recension – Sida 4

Jordkällaren

JordkallarenA PulpFic är ett nytt förlag som hittills släppt två noveller i digitalt format. Förlagets agenda är enligt egen utsago att – ”återuppliva den gamla actionfyllda kiosklitteraturen och ge er läsare en stunds lättsam och spännande underhållning. Samtidigt är målet att genom försäljningen av e-böcker och böcker från boklådan, donera pengar till Cancerfondens arbete.”

Jag har satt tänderna i en av de två novellerna, Jordkällaren av KG Johansson. Det är en rätt så bagatellartad men likväl fasligt underhållande liten skräckis. Den handlar om ett ”practical joke” som inte riktigt går som det ska och det vimlar verkligen av skräckreferenser. Här återfinns såklart ett gäng kåta tonåringar och en familjär skogsmiljö med lägereld och allt. Till och med Cthulhu är med på ett hörn.

KG Johansson skriver som alltid med ett flyt och driv men också med en stor portion humor och lättsamhet. Det här är inget man ligger sömnlös efter men det är en kul och lagom ryslig skräckberättelse som är väl värd sin lästid.

Titel: Jordkällaren
Författare: KG Johansson
Genre: Skräcknovell
Utgiven av: Pulpfic Förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Pulpfics hemsida

Kadish, kadish, kadish

kadish ”Efter att ha blivit misshandlad av rasister isolerar sig Amina ute på landet med sin hund som enda sällskap – tills hon finner ett ägg och tar det med hem till stugan. Plötsligt är hon inte längre ensam. Djupt i den mörka vinterskogen får något vittring på henne…”

Lova Lovén är en författare som ständigt levererar. Hon är i mitt tycke alltid stabil och en pålitlig producent av smaskig skräck. Jag vet att jag aldrig blir besviken när jag läser nåt av Lova. Hennes senaste novell passar även den in i mallen.

Kadish, kadish, kadish är en klassisk monsterberättelse. Kanske inte speciellt nydanande i sitt upplägg men sånt här är jag väldigt svag för, förutsägbar handling eller ej. Jag älskar hur det oförklarliga introduceras utan krusiduller. Subtil skräck i all ära men ibland är det tillfredsställande när hotet beskrivs i all sin prakt.

Det påminner en hel del om hur monsterrysare från 80-talet brukade se ut. Först etablera en kuslig stämning och en känsla av att nåt är fel för att sedan släppa loss ursinnet och det väsen som legat och lurat i skuggorna. Ett enkelt recept som fungerat sedan urminnes tider. För en nostalgiker som mig är det svårt att inte dra på smilbanden och nicka gillande åt detta.

trojanernaliten In other news! I december släpper Lova sin debutroman Trojanerna på förlaget Swedish Zombie. Det ska bli hiskeligt intressant att se vad denna författare kan göra med ett större antal sidor till sitt förfogande.