Förlaget Doppelgänger om att ta Chuck Palahniuk till Sverige och polska filmaffischer

Doppelgänger är ett nystartat bokförlag med Malmö som hemvist och säger sig ge ut säregna, udda och skrämmande böcker. Tre till antalet har det blivit än så länge. Nomen Nescio av Nils Fredrik Kullenberg, Barrfiolernas rike av Joni Huttunen och Gallring av Chuck Palahniuk. Jag fick en pratstund med Fredrik Malmquist, som tillsammans med sin fru Emeli driver Doppelgänger.


Vilka är ni som står bakom förlaget och hur kom det sig att ni kände behovet av att starta upp Doppelgänger?

Det är jag och min fru Emeli som står bakom förlaget. Jag har arbetat i förlagsbranschen sedan 2007 (på senare år som frilans) och min fru är bibliotekarie och bokhistoriker. Vi har båda drömt om att starta upp ett förlag under flera år men aldrig riktigt vågat ta steget. Men i samband med att vi fick läsa manuset till Nomen Nescio kände vi att manuset var för bra för att inte bli utgivet. I samma veva antogs manuset av ett annat förlag och vi lade planerna på is. Av olika anledningar blev manuset dock aldrig utgivet utan hamnade återigen hos oss. Samtidigt hade vi börjat undersöka hur mycket som fanns utgivet av Chuck Palahniuk i Sverige och fann till vår förvåning att endast en bok (Fight Club) blivit översatt. Så då tog vi beslutet att både ge ut Nomen Nescio och att ta Palahniuk till Sverige.

En annan idé med förlaget är att vi vill ta vara på tanken att boken är en artefakt och ett konstverk. Vi har tröttnat på hur bokomslagen ser ut idag. I princip alla omslag ser likadana ut och därför kände vi att vi ville göra något helt annat med våra. Så med inspiration från bland annat polska filmaffischer och Taschen har vi försökt skapa något annorlunda och det tycker vi att vi har lyckats med. Dessutom ger formatet danskt band större utrymme till detta jämfört med exempelvis en bok med skyddsomslag, där omslagsbilden oftast endast trycks på det borttagbara skyddsomslaget. Det danska bandet gör att illustrationen och bokpärmen förblir oskiljaktiga.

Som en ny aktör på marknaden, hur går ni tillväga för att nå ut till potentiella läsare?

Eftersom vi saknar ekonomiska muskler och en stor distributionsapparat får vi helt enkelt lita till kontaktnät, sociala medier, bloggar med mera. Hoppas på att någon läser böckerna och sprider ordet helt enkelt.

Gallring av Fight Club-författaren Chuck Palahniuk gavs ut av Doppelgänger i november i fjol. Finns det planer på att översätta och ge ut fler utländska böcker framöver?

Det finns absolut en förhoppning om att ge ut fler översatta böcker, inte minst mer av Palahniuk. Det är dock en fråga om ekonomi och om det finns intresse bland läsarna i Sverige.

Angående rättigheter, översättningar och utländska författare. Hur såg den processen ut i fallet med Gallring?

Som jag skrev ovan så undersökte vi om Palahniuk var utgiven i Sverige. När han knappt var det tog vi kontakt med hans agent och frågade helt enkelt om det var möjligt att förvärva rättigheterna och vad det skulle kosta. Och på den vägen är det.

Enligt er hemsida har ni dessutom en förhoppning om att ge ut serier i framtiden, finns det någonting nytt att delge kring detta?

Egentligen inte. Vi gillar båda serier och jag har arbetat en del med det förut. Men i nuläget finns det inget nytt att berätta.

Vad händer under 2017?

Förlaget rullar på som vanligt och försöker nå ut med de tre böcker vi har. Vi ska försöka vara med på så mycket mässor och litteraturfestivaler som är möjligt och samtidigt hinna med att ge ut nya böcker. I nuläget är vi mycket intresserade av att få in fler manus. Och hemskt gärna av kvinnliga författare!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Läshögen växer och Iron Fist imponerar inte

Läsningen går trögt just nu. Antagligen har det att göra med min besatthet av att plöja Nintendo Switch-nyheter som en manisk galning varenda kväll. Kan verkligen inte få nog av skvaller, rykten och nyheter om Nintendos kommande hybridkonsol. Men i brist på genomtänkta blogginlägg finns det åtminstone några saker jag kan rapportera om.

I mars har nya superhjälte-serien Iron Fist premiär på Netflix. Eftersom jag för ovanlighetens skull har minimal bakgrundsinformation om karaktären bestämde jag mig för att ta mig an The Immortal Iron Fist, vilket verkar vara den följetång som fått mest lovord av någorlunda insatta serienördar. Jag har läst den första delen av två och jag är inte överdrivet imponerad än så länge. Den kanske tar sig, men jag finner varken Iron Fist som karaktär eller premissen för just detta äventyr speciellt intressant. Ska hur som helst bli spännande att se hur superhjälten gestaltas i tv-rutan om ett par månader.

Den lilla bokläsning jag mäktat med i år är knappt hundra sidor av Daniel Svanbergs Gruvdamen. Jag har verkligen stångats med sidorna men det är verkligen inte bokens innehåll som är syndabocken, tvärtom! Det har nämligen börjat mycket lovande med många fascinerande karaktärer och en oförutsägbar handling. Ser fram emot att läsa vidare så fort läsorken tar vid igen och mitt Switch-nyhetsbegär lugnar sig en aning.

För övrigt har recensionshögen återigen nått episka höjder. Just nu består den av:

Gruvdamen – Daniel Svanberg (Hoi Förlag)
Natten jag dog – Peter Erik Du Rietz (Hoi Förlag)
Isa – Valkyrian – Peter Hultgren (Mörkersdottir Förlag)
Bäraren – Marcus Olausson (Mörkersdottir Förlag)
Nattlöpare – Marcus Olausson (Mörkersdottir Förlag)
Tidsmaskinen – H.G. Wells (Fafner Förlag)
Alfa och Omega – Oskar Källner (Fafner Förlag)
Barrfiolernas rike – Joni Huttunen (Doppelgänger Förlag)
Gallring – Chuck Palahniuk (Doppelgänger Förlag)

Många lovande grejer i den där läshögen! Förhoppningsvis får ni läsa mer om dessa inom en snar framtid. Puss!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Intervju: ”Det är väldigt lite Twilight eller Låt den rätte komma in”


Foto: Gottick.com

Anders Fager slog igenom med dunder och brak med novellsamlingen Svenska kulter och har sedan dess etablerat sig som en av landets mest pålitliga skräckförfattare. I mitt tycke är han också en av de mest intressanta. Och bästa. Fager är framförallt känd för att ha skapat en egen, Lovecraft-influerad mytologi, som utspelar sig mot en hemtam svensk kuliss.

Hans universum har breddats och utökats med flertalet noveller, men också med romaner i form av Jag såg henne idag i receptionen och En man av stil och smak. Han har också hunnit med en läbbig barnbok, en serieroman tillsammans med Daniel Thollin och en postapokalyptisk novellsamling. 2017 kommer bli rena smörgåsbordet för alla som gillar Anders Fagers verk då det vankas massa läsgodis under året.


Med några få undantag har du tills nu låtit dina historier utspela sig i universumet du skapade i och med Svenska kulter. Personligen är jag extremt förtjust i mytologin du skapat men kan det ibland kännas som det begränsar dig i ditt skrivande?

Klart att Kulternas värld är begränsande så till vida att det inte går att göra vad som helst i den. Främst tematiskt, men även tekniskt. En historia skriven i samma yviga och otroligt associativa stil som For the love of goddess (kommer i vår med Fria Ligan som utgivare) är svår att ställa bredvid något nästan sakralt som Pigornas tappa.

Sen kommer det punkt när det givetvis är kul att göra något annat. Hjärnan vill ha omväxling. Det roligaste och mest rock’n smock jag gjort på länge var att skriva korta texter direkt på engelska för Mutant Chronicles. Mot slutet publicerade de ut mina texter dagen efter att jag skickade in dem. Med vårtor och allt.

Ärligt nu. Var det tanken att Svenska kulter skulle vara en fond för en mer utbredd mytologi redan från början eller föddes idén i samband med att du skrev fortsättningen?

Jag har faktiskt frågat Neil Gaiman samma sak. ”Inte var allt det där meningen från början?” Han gled på svaret. Svaret i mitt fall att tack vare Sandman så tillät jag mig att tänka de banorna från första sidan av Kulterna. Sandman är i början fantastiskt ambitiös utan att någonsin bli pretentiös.

Temporärt omslag
På tal om kulter-universumet, For the love of goddess verkar vara nästa del som utspelar sig i den världen. Vad kan vi förvänta oss av den boken?

For the love of goddess är inte en del av Svenska kulter, utan en utväxt på rollspelet KULTs väldigt groteska världsbygge. Det är väldigt mycket gotiskt och stora gester och köttkrokar och svart läder och Clive Barker. Jag känner att jag har lärt mig att plagiera honom nu. Och det är egentligen inte så svårt, men precis som med Gaiman så måste man ta i från början och verkligen tro på det man gör.

Historien handlar om två äldre kvinnor, varav den ena är en slags gudinna, och deras kamp om en väldigt vacker ung man. Precis som med Kaknäs sista band så krävs absolut ingen förkunskap om något spel. Det är bara att hoppa i den djupa ändan av bassängen och låta sig svepas med.

Okej, bra att veta. När vi ändå har rollspel på tapeten, du har varit involverad i flertalet rollspel sedan åttiotalet. Vad är det som fortfarande lockar med att skriva för den plattformen?

Det är oftast små situationer man beskriver. Det är liksom behändigt. Och man kan gräva ner sig i att beskriva en miljö och enstaka karaktärer istället för långa händelseförlopp. Och jag som skriver bra dialog får inte skriva dialog. Att skriva till Varselklotet är extra roligt för att jag faktiskt kan skriva om min barndoms sjuttiotal utan att vara vare sig nostalgisk (som jag tycker är trist) eller skriva memoarer (ännu tristare – min fru har order att döda mig den dag jag får för mig att skriva memoarer).

Historien till Varselkotet kommer hur som helst att heta ”Tokna och Galna” och vara både rolig och ganska sorglig. Och bland annat avhandla den på sin tid fruktade ”Sätramumien”.

Du nämner Clive Barker och Neil Gaiman som uppenbart är några av dina inspirationskällor. Men du sammankopplas oftare med H.P. Lovecraft på grund av ditt världsbygge som till viss del påminner om den gamla skräckgubbens dito. Är det överhuvudtaget en lämplig jämförelse?

Eftersom jag är en de få i världen som gör något konstruktivt med Lovecrafts mytologi så får jag väl finna mig i att kopplas ihop med honom. Och en miljard tentakelskämt. Det alla däremot inte begriper är att för att göra något konstruktivt och nydanande med Lovecrafts mytologi så måste man sluta tro att Lovecraft som författare är något att ens snegla på som inspiration. Det är där Clive Barker och Neil Gaiman och en massa andra inspirationskällor blir viktiga. För att de är författare. De kan verkligen skriva.

Jag blev väldigt förtjust i dina små Mutant-berättelser i Kaknäs sista band och postapokalyptiska historier verkar hett numera. Finns det planer på att skriva ett längre ”efter katastrofen-verk” i framtiden?

Tycker väldigt mycket om flera historier och figurer i Kaknäs. Hammarkullens hjälte skulle vara en av mina Fager-favoriter om jag inte var Fager. Jag skulle gärna skriva mer i den miljön. Om jag hann. Det är av någon anledningen väldigt lättarbetad setting. Sen är väl den andra frågan vad ett ”längre verk” ska handla om. Då blir det någon mer central konflikt eller ett större hot som ska avhandlas. Frågan är vad det gör med perspektivet och det lite mysigt serietidningsaktiga.

Evas första vecka som död ges ut som ljudbok via Storytel i maj. Varför blev det en ljudbok? Jag vill minnas att du spelade in ett eget litet ljudprov med atmosfärljud i bakgrunden för ett tag sedan. Kommer Evas första vecka som död ta fasta på denna idé?

Det blev en ljudbok för att Storytel ville ha en ljudbok och gillade mitt otroligt spontana förslag ”medelålders innerstadsmedelklasskvinna blir vampyr”. Sitter med näst sista redigeringen just nu. Det är mycket blod och kroppsliga förändringar, och stora delar av historien utspelar sig i swingerkulturen. Det är väldigt lite Twilight eller Låt den rätte komma in.

Evas första vecka som död kommer att läsas in av en kvinnlig uppläsare, det är inte bestämt vilken än, och det kommer verkligen att bli jättespännande att höra mina ord med en kvinnas röst. Det finns en metanivå där som jag inte riktigt fått huvudet runt. Däremot så blir det en konventionell ljudbok, utan ambienser eller mer inslag av radioteater. Som jag uppfattar det så är juryn fortfarande ute vad gäller vad som är den bästa nivån av ”dramatisering”. Skulle själv gärna skriva något mer dramatiskt. En fejkad P3-dokumentär eller så.

Skriv om sånt du känner till, är ofta tipset aspirerande författare verkar få och ändå har du inte applicerat dina erfarenheter som yrkesofficer i dina berättelser hittills? Vadan detta?

Skulle aldrig komma på tanken att skriva MÖPiga Clancy/Guillou-historier. Helvete vad tråkigt. Har skrivit en novell – När döden kom till Bodskär – som utspelar sig i de tidiga åttatalets ubåtskränkningar. Det var segt nog.

Skulle snarare påstå att ”skriv om vad som helst utom dig själv och det du kan” är ett bättre råd till aspirerande författare.

Så det är inte just detta du har anammat i kommande Wunderland?

Jag är infanterist. Wunderland handlar om det rymdskepp som kraschade i öster Svalbard 1942-07-03, mitt mellan en grupp tyska ubåtar och en annalkande allierad konvoj. Jag kan inget ”på riktigt” om vare sig flyg eller flotta. Jag kommer snarare att behöva research mer än någonsin.

Den svenska skräckutgivningen har verkligen fått upp flåset de senaste åren och det släpps mycket bra grejer i genren. Men om någon frågar mig finns det fortfarande hål att fylla. Splattrig rymdskräck är en bristvara till exempel. Vad skulle du själv gärna läsa om?

Oj. Jag vill läsa om något helt oväntat. Men vad är oväntat. Läser verkligen för få romaner.

2016 verkar ha varit ett enormt produktivt år för dig som författare, vad gör Anders Fager under 2017? Ligger du och slappar på sofflocket och löser in alla royalty-checkar från fjolårets hårda arbete eller smider du redan nya planer?

Wunderland ska skrivas i år och ges sedan ut av Fria Ligan. Boken är bara ett manus och en massa kartor än. Efter det ska jag skrivna för White Wolf. Och göra klart tredje boken om Cornelia Karlsson, är det tänkt. Som tidigare nämnt skriver jag ett äventyr till Simon Stålenhag-rollspelet också.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Pepptoppen 2017: Nintendo Switch

Det är inte varje år det lanseras nya konsoler. På fredag, klockan fem på morgonen kommer Nintendo avtäcka sin nästa spelmaskin på allvar. Jag kommer såklart att ställa klockan och följa det hela med yrvaken uppsyn.


Så vad är grejen med Nintendo Switch?
* Det är en konsolhybrid som går att använda både i stationärt och portabelt läge
* Den har två avtagbara kontroller samt ett utfällbart ställ som möjliggör för multiplayerspelande både i stationär och bärbar form
* Det är maskin från Nintendo vilket innebär välgjorda och starka förstapartstitlar

Vad kan vi förvänta oss av evenemanget?
* Det kommer pågå i cirka en timme
* Det kommer att sändas live från Tokyo på japanska och kommer vara textat på engelska
* Efter avtäckningen kommer Treehouse Live-sändingar ta vid där spelen kommer att visas upp på ett mer omfattande sätt

Vad kommer evenemanget innehålla?
* Massvis med spelavslöjanden
* Lanseringsdatum
* Slutgiltigt pris
* Hårdvarufakta

Vad ska vi inte förvänta oss av Nintendo Switch?
* Ett prestandamonster i stil med PS4 Pro eller Xbox One Scorpio
* En maskin med ett massivt tredjepartstöd

Evenemanget kollar du på här:


För att höja peppen ytterligare ett par snäpp har jag sammanställt en bingobricka med personliga förväntningar och önskningar inför den stora revealen.

Kommer du följa evenemanget?

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Pepptoppen 2017: Tv-serier


American Gods (Starz)
Neil Gaimans hyllade bok blir tv-serie. Gudar lever mitt ibland oss.


Legion (Fox)
Spin-off på X-Men med Xaviers son i huvudrollen.


The Defenders (Netflix)
Daredevil, Luke Cage, Jessica Jones, Punisher och Iron Fist bildar superhjälteteam.


Star Trek: Discovery (CBS)
Rymdopera deluxe i kärt återseende.


Jordskott II (Svt)
Senaste årens bästa svenska tv-mysterie gör efterlängtad comeback.


Twin Peaks (Showtime)
Kultseriernas kultserie återvänder. Kan gubben Lynch fortfarande?


Iron Fist (Netflix)
Sist ut av Marvelhjältarna på Netflix. Förmodligen med mer magi och hokus pokus än vi sett tidigare i denna.


Game of Thrones (HBO)
Slutet närmar sig med stormsteg i och med säsong 7. Kommer förmodligen som vanligt bli fikabordets största tv-snackis i år igen.


Stranger Things (Netflix)
Fjolårets stora tv-gunstling får fortsättning. Fungerar nostalgidoftande mysvibbar för en runda till? Troligen.


Punisher (Netflix)
Marvels antihjälte nummer ett får egen tv-serie under 2017. Pallar han att bära en egen serie på sina axlar?


Bubblare: Preacher (teaser), The Expanse (trailer), Rick and Morty (sneak peak), The Leftovers (promo), The Shannara Chronicles (teaser), Black Sails (trailer), Taboo (trailer), Sherlock (trailer)

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Pepptoppen 2017: Svenska böcker

Svensk fantastik har länge varit på frammarsch och 2017 ser som väntat intressant ut. Det är oerhört svårt att få någon vettig överblick och jag har säkerligen missat många lovande boksläpp i den här listan. En del böcker känner vi såklart inte ens till än. Men jag har gjort ett gott försök med den knappa information jag samlat på mig.

Hojta gärna till i kommentarerna om du känner till fler spännande böcker i fantastikgenren som ska släppas under 2017.


Hemmet av Mats Strandberg (hittepå-omslag)
Efter finfina vampyrskräckisen Färjan är jag vansinnigt nyfiken på Strandbergs nästa skräckroman. Jag vet inte vad Hemmet kommer att handla om men jag är rätt övertygad om att vi återigen kan vänta oss en en bok med välskrivna karaktärsporträtt från Strandberg.


Ingrid av Love Kölle
Komiska skräckböcker med gamla tanter i huvudrollen hör inte till vanligheterna. Det tänker Kölle ändra på med Ingrid. En av 2017 års mest lockande boksläpp för egen del.


Jorden vaknar av Madeleine Bäck
Jorden vaknar är uppföljaren till ungdomsskräckisen Vattnet drar och jag hoppas den bjuder på mer av allt. Framför allt vill jag ha mer klarhet i en del av de mystiska omständigheter som skedde i föregångaren.


Dödfödd av Pål Eggert
Det var ett tag sen jag läste Eggerts urban fantasy-roman Borde vara död och det ska bli intressant att återse magikern Sebastian och mystiska Isa igen. Räknar med en lika skitig och rå läsupplevelse som senast.


De mörkermärkta av Johannes Pinter och Mattias Leivinger
Den kallas en övernaturlig krim noir och är redan så gott som såld till utlandet, vilket vittnar om att det rör sig om ett lovande samarbete. En klurig kriminalare fylld med paranormala fenomen, låter verkligen inte helt fel.


For the love of goddess av Anders Fager (ingen svensk titel än med hittepå-omslag)
Så fort Anders Fager har något nytt i görningen är det läge att bli exalterad. Det här är inget undantag. Verkar kunna bli en rätt trippad upplevelse om man får tro Anders Fagers egna Facebook-uppdateringar. Jo, jag tackar!


Stalpi av Stefan Spjut
Uppföljaren till Stallo, som jag ännu inte läst. Fick positiva omdömen när den släpptes. Skräck blandat med nordisk mytologi i Kiruna med omnejd. Jag borde verkligen ta tag i föregångaren…


13 svarta sagor om ond bråd död (antologi från Swedish Zombie)
Swedish Zombie fortsätter att leverera antologier under flaggen 13 svarta sagor, även under 2017. Temat denna gång berör slasher- och klassiska vhs-rysare från förr. Låter som ett intressant upplägg.


Snösommar: Arvet efter Kaiser II av Kristina Hård
Ännu en uppföljare. Trolläventyret Kleptomania var en rolig överraskning när den dök upp för några år sedan men slutet var av elakartat cliffhanger-slag och retade gallfeber på mig. Äntligen kan jag läsa fortsättningen.


Bubblare:
Evas första vecka som död av Anders Fager
Alfa och Omega av Oskar Källner
Blodskifte av Eva Holmquist
Toner av Guld av Lupina Ojala
Vita Tigern av Christin Ljungqvist
Wunderland av Anders Fager

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Bokslut 2016

bokslut2016collage2

2016 års…


…bästa skräpigaste fantasy-tv: The Shannara Chronicles
The Shannara Chronicles är såpopera med ovanligt mycket glittrande effekter och bjuder på demoner, magi och trollkarlar i överflöd. Om det är bra? Nja, snarare ett perfekt exempel på finfin guilty pleasure-tv.


…deppigaste skräckroman: Svarthunden av KG Johansson
Svarthunden är motsatsen till feelgood-läsning. Det är dyster sagoskräck och det är riktigt, riktigt bra.


…tyngsta stonerpop: Döda Havet
Stonerpop? Är det ens en musikgenre? Om inte så är det så numera. Döda Havets debutplatta är komplex, välproducerad , obestämbar och innehåller inte ett enda svagt spår.


…slagkraftigaste comeback: Säsong två av Daredevil
Den andra säsongen av Daredevil är en våt tonårsdröm som går i uppfyllelse. Att få se superhjältefavoriten från sin barndom i ytterligare tretton välproducerade avsnitt ackompanjerad av två ikoniska, och nästintill lika kära karaktärer, har fått mitt nördhjärta att explodera av ren och skär lycka.


…mest intensiva sci-fi-roman: Stjärndamm av Lars Wilderäng
Jag tycker att Lars Wilderäng har skapat något unikt med sin Stjärntrilogi. En svensk militär-sf, som inte liknar något annat jag läst tidigare från vårt avlånga land. Den sista delen osar Falling Skies och Starship Troopers, men att allt utspelar sig med blågul kuliss gör det så mycket mer intressant.


…bästa återkommande tv-serie: Game of Thrones
Jag får aldrig nog av Westeros alla maktkamper, de oförutsägbara avlivningarna av seriens huvudkaraktärer och vändningarna i berättandet. Fortfarande extremt beroendeframkallande.


…göttigaste tv-rymdopera: The Expanse
Den deckarlika storyn innehåller lika delar mysterienystande, rymdaction samt politiska intriger som gör att man sitter som bänkad i säsongens tio avsnitt. Det här är det bästa Syfy producerat på många år och ett absolut måste för sci-fi-nörden.


…svettigaste Marvelrulle: Captain America: Civil War
Civil War är allt Läderlappen vs Stålis försökte vara men misslyckades kapitalt med. Konflikten i den här filmen känns medryckande och väl genomtänkt. Det finns en nerv och ett hjärta som faktiskt får mig emotionellt engagerad.


…läckraste 2D-spel: Owlboy
Dundersnygga men ständigt försenade Owlboy fick äntligen se dagens ljus under 2016. Under den vackra ytan ryms dessutom ett fantastiskt hantverk.


…sorgligaste tv-avsked: Penny Dreadful
Få tv-skapelser har fått mig så hänförd de senaste åren. Fängslande ögonblick som Vanessa Ives backstory med häxan i säsong två och hennes galenskap samt lobotomeringen från säsong ett glömmer jag inte i första taget. Där och då var det briljant tv-magi.


…svängigaste popskiva: Terrarism av Terra
90-talet lever! Terra låter som en ohelig allians mellan Popsicle och Dinosaur Jr. Röjig och poppig rock med svenska texter. Skramlig feelgood-musik!


…mastigaste antologi: 13 svarta sagor om superhjältar
Som superhjältefrälst var jag redan rätt begeistrad över temat innan antologin ens var i min hand och som tur är levde boken upp till mina högt ställda förväntningar. Våra svenska superhjältar är av yppersta klass och merparten av berättelserna de medverkar i är utmärkta små historier.


…mest ambitiösa remake: Westworld
En fascinerande vidareutveckling av Michael Chrichtons gamla kultrulle om en futuristisk vilda västern-park. I HBO:s trygga händer blir det en njutning för såväl ögat som intellektet.


…coolaste tv-spelsupplevelse: Hyper Light Drifter
Hyper Light Drifter är ett mer actionbetonat Zelda blandat med estetiken från Fez. Fånigt mycket min typ av spel om jag ska vara ärlig. Stundtals väldigt utmanande och med en pixelvärld som bara måste utforskas.


…tv-överraskning: Stranger Things
Underbar 80-talsflört med allt jag går igång på från den här perioden. Mystik, mysiga Goonies-ungar och en medveten pastisch i allt från vinjett till musik och foto. Den bästa nya Netflix-serien i år.


…mest intressanta apokalypsskildring: Trojanerna av Lova Lovén
Lova Lovéns romandebut är en mörk och obarmhärtig undergångsroman som griper tag utan att någonsin släppa taget förrän den sista sidan är färdigläst. Ingen av bokens karaktärer går säker och berättelsen känns oförutsägbar och annorlunda.


…poddlyssning: De dödas röster
Välproducerad, välspelad och smart poddserie om ett fiktivt mord, med en gnutta övernaturligheter och en överraskande stor skopa rollspel. Alla måste lyssna!


…mest omvälvande bioupplevelse: Doctor Strange
Tid och rum böjs på alla möjliga olika sätt, byggnader vänds och vrids ut och in, upp blir ner och här sparas det verkligen inte på krutet. Det är haktappande snyggt. Och snurrigt. Enkelt sammanfattat. Inception möter Batman Begins möter Marvels putslustiga superhjälterullar.


…dystopiska roman: King’s Hope av Hans Olsson
I sann bemärkelse en riktigt bladvändare och är oerhört spännande från början till slut. Den makabra knorren gör såklart sitt för att sätta extra krydda på det redan rafflande pokerupplägget. Det är solklar måste-läsning för alla som gillar poker, men likaså för alla som tror sig gå igång på udda thrillers och historier om dystopiska framtidssporter.


…svenska rymdäventyr: Astrid: Vulkanmånens kult
Det första seriealbumet med Astrid är en fröjd att läsa. Kim W. Anderssons serierutor är färgstarka, skickligt sammansatta och berättelsen med dess karaktärer griper tag omedelbart. Det är å ena sidan ett klassiskt rymdäventyr utan några direkta överraskningar men å andra så välskrivet och snyggt återgivet att det inte heller spelar någon roll.


…största läsfynd: Bestmannen
Bestmannen lyckas precis med det boken avser att göra – att underhålla och att äckla. På de här punkterna är det här ett litet obskyrt mästerverk för en tentakelfantast som undertecknad.


…fläskigaste rymdaction: Rouge One
Göttig science fiction-pang-pang med mängder av Star Wars-lore. En för mig på förhand totalt onödig film visade sig vara raka motsatsen. Rouge One täppte igen filmseriens största plothole på ett storslaget vis.


…tv-överraskning: The OA
Under årets sista skälvande dagar lanserades plötsligt ännu en Netflix-serie som överraskade med sin annorlunda och gastkramande spännande premiss. Jag satt som klistrad under seriens åtta avsnitt.


Under 2016 har jag…
…sett 31 filmer och 32 tv-säsonger
…läst 28 böcker, 8 noveller och 10 serieromaner
…spelat 12 spel

2016 var också året…
…då jag lärde mig dricka vitt vin. Dagligen.
…då jag gifte mig med mitt livs kärlek. Vi har hållit ihop sedan 1999. Det var fan i mig på tiden.
…då jag återigen ställde upp i lag-SM i biljard och återigen åkte på pisk i varenda match. Aldrig igen.
…då jag gick upp i vikt och gjorde nåt åt det. 13 kilo är numera puts väck. Nästa år ska de bli fler.
…då jag hade en underbar vistelse i Moraira, Spanien med familj och vänner. Oförglömligt.

Tentakelmonster i siffror…
…antal sammanlagda besök 816 982
…unika besökare 37 802

2016 års spellista…

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Alla bär en skugga

Ett av mina största läsfynd under 2016 är Bestmannen av Markus Widegren. Kioskskräckisen om ett tentakelmonster som löper amok under ett bröllop är en lika våldsam som underhållande berättelse. Boken är välskriven men förmodligen också den splattrigaste jag någonsin läst.

Alla bär en skugga är något helt annat. Widegren har med sin andra bok skrivit en långt mer seriös psykologisk skräckhistoria. Det är en närgången gestaltning av en människas förfall och växlar snyggt mellan nutid och dåtid. Huvudpersonen Karl för tio år sedan lever en drömtillvaro med familj, ett fint hem och gör karriär inom mäklarbranschen. Den Karl som porträtteras tio år senare är istället en hemlös man med ett liv i spillror.

Widegren skildrar träffsäkert vad som leder fram till Karls undergång. Det är en historia om avund, hämndbegär och ett trasigt människopsyke. Huvudpersonen känns trovärdig och jag känner lika delar sympati som avsky för karaktären. Nutid och dåtid pusslas sakta ihop och jag blir imponerad över hur snyggt allt till slut vävs samman.

Med Alla bär en skugga bevisar Widegren att han bemästrar att skriva skräck som verkligen berör på djupet utan att inkludera överdrivna mängder chockeffekter och slafs. Det här är en snyggt komponerad skräckroman. Dyster och mörk men samtidigt fascinerande.

Detta är tänkt att vara en av tre böcker i en svit fristående men sammanlänkade romaner. Den andra boken är färdig men outgiven och den tredje skriver Widegren på just nu. Jag håller tummarna för att de efterföljande böckerna hittar ett förlag så snart som möjligt.

Titel: Alla bär en skugga
Författare: Markus Widegren
Genre: Skräck
Utgiven av: Oddbooks
Utgivningsår: 2011
Inköpsställen: Slut på förlaget (jag köpte mitt ex av författaren)
Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Julgöra: Year Walk

När Year Walk dök upp på App Store 2013 smulades en mobilspelsfördom sönder för mig. Visst, jag hade haft mysiga stunder med spel som Angry Birds och Jetpack Joyride. Men de kändes aldrig som något annat än just simpla mobilspel, utvecklade för att underhålla en kort stund på bussen eller under toabesöket.

Year Walk är en större upplevelse än så. Simogo bevisade med sin skapelse att smartphonespel kunde vara något helt annat än simpel förströelse. Faktum är att upplevelsen var så stark att den inspirerade mig att ta reda på mer om vår nordiska folktro. Något som senare resulterade i ett podcastavsnitt om ämnet i Farfarsparadoxen.

Det gjorde intryck på mig. Inte bara på grund av det fascinerande ämnet, alla beståndsdelar samverkar i en fin harmoni. Den enkla, men stilistiska grafiken, den obehagliga atmosfären som genomsyrar spelet och det fyndiga berättandet. De intelligenta pusselmomenten ska inte heller förbises. Det är en spelupplevelse som engagerar på alla fronter.

Nu så här i juletider tror jag det vore passande att återvända till Simogos snötäckta värld innehållande allehanda skogsväsen. Och har du ännu inte upplevt Year Walk är det hög tid nu.

Spelet finns till Wii U, PC och IOS-manicker.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page

Julgöra: Noveller från Fantastisk podd

Det finns numera få poddar jag följer slaviskt. Fantastisk podd är i vilket fall en av de där få.

Passande nog släppte poddgänget nyligen ett nytt avsnitt med jultema av det mörkare slaget. Men utöver det regelrätta avsnittet kompletteras det dessutom denna gång med fyra stycken skräcknoveller. Ett ypperligt tillfälle att varva sillfrossandet och paketöppnandet med lite läskig julläsning.

Här är novellerna det bjussas på:
Yulebocken av Oskar Källner
Nu är det jul igen av Boel Berman
Tomten av Anders Björkelid
Adventsfrost av Markus Sköld

Avsnittet med tillhörande noveller finner du här.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on Google+Email this to someoneBuffer this pageShare on RedditShare on TumblrPrint this page