Wii60 – rätt väg att gå

Lite efterbliven som jag är har jag äntligen stiftat bekantskap med Xbox 360 på riktigt först nu. Det var nämligen i helgen som min 360-oskuld togs ifrån mig och det kändes bättre än vad jag hade förväntat mig. Då främst pga det helgrymma Table Tennis. Ett par pilsner, två trevliga kombatanter och ett exemplar av just nämnda spel visade sig vara ett svårslaget lördagsnöje, vilket dessutom gjorde mig oerhört sugen på att skaffa mig en egen vit skimrande box.

Nu är ju tyvärr inte detta ett speciellt realistiskt scenario åtminstone på ett bra tag framöver men man kan ju få drömma lite. Dessutom är jag mer övertygad än nånsin att Wii60 är den kombo jag väljer att satsa på tills PS3:an sjunker drastiskt i pris. Att dessa båda maskiner kommer att släcka min speltörst tvivlar jag inte en sekund på. Xbox 360 ger mig snygg grafik och suveräna onlinemöjligheter medan Wii ger mig den innovation och lekfullhet Nintendo är kända för.

Frågan är när ekonomin tillåter att göra drömmen till verklighet också

Tre åsikter om Yoshi´s Island DS

Från 1up.com

Låter både lovande och oroväckande på en och samma gång. Jag vet dock inte på vilken snubbe i 1up-gänget man ska lyssna på. Den av dem som är väldigt positiv till spelet eller de övriga som inte verkar lika exalterade? Det känns onekligen jävligt ovisst om hur kvalitén på spelet egentligen är med dessa varierande åsikter.

Om rövhålen på Artoon slarvar bort uppföljaren till ett av världens bästa plattformare genom tiderna blir jag vansinnig. De lyckades ju som bekant inte speciellt bra med deras tidigare försök när det gäller Yoshi i Yoshi´s Universal Gravitation. Ändå har jag förhoppningar på detta dum som jag är. Den grafiska stilen är tack och lov bevarad och idén med valbara karaktärer bör passa upplägget fint samt eventuellt tillföra ytterliggare en dimension i plattformsskuttandet.

Jag håller alla tummar jag kan och med en viss skeptism ser jag fram emot releasen av spelet med skräckblandad förtjusning. Måtte detta bli ett grymt lir. Snälla?

Roligt och tråkigt

I dag fick jag ett mejl. Det var från Megastore som sa att Guitar Hero är skickat.

Det var roligt. 🙂

Våran TV har blivit mongo. Bilden svajjar mellan normal och någon liten pygmé-ruta. Åkte till Elgiganten och tittade efter en ny idag. Det blir jättedyrt.

Det var tråkigt. 🙁

Sam & Max Episode 1: Culture Shock släpptes på steam idag.

Det var roligt. 🙂

Det snöar och är kallt ute vilket betyder att jag snart måste byta till vinterdäck på bilen. Antagligen redan i helgen.

Det var tråkigt. 🙁

Skrivet av Andreas 26 år.

Level och Super Play är lata…

… enligt Petter på Gamereactor i alla fall och faktum är att jag är beredd att hålla med. Varför då? Jo, precis som Petter nämner i sitt senaste blogginlägg så är det väldigt sällan övriga publikationer fotar sina egna spelbilder och använder i tidningen. Oftast består i stället recensioner och liknande artiklar av vanliga pressbilder som vilken idiot som helst kan lägga beslag på.

Taget ur inlägget:
”På samma sätt som att jag förväntar mig egentagna foton på alla de olika testade bilmodellerna då jag köper motormagasinet Car varje månad – förväntar jag mig också färdiga, bra spelbilder i samband med en recension. Bilder som för mig exakt berättar hur spelet verkligen ser ut, inte hur utvecklarna ville att de skulle se ut nio månader innan de färdigställde spelet.”

255_42.jpg

Läs mer här

Veckans spel – Toonstruck

i_toon3.jpg 

Vad: Peka-klicka-äventyr
Plattform: PC
Utvecklare: Burst
När: 1996
Betyg då: 9
Betyg nu: 7

Personlig analys: Ett klassiskt Peka-klicka-äventyr med en liten egenhet. Nämligen att skådespelaren Christofer LIoyd (den galne gubben från Tillbaka till framtiden-filmerna ni vet) agerar huvudperson som FMV-renderad karaktär i spelet. Blir lite ”Vem satte dit Roger Rabbit?”-vibbar på det hela då en Mortal Kombat-animerad LIoyd springer omkring bland karaktärer och omgivningar som lätt hade platsat i en Disney-rulle. Annars är det som det brukar med hyffsade pussel (en del fasligt irriterande) och löjlig dialog. Ett underskattat lir i genren och ett av mina absoluta favoritspel för tio år sedan.

Serien som tar sig vatten över huvudet

aquaman.jpg 

Efter att ha blivit totalt sprängd åt helvete (fri översättning av ”totally blowned away”) av de två senaste avsnitten av Heroes så blev jag grymt sugen på att leta reda på någon ny schysst serie att glo på tills nästa episod av min nya favvoserie dyker upp. Valet föll på pilotavsnittet av Auqaman som nyligen dök upp på intranätet. Jag borde anat oråd bara av namnet.

Trailer

Skådespelarprestationer likvärdiga med en påse skit och en urlöjlig story gör detta till det sämsta skräp jag sett i serieväg sedan jag råkade zappa in ett avsnitt av glamour för ett par dar sen. Usch.

Ytterligare en värdefull timme av mitt liv åt skogen.