Våghalsen snart tillbaka

Igår damp trailern för säsong två av Daredevil ner och det ser väldigt lovande ut. Det verkar vara en säsong som behandlar moral och gråzoner. Matt tampades en del med sina inre demoner i den förra säsongen och samma dilemman verkar återkomma i större grad när Frank Castle, mer känd som ”The Punisher” dyker upp i Hells Kitchen.

I den här första trailern får den nya karaktären fullt fokus och det ska bli oerhört intressant att se på vilket sätt han kommer framställas. I serierna är han en antihjälte men här verkar han snarare anta rollen som säsongens skurk. Vi får se. Det här var det jag snappade upp från den nya trailern.


daredevilpunisher

Jon Bernthals version av Frank Castle ser superintressant ut. I ett försök att hämnas sin familj är han ute efter att ha ihjäl allt i sin väg. Den råa tonen från säsong ett verkar intakt.

daredevilromans

Om man läst serierna vet man också om att det här skulle hända förr eller senare. Matt och Karen blir ett par. Jag är nyfiken på om de låter Karen bli lika rubbad som i serietidningen. Vågar de gå så långt?

daredevilsprucken

Daredevils nylle verkar rätt tillskrynklat här. Är det Punisher som gått hårt åt masken?

daredevilnymask

Nyllets omilda behandling verkar ha gett Daredevil en bra anledning till att uppgradera masken med en mer klassisk röd variant. Vill se mer av den innan jag säger bu eller bä men visst ser den lite bättre ut än den rätt kantiga hjälmlika svart-röda?

daredevilpunisherfajt

Punisher får in en rejäl tjottablängare på Daredevil. Föga oväntat blir det en fajt mellan de två, men vem vinner?

daredevilelektra

Avslutningsvis dyker Elektra upp som gumman i lådan. Undrar vilken roll hon kommer spela i serien?

daredevilfortsattning

Ny trailer 25:e februari. Fokus på Elektra denna gång?

Säsong två av Daredevil har premiär 18:e mars på Netflix. Här nedan kan du se trailern i sin helhet.

Efterlängtad fantasy i tv-rutan

ShannaraChronicles1

Jag är övertygad om att många, rent av de flesta, kommer rynka på näsan åt det här. The Shannara Chronicles är såpopera med ovanligt mycket glittrande effekter. Det inledande dubbelavsnittet bjuder på demoner, magi och trollkarlar i överflöd. Det är mer Sagan om ringen möter Legend of the Seeker än Game of Thrones. Så den som väntar sig ett nytt Game of Thrones lär bli rejält besviken. Men lugn, den är bättre än Legend of the Seeker, jag lovar.

Det syns att produktionsvärdet är högt, serien ser förbaskat bra ut med läckra miljöer och oväntat välgjord cgi. Skådisarna är av varierad kvalité men överlag presterar merparten stabilt. Några kända ansikten som John Rhys-Davies som alv-kung och Manu Bennet som magiutövande druid dyker till exempel upp.

The Shannara Chronicles är som om Ungdomskanalen The CW (som ligger bakom Supernatural, Arrow och The Flash med flera) skulle få för sig att göra en fantasyserie men med en större säck pengar till sitt förfogande än de är vana vid. Lite paradoxalt nog är det MTV som står bakom satsningen, den forna musikkanalen som numera är synonym med skräpig reality-tv. Med sin fantasyproduktion vill man erbjuda något nytt, en tv-serie som ska tilltala en bred målgrupp, båda gamla och unga, det märks. Den växlar ständigt i ton från skitig och rå, till tramsig och ungdomligt naiv.

För egen del är jag redan jävligt hooked! Gött med lite klassisk fantasy på tv som känns påkostad och välgjord. Ärkeskurken i form av en creepy demondruid är skräckinjagande som få och är bara han anledning nog till att kolla vidare. Jag hoppas bara inte hela budgeten spenderades på det imponerande pilotavsnittet.

Mörkret omger Jessica Jones

Två dagar tog det för mig att mosa mig igenom säsongens 13 avsnitt. Rätt galet när jag tänker efter. Ibland kan sjuka barn komma väldigt lägligt.

Daredevil var ingen engångsföreteelse. Med Jessica Jones visar Netflix och Marvel att de kommer att fortsätta leverera välgjorda tv-serier i detta superhjälteuniversum. David Tennant som Kilgrave är minst lika bra som Vincent D’Onofrios tolkning av Kingpin och Krysten Ritter är klockren i rollen som en alkoholiserad privatdeckare med ett mörkt förflutet. Härligt med en stenhård kvinnlig protagonist i huvudrollen för en gångs skull.

Det är mycket som känns igen från Netflix första Marvelserie. Marvelfilmernas lustiga och skämtsamma känsla är som bortblåst. Det är rått, tungt och kolsvart. Precis som i fallet med Daredevil. Här finns det gott om svärta. Men medan Daredevil var en brutal och våldsam upplevelse är Jessica Jones mörk på det psykologiska planet. Det finns många lager i Jessica Jones och karaktärerna är sällan endimensionella, onda eller goda.

Men den som väntar sig spektakulära och superhjältelika strider kommer bli besviken. Det återfinns inte mycket av den varan här. Jessica Jones har visserligen superkrafter, men hennes primära vapen är förmågan att använda sina färdigheter som privatdeckare för att bekämpa sina antagonister. Tempot är därför långsamt men stämningen är alltid på topp med sin noir deckarkänsla.

Daredevil som serie är för mig ändå strået vassare men Jessica Jones tillför något helt nytt till MCU. Det finns en svärta här som ingen av tidigare filmer eller serier varit i närheten av. Nu ser jag fram emot Luke Cages egna tv-serie, en karaktär som förekommer flitigt även i denna serie. Det ska bli intressant att se vad han kan tillföra innan Iron Fist och slutligen gatuhjältekollektivet Defenders tar vid.

Tv-Hösten: Följa eller dumpa?

Nu har jag sett ett flertal av höstens nya tv-serier och gjort en utvärdering. Här är mitt personliga facit.


Supergirl
Vad? Mysig superhjältesåpa om Stålmannens kusin.
Var? CBS
Omdöme? Inte i närheten av fantastisk men njutbar, lättsam och roande.
Antal avsnitt? 3
Följa eller dumpa? Följa tills vidare, med viss reservation. Har jag verkligen plats för denna när jag redan följer snarlika The Flash?

Ash vs Evil Dead
Vad? Fortsättningen på den ursprungliga splatterskräcktrilogin.
Var? C More
Omdöme? Blodig, överraskande rolig och en värdig efterföljare till filmsviten.
Antal avsnitt? 3
Följa eller dumpa? Givet att denna ska följas!

The Bastard Executioner
Vad? Medeltida drama om elak kung och bybor i uppror.
Var? HBO Nordic
Omdöme? Piloten kändes lite b, mycket våld och lite substans.
Antal avsnitt? 1
Följa eller dumpa? Dumpa.

Difficult People
Vad? Komediserie med två osympatiska komiker.
Var? HBO Nordic
Omdöme? Obekväm men fyndig.
Antal avsnitt? 2
Följa eller dumpa? Sporadiskt. En bra ”släng-på-ett-avsnitt-mellan-tyngre-grejs-serie”.

Into the Badlands
Vad? Dystopisk action med imponerande kampsportskoreografi.
Var? C More
Omdöme? Fantastiska actionscener varvas med kantigt drama.
Antal avsnitt? 1
Följa eller dumpa? Kluven. Åtminstone ett par avsnitt till innan jag bestämmer mig.

Flesh and Bone
Vad? Balettdrama från Breaking Bad-producenten.
Var? C More
Omdöme? Välregisserat och spännande men lite väl mycket tuttkalas över det hela. Pilotsjukan kanske?
Antal avsnitt? 1
Följa eller dumpa? Absolut följa. Andas verkligen kvalité.

Master of None
Vad? Behaglig komediserie med ståupparen Aziz Ansari.
Var? Netflix
Omdöme? Vardaglig lågmäld avslappnad humor. Finfin relationskomedi.
Antal avsnitt? 1
Följa eller dumpa? Följa, men inte intensivt sträckkollande. Några avsnitt då och då.

Supergirl är behövlig feministisk tv-propaganda

Efter att ha sett det andra avsnittet är det mer och mer uppenbart att den senaste superhjälten på tv bär med sig ett tydligt budskap. Exemplen är många. Den supertuffa kvinnliga chefen orarerar om att kvinnor får kämpa dubbelt så hårt som män för att göra karriär. Servitrisen är förtjust över att hennes dotter numera har en kvinna att verkligen se upp till. Det senaste avsnittet avslutas faktiskt med att skurken får motta en rejäl pungspark av Karas kick-ass-syster och jag blir ständigt påmind om att kvinnor är lika bra som män. Till och med den supermäktiga ärkeondingen är en kvinna. Ovanligt!

Och jag älskar detta faktum. Det är mig veterligen första gången som kvinnorna på riktigt får ta plats i en superhjälteserie av det här slaget, samtidigt som de tröttsamma könsnormerna ständigt ifrågasätts och gör sig påminda. Bra och upplysande med tanke på den förmodade huvudsakliga målgruppen – ungdomar.

Det enda jag önskar är att serien slutar att ta upp och referera till den där andra supermänniskan. Utomjordingen från planeten Krypton, du vet. Stålmannen. Det känns som att Supergirl ständigt får stå i skuggan av sin mer kända kusin. Låt henne stå på egna ben och frigöra sig från den där andra snubben. VI VET ATT DE ÄR KUSINER VID DET HÄR LAGET! SLUTA TJATA, HALLÅ!!!

In other news. Om bara ett par veckor släpps Jessica Jones på Netflix. Två tv-premiärer med en kvinnlig superhjälte i huvudrollen inom loppet av en månad. Nyp mig i armen.

Ash vs Evil Dead-piloten är precis allt jag har önskat mig

ash-vs-evil-dead-S1_KeyArt_Vert_1200x1800_Final-thumb

Evil Dead-serien är en spretig och splittrad historia. Den första filmen är en lågbudget-skräckis och fortfarande ett imponerande hantverk med tanke på de obefintliga resurserna. Del två i serien är en remake av originalet uppbackad med ett produktionsbolag i ryggen men är till skillnad från sin föregångare inte en renodlad skräckfilm utan varvar läbbigheter med mörk humor och komik. Dessutom har den tidigare hyfsat anonyma karaktären Ash här förvandlats till filmens stjärna. I seriens tredje del Army of Darkness är det slap stick för hela slanten och settingen är flyttad från enslig skogsstuga till medeltida fantasy-miljöer och skräcken är helt väck. Serien har dessutom på senare år begåvats med en finfin reboot, som visserligen har få saker gemensamt med den ursprungliga trilogin, utöver små påskägg och vinkningar, men står istället stadigt på egna ben.

Filmerna skiljer sig rejält åt och visar alla upp helt olika kvalitéer, fansen har därför ofta olika favoriter. Jag älskar hela filmsviten men om jag ska välja en ögonsten är det ändå Evil Dead 2 som ligger mig varmast, den erbjuder det bästa från två världar och är fylld med blod, skratt och spänning, men fungerar också allra bäst som underlag för den nya tv-serien. För Ash vs Evil Dead är ett frosseri i just detta. Den är våldsam, tramsig och hysteriskt fartfylld. Det är nostalgiskt så det sjunger om det och Bruce Campbell spelar över som bara han kan som den numera avdankade monsterslaktaren Ash. Fans av den första filmen kanske blir besvikna men ärligt talat, vem hade förväntat sig nåt annat? Ser man på filmernas utveckling så är tv-serien ett steg i samma utstakade riktning.

Motorsågen är där, hagelbrakaren likaså och Ash lyckas till och med klämma in ett ”groovy” utan att det känns allt för malplacerat. Det är ett koncentrat av Evil Dead 2 och Army of Darkness i tv-serieformat och om piloten är någonting att gå efter så kunde jag inte vara lyckligare.

Tips! Håll koll på C Mores Facebook-sida, de bjussar nämligen på det första avsnittet helt gratis från och med idag.

Inga fler resor i tiden för Continuum

continuum-continuum

Ännu en gammal trotjänare kastar in handduken. Continuum fick fyra säsonger, alla fyra med olika ansikten, men nu är det över. Tyvärr är inte den fjärde och sista säsongen den bästa, men ändå en värdig avslutning som paradoxalt nog inte kändes korthuggen och stressad trots det förkortade spelrummet på endast sex avsnitt. Snarare tvärtom. Första avsnittet etablerade säsongens plot, medan efterföljande fyra mest trampade vatten med några karaktärsavlivningar som undantag, innan allt ställdes på sin spets i den stora finalen.

Spoilers ahead! Läs vidare på egen risk.

Fortsätt läsa ”Inga fler resor i tiden för Continuum”

På tal om lättsam tv …

Du kanske minns det förra inlägget? Bra! Med det färskt i minnet tänkte jag tipsa om ytterligare två tv-serier som visas just nu men som inte är animerade. Också dessa är av den mer lättsamma sorten.


Catastrophe
Var: SVT
Vad: En amerikansk reklamare och en engelsk lärare blir på smällen efter ett one night stand, tokigheter uppstår!


The Last Man On Earth
Var: TV6
Vad: Postapokalyps goes komedi. Ett virus har utplånat nära på jordens hela befolkning, en snubbe överlever. Eller finns det fler?