har en hel del bokförsäljning också.

Vad händer på årets Swecon?

Massor! Vi har hela 85 programpunkter på 3 dagar.

Det är författarintervjuer, förläsningar om allt från kolonier i sf till genteknik, paneldiskussioner om allt från rysk folklore i fantasy till barn i skräcklitteratur till att skriva för datorspel, workshops, bokcirklar, författarfika och filmvisningar.

Hedersgäster, vad är det för några filurer?

Vi har tre författare som hedersgäster: Ann Leckie, som skriver science fiction som vann massor av priser för sin roman Ancillary Justice. Kameron Hurley, som skriver både sf och fantasy och intressanta (och arga och feministiska) essäer om allt nördigt. Och så vår norska stjärna Siri Pettersen, som har skrivit fantasytrilogin Korpringarna.

Det låter ju hur mysigt som helst, bara packa väskan och kika förbi alltså?

Ja!

Läs mer om Kontur här.

Förlaget Doppelgänger om att ta Chuck Palahniuk till Sverige och polska filmaffischer

Doppelgänger är ett nystartat bokförlag med Malmö som hemvist och säger sig ge ut säregna, udda och skrämmande böcker. Tre till antalet har det blivit än så länge. Nomen Nescio av Nils Fredrik Kullenberg, Barrfiolernas rike av Joni Huttunen och Gallring av Chuck Palahniuk. Jag fick en pratstund med Fredrik Malmquist, som tillsammans med sin fru Emeli driver Doppelgänger.


Vilka är ni som står bakom förlaget och hur kom det sig att ni kände behovet av att starta upp Doppelgänger?

Det är jag och min fru Emeli som står bakom förlaget. Jag har arbetat i förlagsbranschen sedan 2007 (på senare år som frilans) och min fru är bibliotekarie och bokhistoriker. Vi har båda drömt om att starta upp ett förlag under flera år men aldrig riktigt vågat ta steget. Men i samband med att vi fick läsa manuset till Nomen Nescio kände vi att manuset var för bra för att inte bli utgivet. I samma veva antogs manuset av ett annat förlag och vi lade planerna på is. Av olika anledningar blev manuset dock aldrig utgivet utan hamnade återigen hos oss. Samtidigt hade vi börjat undersöka hur mycket som fanns utgivet av Chuck Palahniuk i Sverige och fann till vår förvåning att endast en bok (Fight Club) blivit översatt. Så då tog vi beslutet att både ge ut Nomen Nescio och att ta Palahniuk till Sverige.

En annan idé med förlaget är att vi vill ta vara på tanken att boken är en artefakt och ett konstverk. Vi har tröttnat på hur bokomslagen ser ut idag. I princip alla omslag ser likadana ut och därför kände vi att vi ville göra något helt annat med våra. Så med inspiration från bland annat polska filmaffischer och Taschen har vi försökt skapa något annorlunda och det tycker vi att vi har lyckats med. Dessutom ger formatet danskt band större utrymme till detta jämfört med exempelvis en bok med skyddsomslag, där omslagsbilden oftast endast trycks på det borttagbara skyddsomslaget. Det danska bandet gör att illustrationen och bokpärmen förblir oskiljaktiga.

Som en ny aktör på marknaden, hur går ni tillväga för att nå ut till potentiella läsare?

Eftersom vi saknar ekonomiska muskler och en stor distributionsapparat får vi helt enkelt lita till kontaktnät, sociala medier, bloggar med mera. Hoppas på att någon läser böckerna och sprider ordet helt enkelt.

Gallring av Fight Club-författaren Chuck Palahniuk gavs ut av Doppelgänger i november i fjol. Finns det planer på att översätta och ge ut fler utländska böcker framöver?

Det finns absolut en förhoppning om att ge ut fler översatta böcker, inte minst mer av Palahniuk. Det är dock en fråga om ekonomi och om det finns intresse bland läsarna i Sverige.

Angående rättigheter, översättningar och utländska författare. Hur såg den processen ut i fallet med Gallring?

Som jag skrev ovan så undersökte vi om Palahniuk var utgiven i Sverige. När han knappt var det tog vi kontakt med hans agent och frågade helt enkelt om det var möjligt att förvärva rättigheterna och vad det skulle kosta. Och på den vägen är det.

Enligt er hemsida har ni dessutom en förhoppning om att ge ut serier i framtiden, finns det någonting nytt att delge kring detta?

Egentligen inte. Vi gillar båda serier och jag har arbetat en del med det förut. Men i nuläget finns det inget nytt att berätta.

Vad händer under 2017?

Förlaget rullar på som vanligt och försöker nå ut med de tre böcker vi har. Vi ska försöka vara med på så mycket mässor och litteraturfestivaler som är möjligt och samtidigt hinna med att ge ut nya böcker. I nuläget är vi mycket intresserade av att få in fler manus. Och hemskt gärna av kvinnliga författare!

Intervju: ”Det är väldigt lite Twilight eller Låt den rätte komma in”


Foto: Gottick.com

Anders Fager slog igenom med dunder och brak med novellsamlingen Svenska kulter och har sedan dess etablerat sig som en av landets mest pålitliga skräckförfattare. I mitt tycke är han också en av de mest intressanta. Och bästa. Fager är framförallt känd för att ha skapat en egen, Lovecraft-influerad mytologi, som utspelar sig mot en hemtam svensk kuliss.

Hans universum har breddats och utökats med flertalet noveller, men också med romaner i form av Jag såg henne idag i receptionen och En man av stil och smak. Han har också hunnit med en läbbig barnbok, en serieroman tillsammans med Daniel Thollin och en postapokalyptisk novellsamling. 2017 kommer bli rena smörgåsbordet för alla som gillar Anders Fagers verk då det vankas massa läsgodis under året.


Med några få undantag har du tills nu låtit dina historier utspela sig i universumet du skapade i och med Svenska kulter. Personligen är jag extremt förtjust i mytologin du skapat men kan det ibland kännas som det begränsar dig i ditt skrivande?

Klart att Kulternas värld är begränsande så till vida att det inte går att göra vad som helst i den. Främst tematiskt, men även tekniskt. En historia skriven i samma yviga och otroligt associativa stil som For the love of goddess (kommer i vår med Fria Ligan som utgivare) är svår att ställa bredvid något nästan sakralt som Pigornas tappa.

Sen kommer det punkt när det givetvis är kul att göra något annat. Hjärnan vill ha omväxling. Det roligaste och mest rock’n smock jag gjort på länge var att skriva korta texter direkt på engelska för Mutant Chronicles. Mot slutet publicerade de ut mina texter dagen efter att jag skickade in dem. Med vårtor och allt.

Ärligt nu. Var det tanken att Svenska kulter skulle vara en fond för en mer utbredd mytologi redan från början eller föddes idén i samband med att du skrev fortsättningen?

Jag har faktiskt frågat Neil Gaiman samma sak. ”Inte var allt det där meningen från början?” Han gled på svaret. Svaret i mitt fall att tack vare Sandman så tillät jag mig att tänka de banorna från första sidan av Kulterna. Sandman är i början fantastiskt ambitiös utan att någonsin bli pretentiös.

Temporärt omslag
På tal om kulter-universumet, For the love of goddess verkar vara nästa del som utspelar sig i den världen. Vad kan vi förvänta oss av den boken?

For the love of goddess är inte en del av Svenska kulter, utan en utväxt på rollspelet KULTs väldigt groteska världsbygge. Det är väldigt mycket gotiskt och stora gester och köttkrokar och svart läder och Clive Barker. Jag känner att jag har lärt mig att plagiera honom nu. Och det är egentligen inte så svårt, men precis som med Gaiman så måste man ta i från början och verkligen tro på det man gör.

Historien handlar om två äldre kvinnor, varav den ena är en slags gudinna, och deras kamp om en väldigt vacker ung man. Precis som med Kaknäs sista band så krävs absolut ingen förkunskap om något spel. Det är bara att hoppa i den djupa ändan av bassängen och låta sig svepas med.

Okej, bra att veta. När vi ändå har rollspel på tapeten, du har varit involverad i flertalet rollspel sedan åttiotalet. Vad är det som fortfarande lockar med att skriva för den plattformen?

Det är oftast små situationer man beskriver. Det är liksom behändigt. Och man kan gräva ner sig i att beskriva en miljö och enstaka karaktärer istället för långa händelseförlopp. Och jag som skriver bra dialog får inte skriva dialog. Att skriva till Varselklotet är extra roligt för att jag faktiskt kan skriva om min barndoms sjuttiotal utan att vara vare sig nostalgisk (som jag tycker är trist) eller skriva memoarer (ännu tristare – min fru har order att döda mig den dag jag får för mig att skriva memoarer).

Historien till Varselkotet kommer hur som helst att heta ”Tokna och Galna” och vara både rolig och ganska sorglig. Och bland annat avhandla den på sin tid fruktade ”Sätramumien”.

Du nämner Clive Barker och Neil Gaiman som uppenbart är några av dina inspirationskällor. Men du sammankopplas oftare med H.P. Lovecraft på grund av ditt världsbygge som till viss del påminner om den gamla skräckgubbens dito. Är det överhuvudtaget en lämplig jämförelse?

Eftersom jag är en de få i världen som gör något konstruktivt med Lovecrafts mytologi så får jag väl finna mig i att kopplas ihop med honom. Och en miljard tentakelskämt. Det alla däremot inte begriper är att för att göra något konstruktivt och nydanande med Lovecrafts mytologi så måste man sluta tro att Lovecraft som författare är något att ens snegla på som inspiration. Det är där Clive Barker och Neil Gaiman och en massa andra inspirationskällor blir viktiga. För att de är författare. De kan verkligen skriva.

Jag blev väldigt förtjust i dina små Mutant-berättelser i Kaknäs sista band och postapokalyptiska historier verkar hett numera. Finns det planer på att skriva ett längre ”efter katastrofen-verk” i framtiden?

Tycker väldigt mycket om flera historier och figurer i Kaknäs. Hammarkullens hjälte skulle vara en av mina Fager-favoriter om jag inte var Fager. Jag skulle gärna skriva mer i den miljön. Om jag hann. Det är av någon anledningen väldigt lättarbetad setting. Sen är väl den andra frågan vad ett ”längre verk” ska handla om. Då blir det någon mer central konflikt eller ett större hot som ska avhandlas. Frågan är vad det gör med perspektivet och det lite mysigt serietidningsaktiga.

Evas första vecka som död ges ut som ljudbok via Storytel i maj. Varför blev det en ljudbok? Jag vill minnas att du spelade in ett eget litet ljudprov med atmosfärljud i bakgrunden för ett tag sedan. Kommer Evas första vecka som död ta fasta på denna idé?

Det blev en ljudbok för att Storytel ville ha en ljudbok och gillade mitt otroligt spontana förslag ”medelålders innerstadsmedelklasskvinna blir vampyr”. Sitter med näst sista redigeringen just nu. Det är mycket blod och kroppsliga förändringar, och stora delar av historien utspelar sig i swingerkulturen. Det är väldigt lite Twilight eller Låt den rätte komma in.

Evas första vecka som död kommer att läsas in av en kvinnlig uppläsare, det är inte bestämt vilken än, och det kommer verkligen att bli jättespännande att höra mina ord med en kvinnas röst. Det finns en metanivå där som jag inte riktigt fått huvudet runt. Däremot så blir det en konventionell ljudbok, utan ambienser eller mer inslag av radioteater. Som jag uppfattar det så är juryn fortfarande ute vad gäller vad som är den bästa nivån av ”dramatisering”. Skulle själv gärna skriva något mer dramatiskt. En fejkad P3-dokumentär eller så.

Skriv om sånt du känner till, är ofta tipset aspirerande författare verkar få och ändå har du inte applicerat dina erfarenheter som yrkesofficer i dina berättelser hittills? Vadan detta?

Skulle aldrig komma på tanken att skriva MÖPiga Clancy/Guillou-historier. Helvete vad tråkigt. Har skrivit en novell – När döden kom till Bodskär – som utspelar sig i de tidiga åttatalets ubåtskränkningar. Det var segt nog.

Skulle snarare påstå att ”skriv om vad som helst utom dig själv och det du kan” är ett bättre råd till aspirerande författare.

Så det är inte just detta du har anammat i kommande Wunderland?

Jag är infanterist. Wunderland handlar om det rymdskepp som kraschade i öster Svalbard 1942-07-03, mitt mellan en grupp tyska ubåtar och en annalkande allierad konvoj. Jag kan inget ”på riktigt” om vare sig flyg eller flotta. Jag kommer snarare att behöva research mer än någonsin.

Den svenska skräckutgivningen har verkligen fått upp flåset de senaste åren och det släpps mycket bra grejer i genren. Men om någon frågar mig finns det fortfarande hål att fylla. Splattrig rymdskräck är en bristvara till exempel. Vad skulle du själv gärna läsa om?

Oj. Jag vill läsa om något helt oväntat. Men vad är oväntat. Läser verkligen för få romaner.

2016 verkar ha varit ett enormt produktivt år för dig som författare, vad gör Anders Fager under 2017? Ligger du och slappar på sofflocket och löser in alla royalty-checkar från fjolårets hårda arbete eller smider du redan nya planer?

Wunderland ska skrivas i år och ges sedan ut av Fria Ligan. Boken är bara ett manus och en massa kartor än. Efter det ska jag skrivna för White Wolf. Och göra klart tredje boken om Cornelia Karlsson, är det tänkt. Som tidigare nämnt skriver jag ett äventyr till Simon Stålenhag-rollspelet också.

”Den genomsnittlige svensken har inte en arsenal i garaget eller är härdad av naturkatastrofer. Levande döda? Det får Kommunen ordna. Rymdinvasion? Skriv en arg lapp.”

Författarintervju: Lova Lovén
Författarintervju: Lova Lovén
Med Trojanerna gör du romandebut efter ett knippe läbbiga noveller i bagaget. Hur har processen sett ut och varför blev Trojanerna ditt första romanverk tror du?

Jag har skrivit flera bokmanus, och ärligt talat var originalidén till Trojanerna inte menad för en längre berättelse. Men efter lite råd och feedback bestämde jag mig för att arbeta ut den till en bok. Idén fick mogna och när jag visste vad som faktiskt hände i berättelsen började en längre period av efterforskning där jag var tvungen att exakt ta reda på vilka krisförberedelser som finns i Sverige och vad som skulle hända.

Vi är inte direkt bortskämda med svenska apokalypshistorier, varför tror du det är så?

Hanteringen av Odöda av John Ajvide Lindqvist är nog den enda som jag minns på rak arm. Jag tror att bristen kan bero på att vi inte fixar storslagna apokalypser i Sverige på samma sätt. Det blir liksom inte nån Rambo som svingar sig ner i eldstrider från en brinnande helikopter medan ett svampmoln med grinande dödskallar reser sig mot himlen i bakgrunden… vi fixar inte det. Den genomsnittlige svensken har inte en arsenal i garaget eller är härdad av naturkatastrofer. Levande döda? Det får Kommunen ordna. Rymdinvasion? Skriv en arg lapp.

I gengäld tycker jag att svenska berättelser om undergången blir mer realistiska och personliga. Det är lättare att relatera till den stackars jäveln som försöker twittra efter hjälp från sitt gömställe, än hjälten som pressar sig igenom ett hav av odöda med en gräsklippare. Med det sagt är jag den första att köa om det görs en ”Sillnado” lagom till jul…

Finns det fler typer av skräckberättelser vi borde skriva mer av i Sverige?

Humoristisk skräck. Att blanda in lite humor överhuvudtaget. Många gånger blir svensk skräck väldigt monokrom och ångestfylld, vilket ofta funkar utmärkt… men jag efterlyser ändå mer lekfullhet. Sånt som frodas i länder där marknaden är stor nog att ge plats åt det. På den svenska marknaden kommer jag nog bara på Caroline Grimwalkers Demonologi för nybörjare, som är otroligt rolig.

trojanerna_webNär jag tänker på begreppet apokalyps så tänker jag instinktiv på död, undergång, kaos och fullständig förintelse av jorden som vi känner den. I Trojanerna är scenariot mer lågmält. Hur resonerade du kring detta?

Dels tror jag att det blir mer lågmält ju närmare huvudkaraktärerna läsaren kommer. Ju mindre perspektiven är och ju viktigare deras egna personliga kriser är för handlingen, ju mer hamnar det globala perspektivet i skymundan. Stephen Kings The Stand är till exempel väldigt ödesmättad, med huvudkaraktärer som är viktiga, ja de viktigaste personerna i hela världen visar det sig. Mer lågmälda scenarion bjuder mer på upplevelsen ”det kunde lika gärna vara du”. En känsla av sårbarhet som kommer av att huvudkaraktärerna inte har större existensberättigande i storyn än sina grannar.

Sedan handlar det mycket om fiendens planer också. En del apokalypser bränner iväg i storslagen Mad Max-stil, andra sker mestadels i tysthet. I Bodysnatchers sker undergången bakom kulisserna, och utmaningen blir att genomskåda fienden.

Jag min stackare har läst klart Trojanerna, vad borde jag ta mig an härnäst om du får bestämma?

Oj, det var en bra fråga! Hm… Det är mörkt och kallt ute och du gillar tentakler. Då får jag lov att rekommendera Nick Cutters The Deep. Jag är visserligen ganska lättskrämd, men det är få böcker jag i vuxen ålder inte kan läsa vid läggdags, och det här är en av dem. Föreställ dig IT fast 13 kilometer under havsytan. Fasansfull och klaustrofobisk. Mycket nöje!

Hur ser framtiden ut för författare Lova Lovén? Finns det fler romaner i startgropen och viktigast av allt: innehåller den i så fall rikliga mängder med tentakelmonster?

Förhoppningsvis, ta i trä och kasta lite salt över axeln tvi tvi, så ser framtiden någorlunda ljus ut. Jag redigerar ett bokmanus som lovar att bli kusligare än Trojanerna. Inga tentakler, de sparar jag till en framtida historia där de kan få det utrymme de förtjänar. Release the Kraken!

Författare: Lova Lovén
Född: 1981
Ort: Hilversum, Nederländerna
Aktuell med: Trojanerna
Utgiven på: Swedish Zombie
Hemsida
Trojanerna på Facebook
Köp Trojanerna på Adlibris eller Bokus

”En dag satt jag där, och så sa jag: I have a cunning plan…”

Författarintervju: A.R. Yngve
Författarintervju: A.R. Yngve
Berätta om bokserien Darc Ages. Vad handlar böckerna om?
En man från vår egen tid hamnar i en lång dvala, och vaknar upp i en avlägsen, dystopisk framtid där han upplever spännande äventyr – och efterhand startar en slags revolt mot den rådande ordningen.

Genom bokserien Darc Ages får läsaren följa huvudpersonen, och ett stort galleri av bifigurer, i en detaljerad postapokalyptisk värld. Storyn har klara drag av Star Wars och Flash Gordon – fokus ligger på handlingen, tempot är mycket högt, allvaret blandas med humor och ironi.

Ett stort tema i böckerna är ”ny medeltid”. Utvecklingen har gått både framåt och bakåt, och feodalsamhället har återuppstått. Det finns adel, riddare i rustning, alla är väldigt religiösa – samtidigt som det finns mutanter, talande robotar, och riddarna har både svärd och laserkanoner.

Trilogin släpptes på engelska som en följetong på webben redan under åren 1999 till 2000. Hur mycket har du hunnit ändra sedan dess i den svenska utgåvan?
Jag ändrade inte själva handlingen, men lade till en del karaktärsskildring för att ge personerna mer djup.

Jag håller på att skriva om den fjärde boken, som också kom ut som webbföljetong, för att ge mer utrymme åt karaktärsskildringen, och ändrar lite i handlingen. (Och därmed kommer det in en del överraskningar, som jag inte borde säga för mycket om här… låt oss bara säga att den fjärde boken inte blir fullt så ”heteronormativ” som de första tre böckerna.)

Darc Ages-trilogin
Darc Ages-trilogin

Fantasy och science fiction på engelska är knappast en bristvara. Har det varit svårt att slå igenom på den här marknaden?
Ja. Även om jag fått flera noveller publicerade utomlands, har jag hittills inte fått något genombrott på den engelskspråkiga bokmarknaden. Jag fortsätter nog att ge ut engelska böcker på Amazon.com, så får vi se hur det utvecklas.

Min erfarenhet av boklanseringar är att man publicerar sina verk i sitt hemland, och om det blir en succé, kan man dessutom pröva sina vingar internationellt. Du har tagit en lite annorlunda väg. Du bor i Norge, släppte böckerna först på engelska och sedan på svenska. Hur har du resonerat?
En dag satt jag där, och så sa jag: ”I have a cunning plan…”

Skämt åsido – det var nog inte så mycket en ”plan”, som en desperat önskan att testa olika sätt att nå läsarna. Mina tidiga, dåliga erfarenheter av att försöka få SF utgiven på svenska drev mig till att försöka med engelskspråkiga böcker.

Långt senare, efter att jag fått barn- och ungdomsböcker utgivna på svenska under flera års tid, var det min fru som uppmuntrade mig att inte ge upp Darc Ages – och då översatte jag trilogin till svenska.

terrahexa4002009 så sändes radioteatern Magiens arv på norsk radio. Berätta mer!
Jag blev praktikant på NRK via den norska Arbetsförmedlingen, och fick skriva ett radiomanus. Dessutom gjorde jag massor av bildmaterial till radioseriens officiella webbsajt. (Den sajten är tyvärr borta nu, men alla episoderna finns på YouTube. Nils Ole Oftebro spelade skurken, och han var perfekt i rollen! Radioserien blev tyvärr ingen framgång, men jag skulle gärna skriva fler manus baserade på mina andra böcker – t.ex. Terra Hexa eller varför inte Darc Ages.

Du har släppt böcker med både med gamla och unga i åtanke. Hur går du tillväga för att anpassa bokinnehållet för en speciell målgrupp?
I första hand skriver jag det jag själv skulle vilja läsa. Men jag har några ”målpersoner”. Bokserien Terra Hexa skrevs från början för två släktingar, som stod modell för de två huvudpersonerna – och det är faktiskt deras ansikten på omslagen till böckerna!

Sagoböckerna Sagopyjamasen, Hundra tusen pirater (och den kommande boken Monster i massor) skrevs för min åttaårige son, och han var den förste som fick höra sagorna innan de publicerades. En annan viktig ”målperson” är min fru, som är mycket intelligent och beläst. Om hon gillar det jag skriver, är det ett stort plus.

Vad händer härnäst?
Min nya illustrerade barnbok Monster i massor är färdig, och ska komma ut på Wela Förlag till vintern. Min son hjälpte till med idéer och råd till den boken – men den passar lika bra för vuxna läsare. Och boken blev väldigt rolig!

Det blir fler barnböcker, fler illustrationer åt andra författare – och förstås fler böcker i serien Darc Ages. Dessutom väntar andra böcker på att skrivas färdigt.
Jag ska också besöka Bokmässan i Göteborg i år – håll utkik efter mannen med en gigantisk ”DARC AGES”-logo på sin skjorta!

Mer om och med A.R. Yngve
* Aktuell med: Darc Ages-trilogin i svensk översättning
* Utgiven på: Wela förlag
* Egen hemsida
* Den officiella Darc Ages-sajten
* Skrivarblogg
* NRKs radioserie ”Magiens Arv” (2009)
* Författarsida på Facebook

”Att bara slänga in ett fhtagn eller en referens till Shub-Niggurath gör inte en berättelse automatiskt bra”

Författarintervju: Hans Olsson
Författarintervju: Hans Olsson
Berätta om King’s Hope. Vad är det för typ av roman du har skrivit? Är det en kortspelsdystopi eller vad?
King’s Hope är en spänningsroman där handlingen utspelar sig under en pokerturnering. Man behöver inte vara en pokerspelare för att läsa den.

Hur föddes idén till boken? Är du en duktig Texas hold’em-spelare själv?
Jag började skriva på King’s Hope sommaren 2011, men idén föddes något tidigare. När jag pluggade i Uppsala föreslog en god vän att vi någon gång skulle testa Texas hold’em. Vi testade en kväll, och det var riktigt spännande och gav blodad tand.

Ungefär samtidigt gick det också ett program på TV som hette Pokermiljonen, där tre kategorier spelare möttes och tävlade om markerna. Där fanns proffs, amatörer och kändisar. Det som var så häftigt med det här programmet var att det inte var en självklarhet att proffsen skulle vinna. Vem som helst kunde ta sig riktigt långt i tävlingen och till och med vinna. Och någonstans här föddes min idé till King’s Hope. Tänk om insatserna ställdes på sin spets? Hur skulle du spela, om ditt liv hängde på det?

Jag är själv ingen pokerexpert, men jag har bra förståelse för spelet och tycker framförallt det är roligt. Dessutom är det otroligt komplext.

Du har tidigare gett ut fantasytrilogin Elementstenarna och två novellsamlingar på egna förlaget Zakuli förlag. Hur har arbetet med King’s Hope sett ut i jämförelse med dina tidigare verk?
Den allra största skillnaden är nog tidspressen. Jag började skriva på den här boken 2011 och för något år sedan hade det första utkastet mognat så att det var dags att börja redigera det. Ungefär samtidigt fick jag och min sambo reda på att vi skulle ha barn, och då blev det plötsligt bråttom att faktiskt få klart boken.

Så under våren har jag lagt nästan all ledig tid på boken för att få den klar och för att hinna med korrekturs- och redaktörsrundor och såklart att skriva om, skriva om och räkna marker. Men till slut hann den bli klar i tid.

kingshopeEn blurb på bokens omslag lyder: ”Det är The Hunger Games för pokergenerationen.” Har du medvetet haft för avsikt att casha in på den populära young adult-dystopivågen som råder eller hur har tanken bakom boken sett ut?
Nej, det är inte en young adult-dystopi. Jag har skrivit en bok jag själv ville läsa. Snarare finns andra inspirationskällor som filmen Battle Royal och boken Maratonmarschen.

Du verkar hoppa en del mellan genrer som författare och jag undrar ju såklart; när släpper Zakuli förlag en skräckroman med gigantiska tentakelmonster?
Det var en klurig fråga. Om jag kommer på en idé som är min egen så kan det mycket väl bli ett tentakelmonster framöver, men då måste det vara en idé jag brinner för. När jag tänker tentakelmonster så går tankarna osökt till Lovecraft. Att bara slänga in ett fhtagn eller en referens till Shub-Niggurath gör inte en berättelse automatiskt bra. Idén måste ha en egen tentakel att luta sig mot, så att säga. Och då blir det genast lite klurigare att ha med ett tentakelmonster.

Men jag kan avslöja att jag nu jobbar på en bok som möjligen är Spirited Away-inspirerad. Kanske finns där även en eller annan tentakel! Fast mycket kan hända innan den är klar, förstås.

Fakta om Hans Olsson
* Född: 1983
* Aktuell med: King’s Hope (släpps den 27:e augusti)
* Utgiven på: Zakuli förlag
* Tidigare böcker: Sökandet efter elementstenarna (Elementstenarna del 1), Bronstornet Garba (Elementstenarna del 2), Stenväktarnas arv (Elementstenarna del 3), Vad är din hemlighet? (novellsamling), Främling. Inkräktare (novellsamling)
* Hans hemsida
* Författarsida på Facebook

Brev från Cosmos – ny digital novelltidskrift

Brev från Cosmos, så heter en sprillans ny novelltidskrift. Första numret innehåller bland annat fem nyskrivna noveller av olika fantastikförfattare.

Så varför ska DU bry dig? Jag kan ge dig fem anledningar, minst!

1. Gratis är gott (japp, du läste rätt, tidskriften är helt gratis att ladda hem)
2. Personligen anser jag att alla initiativ som rör svensk fantastiklitteratur bör uppmärksammas
3. Flera av första numrets författare är för mig sedan tidigare bekanta och håller alla hög klass
4. Noveller passar ypperligt att läsa digitalt
5. Ett perfekt läge att upptäcka nya författarförmågor
6. Sa jag att den är HELT GRATIS? Wow!

Inte övertygad? Men suck. Jag lämnar härmed över ansvaret för att omvända dig till Patrik Centerwall, en av upphovsmakarna. Läs hans knivskarpa svar om projektet nedan.


brevfråncosmosVilka är Club Cosmos och vad pysslar ni med?

Club Cosmos är Sveriges äldsta ännu aktiva science fiction-förening och har sitt säte i Göteborg. Föreningen grundades redan 1954 och samlar än i entusiaster som älskar den fantastiska litteraturen. Den mest regelbundna verksamheten är pubträffarna som äger rum den första tisdagen i månaden på The Rover på Andra Långgatan (i Göteborg) dit alla naturligtvis är välkomna.

Men Club Cosmos gör också annat: vi ses för att gå på bio tillsammans, diskutera litteratur och arrangerar små och något större science fiction-kongresser. Med mera, med mera!

Så vad är då Brev från Cosmos?

En novelltidskrift som har för avsikt att minst två gånger om året ge ut nyskriven svensk fantastik.

Idén till Brev från Cosmos föddes under förra sommaren då vi var några medlemmar i Club Cosmos som kom på att det skulle vara kul att ge ut en tidning och det slog oss att det är relativt lätt – eller i alla fall billigt – att göra det helt elektroniskt.

Värt att notera är att Brev från Cosmos inte ges ut av Club Cosmos, även om banden är starka. Vi ser Club Cosmos som vår intergalaktiska gudmor.

Varför tror ni tidskriften behövs just nu?

Främst för att det finns ett tomrum att fylla. Det finns – mig veterligen – ingen svensk tidskrift som ger ut fantastik i dag. Men intresset är stort och frågan är om det någonsin har getts ut så mycket svensk nyskriven science fiction, fantasy och skräck som det gör nu. På det här sättet vill vi gärna hjälpa till att sprida intresset för fantastiken och hoppas att fler ska upptäcka alla begåvade svenska författare som finns i det vi populärt kallar för vårt avlånga land.

Men framförallt behövs den för att vi tycker att det är kul att göra en novelltidskrift!

Sist men inte minst, den viktigaste frågan: Hur många tentakelmonster förekommer i det första numret?

Ack, här får vi nog krypa till korset och beklaga oss av frånvaron av tentakelmonster. Visst kan man nog säga att några av de artificiella intelligenserna som gestaltas i novellerna är mer eller mindre monsterlika, och det finns en och annan konstgjord extremitet som kan beskrivas som tentakelliknande, men det är inte mycket.

Jag skulle naturligtvis skämmas fruktansvärt mycket för detta om det inte var så att nästa nummer har tema ”Varelser” och då kommer vi naturligtvis ta igen tentakelbristen med råge. Ropen skalla: tentakler åt alla!


Hemsida: Club Cosmos, Brev från Cosmos, Facebook
Första numrets tema: Robotar och artificiell intelligens
Medverkande: Boel Bermann, Jonas Larsson, Eira A. Ekre, Oskar Källner, Joel Arvidsson
Ladda ner: Epub eller pdf

”Ska skrämma och kanske vålla sömnsvårigheter hos de som läser”

Författarintervju: Christian Johansson
Författarintervju: Christian Johansson
Beskriv dig själv i en mening.
En droppe i ett stort, stort hav.

Hur är det att bo i England och ge ut böcker på svenska i Sverige?
Det är lätt att bo i England, men det är desto svårare att bo här och ge ut böcker på svenska. Vi pratar mest engelska hemma. Frugan är från Spanien, grabben är född i England, så det blir enklast så. Jag har kommit allt längre och längre bort från svenskan vilket ibland gör det svårt att få till meningar utan att de ska låta som svengelska efter fritt översatta från Google när jag skriver. Sen är det ingen fördel att inte kunna åka till bokmässan eller vara med på event och signera böcker och så vidare.

Dessutom läser jag mest engelska texter nu och när man ser på tv så pratar de engelska, allt jag gör på jobbet är engelska, förutom någon enstaka svordom, så det är självfallet ingen fördel. Men har man ett manus som är bra nog och får chansen att jobba med ett förlag som är flexibelt och villiga att kolla/korra texter och bolla meningar fram och tillbaka tills tapeterna trillar ner, så funkar det trots allt.

Skönheten är en klurig historia som pusslas ihop allt eftersom man läser. Utan att avslöja för mycket, hur såg processen ut för att få ihop det hela?
Först skriver jag som en vilde, vilket betyder att jag kastar in allt och alla som jag tycker passar in i historien och därefter tar jag fram stora saxen. Skönheten var en ganska utmanande berättelse att skriva eftersom flera historier löper parallellt igenom en stor del av berättelsen. Ursprungligen var det fyra historier, men en fick stryka på foten och det innebar självfallet också en hel del ändringar i resten av manuset.

När jag skrivet ett par utkast så tog jag ut de olika historierna i tre olika dokument för att kontrollera att alla historier satt ihop. När jag separerade de olika historierna så blev det enklare att jobba med dem och också enklare att sy ihop det så att de alla mynnade ut i samma berättelse. Jag tror att det utkast som blev det slutgiltiga är nummer fjorton eller något liknande och boken har tagit cirka fyra år att få klar, även om den har legat vilande under en del av den tiden. Det känns skönt att den äntligen kommer ut efter så mycket arbete.

skonhetenHur skiljer sig denna i jämförelse med dina tidigare romaner?
Förutom att den kanske är lite mer komplex och mer av typen psykologisk skräck, så skiljer den sig inte så mycket. Den är kanske lite mörkare, men i övrigt så har jag förhoppningar om att den, precis som Parasitus och till viss del Herr Lombardo, ska skrämma och kanske vålla sömnsvårigheter hos de som läser. Med Skönheten så hoppas jag också att jag skapat en karaktär som man ska minnas långt efter att man läst klart. En ny vän på vägen, om du så vill.

Fantastiken är på frammarsch i Sverige, hur ser det ut på den fronten i England?
Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet. Jag läser inte så mycket av den varan. Det blir mest Paul Auster, Dan Winslow eller James Ellroy för min del.

Om du får ta med dig tre litterära eller populärkulturella verk till en öde ö, vilka skulle det bli?
Jag skulle ta med mig Sopranos-boxen (om det nu mot förmodan skulle finnas tv och dvd på en öde ö), för en bättre serie har enligt mig aldrig gjorts, Springsteens Born to Run-album, vilket är ett mästerverk – samt Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet, för den har jag aldrig lyckats ta mig igenom trots otaliga försök, så den skulle förmodligen räcka länge.

Vad tar du dig an härnäst?
Jag är drygt 240 sidor in i ett nytt manus. Det har legat och skavt ett par år nu så jag har beslutat mig för att skriva klart det. Sen har jag en barnbok och lite noveller som jag tänkt skaka fram under nästa år. Det blir fullt upp och kanske blir också något publicerat om inspiration samt tid står mig bi. Vem vet?

Faktaruta Christian Johansson
* Ort: Newcastle, England
* Aktuell med: Skönheten (release 27/11) utgiven av Swedish Zombie
* Tidigare romaner: Parasitus, Herr Lombardo, Ars Moriende och Förflyttarna
* Hemsida och författarsida på Facebook

”Skräck och spänning är det jag går igång på och det jag behärskar”

Författarintervju: Jens Daniel Burman
Författarintervju: Jens Daniel Burman (foto: Eva Månsson)

Beskriv dig själv i form av tre utmärkande egenskaper.

Disciplinerad, Tålig och Snäll. Jag har lärt mig att vara DISCIPLINERAD för att hinna bli klar med saker i tid. Jag är TÅLIG som en katt med nio liv. Förutom det faktum att jag redan har förbrukat åtta av dessa. SNÄLL är jag eftersom det elaka hamnar i regel i mina berättelser. Och där ska det stanna.

Din debutroman Huset släpptes nyligen på Hoi förlag, berätta mer!

Huset är inspirerad av home-invasion genren, med filmer som ”Inside”, ”Farlig förbindelse” och möjligtvis ”Funny games”.

Det är en berättelse där skräcken letar sig in i hemmet och får mörka och sedan länge begravda sanningar att träda fram i ljuset. Processen med utgivningen har varit lång och knagglig. Jag har varit en liftare med ett slitet manus under armen och tummen i luften i hopp om att någon tar mig med på deras resa. Hoi-förlag plockade upp mig i farten och på den vägen är det. Jag är mycket nöjd med förlaget och alla superduktiga människor bakom det. Hoi växer i bokbranschen och har blivit ett förlag att räkna med, och jag är glad att vara del av det.

HUSet_ny_1400pxVarför blev det en skräckroman?

Skräck … Låt mig börja med att säga att jag tar avstånd till all typ av våld som sker i verkligheten. Jag önskade att vi kunde kriga med tärningar istället för bomber, boxningshandskar istället för järnrör och att vi lekte arga leken (du vet den där leken man stirrar på varandra tills någon börjar skratta), istället för skada varandra.

Vad gäller fiktiv skräck är det en helt annan sak. Jag anser att vi genom skräcken kan lära oss något om oss själva. Skräck är den genre som bäst kan beskriva våra innersta rädslor och hur vi kan handskas eller förstöras av dem.

Som barn var skräck för mig Den stora stygga vargen i ”De tre små grisarna”, häxor som flög till blåkulla, eller glassbilen som dök upp i dimman med en sprucken högtalare. Skräck var att kolla in i ett nyckelhål till en annan värld. Något jag lärde mig tycka om så länge jag stod på behörigt avstånd och visste att ingen i verkligheten tog skada av det.

Att skriva en skräckroman var ingen slump. Att jag skrev Huset däremot var både en slump och en rad tillfälligheter. Jag tycker Home-invasion genren är intressant. Var inspirerad av den franska filmen ”Inside”. Kom på en del uppslag när jag var runt och fotade övergivna hus och byggnader i den glesa, glesa delen av Norrlands inland. Det var en idé som krockade med en annan som i sin tur krockade med en tredje och så vidare. Skräck och spänning är det jag går igång på och det jag behärskar. Det var faktiskt inte svårare än så.

Du har varit med om flera omvälvande händelser i ditt liv, bland annat en omfattande hjärttransplantation som barn. Hur har dina erfarenheter påverkat ditt skrivande?

Säkert har det påverkat mig mer än jag tror. Inte bara som en skrivande människa utan också som människa som helhet. De gånger jag har varit sjuk har jag haft tid att tänka. Jag har hittat på historier för att trösta mig själv och för att ha något annat att fokusera på. Som en överlevnadsstrategi. Jag har hållit saker inom mig som senare har kommit ut genom skrivandet. Det är skönt att kunna sätta ord på sina känslor. Jag hade lika gärna kunnat målat eller spela trummor men så blev det alltså inte. Det finns en djupare botten i mina berättelser på grund av mina erfarenheter. Åtminstone vill jag tro det. Livet är skört. Allt kan vända på ett ögonblick och genom att lära känna mig själv och mina innersta rädslor, har jag kunnat ta itu med det på ett konstruktivt sätt. Egentligen borde väl ”Body horror” vara min gren. Den som lever får se.

Du jobbar dessutom som filmskapare och manusförfattare. Var det ett stort steg att gå från manusskrivande till bokförfattande?

Inte alls eftersom jag har skrivit berättelser i prosaform lika lång tid som jag har skrivit i manusform. Det ena hjälper det andra och vice versa.

Med tanke på ditt delägarskap i filmbolaget Roadside Picnic, finns det några planer på en filmatisering av boken i framtiden?

Jag hoppas att Huset blir film. Den är skriven på ett sätt som passar en filmatisering. Om jag sen blir inblandad i det eller inte, vet jag inte. Huvudsaken är att den blir gjord. För det vill jag verkligen.

Vad jobbar du på nu?

Jag klipper en dokumentär som ska visas på SVT i vår och klipper en kortfilm som förhoppningsvis blir klar den här sidan av året. Som författare skriver jag och marknadsför om vart annat. Förutom att jag hoppar mellan ett flertal skräcknoveller skriver jag på en roman med arbetsnamnet ”Hasningar”. Om ”Huset” var heminvasions-terror är ”Hasningar” mer av en psykedelisk-horror. Jag vill undersöka vad som händer när min huvudperson hamnar i osynk med verkligheten. Det är tänkt att det ska bli en mörk och otäck historia om sorg, dubbelgångare och alternativa världar. Och har ett slut som gör att jag börjar darra när jag tänker på det.

Fakta om Jens Daniel Burman
* Född: 1978
* Ort: Strömsbruk
* Aktuell med: Skräckromanen Huset
* Utgiven på: Hoi förlag
* Hemsida och blogg