För gudinnan

Ett London där solen har gått ned. En värld i evig skymning och dimma. I en exklusiv takvåning högt ovanför Canary Wharf väntar Tiphany Reeder. Adam, den kanske största filmstjärnan någonsin, ska komma på middag. Väntar gör också Tiphanys väninna Tipper, som ska delta i middagen via bildskärm. De tre ska prata gamla minnen och försöka hitta tillbaka till känslor de haft för varandra. I över ett århundrade. Det kommer att bli en lång natt.

Romanen För gudinnan är en gotisk kärlekshistoria baserad på skräckrollspelet KULT. Det är en spektakulär skräckroman och en vandring genom en värld där tid och rum börjat falla samman. Anders Fager lämnar här den realistiska skräcktraditionen från Samlade svenska kulter, och tar med dig på en hisnande resa olik allt du tidigare varit med om.

– – –

Jag blev aldrig någon inbiten rollspelare under glansdagarna på åttio- och nittiotalet. Flera i min umgängeskrets spelade framförallt Mutant men själv blev det bara några enstaka partier. Jag harvade mest på med Drakborgen och några soloäventyr i stil med Ensamma vargen. Inte för att jag inte gillade konceptet med rollspel, det var bara någonting som fanns där i periferin. Jag kände till mediets existens, doppade tårna i det som hastigast, men fastnade aldrig riktigt. För gudinnan bygger just på ett rollspel, närmare bestämt Kult. En för mig helt okänd rollspelsvärld och mytologi. Jag kan därför inte se de referenser eller den inspiration som kommer från förlagan.

Det är en egendomlig berättelse och inte alls det jag väntat mig. Efter min intervju med författaren var jag inställd på en rätt blodig och rättfram kärlekshistoria. Det pratades om inspirationen från Clive Barker med gotiska platser, svart läder, köttkrokar och allt vad det innebär. Och visst, allt det där återfinns i boken, men fokus ligger på maktkampen mellan Tipper, ett gudalikt väsen, och Tiphany, som är lite av gudinnans gunstling. Också hon besitter förmågor utöver det vanliga. De båda tävlar om den världsberömda skådespelaren Adams kärlek och gillande. Återblickar varvas med klumpiga kärleksförklaringar från dem båda och allt utspelar sig i en bisarr värld i förfall.

Med För gudinnan har Anders Fager skrivit en roman som inte påminner om någonting jag tidigare läst från hans penna, eller från någon annans penna heller för den delen. Jag gillar när författare experimenterar med sitt skrivande men här blir händelseförloppet stundtals för ogreppbart för mig. Jag har svårt att hänga med i svängarna när berättelsen kastar sig mellan olika scenarion och skådeplatser. Jag kan inte riktigt få kläm på hur världen fungerar eller varför den ser ut som den gör. Kanske hade det blivit lättare med bättre förkunskaper om Kult-universumet?

Trots det har jag kul när jag läser. Anders Fager ångar på i sedvanlig stil med sin febrigt intensiva berättarstil, mer påtagligt nu än någonsin innan. Lika sofistikerat som kaosartat. Det händer mycket i förbifarten och är till en början snurrigt när berättelsen hoppar mellan årtalen och karaktärerna stöter på varandra under olika omständigheter. I ärlighetens namn kände jag mig rätt vilsen under de första hundra sidorna. Men det där ordnar upp sig när jag börjar förstå hur allt hänger ihop. Tipper och Tiphanys rivalitet är spännande att följa och jag är smått betuttad i deras vrickade personligheter. De är mäktiga kvinnor med världen som deras egna lekplats där de kan göra vad de vill, men ändå småaktiga och lömska. Det är inte den starkaste läsupplevelsen jag tagit del av från Fager, men heller inte en som jag velat vara utan. En unik och helt skruvad sådan dessutom.

Titel: För gudinnan
Författare: Anders Fager
Genre: Skruvad skräckromans
Utgiven av: Fria Ligan
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Roberts rollspelshörna

Ibland är kommentarer värda ett bättre öde än att förpassas till ett för många osynligt kommentarsfält. Häromdagen mottog nämligen min och Bergs (@ettglasjuice) podcast-sida Farfarsparadoxen en osedvanligt episk kommentar. Den sista delen av kommentaren handlade om postapokalyptiska rollspel och ger en fin liten guide i ämnet (detta med anledning av ett kommande avsnitt av podden med postapokalysmen som tema). Jag är bara tvungen att lyfta fram den! Här följer därför ”Roberts rollspelshörna” i näst intill oredigerad form, direkt tagen från farfarsparadoxen.se.

mutant20891-211x300Postapokalyps är inte en ovanlig genre inom rollspelen (och då menar jag förstås bordsrollspelen). Bara här i Sverige har vi en anrik historia som sträcker sig tillbaka till 1984 då rollspelet Mutant släpptes. Det utspelade sig i en postapokalyptisk värld där det förekom människor, mutanter (med antingen fysiska krafter som extra armar eller psioniska krafter, som telekinesi), robotar eller djurmutanter (människostora intelligenta varelser med antingen fysiska eller psioniska krafter).

Jämte rollspelet Drakar och Demoner kom det här bli det största svenska rollspelet och har funnits i flera inkarnationer. Mutant 2 var en fortsättning på första spelet och världen var lite mindre kaotisk då civilisationen sakta börjat återhämta sig. Därefter klev Mutant bort från postapokalypsen och blev ett cyberpunkrollspel och senare också ett renodlat SF-rollspel ute i rymden.

Först i början av 2000-talet återkom Mutant till den värld som presenterats i första Mutant. Det kallades då för Mutant: Undergångens arvtagare och delade många liknande drag med sin föregångare angående spelbara raser. Det utspelade sig i Pyrisamfundet (vilket var resterna av Sverige) och hade några ”stora” städer (vilket förstås är små i jämförelse mot de idag) där civilisation finns. Dock dominerades världen av glesbygd, byar och laglöshet. Lägg dessutom till ett flertal radioaktiva zoner med faror så har man ett ganska mysig värld för berättelser. Genom rollspelens böcker fanns det en genomgående metaplott (jfr. storyarc) som bidrog till att göra spelet riktigt populärt. När sedan företaget Järnringen inte förnyade licensen för spelet lades det ned till mångas sorg.

MA0_logotyp_3Dwebb

I år annonserades det dock ut en ny version av Mutant som gick under namnet År 0. Företaget som skulle ge ut det var Fria Ligan och de valde att crowdfunda en del av spelet. De ville ha 10 000 kronor. De fick nästan 180 000 kronor. Intresset för den postapokalyptiska genren är med andra ord riktigt stor bland svenska rollspelare.

Utöver Mutant fanns det ett annat rollspel i samma genre. Det hette Wastelands och släpptes 1990. Regelsystemet var svårare att greppa än i Mutant och vid den här tiden hade intresset för postapokalypsen blivit svalare (vilket var ett skäl till varför Mutant övergick till att bli ett cyberpunkrollspel). Världen hade invaderats av en utomjordisk ras som kallades för byrr och världen hade slagits i spillror. En del hade tur och fick leva i så kallade  plex (stadskomplex) med god levnadsstandard, men de flesta fick leva ute i de stora ”wastelands” som fanns kvar. Varken utomjordingarna eller städerna beskrevs i någon stor detalj i spelet. Fokus låg dock på mer Mad Maxig-action, vilket framhävdes med spelets slogan, ”No rules. No laws. Only chaos.” Trots att det aldrig slog igenom har spelet fått en kultstatus.

Sedan finns det andra rollspel som gränsar till genren, till exempel Splatter, men eftersom det är mer åt zombiekalypsen tycker jag vi lämnar det därhän och avslutar dagens lektion!

Tack Robert (@NateTraveller) Jonsson för fet kommentar och lärorik rollspelslektion!