Mörkerpepp: De överflödiga

De-överflödigaSnart släpper Eskapix De överflödiga av Sofia Albertsson. Hennes senaste novellsamling, Den plötsliga dörren, hyllades högljutt här på bloggen tidigare i år.

Så här skriver Sofia om de tre noveller som utgör samlingen:

Två vänner är på väg hem efter en krogrunda i Avesta, de gör en avstickare in på sjukhusområdet och finner något fasansfullt nere i de ruttnande kolsvarta gångarna.

En man, föraktad av alla, genomför en serie våldsbrott i Hedemora och Avesta, vad han inte vet om är att han är övervakad av någon med långt mer samvete än han själv besitter, och som finns närmare än han kan ana.

En anställning på Vaktbolaget AB i Stockholm tar med en person ner till övergivna tunnelbanestationer och en omättligt glupande hunger som härstammar ända från bronsåldern.

Men varning, om du är äckelmagad och inte gillar slafs och kladd – läs den inte.

Det känns som det där sistnämnda har motsatt effekt på mig. Pepp!
morkerpeppbloggserien

Den plötsliga dörren

Den-plötsliga-dörrenDen plötsliga dörren från 2012 är en överraskande liten bok sett till formatet. Jag vet inte vad det har med nåt att göra men det får den åtminstone att sticka ut och kännas inbjudande. Boken innehåller nio stycken små berättelser som spretar hit och dit. Det bjuds på människolika ålar, en man som blir kär i en ost, en deppig huvudfoting i en tunnelbanevagn och andra helt oväntade historier. Det är surrealistiskt, komiskt men också stundtals obehagligt.

Albertsson kan konsten att lekfullt och fyndigt formulera sina meningar, lyssna bara här:

”Hela byn var nu samlad. En gubbe petade på dem med en pinne, en annan kastade en hård mussla på en av ”ålajävlarna”, en tredje spottade (i motvind, rakt in i sitt skägg) och svor högt att han skulle flå dem med bara händerna och guds hjälp. Det skulle han senare också göra, men gud hjälpte som vanligt inte till utan skickade en epidemi av envisa hemorrojder som sin ställföreträdare”.

Språket är minst sagt fantasifullt. Det bjuds på groteska, snuskiga och märkliga händelser, men likaväl sorgliga och vemodiga diton.

Jag har stött på Sofias noveller tidigare mellan Eskapix pärmar. Hon behärskar också den renodlade skräcken men jag gillar verkligen det potpurri och bredd som uppvisas i Den plötsliga dörren, här ges det fritt spelrum för minsta absurda tanke och det är svårt att inte älska det. Ja, jag måste erkänna att jag blev smått förälskad i denna skruvade, fascinerande samling berättelser.

Näst på tur för Albertsson står ännu en novellsamling som ges ut på Eskapix i sommar kallad – De överflödiga. Mina förväntningar efter detta är givetvis skyhöga.

Köp den Plötsliga dörren här.
Sofia bloggar här och här.