Pepptoppen juni 2016

pepp13super

13 svarta sagor om superhjältar
Vad: Antologi
Var: Swedish Zombie
När: 17 juni


Superhjältar. De finns överallt. Från Stockholm till Vindeln. Under steampunkigt 1800-tal och i framtiden. De håller Sverige fritt från superskurkar och faror. Deras kamp är inte enkel, och de är inte alltid så starka som omvärlden önskar. De slåss också mot inre demoner, migrän och IBS.

I den här antologin ger tretton av Sveriges mest spännande författare sin bild av en svensk superhjälte, som är både mänskligare och mer komplex än vi är vana vid.


pepptechnomancer

The Technomancer
Vad: Spel
Var: PC, Playstation 4, Xbox One
När: 28 juni


The Technomancer is a post-apocalyptic RPG set in a cyberpunk world for PlayStation 4, Xbox One and PC set on Mars during the War of Water, where an aspiring Technomancer faces a myriad of questions as his future grows threatened by the secrets of his past.


peppoutcast

Outcast
Vad: Tv-serie
Var: Fox Sverige
När: 6 juni


Om jag kan dra några slutsatser av det här avsnittet handlar tv-serien om exorcism, ondska och en utvald huvudperson. På pappret låter det onekligen förutsägbart, men jag tycker det funkar skapligt. Till och med rätt bra. Hur tv-serien står sig mot Robert Kirkmans serietidningsförlaga har jag ingen aning om men det känns som den klarar av att stå på egna ben.


Bubblare i juni: Independence Day: Resurgence (film)
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Brev från Cosmos – ny digital novelltidskrift

Brev från Cosmos, så heter en sprillans ny novelltidskrift. Första numret innehåller bland annat fem nyskrivna noveller av olika fantastikförfattare.

Så varför ska DU bry dig? Jag kan ge dig fem anledningar, minst!

1. Gratis är gott (japp, du läste rätt, tidskriften är helt gratis att ladda hem)
2. Personligen anser jag att alla initiativ som rör svensk fantastiklitteratur bör uppmärksammas
3. Flera av första numrets författare är för mig sedan tidigare bekanta och håller alla hög klass
4. Noveller passar ypperligt att läsa digitalt
5. Ett perfekt läge att upptäcka nya författarförmågor
6. Sa jag att den är HELT GRATIS? Wow!

Inte övertygad? Men suck. Jag lämnar härmed över ansvaret för att omvända dig till Patrik Centerwall, en av upphovsmakarna. Läs hans knivskarpa svar om projektet nedan.


brevfråncosmosVilka är Club Cosmos och vad pysslar ni med?

Club Cosmos är Sveriges äldsta ännu aktiva science fiction-förening och har sitt säte i Göteborg. Föreningen grundades redan 1954 och samlar än i entusiaster som älskar den fantastiska litteraturen. Den mest regelbundna verksamheten är pubträffarna som äger rum den första tisdagen i månaden på The Rover på Andra Långgatan (i Göteborg) dit alla naturligtvis är välkomna.

Men Club Cosmos gör också annat: vi ses för att gå på bio tillsammans, diskutera litteratur och arrangerar små och något större science fiction-kongresser. Med mera, med mera!

Så vad är då Brev från Cosmos?

En novelltidskrift som har för avsikt att minst två gånger om året ge ut nyskriven svensk fantastik.

Idén till Brev från Cosmos föddes under förra sommaren då vi var några medlemmar i Club Cosmos som kom på att det skulle vara kul att ge ut en tidning och det slog oss att det är relativt lätt – eller i alla fall billigt – att göra det helt elektroniskt.

Värt att notera är att Brev från Cosmos inte ges ut av Club Cosmos, även om banden är starka. Vi ser Club Cosmos som vår intergalaktiska gudmor.

Varför tror ni tidskriften behövs just nu?

Främst för att det finns ett tomrum att fylla. Det finns – mig veterligen – ingen svensk tidskrift som ger ut fantastik i dag. Men intresset är stort och frågan är om det någonsin har getts ut så mycket svensk nyskriven science fiction, fantasy och skräck som det gör nu. På det här sättet vill vi gärna hjälpa till att sprida intresset för fantastiken och hoppas att fler ska upptäcka alla begåvade svenska författare som finns i det vi populärt kallar för vårt avlånga land.

Men framförallt behövs den för att vi tycker att det är kul att göra en novelltidskrift!

Sist men inte minst, den viktigaste frågan: Hur många tentakelmonster förekommer i det första numret?

Ack, här får vi nog krypa till korset och beklaga oss av frånvaron av tentakelmonster. Visst kan man nog säga att några av de artificiella intelligenserna som gestaltas i novellerna är mer eller mindre monsterlika, och det finns en och annan konstgjord extremitet som kan beskrivas som tentakelliknande, men det är inte mycket.

Jag skulle naturligtvis skämmas fruktansvärt mycket för detta om det inte var så att nästa nummer har tema ”Varelser” och då kommer vi naturligtvis ta igen tentakelbristen med råge. Ropen skalla: tentakler åt alla!


Hemsida: Club Cosmos, Brev från Cosmos, Facebook
Första numrets tema: Robotar och artificiell intelligens
Medverkande: Boel Bermann, Jonas Larsson, Eira A. Ekre, Oskar Källner, Joel Arvidsson
Ladda ner: Epub eller pdf
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Demoniska barn och exorcism i tv-serien Outcast

Läskig unge.
Läskig unge.

Är det bara jag eller har inte Outcast befunnit sig lite oförtjänt mycket under radarn? Vi snackar trots allt The Walking Dead-skaparens efterföljare. Det borde tjoas och hajpas överallt på nätet. Nåväl, det kanske är jag som hänger på fel ställen.

Den första scenen är nog det bästa med hela pilotavsnittet. Här sparas det inte på blod och snusk. Creepy kids går alltid hem i min stuga och det är precis så serien inleder. En unge har blivit besatt av demoner och agerar därför heltossigt. Leviterar, misstar sina fingrar för salta pinnar och har sig. Till undsättning kommer stadens präst och seriens, vad det verkar, protagonist, Kyle Barnes. En skabbig enstöring som hemsöks av hemskheter från sitt förflutna. Klassisk antihjältetyp med andra ord.

Om jag kan dra några slutsatser av det här avsnittet handlar tv-serien om exorcism, ondska och en utvald huvudperson. På pappret låter det onekligen förutsägbart, men jag tycker det funkar skapligt. Till och med rätt bra. Hur tv-serien står sig mot Robert Kirkmans serietidningsförlaga har jag ingen aning om men det känns som den klarar av att stå på egna ben.

Jag tycker inte riktigt avsnittet når upp till TWD:s nivå, men den tv-piloten var å andra sidan enastående bra. Jag är nyfiken på att se vart det tar vägen och tänker ge serien ett par avsnitt till innan jag avgör om det är måste-tv eller inte. Piloten kändes stabil och jag är förtjust i temat med besatthet och övernaturligheter.

För övrigt! En eloge till den svenska tv-kanalen Fox som visar hela det första avsnittet gratis på sin Facebook-sida. Faktum är att serien inte har premiär förrän den sjätte juni. Exklusivt och lockande såklart! Det är inte bara ett smart pr-trick utan ett i mitt tycke välkommet tilltag som jag hoppas fler tv-kanaler apar efter. En win-win-situation för både tv-kanal och tittare.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Dags att ta tag i läshögen!

Recensionsböckerna först på tur.
Recensionsböckerna först på tur.

Renoveringen närmar sig sitt slut och jag ser äntligen ljuset i tunneln! Bara spackling, målning, golvläggning, spika lister och lite annat smått och gott kvar. Eller vänta nu. Det är ju ganska mycket kvar faktiskt!

Hur som helst. Jag tänker ändå ta tag i recensionshögen som växt sig skamligt stor. Det känns som energin ändå återvänt. Nya läsmål och deadlines har planerats in i minsta detalj. Räkna med ett mer stadigt flöde av bokrecensioner här på bloggen framöver.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Captain America: Civil War

captain_america__civil_war___international_banner_by_ratohnhaketon645-d9yyuug

Efter att nioåringen nyligen förvandlats till en äkta Marvel-fantast var han ivrig att hänga på när det vankades en ny superhjälterulle på bio. Jag introducerade MCU för ett par månader sedan och sedan dess har han hunnit se alla filmer sedan Iron Man och framåt. Ingen mer ensambio för pappsen på ett tag med andra ord!

Indikationer fanns redan i vedhuggarscenen från Age of Ultron att allt inte stod riktigt rätt till mellan Stark och Cap och kampen om vem som är gruppens alfahanne fortsätter i Civil War. Återigen visar båda prov på en överdriven stolthet och tjurskallighet. Ingen viker sig en tum från sina olika ideologier och idéer om hur Avengers ska styras i framtiden. Detta delar in teamet i två olika läger. I slutändan finns det ingen annan utväg än en batalj där nävarna får tala.

Det är just de interna stridigheterna karaktärerna emellan som är det som gör Civil War till en så bra film. Äntligen får karaktärernas agerande konsekvenser. Dessutom är inte bröderna Russo rädda för att väva in lugnare partier fyllda med dialog. Jag upplever dessa scener nästan lika spännande som de spektakulära striderna. Hur fånigt det än verkar – med ett Avengers som bryts isär till två grupper och pucklar på varann – så lyckas faktiskt scenariot mot alla odds kännas trovärdigt.

De nya figurerna då? Faktum är att både Black Panther och Spider-Man känns som klockrena casting-fullträffar. Tom Holland är en tjattrande plåga som nätsvingande Spindel-filur, precis som det ska vara, och Chadwick Boseman passar ypperligt som en hämndlysten prins i svart admantiumdräkt. En perfekt introduktion av dessa nya karaktärer till MCU och en smart marknadsföringskampanj inför deras egna kommande filmer. Jag blev definitivt sugen på att se mer av båda dessa herrar. Listigt Marvel! Sen är de knappast ensamma. Förutom Hulken och Thor medverkar varenda gubbe och gumma ifrån Avengers-gänget, till och med Ant-Man får rycka in och hjälpa till denna gång.

Civil War är allt Läderlappen vs Stålis försökte vara men misslyckades kapitalt med. Konflikten i den här filmen känns medryckande och väl genomtänkt. Det finns en nerv och ett hjärta som faktiskt får mig emotionellt engagerad. Jag får känslor för både Captain America och Iron Man, vilket är någonting jag inte upplevt tidigare på det här påtagliga sättet. Men denna gång slår det verkligen gnistor om dem i varje scen de har tillsammans.

Det var hur som helst en väldigt nöjd pappa och son som klev ut ur biosalongen i helgen. Den tredje filmen med Captain America kan mycket väl vara den bästa Marvel-filmen hittills. Det var vi båda överens om där och då. Och jag har några dagar senare fortfarande samma uppfattning.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Pepptoppen maj 2016

pepppennydreadful

Penny Dreadful Säsong 3
Vad: Gotisk äventyrs-tv
Var: HBO Nordic
När: 15 maj


Explorer Sir Malcolm Murray, American gunslinger Ethan Chandler, scientist Victor Frankenstein and medium Vanessa Ives unite to combat supernatural threats in Victorian London.


peppdengraeminensen

Den grå eminensen av Christina Nordlander
Vad: Novellsamling
Var: Swedish Zombie
När: Någon gång i maj


Novellsamling med sf, skräck och andra förunderligheter.

Publiceras i e-format.


peppx-men

X-Men: Apocalypse
Vad: Superhjälterulle
Var: Bio
När: 18 maj


With the emergence of the world’s first mutant, Apocalypse, the X-Men must unite to defeat his extinction level plan.


peppsvarthunden

Svarthunden av KG Johansson
Vad: Skräckroman
Var: Affront förlag
När: 6 maj


Vem är mannen som väntar i skogen?

Erik växer upp i ett litet samhälle, i skuggan av andra världskriget. Astrid önskar sig, mer än något annat, ett barn. Båda möter de ondskan.


peppvaranhudbenjal

Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist
Vad: Novellsamling
Var: Ordfront förlag
När: 20 maj


Våran hud, vårat blod, våra ben innehåller en samling skräckberättelser med omisskännlig John Ajvide Lindqvist-stämning, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men precis utanför vårt synfält. Vi får möta en samling vardagliga gestalter – och ett antal mindre vardagliga, såsom spöken, vampyrer, varulvar, mylingar, tomtar, zomibes och så ett havsmonster.


Bubblare i maj: Mirror’s Edge Cataclyst (spel), Uncharted 4: A Thief’s End (spel), Frankie & Grace Säsong 2 (tv), Wayward Pines Säsong 2 (tv)
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Kadish, kadish, kadish

kadish”Efter att ha blivit misshandlad av rasister isolerar sig Amina ute på landet med sin hund som enda sällskap – tills hon finner ett ägg och tar det med hem till stugan. Plötsligt är hon inte längre ensam. Djupt i den mörka vinterskogen får något vittring på henne…”

Lova Lovén är en författare som ständigt levererar. Hon är i mitt tycke alltid stabil och en pålitlig producent av smaskig skräck. Jag vet att jag aldrig blir besviken när jag läser nåt av Lova. Hennes senaste novell passar även den in i mallen.

Kadish, kadish, kadish är en klassisk monsterberättelse. Kanske inte speciellt nydanande i sitt upplägg men sånt här är jag väldigt svag för, förutsägbar handling eller ej. Jag älskar hur det oförklarliga introduceras utan krusiduller. Subtil skräck i all ära men ibland är det tillfredsställande när hotet beskrivs i all sin prakt.

Det påminner en hel del om hur monsterrysare från 80-talet brukade se ut. Först etablera en kuslig stämning och en känsla av att nåt är fel för att sedan släppa loss ursinnet och det väsen som legat och lurat i skuggorna. Ett enkelt recept som fungerat sedan urminnes tider. För en nostalgiker som mig är det svårt att inte dra på smilbanden och nicka gillande åt detta.


trojanernalitenIn other news! I december släpper Lova sin debutroman Trojanerna på förlaget Swedish Zombie. Det ska bli hiskeligt intressant att se vad denna författare kan göra med ett större antal sidor till sitt förfogande.

Trojanerna beskrivs som en apokalyptisk domedagshistoria sett ur tre kvinnors perspektiv. Låter i mina öron väldigt lovande. Pepp!


Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Bloggstillestånd

Här har det varit dött det senaste. Det finns en enkel förklaring till det. Jag bygger ut mitt hus. På grund av detta har dessvärre läsningen tappat ordentligt med fart. Bokhögen med recensionsex växer sig större och större samtidigt som läsorken har sinat. Jag har inte den energi som krävs på kvällarna för att ta mig an läsandet på allvar just nu.

Istället består konsumtionen av passivt tv- och filmtittande och sker i regel en timme före läggdags. Det är ungefär det jag mäktar med. Förhoppningsvis vänder det så fort bygget närmar sig sitt slut.

Så för er trogna bloggläsare som undrat: Ja, jag lever och bloggen är inte stendöd. Mitt behov av att uttrycka mig om göttig populärkultur har inte bedarrat, bloggen är bara lägre prioriterad för en stund framöver. Detsamma ska sägas till författare och förläggare som väntar på omdömen. Håll ut!

Slut på stentrist reality-rapport. Puss.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Daredevil-special med Farfarsparadoxen

comics_daredevil_marvel_desktop_1024x768_wallpaper-1077127

Andra säsongen av Daredevil är ute på Netflix. Den första säsongen möttes av stående ovationer av så väl kritiker, som allmänhet, och inte minst av Andreas och Oskar. Men hur står det till med säsong två? Höjer den sig till samma nivåer? Dessutom har slutligen DCs behemoth Batman v Superman: Dawn of Justice fått biopremiär. Detta är DCs försök att påbörja ett filmuniversum i likhet med Marvels filmer. Men hur lyckad är den?

Utöver detta pratar vi om allt annat som rör Daredevil. Hans bakgrund, serierna som födde honom och olika adaptioner, som t.ex. Daredevil: Directors Cut (2003). Vi har även läst The Man Without Fear av Frank Miller (1993.) och Daredevil – End of Days, två serietidningar som beskriver så väl början som slutet för denna superhjälte. Daredevil har ju ibland även kallats för Marvels svar på Batman. Är det sant? Vilka likheter finns egentligen? Vilken relation har Daredevil till TMNT? Och vänta lite, kan blinda människor verkligen ”se” med hörseln på riktigt? Kan man bli en Daredevil?

Mer på hemsidan.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

En kvartalsrapport

batman-v-superman-trailer-poster-comic-con

Här kommer ett sånt där inlägg som jag bara måste spotta ur mig emellanåt. Med tre månader avverkade av det nya året är det hög tid att sammanfatta det första kvartalets konsumerade populärkultur. Jag kommer inte lista rubbet (då har du den här sidan) utan bara ta upp sånt jag uppskattat lite extra mycket eller tvärtom – det som visat sig vara stora besvikelser.

Ash vs. Evil Dead
En rätt spretig första säsong som levererar det den utlovar – massa splatter och fånigheter. Första avsnitten är mycket bättre än de avslutande. Kul och sevärd men kanske inte den fullträff jag hade hoppats på. Säsong två är såklart ändå hett efterlängtad.

Vägen
Under kategorin ”moderna klassiker jag borde läsa” har Cormac McCarthys ”Vägen” legat högt upp på listan länge. Och jävlar vilken käftsmäll det var. Mörk, ångestfylld läsning som stannar kvar. Vansinnigt bra. Mastigare blogginlägg här.

What We Do in the Shadows
Filmversionen av brittiska tv-serien Almost Human. Typ. Om ett gäng vampyrer som bor tillsammans, filmad som en mockumentary. Mysig, lättsam och värd att se.

Daredevil (säsong 2)
Nu har jag visserligen redan skrivit av mig ordentligt om den andra Netflix-säsongen av DD men jag vill återigen understryka hur mycket jag älskar den här inkarnationen av karaktären. De har verkligen träffat rätt med det mesta. Fet Daredevil-special med Farfarsparadoxen utlovas inom kort.

Terminator Genisys
Jag blev glatt överraskad över hur underhållande den här nedskrivna uppföljaren var. En klar uppryckning efter onödiga del tre och horribelt korkade del fyra. Den tar inte sig själv på särskilt stort allvar och jag tycker tidsreseaspekten är ett kul sätt att föra berättelsen vidare på ett nytt spår.

Arkiv X (säsong 10)
Årets onödigaste comeback? Antagligen. Trött, omodern och förlegad. Arkiv X år 2016 känns fullständigt irrelevant. Det rådande tv-klimatet har sprungit ifrån Chris Carters gamla skapelse och det är inte det att de nya avsnitten är sämre än originalavsnitten, men med dagens mått mätt duger det inte längre.

Daredevil: End of Days
Spoiler! Daredevil dör på första sidan! Faktum är att DD inte ens medverkar i denna serieroman, berättelsens huvudperson är istället Ben Urich, tidningsreportern som får i uppdrag att utreda brottsbekämparens död. Riktigt bra deckargåta fylld med fanservice och smarta referenser. För att på riktigt uppskatta bör man dock ha läst en del Daredevil tidigare.

Batman v Superman: Dawn of Justice
En stor besvikelse. Zack Snyder dribblar bort sig själv med denna kalkonrulle. Sämre än Man of Steel. Första halvtimmen är stämningsfull och intressant men sen går det utför. En mer utvecklad spoilerfylld diskussion i nästa avsnitt av Farfarsparadoxen.

The Shannara Chronicles
En av årets största tv-höjdpunkter för mig. Tramsig? Check! Förutsägbar? Check! Underhållande? U bet! Det finns mycket att anmärka på i den första säsongen av TSC men det är när det kommer till kritan en härlig variant på en klassisk fantasysaga. Jag njöt i fulla drag. Och utöver Game of Thrones är välproducerad fantasy någonting man varit svältfödd med i tv-rutan och det kanske därför är lätt att uppskatta serien. Jag håller tummarna för att den blir förnyad. Blogginlägg om tv-serien finnes.

Fantastic Four
Inte den superkatastrof det har snackats om men en sönderklippt, platt och totalt meningslös superhjälterulle är det trots allt. Det finns bra bitar, som inledningen till exempel, men den avslutande delen är ett fullständigt haveri. Blä. Jag är fortfarande nyfiken på hur Josh Tranks egna version såg ut innan 20th Century Fox gick in och ”styrde upp” vad de själva ansåg var för långt ifrån filmbolagets version av verket. Men det lär vi aldrig få se. Synd.

Chappie
Efter mästerliga District 9 har Neil Blomkamp haft det svårt att leverera något lika extraordinärt igen. Chappie är ännu ett bevis på detta. En bra film, javisst, men inte i samma klass som hans fantastiska debut. Precis som med Elysium. Detta känns som en nyversion av 80-talsklassikern ”Short Circuit”, vilket visserligen inte är helt fel, men det saknas fingertoppskänsla i utförandet.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page