Dagens skärmdump – The Neverhood

 never3.jpg

Kraftigt inspirerad av Aftonbladets spelblogg startar jag en liten följetång kallad ”Dagens skärmdump” här i bloggen. I fortsättningen kommer jag dagligen (om tillfälle finns vill säga) publicera en ny skärmdump från ett spel som betyder mycket för mig. Jag kommer dessutom sätta ett betyg jag skulle gett det när det var aktuellt samt ett betyg det kan tänkas vara värt med dagens mått mätt. Först ut är The Neverhood.

Vad: Peka-klicka-äventyr
När: 1996
Plattform: PC
Tillverkare: Dreamworks Interactive
Betyg då: 10
Betyg nu: 7

Limbo

limbo.jpg

Limbo skapas av en enda person, dansken Arnt Jensen. Med tanke på att sidan för spelet dök upp väldigt nyligen är risken för att Limbo är klart inom en snar framid lika med minimal typ. Ändå kan jag inte hjälpa att jag blev lite smått förälskad i det jag såg när jag klickade mig in på spelet hemsida. Limbo påminner starkt om både Another World och Flashback. Två av mina verkliga favoritspel genom tiderna och anledningen till den upphetsning jag känner nu.

Med den stilrena silhuett-grafiken och de atmosfäriska fabriksmiljöerna kan detta bli ett projekt att räkna med. Potentialen känns enorm av det trailern visar upp på hemsidan. Förutom den lilla filmen så går det också att avnjuta några konceptskisser samt skärmdumpar från spelet på den minimalistiska sajten. Utan släppdatum, bestämd spelplattform eller någon direkt info alls om spelet så lär det dröja innan vi får veta mer om detta spännande projekt men åtminstone jag hoppas på stordåd när det väl blir dags.

Hemsidan:
http://www.limbogame.org/

Metroid Dread – Död eller levande?

 samus_by_morph.jpg

Turerna om Metroid Dread har varit många. Det hela började med att tidningen Game Informer utannonserade spelet i sitt juni-nummer 2005. DS-spelet skulle vara en uppföljare till Metroid Fusion och en återgång till det sidoscrollande 2D-formatet. Forumen svämmade över av hurrarop efter utannonseringen och återgången till den gamla hederliga tvådimensionella grafiken. Men sedan blev det tyst. Förutom en liten viskning från teamet på IGN om att spelet verkligen var under produktion hördes inte ett dyft.

Men så den 7 oktober samma år bröts tystnaden. Sajten Nintendo-Next påstod att spelet var nerlagt men vägrade att avslöja några källor. Med en viss skeptism började Metroid-fansen sakta men säkert ge upp i väntan på fler utannonseringar om spelet. Men så påföljande år närmare bestämt den 17 februari så hände det nåt. I den engelska officiella Nintendo Magazine så stod helt plötsligt Metroid Dread som en av de kommande spelen på releaselistan med texten TBC (To Be Confirmed) efter namnet. I nästkommande nummer så dyker återigen spelet upp. Denna gång med ett lovat släppdatum ”nån gång under 2006”. Enligt tidningen bör mer information dyka upp på den stundande E3-mässan. Givetvis visas inte ett skit i från spelet och det är ungefär där vi är nu.

Så finns Metroid Dread eller har det aldrig funnits? Är allt som har skrivits om spelet en bluff? Har någon egentligen sett spelet i rörelse? Det kanske bara är framflyttat till nästa år? Frågorna om spelet är många och åtminstone jag blir jävligt besviken om spelet aldrig funnits eller kommer att släppas. Att aldrig någonsin få spela ett Metroid i 2D mer känns väldigt snopet liksom.

Det är bara att fortsätta hoppas…

Wii – Priset, släppdatum med mera

Så till sist avslöjades det många har väntat på.

I Japan släpps konsolen 2 december med ett pris på 25000 yen (dvs runt 1500 svenska kronor) medan den i USA släpps 19 november och kommer att kosta 250$ (1800 svenska kronor). Versionerna skiljer sig en aning i pris pga att amerikanarna får Wii Sports inkluderat i paketet.

Retro-liren till Virtual Console hamnar på ett pris emellan 500 yen till 1000 yen. Ett NES-spel kommer alltså prismässigt hamna nånstans runt 30 kr, SNES-spelen på 50 kr och N64-spelen på 80 kr ungefär. Tredjepartsutvecklarna kommer antagligen ta ut liknande priser för sina spel. 60 spel kommer att finnas för nedladdning på releasedagen i Japan varav 30 är Nintendos egna och resterande är tredjepartsutvecklarnas.

Releasespel (Japan):

Elebits (Konami)
Hajimete no Wii (Nintendo)
Kororinpa (Hudson)
The Legend of Zelda: Twilight Princess (Nintendo)
Necro-Nesia (Spike)
Red Steel (Ubisoft)
SD Gundam Revolution (Namco Bandai)
Super Monkey Ball: Uki Uki Party Daishuugou (SEGA)
Swing Golf Panya (Tecmo)
Tamagotchi no Pika Pika Daitouryou! (Namco Bandai)
Tatsujin Festival (Namco Bandai)
Trauma Center: Second Opinion (Atlus)
Wario Ware: Smooth Moves (Nintendo)
Wii Sports (Nintendo – will not be bundled in Japan)
Wing Island (Hudson)
Teaservideo på kommande Wii-spel: http://www.nintendo.co.jp/wii/topics/wii_preview/movie/lineup.html

Den officiella hemsidan med tonvis av filmer och info: http://www.wii.com/

Om ett par timmar drar USA:s presskonferens igång och i morgon är det dags för den europeiska…

Farbror Atlas spelar Rhythm Tengoku

För er som inte fattat hur jävla kul GBA-liret Rhythm Tengoku är än har jag faktiskt varit så bussig att jag snickrat ihop en liten videorecension av spelet. Ok, bildkvalitén är usel, manus obefintligt och ljudet låter ungefär som det är inspelat i en kakburk men man får åtminstone ett hum om hur spelet funkar.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=T9o0DeQmbSE]

Kubens sista andetag

Spaceworld 2000. De första Gamecube-spelen introduceras. Link och Ganondorfs fajt i slottsalen, Samus Arans comeback och Luigis besök i den spökbefolkade herrgården. Fansens jubel visste inga gränser. Gamecube var maskinen som skulle placera Nintendo överst på pallen bland konsoltillverkare igen.

Med facit i hand kan man lugnt säga att det sket sig rejält någonstans på vägen.

Med en ny aktör på marknaden i form av Microsoft, valet att utesluta dvd-uppspelning och ett kraftigt bortfall av tredjepartsutvecklare tappade Nintendo ännu mer mark på den stationära marknaden i och med Gamecube. Men allt det där visste vi redan. Gamecube blev försäljningsmässigt en flopp. Det kan vi nog konstatera nu. Nya spelsläpp att gotta sig åt har varit ytterst få till antalet och många små kuber har förpassats till garderoben eller sålts vidare. Ärligt talat är det inte mer än ett par dödsryckningar som fått mig att plocka fram maskinen igen under de senaste månaderna. Höjdpunkerna har varit löjligt få till antalet, på gränsen till obefintliga faktiskt.

Vad vi däremot också kan konstatera är att den spelmässigt blev en hit. I vilket fall i mina ögon och jag är säkerligen inte ensam. Kubens bästa spel klår konkurrenternas top-titlar med hästlängder i mitt tycke. De är till antalet knappast imponerande men åtminstone jag föredrar ett fantastiskt spel istället för tio bra. Både till PS2 och Xbox kryllar det av bra titlar men Gamecube kan stoltsera med några riktigt överlägsna guldklimpar.

Kalla mig fanboy om du vill men det är nåt visst att springa omkring som svärdviftande grönklädd alvpojke i sagolika tecknade miljöer. Likaså att få krypa ner i Samus Chozo-rustning i full 3D samt att återigen skutta omkring som den överviktiga rörmokaren. Alla gamla spelserier gjorde sig grymt jävla bra på GC men det är antagligen lika mycket de nostalgiska ögonblicken som berörde mig. Nintendo har någon form av magisk touch på de stora speltitlarna som inte Microsoft och Sony har.

Men nu är det slut. Det sista spelet som är värt att skaffa lanseras också som release-spel till efterföljaren, Wii. Jag talar förstås om Twilight Princess. Med det nya Zelda-liret går kuben i graven och vi tvingas uppgradera till Wii för att få ta del av nya magiska Nintendostunder. Vad vill jag säga med den här texten då? Jo, jag vill bara tacka min lilafärgade kub för våra år ihop helt enkelt. Må du vila i frid. Natti natti.

Extraliv suger röv

Kollade på en gammal repris av TV400:s Extraliv igår och fan vad sopigt det har blivit. Okej, när Susanne Möller höll i trådarna var det knappast nåt mästerverk heller men efter programledarbytet till det här stolpskottet (har ingen aning om vad han heter) så har det verkligen nått nya höjder i värdelöshet. För det första verkar det inte som människan äger någon konsol förutom PC och verkar dessutom vara sjukt våldsfixerad. Allt som inte innehåller hinkvis med blod och överdrivet våld sågas för det mesta ner till fotknölarna och anses som barnsligt, löjligt och fjantigt typ. I intervjusammanhang är det knappast bättre. De IQ-befriade frågorna avlöser varandra och amatörnivån på det hela vet inga gränser.

Nä, de nätbaserade alternativen är bra mycket trevligare att avnjuta. Kan istället rekommendera Gameplayers alternativ som drog igång igen häromdan. Kolla på det istället där folk åtminstone vet vad de snackar om även om en tvproduktion-budget inte står bakom projektet.