Bästa filmerna 2006 (plats 3)

En lika stor filmhändelse som Oscar-galan är Farbror Atlas countdown över de bästa filmerna 2006. Vi börjar bakifrån med den hedrande tredje platsen.

Plats 3:

v-for-vendetta.jpg

V for Vendetta

Serietidningar är grejen numera. Sin City, Spider-Man och kommande 300 vittnar åtminstone om det. V for Vendetta var för mig en ny bekantskap då jag till skillnad från nyss nämnda filmer aldrig hört talas om serien. Den skickligt uppbyggda tolkningen av ett fascist-styrt England var säkert väldigt bra gestaltat i tryckt tidningsform men ”Matrix-brorsorna” gör det säkerligen lika bra på vita duken då jag genast uppslukas av världen de byggt upp och den välberättade historien om den maskerade hämnaren.

Med jävligt bra skådespeleri, framförallt i form av Natalie Portman och ett välskrivet manus så är V for Vendetta en kanonfilm som alla med god smak bör se. Dessutom bjuds vi givetvis på samma visuella ögongodis som gjorde Washowski-bröderna kända i och med Matrix-rullarna. Bara det gör den ju sevärd.

Avslöjanden och Zelda-snack

zelda01-final-big.jpg 

Game Informer är tidningen som inte alltför sällan ligger bakom de grymmaste ”scoopen” i spelvärlden. Denna gång har de nosat fram lite halvt häpnadsväckande info om Zelda-serien (om det är sant vill säga). I det nyaste numret kan man bland annat läsa att ett nytt kapitel i serien har varit under produktion sedan ett helt år tillbaka!? Med Twilight Princess purfärskt i handeln låter det ju som ett drömscenario för oss som inte kan få nog av svärdsvingande alvpojkar.

Dessutom hintar dem om att nästa del är här tidigare än vi anar. Ett lite kryptiskt meddelande kan tyckas då jag själv med många andra redan förstått att en helt Wii-dedikerad skapelse varit på gång när Nintendo vid upprepade tillfällen avslöjat att nästa Zelda-spel ska leta sig bort ifrån den traditionella mallen för hur ett Zelda-äventyr ska se ut och att Twilight Princess var det sista av sitt slag i serien. Men ändå. Ett års produktionstid är ändå starkt jobbat och med en hel del träning i hur kontrollen fungerar i och med det nyss släppta äventyret så blir det jävligt intressant att se hur nästa del i sagan kommer att bli gestaltad. Själv hoppas jag på en tillbakagång till Windwakers celshadade yta fast med en vuxen Link i huvudrollen och en mer mörk stil i samma anda som Okamis dunklaste områden. Vi kan lika gärna slänga med ett stänk av Majoras Masks suggestiva atmosfär när vi ändå håller på så har vi en vinnare.

Hur Wii-remoten ska implanteras för att ge spelet ytterliggare en dimension är väl förvisso den stora frågan. En mix av perspektiv kanske? Med tanke på konsolens möjligheter när det gäller förstapersons skjutare så är kanske inte en sådan vinkel i ett Zelda-lir helt omöjligt. Visserligen tror jag inte att ett spel i serien med endast ett sådant perspektiv någonsin blir verklighet (och det vill jag inte för den delen heller) men som valbart alternativ till huvudvinkeln lite som i Metal Gear Solid-spelen bör väl inte vara en omöjlighet? Med tanke på Metroid Prime 3:s fina omdömmen och komplimanger gällandes kontrollen så kanske det inte är så dumt ändå. Eller varför inte ett Zelda med det just nu populära Resident Evil 4/Gears of War-perspektivet? Finns det andra sätt att utveckla serien utan att trampa i gamla fotspår egentligen? Den som lever får se…

Till de lite tråkigare notiserna ur tidningen hör nyheten att det nya Zelda-spelet till DS -Phantom Hourglass är försenat till Oktober nästa år. Om det har nåt att göra med de kritiserade stylus-kontrollerna kan man bara sia om. Men många som spelat det demo som florerat på den senaste tidens spelmässor har klagat på det något klumpiga styrsättet i spelet. Med tanke på att spelet varit spelbart under en så lång tid som det faktiskt har och att produktionen pågått under en längre tid än normalt när det gäller bärbara spel så börjar åtminstone jag undra om en omfattande renovering pågår? Eller är det bara så att Nintendo ger allt för att det ska bli ett grymt spel? Troligen.

Return of the Skäggduell!

Som återkommande besökare vet så har jag sedan en tid sparat skägg och efterlyste därför deltagare till en så kallad ”skäggduell” i ett inlägg jag skrev för ett tag sedan. Du kan läsa om det här.

Nu till min stora förvåning har jag fått in bildbevis på två unga herrar som utmanar mig i denna till synes menlösa men roliga drabbning. Här kommer bilder på skäggduellanterna:

Deltagare 1:

jago.jpg

Deltagare 2:

danielskagg.JPG

Deltagare 3 (Farbror Atlas himself):

skagg.jpg

Notera att deltagare 1:s kort är taget efter endast två veckors sparande medan deltagare 2 har sparat i närmare 3 och jag själv dryga 4 veckor. Hur det hela går får vi veta när julen närmar sig och vinnaren utses. Stay tuned. 😀

Glädjeämnen

Glädjeämne #1

Äntligen ett skäl till att torka bort dammet på PSP´n. Anledningen stavas – DJ Max Portable. Ett spel som faktiskt för ovanlighetens skull är riktigt roligt till formatet just nu. Visserligen är det inget nytt spel utan har funnits att importera sedan det släpptes i januari men först nu fick jag tag på det hyffsat billigt begagnat. Det visade sig vara väl värt slantarna. Ett ”trycka-i-takt-till-crazy-japansk-musik-spel” kan det kallas. Det blir lite för snabbt överdrivet svårt bara. Eller det kanske bara är jag som är sopig?

Glädjeämne #2

Jag har äntligen testat det nästan lite kultförklarade REZ! Det kanske inte riktigt kan betraktas som något glädjeämne egentligen då jag inte blev överdrivet glad av själva spelet men jag har länge velat spela det och fick äntligen chansen idag. Tyvärr så förstod jag inte riktigt storheten i spelet. Det kändes väldigt upprepande och långtråkigt. Och även om musiken och ljudeffekterna egentligen skapade en grym inlevelse fick det aldrig riktigt grepp om mig. Men det var i vilket fall som helst en speciell upplevelse ändå på nåt vis.

Glädjeämne #3

Trots att jag här sitter Wii-lös på releasen och allt så kan jag åtminstone börja räkna ner inför Gamecube-släppet av Twilight Princess då jag bokade spelet idag. Bara en ynka vecka kvar tills jag återigen får stifta bekantskap med Hyrule-field och andra nostalgiska ställen ur spelet. Jag ska påbörja laddningen med att sträckspela Windwaker i helgen om tiden räcker till. Fan, undrar om jag ens kan hålla tillbaka glädjetårarna när jag väl har spelet i min hand.

Och Ja, jag är en nörd jag vet.

Veckans spel – The Legend of Zelda: The Wind Waker

zelda-ww-018.jpg 

Vad: Äventyr
När: 2003
Plattform: Gamecube
Utvecklare: Nintendo
Betyg då: 10
Betyg nu: 10

Personlig analys: Windwaker har fått ta mycket skit sedan det släpptes. Och visst, det har sina brister. Som det låga antalet ”dungeons”, de långa transportsträckorna till havs och den utdragna jakten på triforce-bitar i slutet av spelet.  Dessa kan jag hålla med om. Visserligen anser jag att de saker som är bra i spelet reparerar dessa snedsteg med råge och väger upp till tian jag anser det vara värt men oftast är det inte dessa saker folk klagar på. Det mest störande enligt dem är den grafiska stilen. Denna vackra, sagolika och tidlösa stil som jag själv älskar?! De har inte fattat någonting. Windwaker är och förblir ett grafiskt litet mästerverk som kommer åldras med mer värdighet än det mesta från samma generation. Punkt slut.

Tidigare Veckans spel:
Mike Tyson´s Punch Out!!
Toonstruck