Tentakelmonster i Svenska Dagbladet!

svdartikelpax2

I dag är jag faktiskt lite mallig. Jag har nämligen fått äran att medverka i en superfin artikel på Svenska Dagbladet tillsammans med ett gäng andra bloggkollegor. Hela bunten är verkligen grymma, så kul att få vara med på hörn såklart. Här finner du mitt tips om bokserien Pax.

Första boken gick som hejsan och äldste sonen älskade verkligen berättelsen om bröderna Viggo och Alrik. Ytterligare fyra böcker i serien är inköpta och redo att läsas. Spännande och lite lagom läbbigt för barn i tioårsåldern och uppåt. En gammal skräckgubbe diggade också ska tilläggas. Jag har för avsikt att sammanställa ett mastigare blogginlägg om Pax-serien när vi läst fler böcker. Tills dess, varför inte spana in vad två av de andra bloggarna i artikeln tycker om serien.

Bokfreak och OARYA om Pax.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Huset

husetMårten, Lena och dottern Elsa åker till det lantliga och ensligt belägna semesterhuset under julen. Lena har nyligen varit med om en bilolycka och hamnat i ett komalikt tillstånd men har fått permission från sjukhuset för att kunna fira jul med familjen. När de kommer fram till huset verkar inte allt stå rätt till och när de dessutom någon dag senare får påhälsning av en underlig främling blir deras tillvaro snart både obehaglig och skrämmande.

Egentligen har jag läst Huset vid helt fel tillfälle. Den gavs ut i oktober i fjol och utspelar sig vid juletid. Inte för att jag hade en sämre läsupplevelse på grund av detta men boken präglas verkligen av temat jul och snö. För att inte tala om det mörker som kännetecknar den här perioden på året. Jens Daniel Burman har använt inramningen på ett kompetent vis genom att ta en fin familjehögtid, förvränga den, och istället måla upp ett skräckscenario.

Utöver jultemat ligger fokuset på berättelsens trasiga familj och vad som händer när den utsätts för gigantiska påfrestningar och orimliga val. Hur agerar man i dessa extrema situationer? Vem ska man skydda i första hand? Burman är träffsäker både på att beskriva miljöerna men också människorna i sin historia. Det är en snyggt ihopsatt skräckthriller som bidar sin tid. Spänningen byggs upp långsamt och när slutet nalkas har jag hunnit bygga ett starkt band till historiens karaktärer och känner för dem när kniviga beslut oundvikligen måste tas.

Huset är en stark och välsmakande romandebut och Jens Daniel Burman är definitivt ett författarnamn att lägga på minnet.

Titel: Huset
Författare: Jens Daniel Burman
Genre: Skräckthriller
Utgiven av: Hoi Förlag
Utgivningsår: 2015
Inköpsställen: Bokus och Adlibris
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Vattnet drar

Vattnet_drarDen svenska fantastiklitteraturen har aldrig mått bättre, och det är inte längre bara de små nischade förlagen som publicerar verken, glädjande nog. Den blågula fantastiken tar plats oavsett vart man vänder blicken. Vattnet drar av Madeleine Bäck håller den pågående trenden vid liv.

Berättelsen inleder med en stöld i en kyrka där ett värdefullt föremål ska stjälas. En av inbrottstjuvarna, Viktor, hittar i samband med detta en underlig sten, som oförklarligt sprider värme omkring sig. Men stenen väcker någonting i skogen, ur naturen, som slumrat i hundratals år. Snart har bygden i Gästrikland ett mord på halsen och det är bara början på vad som komma skall.

Historien berättas ur flera karaktärers perspektiv. Det är Viktor och den magiska stenen, journalisten Jäder som utreder det mystiska mordet, Krister som känner en koppling till djur och drabbas av underliga anfall, Beata som vill skydda sin väninna som hamnat i fel sällskap och som senare också stöter på den kloka men hemlighetsfulla gumman Gunhild i skogen.

Vattnet drar är en erotiskt laddad ungdomsfantasy med skräckinslag. Det förekommer en hel del sex, men också rysligare delar. Bäck spär på med extra allt och på många sätt känns det som att ingenting riktigt går in på djupet. Det är lite ytligt. Jag lär aldrig känna karaktärerna på riktigt.

Samtidigt är det onekligen underhållande och beroendeframkallande. Rappt och spännande. En bok svår att lägga ifrån sig, som det heter. Man vill bara ha mer. En svinsnygg bok är det att äga också och de kommande omslagen ser lika fina ut. En eloge till Håkan Liljemärker som designat. Läckert!

Det här är dessutom den första delen i en trilogi så det finns gott om utrymme framöver att bekanta sig med den värld Bäck byggt upp. Jag gör mer än gärna ett återbesök i den lilla bruksorten i Gästrikland igen när nästa del anländer. Vattnet drar är ett bra och stabilt avstamp i något som kan bli riktigt stort.

Titel: Vattnet drar
Författare: Madeleine Bäck
Genre: Ungdomsskräckis
Utgiven av: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Skräckfilmstips: Honeymoon

honeymoon

Lite indieskräck till helgen kanske? Det var precis det jag kände för nyss när jag rotade runt i Netflix filmarkiv. Förresten, har inte skräckutbudet krympt betänkligt på svenska Netflix? Hur som helst. Valet föll till slut på Honeymoon, och det visade sig vara ett bra beslut.

Huvudrollerna spelas av Rose Leslie, ni vet hon ”you know nothing Jon Snow”-Ygritte från Game of Thrones, och Harry Treadaway, för mig känd som Victor Frankenstein från Penny Dreadful. Det är, utöver två till sparsamt förekommande roller, endast dessa två skådisar som syns i bild under hela filmen. Och de gör det väldigt bra. Trovärdigt och engagerande.

De spelar ett nygift par som bestämmer sig för att fira smekmånad i bruden Beas familjestuga på landet. Men när Bea börjar gå i sömnen och bete sig mysko bryts romantiken mot paranoia och maken Paul får en påtaglig känsla av att något är jävligt fel.

Det är en välspelad, psykologisk rysare med läskig stämning. En lågbudgetskräckis som med små medel lyckas skrämma upp mig som tittare. Den är inte superläskig, men lite lagom nervpirrande, och ett i mitt tycke finfint filmval för alla kräsna skräckgubbar och skräckgummor där ute.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Jordkällaren

JordkallarenAPulpFic är ett nytt förlag som hittills släppt två noveller i digitalt format. Förlagets agenda är enligt egen utsago att – ”återuppliva den gamla actionfyllda kiosklitteraturen och ge er läsare en stunds lättsam och spännande underhållning. Samtidigt är målet att genom försäljningen av e-böcker och böcker från boklådan, donera pengar till Cancerfondens arbete.”

Jag har satt tänderna i en av de två novellerna, Jordkällaren av KG Johansson. Det är en rätt så bagatellartad men likväl fasligt underhållande liten skräckis. Den handlar om ett ”practical joke” som inte riktigt går som det ska och det vimlar verkligen av skräckreferenser. Här återfinns såklart ett gäng kåta tonåringar och en familjär skogsmiljö med lägereld och allt. Till och med Cthulhu är med på ett hörn.

KG Johansson skriver som alltid med ett flyt och driv men också med en stor portion humor och lättsamhet. Det här är inget man ligger sömnlös efter men det är en kul och lagom ryslig skräckberättelse som är väl värd sin lästid.

Titel: Jordkällaren
Författare: KG Johansson
Genre: Skräcknovell
Utgiven av: Pulpfic Förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Pulpfics hemsida
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Pepptoppen juni 2016

pepp13super

13 svarta sagor om superhjältar
Vad: Antologi
Var: Swedish Zombie
När: 17 juni


Superhjältar. De finns överallt. Från Stockholm till Vindeln. Under steampunkigt 1800-tal och i framtiden. De håller Sverige fritt från superskurkar och faror. Deras kamp är inte enkel, och de är inte alltid så starka som omvärlden önskar. De slåss också mot inre demoner, migrän och IBS.

I den här antologin ger tretton av Sveriges mest spännande författare sin bild av en svensk superhjälte, som är både mänskligare och mer komplex än vi är vana vid.


pepptechnomancer

The Technomancer
Vad: Spel
Var: PC, Playstation 4, Xbox One
När: 28 juni


The Technomancer is a post-apocalyptic RPG set in a cyberpunk world for PlayStation 4, Xbox One and PC set on Mars during the War of Water, where an aspiring Technomancer faces a myriad of questions as his future grows threatened by the secrets of his past.


peppoutcast

Outcast
Vad: Tv-serie
Var: Fox Sverige
När: 6 juni


Om jag kan dra några slutsatser av det här avsnittet handlar tv-serien om exorcism, ondska och en utvald huvudperson. På pappret låter det onekligen förutsägbart, men jag tycker det funkar skapligt. Till och med rätt bra. Hur tv-serien står sig mot Robert Kirkmans serietidningsförlaga har jag ingen aning om men det känns som den klarar av att stå på egna ben.


Bubblare i juni: Independence Day: Resurgence (film)
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Brev från Cosmos – ny digital novelltidskrift

Brev från Cosmos, så heter en sprillans ny novelltidskrift. Första numret innehåller bland annat fem nyskrivna noveller av olika fantastikförfattare.

Så varför ska DU bry dig? Jag kan ge dig fem anledningar, minst!

1. Gratis är gott (japp, du läste rätt, tidskriften är helt gratis att ladda hem)
2. Personligen anser jag att alla initiativ som rör svensk fantastiklitteratur bör uppmärksammas
3. Flera av första numrets författare är för mig sedan tidigare bekanta och håller alla hög klass
4. Noveller passar ypperligt att läsa digitalt
5. Ett perfekt läge att upptäcka nya författarförmågor
6. Sa jag att den är HELT GRATIS? Wow!

Inte övertygad? Men suck. Jag lämnar härmed över ansvaret för att omvända dig till Patrik Centerwall, en av upphovsmakarna. Läs hans knivskarpa svar om projektet nedan.


brevfråncosmosVilka är Club Cosmos och vad pysslar ni med?

Club Cosmos är Sveriges äldsta ännu aktiva science fiction-förening och har sitt säte i Göteborg. Föreningen grundades redan 1954 och samlar än i entusiaster som älskar den fantastiska litteraturen. Den mest regelbundna verksamheten är pubträffarna som äger rum den första tisdagen i månaden på The Rover på Andra Långgatan (i Göteborg) dit alla naturligtvis är välkomna.

Men Club Cosmos gör också annat: vi ses för att gå på bio tillsammans, diskutera litteratur och arrangerar små och något större science fiction-kongresser. Med mera, med mera!

Så vad är då Brev från Cosmos?

En novelltidskrift som har för avsikt att minst två gånger om året ge ut nyskriven svensk fantastik.

Idén till Brev från Cosmos föddes under förra sommaren då vi var några medlemmar i Club Cosmos som kom på att det skulle vara kul att ge ut en tidning och det slog oss att det är relativt lätt – eller i alla fall billigt – att göra det helt elektroniskt.

Värt att notera är att Brev från Cosmos inte ges ut av Club Cosmos, även om banden är starka. Vi ser Club Cosmos som vår intergalaktiska gudmor.

Varför tror ni tidskriften behövs just nu?

Främst för att det finns ett tomrum att fylla. Det finns – mig veterligen – ingen svensk tidskrift som ger ut fantastik i dag. Men intresset är stort och frågan är om det någonsin har getts ut så mycket svensk nyskriven science fiction, fantasy och skräck som det gör nu. På det här sättet vill vi gärna hjälpa till att sprida intresset för fantastiken och hoppas att fler ska upptäcka alla begåvade svenska författare som finns i det vi populärt kallar för vårt avlånga land.

Men framförallt behövs den för att vi tycker att det är kul att göra en novelltidskrift!

Sist men inte minst, den viktigaste frågan: Hur många tentakelmonster förekommer i det första numret?

Ack, här får vi nog krypa till korset och beklaga oss av frånvaron av tentakelmonster. Visst kan man nog säga att några av de artificiella intelligenserna som gestaltas i novellerna är mer eller mindre monsterlika, och det finns en och annan konstgjord extremitet som kan beskrivas som tentakelliknande, men det är inte mycket.

Jag skulle naturligtvis skämmas fruktansvärt mycket för detta om det inte var så att nästa nummer har tema ”Varelser” och då kommer vi naturligtvis ta igen tentakelbristen med råge. Ropen skalla: tentakler åt alla!


Hemsida: Club Cosmos, Brev från Cosmos, Facebook
Första numrets tema: Robotar och artificiell intelligens
Medverkande: Boel Bermann, Jonas Larsson, Eira A. Ekre, Oskar Källner, Joel Arvidsson
Ladda ner: Epub eller pdf
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Demoniska barn och exorcism i tv-serien Outcast

Läskig unge.
Läskig unge.

Är det bara jag eller har inte Outcast befunnit sig lite oförtjänt mycket under radarn? Vi snackar trots allt The Walking Dead-skaparens efterföljare. Det borde tjoas och hajpas överallt på nätet. Nåväl, det kanske är jag som hänger på fel ställen.

Den första scenen är nog det bästa med hela pilotavsnittet. Här sparas det inte på blod och snusk. Creepy kids går alltid hem i min stuga och det är precis så serien inleder. En unge har blivit besatt av demoner och agerar därför heltossigt. Leviterar, misstar sina fingrar för salta pinnar och har sig. Till undsättning kommer stadens präst och seriens, vad det verkar, protagonist, Kyle Barnes. En skabbig enstöring som hemsöks av hemskheter från sitt förflutna. Klassisk antihjältetyp med andra ord.

Om jag kan dra några slutsatser av det här avsnittet handlar tv-serien om exorcism, ondska och en utvald huvudperson. På pappret låter det onekligen förutsägbart, men jag tycker det funkar skapligt. Till och med rätt bra. Hur tv-serien står sig mot Robert Kirkmans serietidningsförlaga har jag ingen aning om men det känns som den klarar av att stå på egna ben.

Jag tycker inte riktigt avsnittet når upp till TWD:s nivå, men den tv-piloten var å andra sidan enastående bra. Jag är nyfiken på att se vart det tar vägen och tänker ge serien ett par avsnitt till innan jag avgör om det är måste-tv eller inte. Piloten kändes stabil och jag är förtjust i temat med besatthet och övernaturligheter.

För övrigt! En eloge till den svenska tv-kanalen Fox som visar hela det första avsnittet gratis på sin Facebook-sida. Faktum är att serien inte har premiär förrän den sjätte juni. Exklusivt och lockande såklart! Det är inte bara ett smart pr-trick utan ett i mitt tycke välkommet tilltag som jag hoppas fler tv-kanaler apar efter. En win-win-situation för både tv-kanal och tittare.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Dags att ta tag i läshögen!

Recensionsböckerna först på tur.
Recensionsböckerna först på tur.

Renoveringen närmar sig sitt slut och jag ser äntligen ljuset i tunneln! Bara spackling, målning, golvläggning, spika lister och lite annat smått och gott kvar. Eller vänta nu. Det är ju ganska mycket kvar faktiskt!

Hur som helst. Jag tänker ändå ta tag i recensionshögen som växt sig skamligt stor. Det känns som energin ändå återvänt. Nya läsmål och deadlines har planerats in i minsta detalj. Räkna med ett mer stadigt flöde av bokrecensioner här på bloggen framöver.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Captain America: Civil War

captain_america__civil_war___international_banner_by_ratohnhaketon645-d9yyuug

Efter att nioåringen nyligen förvandlats till en äkta Marvel-fantast var han ivrig att hänga på när det vankades en ny superhjälterulle på bio. Jag introducerade MCU för ett par månader sedan och sedan dess har han hunnit se alla filmer sedan Iron Man och framåt. Ingen mer ensambio för pappsen på ett tag med andra ord!

Indikationer fanns redan i vedhuggarscenen från Age of Ultron att allt inte stod riktigt rätt till mellan Stark och Cap och kampen om vem som är gruppens alfahanne fortsätter i Civil War. Återigen visar båda prov på en överdriven stolthet och tjurskallighet. Ingen viker sig en tum från sina olika ideologier och idéer om hur Avengers ska styras i framtiden. Detta delar in teamet i två olika läger. I slutändan finns det ingen annan utväg än en batalj där nävarna får tala.

Det är just de interna stridigheterna karaktärerna emellan som är det som gör Civil War till en så bra film. Äntligen får karaktärernas agerande konsekvenser. Dessutom är inte bröderna Russo rädda för att väva in lugnare partier fyllda med dialog. Jag upplever dessa scener nästan lika spännande som de spektakulära striderna. Hur fånigt det än verkar – med ett Avengers som bryts isär till två grupper och pucklar på varann – så lyckas faktiskt scenariot mot alla odds kännas trovärdigt.

De nya figurerna då? Faktum är att både Black Panther och Spider-Man känns som klockrena casting-fullträffar. Tom Holland är en tjattrande plåga som nätsvingande Spindel-filur, precis som det ska vara, och Chadwick Boseman passar ypperligt som en hämndlysten prins i svart admantiumdräkt. En perfekt introduktion av dessa nya karaktärer till MCU och en smart marknadsföringskampanj inför deras egna kommande filmer. Jag blev definitivt sugen på att se mer av båda dessa herrar. Listigt Marvel! Sen är de knappast ensamma. Förutom Hulken och Thor medverkar varenda gubbe och gumma ifrån Avengers-gänget, till och med Ant-Man får rycka in och hjälpa till denna gång.

Civil War är allt Läderlappen vs Stålis försökte vara men misslyckades kapitalt med. Konflikten i den här filmen känns medryckande och väl genomtänkt. Det finns en nerv och ett hjärta som faktiskt får mig emotionellt engagerad. Jag får känslor för både Captain America och Iron Man, vilket är någonting jag inte upplevt tidigare på det här påtagliga sättet. Men denna gång slår det verkligen gnistor om dem i varje scen de har tillsammans.

Det var hur som helst en väldigt nöjd pappa och son som klev ut ur biosalongen i helgen. Den tredje filmen med Captain America kan mycket väl vara den bästa Marvel-filmen hittills. Det var vi båda överens om där och då. Och jag har några dagar senare fortfarande samma uppfattning.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page