Andreas glor på film – ny blogg

Jag börjar på egen hand sakta men säkert samla ihop till ett helt bloggnätverk verkar det som. 😉

”Andreas glor på film” är precis som det låter – en filmblogg. Eller snarare en filmrecensionsblogg. Allt presenteras på ett kortfattat och informativt sätt. Precis som jag själv hade velat ha det.

Ta en kik – Andreas glor på film

Planet Terror

Det här med Grindhouse har i mitt tycke varit smått förvillande sedan hela projektet utannonserades men nu har jag i alla fall sett den andra filmen i serien – Planet Terror, och jag kan inte annat än kapitulera fullständigt inför denna blodiga skrattfest. Regissören Robert Rodriguez har varit minst sagt oberäknelig när det gäller hans tidigare filmer. Med kanonrullar som Sin City och Desperado samt magplask i form av Spy Kids-filmerna på meritlistan visste jag inte riktigt vad jag hade att förvänta mig den här gången. Men min oro visade sig vara helt obefogad.

Planet Terror är en orgie i osmakligheter och jag blir fullkomligt överrumplad av en del scener som ter sig så bisarra att man undrar hur Rodriguez ändå i slutändan kommer undan med hedern i behåll. För det gör han. Gillar man proffsigt gjord ”B-film” så lär man inte bli besviken. Jag har inte skrattat och samtidigt blivit så äcklad av en film sen Braindead. Vilket är ett väldigt gott betyg. Se den!

Två kassa och en bra

Efter att varit hemma på grund av en lite halvt smärtsam operation idag så passade jag på att glo på lite film. Först ut var svenska Offside som visade sig vara en förutsägbar och trist upplevelse. Jag brukar för det mesta vara en rejäl ”sucker” för just den här typen av sport-rullar men trots det misslyckas Offside med det mesta i mina ögon.

Efter denna gäspning var det dags för Fearless med Jet Li som i sedvanligt bruk sparkar och fäktas för allt han är värd. Tyvärr visade sig även denna film vara lite av en flopp. Mot filmer i samma genre som Hero och Crouching Tiger Hidden Dragon stod sig denna film ganska slätt även om den ändå var helt okej. Fajtingscenerna var som vanligt när det gäller asiatisk film av det här slaget helt fenomenela men det saknades hjärta och glöd i produktionen på nåt vis. Jag brydde mig inte skit om karaktärerna och handlingen kändes banal.

Kvällen avrundades med Lady in the Water och för första gången idag blev jag positivt överraskad. Egentligen känns det mesta i filmen bara fånigt och dumt. En tjej ur en saga som lever i en pool liksom?! Hur dumt låter inte det? Men på nåt sätt sveps jag ändå med i den korkade intrigen och njuter faktiskt från början till slut. En långt ifrån perfekt film men helt klart sevärd på alla sätt och vis.

Bästa filmerna 2006 (The Winner!)

panslabyrinth_l200610171727.jpg

El Laberinto Del Fauno eller Pan´s Labyrinth som den kallas utanför Spaniens gränser är det absolut bästa jag sett i år. Guillermo del Toro som regisserat filmen har helt plötsligt fått allt att klaffa. Från att ha gjort halvhyffsade filmer som Hellboy, Blade II och Mimic lyckats han med Pan´s Labyrinth åstadkomma en i mina ögon oerhört tillfredställande mix med ett par oväntade grepp som verkligen fångade mitt intresse från första stund.

I grund och botten påminner det hela om en klassiskt uppbyggd sagoberättelse med den stora skillnaden att det här förekommer en del riktigt blodiga och råa scener som vanligtvis inte brukar höra hemma i genren. Men mest hänförs jag av de fantastiskt snygga miljöerna och den drömska atmosfären de lyckas skapa. Skådisarna gör också sitt. Huvudrollsinnehavaren som spelar Ofelia gör ett suveränt jobb som oskuldsfull liten flicka och den elake kaptenen känns väldigt trovärdig i sin roll. Dessutom återfinns de mest spektakulära och minnesvärda karaktärerna under hela året i Pan´s Labyrinth. De är minst sagt fantasifullt gjorda på sina ställen.

Officiell hemsida

Bästa filmerna 2006 (plats 3)

En lika stor filmhändelse som Oscar-galan är Farbror Atlas countdown över de bästa filmerna 2006. Vi börjar bakifrån med den hedrande tredje platsen.

Plats 3:

v-for-vendetta.jpg

V for Vendetta

Serietidningar är grejen numera. Sin City, Spider-Man och kommande 300 vittnar åtminstone om det. V for Vendetta var för mig en ny bekantskap då jag till skillnad från nyss nämnda filmer aldrig hört talas om serien. Den skickligt uppbyggda tolkningen av ett fascist-styrt England var säkert väldigt bra gestaltat i tryckt tidningsform men ”Matrix-brorsorna” gör det säkerligen lika bra på vita duken då jag genast uppslukas av världen de byggt upp och den välberättade historien om den maskerade hämnaren.

Med jävligt bra skådespeleri, framförallt i form av Natalie Portman och ett välskrivet manus så är V for Vendetta en kanonfilm som alla med god smak bör se. Dessutom bjuds vi givetvis på samma visuella ögongodis som gjorde Washowski-bröderna kända i och med Matrix-rullarna. Bara det gör den ju sevärd.