Skoträdet

Skotradet_johansson4-289x414Christian Johansson, som jag tidigare lovordat för verken Parasitus och Skönheten, har kommit ut med en ny novell. En mastig liten sak på drygt femtio sidor som både är läbbig och föga överraskande väldigt välskriven. Johansson kan det där med att bygga upp sina historier och det här är en finurligt sammansatt rysare, men också med sidantalet i åtanke, en prisvärd läsinvestering för alla skräckälskare där ute.

Trehundrasex par skor hängde från den stora ekens grenar.

Det hade blivit något av en tradition att kasta upp skor i trädet, även om ingen verkade känna till den underliga traditionens ursprung.

En del påstod att det hade med god tur att göra, andra hävdade att skorna tillhörde förbipasserande och kastats upp i en betalning för att få fortsätta sina resor.

Oavsett anledning, så blev skoträdets frukter allt fler och de få som kände till sanningen skulle ta med sig hemligheten till graven.
Det var trots allt i graven som allt tagit sin början …

Trehundrasex par.

Titel: Skoträdet
Författare: Christian Johansson
Genre: Skräcknovell
Utgiven av: Epok förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus, Adlibris, Bokon, Epoks webshop
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Kaufmanns utvalda

KAUF-Kaufmanns-utvalda-omslag_webbFör ett tag sedan blev jag kontaktad av Karl Almén Burman. I ett mail skrev han: ”Tack för din smaskiga kulturblogg, och skarpsynta kommentarer om högt och lågt i samtliga konstellationer. Hade Herman Hedning varit uppriktigt konstintresserad tror jag han hade skrivit med snarlik penna.

Det jag själv skrivit är inte någon rymdskräck, eller splatterfest i egentlig mening, men en dykning in i 40-talets mentalvårdshelvete. Vanvård, människoexperiment, och psykisk terror i olika former.”

Det där med Herman Hedning vet jag inte riktigt om jag helt kan relatera till men resten lät intressant. En bok som tar upp något så hemskt som tillvaron på ett mentalsjukhus på 1940-talet. Jag har morbid smak och gillar sotsvarta berättelser, men ur ett mer verklighetsförankrat perspektiv? Jag lät nyfikenheten ta överhanden och hälsade att han var välkommen att skicka mig ett exemplar av boken.

Kaufmanns utvalda handlar om fjortonåriga André, som på grund av en lögn och en våldsam episod, blir inlåst på ett mentalsjukhus. Anläggningen liknar mer ett fängelse än ett institut för vård. Personalen misshandlar, kränker och experimenterar på de barn och ungdomar som mot sin vilja är placerade på sjukhuset. Historien pendlar mellan Andrés liv som inspärrad fjortonåring på 40-talet och som vuxen på 90-talet.

Med Kaufmanns utvalda har jag fullständigt ramlat ut ur min bekvämlighetszon, på ett bra sätt! Burmans debutroman är, trots avsaknad av övernaturligheter, en gripande läsupplevelse, men främst en fruktansvärd skildring av en ung pojkes historia präglad av fångenskap och förnedring. Men också om förlorat människovärde, etik och moral. Doktor Kaufmann styr sjukhuset med järnhand och hans experimentlusta skyr inga medel. Barnen drogas, plågas och lobotomeras. Allt i vetenskapens tecken.

Även om det rör sig om fiktion finns det bitar i berättelsen som baseras på verkliga händelser. Boken bygger på författarens farmors beskrivningar om sin tid som sköterska på Vadstena mentalsjukhus. Med det i bakhuvudet så är Kaufmanns utvalda läbbigare än de flesta skräckromaner. Det är inte speciellt längesedan dessa övergrepp pågick i Sverige och gör det säkerligen fortfarande på vissa platser i världen. Karl Almén Burman har satt ihop en medryckande, men tragisk historia, och samtidigt skapat en medvetenhet och förståelse för hur mentalsjukhuspatienters tillvaro en gång såg ut. En sannerligen fin bedrift.

Titel: Kaufmanns utvalda
Författare: Karl Almén Burman
Genre: Psykologiskt drama
Utgiven av: Hoi förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

”Att bara slänga in ett fhtagn eller en referens till Shub-Niggurath gör inte en berättelse automatiskt bra”

Författarintervju: Hans Olsson
Författarintervju: Hans Olsson
Berätta om King’s Hope. Vad är det för typ av roman du har skrivit? Är det en kortspelsdystopi eller vad?
King’s Hope är en spänningsroman där handlingen utspelar sig under en pokerturnering. Man behöver inte vara en pokerspelare för att läsa den.

Hur föddes idén till boken? Är du en duktig Texas hold’em-spelare själv?
Jag började skriva på King’s Hope sommaren 2011, men idén föddes något tidigare. När jag pluggade i Uppsala föreslog en god vän att vi någon gång skulle testa Texas hold’em. Vi testade en kväll, och det var riktigt spännande och gav blodad tand.

Ungefär samtidigt gick det också ett program på TV som hette Pokermiljonen, där tre kategorier spelare möttes och tävlade om markerna. Där fanns proffs, amatörer och kändisar. Det som var så häftigt med det här programmet var att det inte var en självklarhet att proffsen skulle vinna. Vem som helst kunde ta sig riktigt långt i tävlingen och till och med vinna. Och någonstans här föddes min idé till King’s Hope. Tänk om insatserna ställdes på sin spets? Hur skulle du spela, om ditt liv hängde på det?

Jag är själv ingen pokerexpert, men jag har bra förståelse för spelet och tycker framförallt det är roligt. Dessutom är det otroligt komplext.

Du har tidigare gett ut fantasytrilogin Elementstenarna och två novellsamlingar på egna förlaget Zakuli förlag. Hur har arbetet med King’s Hope sett ut i jämförelse med dina tidigare verk?
Den allra största skillnaden är nog tidspressen. Jag började skriva på den här boken 2011 och för något år sedan hade det första utkastet mognat så att det var dags att börja redigera det. Ungefär samtidigt fick jag och min sambo reda på att vi skulle ha barn, och då blev det plötsligt bråttom att faktiskt få klart boken.

Så under våren har jag lagt nästan all ledig tid på boken för att få den klar och för att hinna med korrekturs- och redaktörsrundor och såklart att skriva om, skriva om och räkna marker. Men till slut hann den bli klar i tid.

kingshopeEn blurb på bokens omslag lyder: ”Det är The Hunger Games för pokergenerationen.” Har du medvetet haft för avsikt att casha in på den populära young adult-dystopivågen som råder eller hur har tanken bakom boken sett ut?
Nej, det är inte en young adult-dystopi. Jag har skrivit en bok jag själv ville läsa. Snarare finns andra inspirationskällor som filmen Battle Royal och boken Maratonmarschen.

Du verkar hoppa en del mellan genrer som författare och jag undrar ju såklart; när släpper Zakuli förlag en skräckroman med gigantiska tentakelmonster?
Det var en klurig fråga. Om jag kommer på en idé som är min egen så kan det mycket väl bli ett tentakelmonster framöver, men då måste det vara en idé jag brinner för. När jag tänker tentakelmonster så går tankarna osökt till Lovecraft. Att bara slänga in ett fhtagn eller en referens till Shub-Niggurath gör inte en berättelse automatiskt bra. Idén måste ha en egen tentakel att luta sig mot, så att säga. Och då blir det genast lite klurigare att ha med ett tentakelmonster.

Men jag kan avslöja att jag nu jobbar på en bok som möjligen är Spirited Away-inspirerad. Kanske finns där även en eller annan tentakel! Fast mycket kan hända innan den är klar, förstås.

Fakta om Hans Olsson
* Född: 1983
* Aktuell med: King’s Hope (släpps den 27:e augusti)
* Utgiven på: Zakuli förlag
* Tidigare böcker: Sökandet efter elementstenarna (Elementstenarna del 1), Bronstornet Garba (Elementstenarna del 2), Stenväktarnas arv (Elementstenarna del 3), Vad är din hemlighet? (novellsamling), Främling. Inkräktare (novellsamling)
* Hans hemsida
* Författarsida på Facebook
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Fjärilarnas stad

IR-Fjärilarnas stad-omslag.inddVega är en myra. En fattig och betydelselös artonåring som är född på fel sida staden. Alla med samma bakgrund kallas myror. Fenix å andra sidan är en fjäril. En invånare av Vegatroplis, född med silversked i mun och omgiven av all lyx och flärd man kan tänka sig. När Vega och bästa vännen Maxine smyger in i den förbjudna staden där myrorna egentligen inte får vistas möts de två och det uppstår kärlek vid första ögonkastet. Men det är någonting som inte står rätt till i den vackra staden. Kidnappningar och attentat skakar samhället. Men vad ligger egentligen bakom det hela? Plötsligt så spelar Vega och Fenix en central roll i det mysterium som bara växer sig större och större.

Det är ruggigt svårt att bedöma en bok i en genre som jag sällan gräver ner mig i. Men jag försöker föreställa mig hur jag skulle uppleva den från en tonårings perspektiv. Mitt trettonåriga jag hade förmodligen gladeligen omfamnat de teknologiska high-tech-grunkorna, den mysiga askungesagan och den kluriga konspirationsgåtan som nystas upp i lagom takt.

Men nu är jag ju trots allt en sur trettiosexårig gubbstrutt som framför allt går igång på splattrig body horror och mörka undergångsscenarion. Det här känns lite för banalt för mig, och jag tillhör helt enkelt fel målgrupp. Remvall ska dock ha en eloge för sin rappa berättarstil och drivet i berättelsen. Världen med de stora samhällsklyftorna är också den intressant även om det mesta förklaras på ett för enkelt och naivt sätt.

Det är tvära kast mellan romantik, cybersex och mer actionbetonade händelser. Jag tappade aldrig intresset utan ville se vart det hela barkade och även om den sista delen känns lite framstressad och forcerad knyter Remvall ihop det på ett tillfredsställande vis. Och återigen, i en science fiction-vurmande tonårings händer tror jag Fjärilarnas stad mycket väl kan vara en riktig fullträff.

Titel: Fjärilarnas stad
Författare: Ingrid Remvall
Genre: Romantisk science fiction-thriller
Utgiven av: Affront förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Stjärndamm

stjarndm_12993Till att börja med vill jag utfärda en liten varning. Stjärndamm är den sista och avslutande boken i Lars Wilderängs Stjärntrilogi, därför gör du säkrast i, om boken är av intresse det vill säga, att läsa de två första böckerna i serien innan du ger dig på den här texten. Spoilers lär förekomma.

Stjärndamm tar vid där Stjärnfall slutar. Silverbane och hans mannar fortsätter kämpa mot Kentaurerna men situationen verkar hopplös. Stjärndammet slog hårt mot mänskligheten och det är få som klarade sig undan zombiefieringen. Läget vid Carlstens fästning är kritiskt. Omringade av omvända varelser stretar de få tappra som är kvar emot. En grupp med Silverbane i spetsen ger sig iväg på ett sista riskfyllt uppdrag för att förgöra Kentaurerna för alltid, eller i värsta fall, för att möta sin egen undergång.

Jag tycker att Lars Wilderäng har skapat något unikt med sin Stjärntrilogi. En svensk militär-sf, som inte liknar något annat jag läst tidigare från vårt avlånga land. Den sista delen osar Falling Skies och Starship Troopers, men att allt utspelar sig med blågul kuliss gör det så mycket mer intressant. En för sf-läsare obekant igenkänningsfaktor, med få undantag.

Den sista delen är den mest actionspäckade. Det är tvära kast mellan olika grupper, karaktärer och antagonister. Alla är ruggigt spännande att följa. På Carlstens fästning råder det ett småskaligt krig samtidigt som en vampyrlik gestalt infiltrerar basen. På den lilla ön vid Orust kämpar en liten grupp för sitt liv när de blir stormade av zombier och det är gastkramande läsning när den sista desperata planen verkställs av team Silverbane.

Som helhet har Wilderäng fått ihop ett science fiction-verk som är bland det mest underhållande jag någonsin läst. Tempot är vansinnigt högt, vändningarna är många och avslutningen är snyggt ihopsydd. Jag kommer sakna att följa Gustaf Silverbane, Jocke Sorbin, Filip Stenvik och Anna Ljungberg med flera. Karaktärerna naglade sig verkligen fast för mig. Det känns tomt nu när det är slut, precis som det ska göra när en bra följetång är till ända.

Det är bara att hoppas på att fler författare tar rygg på Wilderäng och att det släpps mer böcker i den här genren. Med Stjärntrilogin har han visat att det går att skriva storslagen svensk science fiction som faktiskt säljer riktigt bra. En tv-serie är dessutom på gång och jag är ruggigt nyfiken på att se hur det hela kommer te sig i det formatet. Kan det här vara det stora genombrottet för svensk science fiction? Jag håller tummarna för det.

Titel: Stjärndamm
Författare: Lars Wilderäng
Genre: Militär-sf
Utgiven av: Massolit förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Välfärdsavfall

valfardsavfallSamlingen Välfärdsavfall av Stewe Sundin innehåller tre noveller. Alla har tidigare publicerats i obskyra tidskriften Eskapix, men de är knappast lätta att lägga beslag på numera, så när Swedish Zombie åter ger ut dessa i form av en e-bok är det bara att tacka och ta emot.

Stewe Sundin skriver nämligen mörkt, obekvämt och ibland motbjudande. Det finns en känsla av uppgivenhet och att allt snart barkar åt helvete i hans berättelser. Precis som det ska vara i den här typen av litteratur.

Av de tre novellerna gillar jag inledande Nattfärd bäst. Det är en rätt avskyvärd historia om ett par som väntar barn. En ruggig och närgången berättelse med ett makabert och skickligt sammansatt slut. De andra två är också bra.

Jag kanske är glupsk och självisk men jag hade gärna sett att samlingen utökats med en eller två noveller till. Sundin har utöver dessa tre ett gäng riktigt bra berättelser som ligger och väntar på återpublicering sedan Eskapix-tiden. Men allra helst ser jag fram emot något helt nytt av Sundin förstås.

Titel: Välfärdsavfall
Författare: Stewe Sundin
Genre: Novellsamling
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Pepptoppen augusti

peppnomanssky

No Man’s Sky
Vad: Rymdigt planetupptäckarspel
Var: Playstation 4, PC
När: 10 augusti


Res från galaxens djupaste hörn för att försöka hitta svaret på ett oemotståndligt mysterium i universums absoluta mittpunkt.

Ta dig fram genom att levande, pulserande universum som är större än allt annat du tidigare upplevt, och upptäck nya världar på en av alla de 18 446 744 073 709 551 616 planeterna. Möt nya arter, samla värdefulla tillgångar och märk ut dina kosmiska riken på den galaktiska kartan så att andra rymdresenärer kan besöka dem efter dig.


kalldragpeppKalldrag av Markus Sköld
Vad: Skräckroman
Var: Hoi förlag
När: Augusti


Familjen flyttar in i direktörsvillan som ligger vid foten av Lyktberget, bara en liten bit från ett gruvhål. Gruvan har en mörk historia. För drygt sextio år sedan sprängde en grupp gruvarbetare av misstag sig in i en grotta och släppte lös någonting som borde förblivit inspärrat långt under marken.

Kalldrag är en ryslig historia om utanförskap, gengångare och onda väsen som aldrig borde släppts fria.


suicideeppSuicide Squad
Vad: Superskurkrulle
Var: Bio
När: 3 augusti


It feels good to be bad … Samla ett gäng fängslade superskurkar och förse dem med de kraftfullaste vapnen regeringen kan uppbringa. Skicka sedan iväg dem på uppdrag att besegra en fiende som sägs vara oövervinnlig.

Ska Suicide Squad bestämma sig för att dö när de försöker lösa uppgiften eller är det var man för sig som gäller?


kingshopepeppKing’s Hope av Hans Olsson
Vad: Dystopisk pokerturneringsroman
Var: Zakuli förlag
När: 18 augusti


Reglerna i turneringen är enkla. Texas hold’em no limit spelas under tio pokeromgångar. Men turneringen på King’s Hope är farlig och minsta misstag kan vara ödesdigert. Turneringens snabba utslagningstempo får de tiotusen deltagarna att ideligen ställas inför extremt svåra beslut. Ska de gå all-in med korten de fått, eller vänta och hoppas på en bättre hand?

Hur skulle du spela, om ditt liv hängde på det?


abzupeppAbzû
Vad: Undervattensäventyr
Var: Playstation 4
När: 2 augusti


Möt majestätiska havsvarelser och upptäck sedan länge glömda hemligheter på ditt äventyr genom havets mörka djup.

ABZÛ har inspirerats av en inre, naturlig berättelse som vi alla bär med oss i vårt kollektiva medvetande – en universell myt om alltings början, en myt som inte vet några kulturella gränser.


minnenavpeppMinnen av en sång av Patrik Centerwall
Vad: Novellsamling
Var: Undrentide
När: Augusti


Hemsökta hus , dubbelgångare där man minst anar det, den viktigaste tidsresan som gjorts och kontrollanter som försäkrar sig om att medborgare firar jul på rätt sätt. Det är stoffet i några av de elva historierna i samlingen ”Minnen av en sång”.

Patrik Centerwall (f. 1972) debuterade 2013 med novellsamlingen ”Skymningssång och andra fantastiska historier”. Detta är hans andra bok.


Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Svarthunden

KG-Johansson-Svarthunden-stor-722x1024Superproduktiva författaren KG Johansson har skrivit en ny skräckroman. Med vetskapen om att fjolårets splatterfullträff Biotika är skriven av samma författare, så reagerade jag självklart med att skutta runt i små lyriska glädjehopp och tokflabba som en galning inför detta boksläpp. Eller också kan det varit så att jag nöjde mig med att vifta lite förväntansfullt på ögonbrynen i samband med nyheten, jag minns inte riktigt ärligt talat.

Svarthunden är hur som helst något helt annat än Biotika. Det är två historier i en. Den ena handlar om Astrid och utspelar sig under mitten på 1800-talet, den andra tar vid under andra världskriget och handlar om Erik. Det är två olika människoöden som berättas parallellt med varandra, båda skildrar deras uppväxt och utspelar sig under flera års tid.

Astrid är lite egen men vill bilda familj som alla andra. Hon är en vacker men kräsen kvinna och när hon till slut hittar en duglig make blir inte allt som hon har tänkt sig. De tragiska händelserna avlöser varandra i hennes liv, och det visar sig vara hennes eget fel.

Erik är skraj för sin till synes sinnessjuka farfar som sitter inspärrad på mentalsjukhus. Eller är han kanske mest rädd för att bli som honom rent utav? I skolan upplever han rädsla och utsatthet, men trots det en längtan efter att få tillhöra. Överfallen och mobbningen blir till en vana. Eriks tillvaro blir bara hemskare för var dag som går.

KG Johansson har skapat ett mörkt och sorgligt verk. Det förekommer övernaturliga inslag men det är inte det som är det mest läskiga eller drabbande i boken. Det är hur de båda huvudpersonernas hjärtslitande livsöden berättas som är det riktigt obehagliga. De utsätts ständigt för nya plågor och lidande. Bitvis är det rätt vidrig läsning, jag mår psykiskt illa när jag gång på gång stöter på fruktansvärda händelser som drabbar huvudpersonerna i boken. Men det är såklart meningen. Svarthunden är motsatsen till feelgood-läsning. Det är dyster sagoskräck och det är riktigt, riktigt bra.

Titel: Svarthunden
Författare: KG Johansson
Genre: Skräckroman
Utgiven av: Affront
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris, Bokus och Affronts webshop
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Somriga semestertips!

På kontoret hos Tentakelmonster-redaktionen:
Hur kan jag slappt skriva av mig om göttigt grejs jag konsumerat men inte hunnit skriva om än på bloggen? Hmmm. Jag har det! Jag omvandlar mina hafsiga intryck till en snärtig semesterartikel såklart!

Tentakelmonster presenterar därför stolt: Somriga semestertips 2016!


preacher


Vid regniga dagar: Preacher

Jag har inte läst serien trots att första volymen står hemma i bokhyllan men jag är nog rätt glad över detta. Risken är att man sitter och stör ögonen ur sig på allt som inte stämmer överens med förlagan. Nu njuter jag bara av tv-seriens skruvade story och sköna karaktärer, den känns verkligen som något helt eget. En av årets stora tv-överraskningar för mig.


dedödasröster


Vid trädgårdsarbete och övrigt utegöra: De dödas röster

Välproducerad, välspelad och smart poddserie om ett fiktivt mord, med en gnutta övernaturligheter och en överraskande stor skopa rollspel. Alla måste lyssna!


hyperlight


Om det blir fler regniga dagar: Hyper Light Drifter

Hyper Light Drifter är ett mer actionbetonat Zelda blandat med estetiken från Fez. Fånigt mycket min typ av spel om jag ska vara ärlig. Stundtals väldigt utmanande och med en pixelvärld som bara måste utforskas.


saga


För hängmättan eller solstolen: Saga Volume 6

Fortsatt en av mina absoluta favoritföljetånger i serietidningsmediet. Galet underhållande rymdopera och vrickad relationsdrama i ett.


strangerthings


Om det blir ÄNNU fler regniga dagar: Stranger Things

Underbar 80-talsflört med allt jag går igång på från den här perioden. Mystik, mysiga Goonies-ungar och en medveten pastisch i allt från vinjett till musik och foto. Den bästa nya Netflix-serien hittills i år.


Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Kaknäs sista band

kaknas_omslag_framsidaFör cirka 23 år sedan spelade jag rollspelet Mutant senast. En av få gånger. Att läsa Anders Fagers novellsamling är precis som jag fantiserar om att världen upplevdes där och då. Trots att Kaknäs sista bands texter är baserade på den nyare upplagan, Mutant: år noll från 2014, är det ändå med ett visst mått av nostalgi jag läser boken.

Domedagen har tärt på på Sverige. De få överlevande lever i olika fraktioner. Sjöfolk, rubbitar, zonstrykare, mutanter av olika slag och annat avskräde. Många av dessa grupper ligger ständigt i krig med varann medan andra skapar band och avtal sinsemellan. Anders Fager målar upp en till synes död men samtidigt levande värld. Trots att världen har gått åt helvete kryllar det av nytt liv. Mutantliv. Människor och djur kommer i alla möjliga varianter. Ibland med fyra armar, tre stycken ögon eller med svans och nos.

De få som finns kvar har slungats tillbaka till en primitivare tillvaro. Mycket handlar om att slå varandra på käften, stjäla och sno. Men också om att få ligga. Den starkaste överlever. Det är hårt och kallt i det postapokalyptiska Sverige. Samtidigt stundtals humoristiskt. Fager är en vass satiriker. Jag har väldigt kul åt alla dråpliga situationer och korkade samtal som förs mitt bland misären och det makabra. Blodiga hemskheter blandas med lättsamheter på ett väl avvägt vis.

Kaknäs sista band: och andra zonsagor är en klockren samling proppad med postapokalyptiskt godis. Jag njöt av att få kliva in i den här trasiga världen med dess gripande människoöden och mutantskildringar. Jag är svag för undergångshistorier och det här är verkligen en suverän bok i genren. Underhållande, fascinerande och spännande. De små berättelserna snuddar vid varandra och bildar en organisk helhet. Världen ses ur många olika perspektiv. Fager skriver med en glöd och passion för förlagan. Det märks att han har god förkunskap och starka band till Mutant-rollspelet.

I ärlighetens namn får jag verkligen blodad tand efter att ha läst boken. Är det dags att faktiskt ge rollspelandet en ny chans? Jag kanske borde plocka upp Mutant igen efter alla dessa år? Hur det än blir med den saken är det om nåt ett gott betyg till Kaknäs sista band.

Titel: Kaknäs sista band: och andra zonsagor
Författare: Anders Fager
Genre: Postapokalyptisk novellsamling
Utgiven av: Fria ligan
Utgivningsår: 2015
Inköpsställen: Bokus och Adlibris
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page