Gästblogg: Ur led är tiden…

Hej! Jag som gästbloggar är A.R.Yngve. Jag kommer från Göteborg, så jag börjar förstås det här gästinlägget med en dålig vits:

En man går in på en bar med skylten ”ALLA SORTERS ÖL SOM FINNS”. Och han frågar: ”Har du gurk-öl?”

Bartendern ger honom en misstänksam blick och säger: ”Va? Vi kommer aldrig att ha gurk-öl, inte på en miljon år. ”

”OK”, säger mannen, ”jag kommer tillbaka.”

EN MILJON ÅR senare går samme man in i baren och frågar: ”Har du gurk-öl?”

Bartendern, en jättestor talande insekt, säger med surrande röst: ”Vad är ‘gurk’? Har aldrig hört talas om det.”

Mannen suckar bittert. ”Vad är DET för en vissen slutpoäng, efter en miljon år?”

Bartendern rycker på sina små obrukbara vingar och säger: ”Vi fick slut på alla bra poänger för länge sen. Fattar du hur många humanoider som har kommit hit under den senaste miljonen år och väntat sig att få höra något roligt?”


Låt oss fundera lite på det här med lååång tid och lååånga perspektiv. Fast det är ju inte ”inne” med såna nuförtiden, när alla stirrar på sina smartphones jämt för den senaste minutens kattbild, och Donald Trump inte kan minnas vad han skrev på Twitter för en timme sedan. Numera är allt ”nu”.

Man kan säga, lite spetsfundigt, att vår tidsuppfattning har blivit primitiv och irrationell igen, efter att i hundratals år ha varit linjär och rationell.

I min favoritgenre Science Fiction har tidens natur stötts och blötts otaliga gånger. Ändå verkar SF-genren tidigt ha skapat ett internt ”tids-paradigm”: Tiden flyter framåt i en rak linje (under normala omständigheter); historien är ofattbart lång och universum oerhört gammalt i bägge riktningar; det finns bestämda datum för framtida händelser; både det förflutna och framtiden existerar på denna tidslinje och man kan resa dit; allting förändras över tid.

Vi som gillar skriven SF tycks ta detta för givet. Jag tror det ger oss ett lite speciellt sätt att se på världen.

I de flesta stamkulturer som ännu inte utvecklat skriftspråk, upplevs tiden inte alls som linjär. Uppfattningen om tid tenderar att vara i huvudsak cirkulär, cyklisk. Vår, sommar, höst, vinter, börja om.

Det förflutna är aldrig ”långt borta” i en stamkultur – det märks alltid på hur en stam återuppväcker en fejd med någon rivaliserande stam. Vad det än var som fick dem att hata den andra byn verkar alltid ha hänt precis igår. Ingen i en stamkultur säger någonsin ”Det var länge sedan, det är glömt och förlåtet.” Tidsaspekten är ett komprimerat ”nu”, som innehåller alla händelser – och all gammal ost, oavsett hur gammal.

Stamkulturer har en mycket dålig förmåga att uppfatta evolution eller utveckling. Saker och ting uppfattas som ”hur de alltid varit och kommer att vara”; ”så är det bara”. En primitiv bonde går inte och väntar på nya innovationer som ska röra om hans värld — han är ”fast i leran”.

frankensteinNär Mary Shelley skrev den första SF-romanen ”Frankenstein” i början av 1800-talet, var hon en modern människa i den meningen att hon växte upp i en skrivkunnigt samhälle, där människor var fostrade till linjärt tänkande och tidtabeller, och industrisamhället hade börjat med sin löpande-band-produktion (linjärt tänkande igen).

Shelley var ett barn av intellektuella som begrep historien som ett linjärt händelseförlopp, och hon kunde skilja på mytologi och historia.

Med andra ord, den som levde i samma tidevarv som Mary Shelley kunde lätt föreställa sig att vetenskapen i grunden skulle förändra samhället, att nya uppfinningar skulle komma, och att man borde förvänta sig att framtiden skulle vara annorlunda än det förflutna.

Under samma sekel kom Charles Darwins evolutionsteori — som inte hade varit möjlig innan forskarna riktigt hade förstått hur fantastisk gammal jorden var. (Kom ihåg att detta var innan forskningen fastställde jordens verkliga ålder. Du kunde fortfarande påstå att jorden var fem tusen år gammal utan att bli direkt utskrattad. I vissa delar av världen kan du fortfarande påstå det!)

Så det är nog ingen tillfällighet att SF började vid just den tiden. När människor blev medvetna om snabba förändringar i samhället, och kunde se historien i ”perspektivform”, som en linjär sekvens av händelser där det förflutna var radikalt annorlunda och fysiskt långt borta, och där samhället och naturen utvecklades, kom det sig naturligt för författare att föreställa sig eventuella framtida händelser och förändringar.

Kort sagt: att läsa och skriva SF handlar i grunden om att ha ”perspektiv på tillvaron” – att se längre än näsan räcker.

(En extrem version av detta är apparaten Vidgade-Vyer-Vortex i Douglas Adams’ ”Liftarens guide”-böcker, som VERKLIGEN hjälper en att ”få perspektiv på tillvaron”… med fatala konsekvenser!)

Det finns en ”avslöjande detalj” i SF-genren… som jag tror är ett ganska starkt bevis för min teori att de flesta SF-författare arbetar efter modellen av ”linjär tid”. Kan ni gissa vad det är?

Jo, det här: Från 1800-talet och framåt, har många SF författare insisterat på att använda specifika historiska datum i fiktiva berättelser som utspelar sig i framtiden.

Ur en bokförläggares synvinkel är det vanvett att börja en berättelse med ”det hände i framtiden år 1998” – för den berättelsen kommer oundvikligen att bli omodern år 1998… och ändå har vi hållit på så i över hundra år.

thetimemachineH.G. Wells startade detta med romanen ”Tidsmaskinen” (1895). I romanen anges EXAKT hur långt in i framtiden som huvudpersonen reser. Varför? Wells insåg väl att en tidsresehistoria som inte anger vart i tiden man reser, är meningslös. Det underliggande ”tids-paradigmet” finns där mellan raderna.

Lägg märke till att H.G.Wells inte spekulerar om möjligheten att ÄNDRA historien med tidsresor. Hans vision av tiden är dyster och fatalistisk: Mänskligheten utvecklas obevekligt — eller ”inavlas” — till två separata arter, arbetarklassen blir de underjordiska Morlockerna, överklassen blir de efterblivna Eloi, och till sist dör solen och allt liv upphör.

Med ”Tidsmaskinen” introducerade Wells de ”tre stora teman” i SF-genren som allihop är anslutna till mycket långa linjära tidsperioder:

1. Geologisk tid – miljontals år av historia, tillräckligt länge för att arter ska ändra sig, och stjärnor blir gamla.
2. Evolution – hur människan i grunden förändras med tiden och miljön.
3.Tidsresor – om tiden är en dimension – enklast uttryckt som en linje – så kan man resa i den.

Givetvis har andra SF-författare utvecklat dessa teman senare, men det gamla ”tids-paradigmet” tycks ännu vara starkt. Och var är det starkast idag?

I Kinas styrande kommunistparti. Låt mig förklara… med en länk till en nyhetsartikel daterad 13 april 2011:

”China Bans Time Travel Films and Shows, Citing Disrespect of History”

Marxistisk/kommunistisk teori delar många märkliga likheter med Science Fiction-genren.

Marxismen och kommunismen skapades också på 1800-talet. Karl Marx baserade uttryckligen sina teorier på en modell av historien som en utveckling på en rak linje, en ”oundviklig” social och teknisk utveckling som leder till ett annat, mer avancerat samhälle.

china

Så vi skulle kunna hävda att kommunismen är den första ”Science Fiction”-ideologin, eftersom den skildrar ett händelseförlopp som utspelar sig i linjär historisk tid, med en struktur som misstänkt liknar en SF-historia: ”Om det fortsätter så här, kommer det framtida samhället att bli en proletariatets diktatur.”

Därav kommer de kinesiska politrukernas oro: Om medborgarna i Kina tillåts föreställa sig att ändra tidslinjen och därmed avbryta den framtida kommunistiska utopins ”oundvikliga” ankomst, så är det en direkt utmaning mot den officiella doktrinen att det finns en fastsatt tidsplan.

Du ser inte något annat samhälle där regeringen oroar sig för att medborgarna kan resa i tiden!

thetimeidiotJag har själv skrivit en roman om tidsresor, THE TIME IDIOT (2011). Romanens huvudperson — eller antihjälte — tidsreser tvärs över hela mänsklighetens historia och trasslar till den så allvarligt, att han till slut hotar människosläktets fortsatta existens.

Huvudpersonen missbrukar sin tidsmaskin på ett katastrofalt sätt för att han – som så många andra nuförtiden – inte förstår tidens struktur och saknar kunskap om historia. På svenska skulle romanens titel förstås ha varit ”Tidioten”.

Jag undrar… håller vi själva på att bli ”tidioter”? Vilsna varelser som inte tänker på den avlägsna framtiden, vacklar omkring i ett ständigt ”nu” och inte har ett klart begrepp om vad historien är?

Jag skulle ha tänkt den tanken färdigt… men det kom just nåt jätteviktigt på min iPhone som jag måste kommentera. Vi ses på FacebookTwitterInstagramYouTubeReddit!

aryOm gästbloggare A.R.Yngve:
Han skriver och illustrerar böcker, barnböcker och ungdomsböcker. Ibland håller han föredrag om SF, och kallar sig Skandinaviens ende Science Fiction-ståuppkomiker.
A.R.Yngve bor i Norge med en fru och ett barn.

Hemsida
Facebook
Köp A.R.Yngves roman THE TIME IDIOT på Amazon.com

”En dag satt jag där, och så sa jag: I have a cunning plan…”

Författarintervju: A.R. Yngve
Författarintervju: A.R. Yngve
Berätta om bokserien Darc Ages. Vad handlar böckerna om?
En man från vår egen tid hamnar i en lång dvala, och vaknar upp i en avlägsen, dystopisk framtid där han upplever spännande äventyr – och efterhand startar en slags revolt mot den rådande ordningen.

Genom bokserien Darc Ages får läsaren följa huvudpersonen, och ett stort galleri av bifigurer, i en detaljerad postapokalyptisk värld. Storyn har klara drag av Star Wars och Flash Gordon – fokus ligger på handlingen, tempot är mycket högt, allvaret blandas med humor och ironi.

Ett stort tema i böckerna är ”ny medeltid”. Utvecklingen har gått både framåt och bakåt, och feodalsamhället har återuppstått. Det finns adel, riddare i rustning, alla är väldigt religiösa – samtidigt som det finns mutanter, talande robotar, och riddarna har både svärd och laserkanoner.

Trilogin släpptes på engelska som en följetong på webben redan under åren 1999 till 2000. Hur mycket har du hunnit ändra sedan dess i den svenska utgåvan?
Jag ändrade inte själva handlingen, men lade till en del karaktärsskildring för att ge personerna mer djup.

Jag håller på att skriva om den fjärde boken, som också kom ut som webbföljetong, för att ge mer utrymme åt karaktärsskildringen, och ändrar lite i handlingen. (Och därmed kommer det in en del överraskningar, som jag inte borde säga för mycket om här… låt oss bara säga att den fjärde boken inte blir fullt så ”heteronormativ” som de första tre böckerna.)

Darc Ages-trilogin
Darc Ages-trilogin

Fantasy och science fiction på engelska är knappast en bristvara. Har det varit svårt att slå igenom på den här marknaden?
Ja. Även om jag fått flera noveller publicerade utomlands, har jag hittills inte fått något genombrott på den engelskspråkiga bokmarknaden. Jag fortsätter nog att ge ut engelska böcker på Amazon.com, så får vi se hur det utvecklas.

Min erfarenhet av boklanseringar är att man publicerar sina verk i sitt hemland, och om det blir en succé, kan man dessutom pröva sina vingar internationellt. Du har tagit en lite annorlunda väg. Du bor i Norge, släppte böckerna först på engelska och sedan på svenska. Hur har du resonerat?
En dag satt jag där, och så sa jag: ”I have a cunning plan…”

Skämt åsido – det var nog inte så mycket en ”plan”, som en desperat önskan att testa olika sätt att nå läsarna. Mina tidiga, dåliga erfarenheter av att försöka få SF utgiven på svenska drev mig till att försöka med engelskspråkiga böcker.

Långt senare, efter att jag fått barn- och ungdomsböcker utgivna på svenska under flera års tid, var det min fru som uppmuntrade mig att inte ge upp Darc Ages – och då översatte jag trilogin till svenska.

terrahexa4002009 så sändes radioteatern Magiens arv på norsk radio. Berätta mer!
Jag blev praktikant på NRK via den norska Arbetsförmedlingen, och fick skriva ett radiomanus. Dessutom gjorde jag massor av bildmaterial till radioseriens officiella webbsajt. (Den sajten är tyvärr borta nu, men alla episoderna finns på YouTube. Nils Ole Oftebro spelade skurken, och han var perfekt i rollen! Radioserien blev tyvärr ingen framgång, men jag skulle gärna skriva fler manus baserade på mina andra böcker – t.ex. Terra Hexa eller varför inte Darc Ages.

Du har släppt böcker med både med gamla och unga i åtanke. Hur går du tillväga för att anpassa bokinnehållet för en speciell målgrupp?
I första hand skriver jag det jag själv skulle vilja läsa. Men jag har några ”målpersoner”. Bokserien Terra Hexa skrevs från början för två släktingar, som stod modell för de två huvudpersonerna – och det är faktiskt deras ansikten på omslagen till böckerna!

Sagoböckerna Sagopyjamasen, Hundra tusen pirater (och den kommande boken Monster i massor) skrevs för min åttaårige son, och han var den förste som fick höra sagorna innan de publicerades. En annan viktig ”målperson” är min fru, som är mycket intelligent och beläst. Om hon gillar det jag skriver, är det ett stort plus.

Vad händer härnäst?
Min nya illustrerade barnbok Monster i massor är färdig, och ska komma ut på Wela Förlag till vintern. Min son hjälpte till med idéer och råd till den boken – men den passar lika bra för vuxna läsare. Och boken blev väldigt rolig!

Det blir fler barnböcker, fler illustrationer åt andra författare – och förstås fler böcker i serien Darc Ages. Dessutom väntar andra böcker på att skrivas färdigt.
Jag ska också besöka Bokmässan i Göteborg i år – håll utkik efter mannen med en gigantisk ”DARC AGES”-logo på sin skjorta!

Mer om och med A.R. Yngve
* Aktuell med: Darc Ages-trilogin i svensk översättning
* Utgiven på: Wela förlag
* Egen hemsida
* Den officiella Darc Ages-sajten
* Skrivarblogg
* NRKs radioserie ”Magiens Arv” (2009)
* Författarsida på Facebook